Vandra med Henrik

Vandra, här är Henrik. Jag är tillbaka där allt började och gör samtidigt det sista avsnittet av Vandra med Henrik. Det här är ett avslut men inte ett avsked. Du har gått med mig genom skogar, regn, ensamma tankar och livsövergångar. Det har kostat mig mer än det gett mig i pengar, men också format ett helt kapitel av mitt liv. Ibland kändes det fint. Ibland ekade skogen inuti mig på sätt jag inte visste var möjligt. Och nu står jag här i ett vägskäl, vänder om och börjar gå tillbaka. Du som lyssnat har gjort det här möjligt och det bär jag med mig. Tack för att du vandrat med mig.

Lycklig Vandring!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vandra, jag vill börja med att säga tack för att du trots alla mina existentiella vändpunkter vandrar med mig idag.

I det här avsnittet stannar vi vid Harrforsen, en plats som kräver mod för att klättra ner till och där naturens brus kan få oss att känna oss små och nakna. Jag pratar om det som inte blev, om förväntningar och tomrum, om att kanske är detta en svanesång för Vandra med Henrik, eller kanske något nytt ska väckas ur det som ännu inte har formats. Det finns ingen karta för hur man vandrar genom ett inre landskap, och jag är osäker, rädd att ramla, men jag vill dela det med dig!

Det är höst, solen skiner och vattnet rinner, och i den rytmen hör jag mig själv bättre.

Lycklig Vandring!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vandra — idag tar vi en liten avstickare in i sagans skog, någonstans längs Vildmarksvägen utanför Vilhelmina, mot Marsfjällens fot. Jag snubblar över en skylt: “Sagostig”. Plötsligt står jag bland träskulpturer och tavlor — sagor snidade och målade av Linnéa Fjällstedt — utan karta, utan plan, bara med impulser och skogens röster.

Här finns näcken, vittran, ett huvudlöst spöke, ett skogsrå och hustomten — figurer som dansar mellan ord och bild, som ljudlösa röster i mossan. Vitnade berättelser från sekelskiftet, svepande dimmor och människoöden. Jag går vilse och återfinner mig själv i stigen. Vem talar när ingen hör? Vad betyder konst när skogen är ensam? Det är en vandring i fantasi och minne, där sagorna vill bli sedda även när ingen är där.

Tack för att du vandrar med mig idag. Vandra, om du har en skog — låt den viska med konst, saga, närvaro — för ingen — eller för dig.

Lycklig Vandring!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl 

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vandra — idag tar vi ett litet eftertänksamt kliv genom Örnsköldsvik.

Jag börjar uppe vid ett slags lekfullt bostadsbygge — flerfärgat som en leksak – som klättrat sig ovanpå den gamla tingsrätten.

Från denna punkt vandrar jag ner mot hamnen — stadens lutande gator, metallregnets doft, doften av avfärd — och landar vid kajen där kranar och räls ramar in vattnet. Här är en plats av ankomst och avresa, där solen skär rakt i ansiktet och kastar skuggor på ens funderingar. Jag reflekterar över Modo (hockeyn som stadens religiösa hjärta), om identitet, stadens tyngd, och hur ord kan väga mer än man anar — särskilt när man säger ”Örnsköldsvik”.

Under promenaden funderar jag på att vi alla bär med oss flera versioner av en stad — en morgonversion, en kvällsversion, en nostalgisk version — och uppmanar dig, Vandra, att skriva upp dina versioner i Facebook-gruppen.

I slutet får du följa med mej upp på rummet!

Lycklig Vandring!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Mer om Örnsköldsvik, klicka här: https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96rnsk%C3%B6ldsvik 

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Idag kliver vi ner på klipp­kanterna vid Nämforsen, hör det vilda dånet och halkar oss fram bland älgar, båtar och figurer som stirrar från tusen år tillbaka.

Varningarna för damluckor blinkar som urgammal runskrift, och hela hällen är som ett drömspel där Göran ristar älgar och båtar om vartannat.

Vandra med mig bland bruset! Ibland räcker inte språket till...

Lycklig Vandring!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Mer om Nämforsens hällristningar, klicka här: https://namforsen.com/namforsens-hallristningar/

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vandra! Idag vandrar vi längs Västanåfallet i Härnösands kommun. Fallet är över 90 meter högt och har burit på århundraden av historia — järnbruk, vattenhjul, hammarslag och brutna rörelser. 

