I vårens sista socialtjänstpodd berättar Mikael Skillmark, lektor i socialt arbete på Hälsohögskolan i Jönköping om hur standardisering i socialtjänsten uppfattas av socialsekreterare. Mikael har undersökt hur man har infört utrednings- och bedömningsinstrumen BBIC, FREDA och SARA i socialtjänstens verksamhet.

För att studera det har han intervjuat socialsekreterarna innan och efter att de har använt sig av instrumenten. Syftet har varit att ta reda på vad innebär införandet för socialsekreterarna? Vad innebär det för svårigheter och möjligheter? Vilken roll spelar de i arbetet och vilken roll bör de spela?

Rätt förutsättningar krävs

När det gäller BBIC så säger de socialsekreterare som Mikael intervjuat att det inte är försvarbart att utredningar av barn och unga inom socialtjänsten har sett så olika ut och gjorts på så olika sätt. De menar att syftet med BBIC är bra samtidigt som införandet har ökat den administrativa bördan. Mikael säger att den potential som finns i de här instrumenten riskerar att gå förlorad för att socialsekreterare inte har förutsättningarna att använda dem på rätt sätt. Finns det tid för att träffa barn och deras familjer flera gånger och reflektera däremellan så är BBIC en hjälp i arbetet som kan stärka rättssäkerheten och bättre belysa utsatta barns behov. När förutsättningarna inte finns så tvingas socialsekreterare ta genvägar och mer använda instrumentet för att de måste. BBIC har ju tagits fram av Socialstyrelsen som också drivit på implementeringen och som utbildar de som utbildar i hur instrumentet sak användas. Att BBIC blivit så kritiserat och diskuterat menar Mikael har att göra med att det är ett väldigt omfattande utredningsinstrument som påverkar väldigt många socialarbetare. Men farhågorna om att relationen mellan brukare och socialarbetare kommer att påverkas negativt har funnits även vid införande at andra instrument.

Läs mer på akademssr.se/nyheter/podcasts