Studio 64

Studio 64

By Michael, Niklas & PerSociety & CulturePersonal Journals
Download on the App Store

Studio 64 episodes

  • Studio 64: räddar språket?

    ….med hjälp av Staffan Dopping - popsnöret från 70-talet, som blev “tung” samhällsjournalist och…numer roar sig som språkpolis. En fin titel tycker Staffan (i motsats till många andra) om en samhällskår med uppgift att hjälpa, skydda och rädda! Tänk, konstapel Björk i Mästerdetektiven Blomqvist! Men, frågan är - behöver språket räddas? Håller dom unga på att förstöra språket, tappa synonymer, glömma gamla ord, skapa nya och obegripliga, mumla och sluddra så att man knappt hör vad dom säger? Därför upplever Studio 64 att rödljuset blinkar och ser sig manade att rycka ut - i allmänhetens tjänst!Nicke “snitslar diskussionsbanan” och anger mötets ämne: “har vi språkbarriärer mellan unga och gamla”? Staffan tar täten dirtekt och menar att dom språkliga förändringarna idag går för fort!!! Vi måste sänka farten så att vi t. ex. kan läsa och FÖRSTÅ Strindberg.Perre drar upp exempel på svåra slangord för 50 år sen. Fattar vi dom nu? Eller är dom borta? Eller har utsatts för betydelseglidningar...Och vad betyder t ex “bafatt”? Och använder vi själva ordet “coolt”?Än sen, säger Nicke, det viktiga är ju bara att man FÖRSTÅR varann!Absolut, fyller MIcke i - och LYSSNAR!Ni hör själva, med sedvanlig vetenskaplighet (lykta och blodtrycksmanschett) nystar man sig fram och tillbaka genom historiens.språkdjungel.Och som avslutning gjuter Perry & the pacemakers olja på diskussionens vågor med låten “Good night sweetheart”. *Glöm inte att du kan tipsa och kommentera under dom förföriska tongångarna!

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

    36 min
  • Studio 64: Finns framtiden?

    Det är klart den gör! Men på vilket sätt? Och hur länge?Ja, hur kommer det bli, på hundra års sikt? För barnen. Och barnbarnen. Vart är vi på väg? Det är en fråga som intresserat människan i alla tider. Alltifrån spågummor till framtidsforskare….och det populära P1-programmet Spanarna, som vaskar fram utvecklingstrender ur det pågående vardagsmyllret.Micke intar direkt det dystopiska spåret! Klimatkrisen, jordens uppvärmning, ökenutbredning, havsnivåökning, klimatflyktingar, trängsel, konflikter, strider, förintelse. Och inte nog med det! Antibiotikans slarvanvändande gör den snart verklingslös. Vi kommer dö av banala infektioner. Samtidigt som nya muterade virus och bakterier “anfaller”! Och snart har vi den “artificiella intelligensen” här i full blom. Skapad av oss, men kommer vi att bli dess slavar? Är ai-robotarna nästa steg i jordens artutveckling?STOPP!! Nästan skriker Nicke, och beskriver en lugnande tilltro till människans såväl godhet som begåvning.-Nyligen skrev nästan alla världens länder under Parisavtalet. En mycket bra början. Snart är fossila bränslen utfasade. Länder som Tyskland och Kina bryter ny lovande mark!-Javisst! Fyller Perre i, som bekänner sig till “singulariteten”, den accelererande tekniska utveckling….som gäller allt dåligt, såväl som det GODA! Han ser en kapplöpning i forskningsvärlden. Visst är det intressant!! Följ S64’s machetesvingande in i framtiden. Den är här redan i morgon, men hur ser den ut om 100 år?Ungefär som idag, tror Nicke.

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

    35 min
  • Studio 64: Elvis - vem bryr sig?

