Studio 64

Studio 64

By Michael, Niklas & PerSociety & CulturePersonal Journals
Download on the App Store

Studio 64 episodes

  • Studio 64 - stelnar i sina vanor

    Eller? För är det inte så att vi blir mer och mer vaneberoende i tredje åldern? funderar Nicke och ger oss en ingående beskrivning av sina morgonrutiner, inte minst hans lite udda sätt att läsa tidningen. Varför har vi vanor? För att underlätta livet? För att skapa trygghet? Vilket ju kan vara härligt! Och bekvämt. Särskilt när man blir äldre. Men samtidigt också lite trist och förutsägbart. Så var går gränsen mellan det trygga vanespåret och det “äventyrliga” oliktänkandet? Och när blir man sina vanors slav? Kanske rent av trygghetsnarkoman. Ett slappt offer för för sin egen bekvämlighet. Ja...kan vanor rent av bli farliga? Och var går gränsen till neuros...tvångsneuros? När man alltid måste göra “som man alltid har gjort”? Hur många kuddar krävs för morgonens tidningsläsande? Och av vilken sort? Perre bytte kuddar och fick en chock. Han tar ord som “trauma” i sin mun. Men, återigen - djupnar vanor i tredje åldern - eller är det då man skaffar nya? Kort sagt, är vi nu inne i möjligheternas tid? Att släppa arbetslivets kvävande rutiner för nya horisonter! Nu eller aldrig! Vi suger på frågorna när vi tar oss an Simon & Garfunkels “Feelin’ groovy”

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

    30 min
  • Studio 64 - “serieslavarna”


    Det fanns en tid när man stickade efter mörkrets inbrott, späntade ved och berättade sagor. Sen kom en tid när TV:n slog sönder familjegemenskapen. När Hyland stod för lördagsmyset och Olle Björklund var “mr Aktuellt” (tills han fick sparken). Bilden var svart-vit och flimrade innan den stabiliserade sig. Sen kom färgbilden….och alla kanaler. Fjärrkontrollen blev hemmets maktsymbol! Det var då serierna hade “ett slut” och man fick läääängta till nästa avsnitt. Nu - har vi lämnat kabelpaketen bakom oss för internet-eran med TV-bolag och playfunktioner. Slut med alla 150 tablåbundna kanaler, här viftar dom olika TV-bolagen med sina oceaner av serier, filmer, dokumentärer att beskåda “när du vill”! Det ena serieavsnittet avlöser det andra innan du hinner blinka, med cliffhangers så att du snart inte har några naglar kvar! “Det farligaste som finns är att sitta”! säger Perre. “Men jag ligger….och kollar”, flikar Nicke in. Har serierna blivit vår tids stora drog? Kan vi stryka ordet “längta” ur vårt tv-medvetande? Och är vi på väg in i den virtuella verkligheten - utan att veta om det? Det är sånt Studio 64 diskuterar innan dom river av Johnny Hortons guldrush-nostalgiska “North to Alaska”.

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

    32 min
  • Studio 64 tar struptag på girigheten

    Girigheten omnämndes redan i Bibeln. Som en av människans dödssynder.Den var utrotad under det “fina gamla folkhemmet”, försöker Nicke.Men är tillbaka nu, värre än nånsin, ryter Perre till, efter nyheterna om hans kära gamla Ericson. Först sparkas vd:n Vestberg, “handbollsspelaren” som Perre kallar honom lite nedlåtande, med ett avgångsvederlag på 28 miljoner. Sen kommer nyheten om underchefernas skumma affärer för att berika sig själva. Vad är det som händer? Håller ekonomerna, “bönräknarna”, “räknenissarna”, på att ta över hela vårt samhälle?Var är MORALEN? Nästan skriker Nicke.Vi påminns om ericsonchefen som betalade sin egna resor. Och Werténs plaspåse i stället för attachéväska. Det var tider!Så bort med vinster i välfärden! (Nicke)Aldrig! (Perre)Börjar dom slåss?Naturligtvis inte, men en “civiliserad” diskussion uppstår om samhällets grundvillkor.*Och har även fotbollens huliganer fått oss ur kurs. Perry and the pacemakers påminner oss om Torssons sköna bondhit “Det spelades bättre boll (...på Gunnar Nordahls tid!)

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

    35 min
  • Studio 64 motar ensamheten!

    Som Nicke fått för sig “är meningen med livet” att bryta ensamheten och få gemenskap med andra? För är det inte så att man rent av “blir till” i andras ögon? Men så har vi ju eremiterna förstås, som drar sig undan allt. Eller dom febrilt överaktiva som tycks skräckslagna inför varje tomt ögonblick.Släkter och familjer har brutits upp i vår moderna tid och gjort Sverige till ett av världens mest ensamma länder, där kanske “nätet”, datorn och mobilen blivit våra bästa vänner. Om det nu inte är hunden, förstås.Hur som helst är ensamhet skämmigt. Barn som ingen vill vara med, får det att gröta sig i bröstet. Och vuxna som är helt i avsaknad av vänner blir som paria.Häng med ända till slutet på denna “ensamhetens vindlande väg” och upplev Nickes “mingelskola”. Där den inledande osäkerheten kan “sluta i triumf!”, hävdar han. Och vad passar sen bättre än pophistoriens egen “ensamhetshymn”, bara för dom invigda, Roy Orbisons “Only the lonely” (i Perry and the Pacemakers egen tolkning).

