Det handlar om bönen och om hjärtats innersta längtan. Det handlar också om den kravfyllda bönen och när samtalet med Gud snarare handlar om prestation istället för en personlig dialog. 

I texten pratar Jesus om att när vi ber ska vi gå in i vår kammare och be i det fördolda och inte göra som hycklarna som rabblar tomma ord. I tider av pandemi där vi ska hålla avstånd till varandra är detta det enda sättet för oss att be för tillfället, ensamma i vår kammare. För tillfället har många av oss inte möjlighet att be tillsammans med andra i en gudstjänst. Vad gör det med oss? Hur ska vi förhålla oss till relationen mellan den privata och offentliga bönen? Om detta pratar Julia Åberg och Ida Wreland. 

Sedan kommer bilden upp om en dystopisk framtid, där böner inte längre hörs och det existentiella samtalet inte längre förs. Hur berättar vi då om vad bön egentligen är?

Klicka här för att lyssna på samtalet: 145 - Tolkning pågår