    Jo, det gör Nicke, och särskilt då 50-tals-Elvis. Men också Perre som nästan ser något gudomligt med Elvis. Medan Micke är mer kallsinnig. Hur som helst växte dom alla tre upp med Elvis, så dom vet vad dom pratar om, kan man misstänka.Visst kom han med nåt nytt, och visst var han bra, snygg, sexig och med egen, omfångsrik sångröst. “Guld i strupen” hävdar vissa. Men skapade han verkligen något nytt? Råkade han inte bara “hamna rätt i historien”? I jämförelse med Beatles som verkligen drev på den musikaliska utvecklingen. Och medan Nicke och Perre baxar upp Elvis på den enastående piedestalen smyger Micke in sin barndoms stora inspiratörer: Harry Belafonte och Everly Brothers. Då tas han i kragen och återförs milt till rock’n roll-altaret. Inser han verkligen inte att Elvis hade och kunde ALLT - sjunga gospel, blues, country - opera! Och så var han så rolig också! Och konstigt nog var det bara raggarna som fattade det på 70-talet. Men nu har han återbördats till det Mecka där han hör hemma. Och till slut tvingas Micke ge vika - Elvis “e bäst”. Och Perry & the Pacemakers (som dom kallar sig) avslutar med smör-latino-rökaren “Surrender”.Lyssna och “gilla”. Prenumerera på S64:s poddar och kommentera med synpunkter och tips. Tänk på att det här är den enda (i alla en av mycket få) poddar som bryter ny mark för människor i 3:e åldern!.

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

    32 min
  • Studio 64 Dödar Tiden

    Vilket hemskt uttryck! Som om tiden vore ens fiende som ska “fördrivas”, “slås ihjäl”, “dödas”.Men så är det väl inte, snarare är den väl “ordningsman”. För hur skulle samhället fungera utan “tiden”? I alla fall “klocktiden”. Därför började man ringa till Gudstjänst för riktigt länge sen. För att menigheten skulle få sig ett sanningens ord från Herran. Det viktigaste som fanns då. Sen kom industrialismen, där man ju inte kunde dratta in (och ut) hur som helst i fabriker och gruvor. För att inte tala om alla transportmedel, tåg, färjor och bussar. När går nästa? Vem vet!Men vad ÄR tid? FINNS ens tid? Det är såna knepiga frågeställningar som Studio 64 tar upp på “ljugarbänken”. Vi talar ljusets hastighet. Tvillingparadoxen. Einstein! Nåja…lugn i stormen. Snarare ägnar vi oss mer åt vad vi GÖR med tiden. Om vi är vi upptagna? Eller sysslolösa? Och om vi har roligt? Och då är svaret “absolut”, ibland. DÅ går tiden fort! Hoppla. Medan den går så långsamt när man har tråkigt. Och vi vill ju leva så länge som möjligt, väl? Så, då får man väl inte ha för kul, för då rusar ju tiden fram, som ett expresståg…...mot……ja, ni vet. Så…...lite trist måste man ändå ha mellan varven.Men, hur har vi det (i Studio 64)? Vill vi bromsa tiden? Har vi fastnat i tiden? Som när vi sjunger 50-talshits om tonårsförälskelser, som vi gör när vi byter skepnad till Perry and the Pacemakers. Måste vi byta repertoar? Vad tycker du? Som lyssnar.Skriv en kommentar när du avnjuter avslutningslåten, som Beatles skrev när dom bara var lite 20+ : When I’m 64!

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

    37 min
  • Studio 64: Dom nya rock’n roll pensionärerna

    Det var hattar och hucklen. Grått och svart. Så att dom knappt syntes. Om dom ens fanns. Det gamla folket. Vad gjorde dom före 1913? Satt på fattighuset eller undantaget? Det var det året man införde folkpension. Från 67 års ålder. När medellivslängden var 60. Och när man fyllde 50 fotograferades man, åtminstone den hyfsat bemedlade borgsrklassen, sittandes med käpp vid ett finbord med blombuketter i kristallvaser. Man ärades för ett livsverk.Nu talar man om 70 som det nya 20! Om nystarter för hälsosamma, välmående pensionärer. Dags att prpöva nya vingar, eller njute sitt otium. Man tar ut pensionen och reser på longstay, eller flyttar helt och hållet dit där “den futtiga” pensionen gör en till överklass. Eller så börjar man plugga på universitetet. Historia eller filosofi. Börjar författa sina memoarer. Spela golf. Startar bokcirkel. För det är slut med brödpåsar, parkbänkar och duvmatning.Nu väller 40- och 50-talisterna in över pensionsgränsen. Dom första rock’n rollgenerationerna. Ordet gumma är utraderat. Käringar kallas numer tjejer upp förbi 80-årsåldern. Och gubbe kallar sig yngre medelåldrare med ett ironiskt leende från 35. Många har det knapert, men ett stort antal har med sig hyggligt sparkapital och bor i obelånade hus som kan avyttras med miljonvinster.Pansjisarna har blivit vältaliga “seniorer” som får samhället att kippa efter andan efter “det grå guldet”! Så det så!Och så avslutar Perry & The Pacemakers med Hoola Bandoolas “Rocksamba”.