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

    40 min
  • Studio 64 fulländar sina liv - med Bucketlistan

    Ja, vad är det man saknar när man i 60-årsåldern börjar räkna ner? Vad återstår att göra? Vad har man gjort i sitt liv? Vad var det man drömde om som ung? Vad blev det av?Perre måste få köra grävmaskin innan han dör!Va? Säger Micke som trodde att dom skulle vara seriösa.Varpå Perre radar upp förkrossande argument. Som Nicke instämmer i!Finns det nåt bättre för själen än att fokusera på en skopa?Micke vacklar och börjar prata om spa på slott i Litauen.Rymden, övertrumfar Perre, med rymdbuss.Jag kan nöja mig med en sista-minutenresa till New York, piper Micke.Nä, hörrnini, blandar sig Nicke i, som den anglofil jag är vill jag bila runt i England i en röd gammaldags MG. Se mig omkring, njuta av folket och spela en och annan golfrunda.Hör Studio 64 blanda stort och smått...från sandlådan till rymden...i sin “bucketlist”....innan det är för sent!

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

    37 min
  • Studio 64 snackar vin för hälsan, eller?


    Har vin blivit den nya måltidsdrycken i Norden? Som i Medelhavsländerna. Och hur handskas vi i så fall med det här uppe i brännvinsbältet? Hur får vi ihop helgfyllan med en vardaglig salongsberusning? Och hur mycket kan, eller snarare, får man dricka om dan? Ett, högst två glas dagligen till middagen, påstår Micke säger den senaste forskningen. “Det är nästan som medicin för hjärtat, öppnar kärlen och förbränner det onda kolesterolet, utan att påverka levern”. Kan det verkligen vara sant? Två till tre glas, tycker Nicke är lagom (men så somnar han ju också i TV-soffan nån timme senare). Men läkarsonen Perre lyfter genast ett varningens finger. Livsfarligt! Menar han. Det är som att öppna dörrarna till fritt drickande. Nej, då är det bättre att njuta långsamt av ETT glas “gott vin”. Och för därmed över snacket till skillnaden mellan “bra” och “dåligt” vin. Och frågeställningen om att våra dagars vinkultur kanske kan liknas vid Kejsarens nya kläder. På sextio-talet gick det ju bra med en Estermadura eller en vino tinto för “fyra spänn”. Nu måste man upp över “hundralappen” för att få “ett riktigt hyggligt vin”, hävdar den vinintresserade Perre, som aldrig skulle drömma om att köpa en vinbox. Det som Nicke (nästan) bara köper. Det är ju samma innehåll! Nä. Jo. Nä. Jo. Vad tycker du? Lyssna och delge oss dina synpunkter, på allt!

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

    37 min
  • Studio 64 släpper loss om pensionen
    Man måste se om sitt hus! Menar Nicke. Har ni gjort det? Säger han uppfordrande till Perre och Micke. Nja…..drar dom ut på svaret. Det var ju en annan tid då, på sextitalet... Hippie, vänster, folkhem. Pensioneringen låg oöverskådligt långt bort, och var mest en fråga för staten. Alla får väl pension, liksom. Ja, det var då, men hur är det nu? Nja….skruvar dom på sig. Och Micke förklarar att han fått ont i huvudet. Vem vill prata om så här trista saker? Man måste! Dundrar Nicke (och Perre, som plötsligt byter fot)...om man vill leva ett drägligt liv efter 65. Man har ett eget ansvar! Särskilt nu när allt färre yngre ska arbeta ihop pengar till allt fler, ofta oförskämt pigga pansjisar, som känner sig som tjugo och kanske lever trettio år till. Hur ska det gå ihop? Oroar sig Nicke. Medan Micke undrar om dom har några lyssnare kvar. PPM! Slår Perre fast. Det är det nya där den som är 25 år och ‘om sig och kring sig’ kan bygga upp en hållbar pensionskassa. Hur som helst, grundades vårt pensionssystem för över hundra år sen när medellivslängden var 57 år och dom flesta alltså var döda vid tiden för pensionen! Så ser det inte ut idag. Så hur ska vi agera själva och vad ska vi råda våra barn till? Det är sånt Studio 64 “roar sig med” idag.

