Vem vill prata med en sorgsen

Miccan har blivit besatt av Harry Potter för miljonte gången i livet och Steffi är skör efter för lite ensamtid under ledigheten. Hur ska man nånsin ta sig tiden man behöver för att sörja mär prestation alltid förväntas, till och med av sig själv? Det pratar vi om och reflekterar över vad vila är egentligen. Efter kommentarer om arr "Lussan hade velat att vi skulle fira jul" så pratar vi också om ifall det är okej att inte alls tänka så i alla situationer, ibland kanske det är mer okej att bara tänka vad man själv orkar? Eller? Vi ägnar en del tid att försöka landa i något vettigt.

2022 är här men innan nyåret behövde vi sammanfatta 2021, året vi startade podden, sjukskrev oss och sa upp oss. Vi listar årets breakdown (ett av många), årets händelse, årets insikt och mycket mer!

Veckans avsnitt blev inte riktigt som vi tänkt och så blir det ibland. Sorgen kom som en käftsmäll och Miccan bryter ihop. Vi pratar om att hela tiden ta ansvar för andras sorg och inte känna in sin egen och vad konsekvenserna blir av det. Ett väldigt fint men tufft och ärligt avsnitt om hur vi mår just nu.

Julen närmar sig och med det väcks mycket tankar. Vi pratar om vilka känslor som väcks när det känns som någon tar över ens egna känslor och tankar som man lagt mycket tid på att komma fram till och även hur blandat allt lätt blir när man är familj med samma sorg. Vi pratar också om julen och hur man planerar den i sorgen, hur svårt det är när alla i familjen inte är överens, fortsätter traditionerna eller skiter man i allt? VI tar också upp en önskan om att omgivningen skulle vara mer inbjudande och öppna för möjligheten att fira tillsammans.

Varför är vi så dåliga på att vara snälla mot oss själva? När vi mår bra har vi dåligt samvete och mår vi inte bra en dag straffar vi oss själva för det. Måendet är skört och vi blir trötta på hur elaka vi är mot oss själva.

Vi gästas av Emma Haglund som sitter i styrelsen för föreningen VSFB - Vi som förlorat barn där hon driver syskonperspektivet. Vi får veta massor om sammanhang som finns tillgängliga för syskon i sorg. Dessutom berättar Emma om sin sorg efter att ha förlorat sin syster i en trafikolycka, om ensamheten i sorgen, sökandet efter ett sammanhang och utmattningen som följde när chocken la sig.

Om allhelgona och vilka tankar det väcker, vilken dag ska man tända de där ljuset och spelar det någon roll egentligen? Veckan har också väckt många tankar om olika trauman och varför man kan känna ett strakt motstånd att ta tag i dom, att sörja ett tidigare liv och som alltid; konstiga kommentarer från omgivningen.

Det har gått 2,5 år sedan vi förlorade Lussan och Allhelgona närmar sig, en tid vi minns dom vi saknar. I veckans avsnitt vill vi minnas Lussan, berätta om vem hon var, om alla minnen vi har tillsammans. Vi hade ett liv tillsammans långt innan sjukdomen. Vi hoppas också att ni vill dela med er av era historier om era älskade och saknade

Bara i år har 40 personer blivit mördade i skjutningar i Sverige, många av dem barn. Vi möts av statistik och politiska förslag men väldigt sällan får vi ta del av sorgen efter barnen som vi förlorat. Bredvid varje människa som dör finns anhöriga som saknar och sörjer men var är deras historier i detta fall?

Vi läser Kollektiv Sorgs öppna brev mot gatuvåldet.

"Vi kräver en förändring - för vårt samhälle och för hela Sveriges skull. Det här är hela Sveriges kollektiva sorg" (ur det öppna brevet)

Vi pratar om vikten av empati och att vi måste kunna möta alla människors sorg och hur bristande den empatin känns just nu. Vi behöver höja våra röster och framförallt lyfta de röster som vädjar efter att vi alla måste kräva förändring nu.

Alla barn är allas barn.

Slutlåt: Blen feat Aki - paus

Följ:

@kollektivsorg (https://www.instagram.com/kollektivsorg/)

och skriv under deras öppna brev som finns länkad i deras och vår bio.

@insaneninja7 (https://www.instagram.com/insaneninja7/) som outtröttligt höjer sin röst i frågor som rör gatuvåld, rasism och feminism.

Se dokumentären "Våra barn dör" på SVT Play (https://www.svtplay.se/video/32840523/vara-barn-dor)

Vi mår bra för första gången på länge och det har gett oss dåligt samvete. Trots att vi pratar så mycket om att förändra bilden av sorg så påverkar den oss fortfarande och vi frågar oss om det är okej att må bra. Vi reflekterar också över hur härligt det känns att den andra mår bra och varför vi inte kan känna det för oss själva. Steffi delar också med sig av en dramatisk händelse