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

    38 min
  • Studio 64 minns året 1967!

    Det mytomspunna!...som Ulf Lundell redan 1975 undrade: “Vart ha’ru tagit vägen nu?”. För det var väl nåt speciellt med det året. The Summer of love! Blommor i håret. Flower power och Make love not war. Vi talar frihet. Flum. Uppror. Skapande. Och framtidstro!I år är det 50 år sen Beatles kom ut som alter egot Sergeant Peppers Lonely Hearts Club Band. Det var skägg och mustascher och hår som letade sig ner mot axlarna. San Francisco blev kärlekens huvudstad. När amerikanska ynglingar skickades till sydostasien för att kriga! Janne Halldoff debuterade med “Livet är stenkul” och Vilgot Sjöman gjorde “Nyfiken gul”. Världen följde historiens första hjärtbyte. Och nyhetssändningarna präglades av svältande barn i Biafra.Men vad gjorde vi? Spelade golf. Gick i gymnasiet. Lirade i popband och snackade på rökrutan.“You say you want a revolution?” heter en pågående utställning i London om den här tiden som drar besökare från hela världen. Nicke har varit där. Och han undrar hur väl den officiella bilden stämmer med vår egen? För vi levde ju då! Hör Perre, Nicke och Micke spegla sina egna upplevelser mot historieskrivningen.Och avsluta med “All you need is love” (som sitt alter ego Perry and the Pacemakers)

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

    37 min
  • Studio 64: Vi njuuuter!


    Nu har vi gnällt tillräckligt! (För en liten stund). Dags att njuta! För är det nån gång man har möjlighet till det så är det väl i 3:e åldern. Men njuter man annorlunda efter 60 än tidigare? Undrar Nicke. Nja, för många i den perioden är nog “frånvaro av smärta” en källa till njutning, skjuter Micke in, att slippa artroshuggen. Och han får fullt bifall, samtidigt som Perre lyfter fram förra veckans gratiskonsert i Kungsholmens kyrka, Bachs Magnificat! Med en enastående “countertenor”. Bitvis nästan överjordiskt vackert så att ögonen tårades. Nicke förstår, men tycker att ett vemodigt, melankoliskt stycke av t ex Pink Floyd ligger bättre till för honom. Och dom kommer in på definitionen av “njutning”. Vad är det egentligen? Jo, det är när det är “bättre än vanligt”, slår Perre fast. Och börjar spinna en resonemangskedja utifrån: Systembolagets app “Alkokollen”. Där får man veta att vid 0,6 promille mår man som allra bäst, och för att ta sig dit behövs två glas vin (men - inte mer!!). Sen kan man fylla på efter ett tag, men man kan ju inte fylla på dygnet runt och leva hela sitt liv på den nivån - för det är ju förändringen man vill åt. Ja, så där går dom på och betar av sina bästa njutningar, från folktomma sandstränder till sex….och varma bad…. Låt dig förföras av Studio 64:s bästa njutningstips! Och deras version av Simon & Garfunkels “Feelin’ groovy”.

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

    36 min
  • Studio 64 Efter döden?