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

    32 min
  • Studio 64 minns världens bästa decennium


    Allt pekade uppåt. Världen skrek efter svenska produkter. Människor kom invandrande för att hjälpa till. Låter det som en dröm? Nej, det handlar om 60-talet. Kanske det bästa och mest framgångsrika decenniet i historien. Då var det tid att bryta med det gamla och starta nytt! Gubbväldet skulle bort. Kvinnorna fram. Vi fick pillret. Och Inge&Sten. Och överflödets slit och släng. Men också “Tyst vår”. Vi talar uppvaknande. Världsempati. Ewert Taubes blommande ängar förbyttes i Cornelis ballad från en soptipp. Och i Kalla krigets skugga blommade fredsrörelsen ut….i love….’n peace. Den nya kraften blev “flower power”. Och alla inte bara kunde, utan skulle vara med. Och marschera i protestled. Ockupera. Och älska. Inte kriga. Och var det sen så att det hela mynnade ut i Woodstock? Men var befann sig Studio 64? På barrikaderna? I popbandskällaren? På golfbanan? Här finkammas det! Brösten blottade. Korten på bordet. Och hur gick det med drömmarna - blev dom av? Tja, det är väl inte för sent än, när Perry and the Pacemakers deklarerar “All you need is love”.

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

    34 min
  • Studio 64 diskuterar ”ingenting”!
    I tredje åldern har vi ju oceaner av tid, men…..vad gör vi med den? Känner vi oss tvungna att aktivera oss eller tillåter vi oss att göra “ingenting”, bara slappa och ha det skönt. Efter långa arbetsliv med tidspassningar och fyllda almanackor kan man väl ändå få lov att tillbringa dagarna i hängmattor och solstolar utan dåligt samvete. Men det är svårare än man tror. Man ska, eller i alla fall bör, vara aktiv! Göra nåt! Nästan skit samma vad. Annars är man onyttig. Halvdöd. Ena foten redan i graven. Allt kallare…. Men, kan man verkligen göra “ingenting”? Undrar Perre. Jag älskar det, försöker Micke, utan att riktigt verkar ha fattat den filosofiska knorren. Jag gör fortfarande “att göra”-listor, erkänner Nicke, som absolut vill fylla sin tid. Jo visst, fortsätter Perre, det är bara det att numer kan en dag fyllas av besöket hos frisören. Ojdå, där har jag inte varit sen jag var 18 år, avslöjar Micke. Och på det här sättet fyller dom sin kravlösa dag med att snacka om “ingenting”. Ett samtal som ringlar sig från P1:s vilsamma tolvslag och mindfulness till Nirvana och noll grader Kelvin. Men vad är vilsammare än musik! Och kanske en tur på Mersey river i Liverpool. Det här avsnittet avslutar dom som Perry and the Pacemakers med Ferry cross the Mersey. Och då gör dom ju alltid nåt.

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

    33 min
  • Studio 64 - funderar (redan) på sitt eftermäle
    “Ja, jag var där...jag var där...en stund på jorden…” sjunger Laleh från Allsångsscenen på Skansen. Och publiken svänger med flaggor och sjunger med. Det är mäktigt. Som ett helikopterperspektiv över tillvaron. Där släktleden avlöser varandra. Hur länge minns vi varann?Två generationer, tre, fyra? Och för vad? Undrar Studio 64 och ställer sig sig frågorna: Vad VILL man bli ihågkommen för? Och vad TROR man att man kommer bli ihågkommen för? (om man nu alls blir det). Två frågor som kan ge väldigt olika svar. Men framför allt väldigt svåra att svara på. Micke, Perre och Nicke gör ett försök. Perre minns hur hans barndomskompisar kallade dom brödkanter han alltid lämnade efter sig för “Wiklundare”. Det blev ett begrepp - då - men vem minns det idag. Istället plockar han fram en enastående dödsannons och byter ut den dödes namn mot sitt eget. Lysande! SÅ vill han bli ihågkommen!! Och skulle vi inte alla kunna göra likadant? Eller åtminstone skriva vår egen, tycker Micke. Kanske ha kvar våra Face-booksidor - som vi själva designar med lite berättelser, bilder och musik, och där efterlevande sen kan gå in och minnas… Som en digital gravplats. Men vad ska vi bevara av samhället? Vad ska sparas i muuséer? Och vilka ska avgöra, och var ska det förvaras? Kommer muséibyggnader bli dataservrar….? Och….vem kommer minnas mänskligheten om några hundra miljoner år….? Slår Perre sista spiken i kistan.Jag kommer nog i alla fall bli hågkommen som den som alltid hyfsade ostarnas skidbackar, slår Nicke fast. Och vad passar sen bättre än Dean Martins 50-talshit, det musikaliska kärleksalbumet “Memories are made of this” (i Perry & the pacemakers tappning).

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

    32 min

About Studio 64

From the publisher's feed

Studio 64 handlar om ”den tredje åldern”, en omvälvande period i livet mellan arbetsliv och ålderdom. En period som för de flesta innebär dramatiska förändringar. Kommer pengarna att räcka? Vad ska…