På vår vandring hör du ljudet av rinnande vatten, ser resterna av smedja och kvarn, känner den fuktiga luften och trädens vilande skuggor. Det mesta är ruiner, fundament, ett spår av industriellt liv där vattnet en gång nyttjades och beundrades, nu lämnat att fortsätta sitt eviga lopp i ny roll och skepnad. 

I avsnittet möter vi både det obarmhärtiga och det trösterika — naturens brutna rytm och människans förmåga att bygga vid dess kant. Jag är ensam, men det är som om historien själv följer med mig uppför klipporna. Vandra, lyssna noga, luta dig fram, låt dig dras med.

Lycklig Vandring!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Mer om Västanåfallet – info & historia: https://www.vastanafallet.se/

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vandra, idag tar vi en promenad bland kullar och gåtor — vi hamnar i Högoms gravfält i Sundsvall, där högar växer ur marken som urgamla viskningar.

Jag går i högt gräs, tvekar om jag korsar en skolgård, klättrar upp på kullar och försöker känna historiens puls under fötterna. Vi dyker ner i fynd av järn, keramik, häst­selar och mysteriet kring en runsten — och jag delar med mig av personliga tankar om att åldras, vistas i naturen och kampen med snabba tröstlösningar. Det blir små absurda svängar, andfåddhet, och en önskan att bli ett träd till slut.

Lycklig Vandring!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Mer om Högoms gravfält, klicka här: https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%B6goms_gravf%C3%A4lt

Mer om fyndutställningen “Hövdingen i Högom” vid Sundsvalls museum, klicka här: https://sundsvall.se/kommun/uppleva-och-gora/kultur/kulturmagasinet/sundsvalls-museum/utstallningar/kommande/hovdingen-i-hogom

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vandra – vi stannar till vid en stilla lönn intill Harmångers kyrka. Mellan tankarna och vägen glider vi in i ett tomrum där löv faller, gravstenar andas och frågan om döden viskar bakom musiken. Ett avsnitt som handlar om att sakna sig själv – och att kanske hitta sig själv – i tystnaden.

Lycklig Vandring!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Mer om Harmångers kyrka, klicka här: https://www.svenskakyrkan.se/nordanstigskusten/harmangers-kyrka 

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jag står vid Höga Kusten-bron. Den där röda väldigheten som både binder samman och får mig att vilja blunda. Jag har gjort det i alla år – blundat när jag åkt över den. Kallat det något fint, ett konstnärligt drag, en delikat fobi. Men egentligen har det handlat om skräck. För höjden, ja – men mest för väldigheten. För att försvinna i något som är så mycket större än jag.

Nu står jag här och tittar. Jag känner vinden, hör ett litet vindspel klirra vid en kiosk. Jag tänker på alla gånger jag suttit i turnébussen, på 2013 års Riksteaterturné, på Harriet som var liten och på Nina. På hur svårt det var då – och hur mycket lättare det är nu.

För nu flyr jag inte längre. Jag stannar.

Jag låter svindeln komma. Jag känner hur den sveper genom mig, men jag försvinner inte.

Jag finns kvar.

Lycklig Vandring!

Mer om Henrik, klicka här:

👉 https://linktr.ee/Henrikstahl

Mer om Höga Kusten-bron, klicka här:

👉 https://www.hogakustenbron.com/

Mer om Höga Kusten, klicka här:

👉 https://www.hogakusten.com/

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jag vandrar i Gamla Uppsala, där jorden känns äldre än språket. De stora kungshögarna reser sig som sovande djur, och kajorna dansar ovanpå dem som om de visste något jag inte vet. Här pratar jag om min barndoms påveträff — hur jag nästan slickade hans fingrar, men inte vågade. Hur jag trodde livet var klart efteråt. Hur pappa tröstade mig.

Jag pratar också om revirpinkning i historien, om hur vi människor aldrig verkar kunna låta det gamla bara vara gammalt. Och om det där ögonblicket när alla kajor lyfter samtidigt och man undrar vem som bestämde det.

Vandra, följ med mig längs de heliga kullarna, där aska, tro, och tid virvlar ihop till något man inte kan hålla i men heller inte släppa.

Lycklig Vandring!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Mer om Gamla Uppsala, klicka här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Gamla_Uppsala

Mer om Gamla Uppsala kyrka, klicka här: https://www.svenskakyrkan.se/uppsala/gamla-uppsala-kyrka

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.