    Vad händer då? Ingen som vet. Utom dom stora världsreligionerna förstås! Där är det paradiset som gäller. Och himlen. Var den nu ligger, som Nicke undrar, ungefär som det rör sig om orientering. Åt vilket håll ska vi kuta? Då är det lättare med helvetet. I underjorden.Eller så föds man bara på nytt. Och nytt. Och man kan undra över vad man gjorde i det förra livet. Och vad man var för nåt. Kanske var man på nån annan planet. I ett parallellt universum. Varför inte!Eller så är det bara ridån ner! Helt svart - och inget mer. Men vadå inget mer? För vad är ‘inget’? Det måste väl ändå vara något. Om än ingenting. Ni förstår att det trasslar till sig. I en ångestknut. För man vill ju ändå leva, fast kanske inte hur länge som helst. Och man kommer in på början och slut. Och evigheten. Och att ändå Einstein “trodde på Gud”....och inte på slumpen som kvantfysikerna. För - “Gud spelar inte tärning” som han sa. Och menade att det finns “en mening”.Men är det ändå inte bara så - att vi inte fattar nåt alls? Kastar Micke in. Att vi är skapta för att tänka i motsatser, för utan under finns inget över. Och utan början finns inget slut. Så enkelt är det. Bara att gilla läget! Slår Perre fast. Och han och Micke, som båda sjunger gospel, avslutar med den härligt trösterika “I’ll fly away”.Lyssna! Om ni törs….

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

    41 min
  • Studio 64 drunknar i NYHETER
    I alla fall Perre som undrar vad vi ska med alla nyheter till. Det blir en splittrad mosaik utan sammanhang. Inga förklaringar. Inga bakgrunder. Bara spridda skurar som alla skriker problem, fel, fusk, krig och undergång. Bara i sällsynta fall avbrutet av eldsjälar som Hans Rosling som med siffror visar hur allt har blivit BÄTTRE. -Men det är ju massmedias uppgift, skjuter Micke in, att agera en “tredje statsmakt” som ska granska makten! Då blir det ju lätt en negativ bild av omvärlden.-Men beHÖVER vi alla dessa nyheter? Stönar Perre. Samma HELA tiden!Kanske borde vi ha “vita” nyhetsdagar. Bara läsa tidningen på söndagarna. Ett sammanfattande nyhetsmagasin, med bakgrunds- och debattartiklar, säger han och tittar sig hoppfullt omkring.Micke nickar instämmande: Intressant! Medan Nicke menar att han redan är där, dvs att han skapat sig egna bantade men ändå fullständiga nyhetsrutiner. Men är det värre idag än förr? Kommer sen den oundvikliga frågan. Nu när ju alla kan publicera sig och starta egna tyckarsajter och alternativtidningar. Vad och vem kan man lita på??Den som lyssnar till slutet får beskåda paradiset i “Waterlo sunset” (i Perry & the pacemakers tappning).

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

    29 min
  • Studio 64 - nä nu jävlar!

    Perre är upprörd. Har just varit nära att krocka med en bil som kastade sig ut framför honom på vägen till Studio 64.Vad är det som håller på att hända med samhället? Alla ska bara fram, komma först, tränga sig! Är det vår tids nya egoism som yttrar sig så?! Det blir upptakten till ett behärskat, men samtidigt upprört samtal om ordning och reda.Danskarna går ju nu på export med sitt “hygge” - att sitta och mysa, ta en öl och snacka.I Sverige lanserar vi filmen om Ove, som amerikanarna inte ens vet hur dom ska uttala: Ouvaj, eller nåt sånt. Kanske vinner vi nu pris för bästa film i världen! Tack vare mannen som inte skyr några medel (nästan) för att hålla ORDNING!Ja, håller Studio 64 själva på att bli Ovar? Håller samhället på att braka samman, skitas ner, tappa stilen? Behövs det ordningsmän?Nicke städar upp på bakgården när grannarna skräpat ner..Micke smygbevakar sopberget runt återvinningscontainrarna vid snabbköpet.Och Perre hänger sig på tutan när andra “kör fel”!Är det verkligen så illa?Perry & the pacemakers avslutar med sin tolkning av “Lyckliga gatan” (...du finns inte mer…)

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

    36 min

About Studio 64

From the publisher's feed

Studio 64 handlar om ”den tredje åldern”, en omvälvande period i livet mellan arbetsliv och ålderdom. En period som för de flesta innebär dramatiska förändringar. Kommer pengarna att räcka? Vad ska…