Tjena Mini, hur var det på dagis idag? ropade killarna till Hanna Wallensteen när hon gick på högstadiet. Det där var killarna hon skulle flörta med men det var uppenbart att det inte gick. Ett program av Ola Hemström.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Hanna är inte så lång, 150 cm. Och när läkarna i tonåren berättade att det fanns en behandling med tillväxthormon som skulle kunna göra henne 2-8 cm längre så kändes det självklart att tacka ja. Idag är, när hon är 40 år och ser tillbaka, är hon inte lika säker på att det var rätt beslut.
Sverige var på 80-talet ett föregångsland när det kom till att behandla kortväxta barn med tillväxthormon och är idag ett av de länder som behandlar flest barn, sett till andel av befolkningen. Tillväxthormonbehandling ska ges vid diagnosticerade tillstånd som t.ex hormonbrist, men ges även till barn med en genetiskt betingad kortväxthet, inte sällan på grund av föräldrarnas oro inför sina barns framtid. En dyrbar behandling med injektioner som pågår dagligen under barnets hela uppväxt. Men när blir barnets längd ett problem som måste behandlas? Och vem avgör det?
Så här skriver en förälder som funderar på om hon ska behandla sitt barn: ”Hur påverkas hennes syn på sig själv, om hon varje dag måste ta en spruta? Att varje dag få en påminnelse om att man måste ”anpassas” till det ”normala"?. 142 cm. Det är läkarens uträkning på hur lång hon kommer att bli. Hur skulle det vara att vara 1.42?”