Jaha nu är det väl fest eller.

Året började med att vi skrattade coronaviruset i ansiktet. Sedan ställdes resor in, dödstalen steg och föreställningar pausades. Parallellt med detta, biblioteksbråk, cykelsemestrar! Vi fick en gemensam premiär ihop. Sen kom vaccinfrågan som slet oss isär. Och året slutade med att vi åter igen behövde rannsaka oss själva.

Jag minns alla mina samtal och hur dom brukade tära på mig.

Vi drömmer om ett 2021 med pixarfilmer som är båda glada och sorgsna, med stockholmsresor och organiserad löpning, med nybruten mark och framförallt, FRAMFÖRALLT, vänner, vänner, vänner.Vissa drömmer om vaccin, andra gör det inte.

Det var dans och hålligångUpp på logen natten långDet var rollspel, det var cykelsemester och nöjesmagasin.

God jul hör ni!!!

Det här är ett samtal mellan två killar som inte pratar om något särskilt, som pratar om vilka härliga killar de är och fäder och pojkvänner och söner och djurvänner och kompisar, kamrater de är, vilka härliga kamrater som sjunker ner i soffan och kollar på skojiga komedier och samvetslösa mordhistorier och de skakar killigt på sina killhuvuden och tänker "såna killar är inte vi!" och sen lägger dom sina killarmar över varandras killaxlar och sjunker åter ner i den djupaste juldvala.

Vi tog bort det samtal vi spelade in tidigare idag och spelade in ett nytt där vi försökte reda ut lite begrepp och ta till oss av den kritik som följde. Vi pratar gärna vidare. vh Kristian & Pascal

Det är den ljusaste dagen på året och i Sala samlas man för kollationering och ser fram emot en lång spelperiod med tindrande referensklasser och gripande karaktärsporträtt. I Enskededalen, nordväst om Stockholm, rullar vaccintunnorna in med tjo och tjim och man skrattar gott åt alla julkalendrar som läggs ut på sociala medier! Det lackar fanimej mot jul!

Tänk om Pascal var lite mer som Martin Melin? En god fee istället för en ond liksom.