Anders skickade över podden till mig för att jag skulle lägga ut den. Samtidigt antydde han att han inte var fullt nöjd med sin egen insats. Men när jag lyssnar på Anders Blomquist och Anna Nilsson så bubblar inspirationen i mig. De rör vid så mycket som är centralt. Jag som håller på att studera homiletik läste just idag om vittnandets roll i predikan. Ricouer, om man är intresserad av honom, har en hel teori om hur vittnandet är hela grunden för kristendomen.

Andra menar att just nu, i en tid då människor inte lyssnar på auktoriteter, är vittnesbördet viktigare än någonsin. Präster kan inte komma som självutnämnda experter, menar homileterna, men de kan berätta om vad de sett och hört. Och då inte främst om storslagna underverk, utan om just det som Anders och Anna talar om: att vittna om vem Jesus är för mig. Hur är Gud livets källa? På vilket sätt märks det i mitt liv? Kan jag berätta om det i predikan? Vågar jag vara sårbar i min berättelse?

Och så nämner Anna och Anders kontrasten mot FB, där vi ständigt vittnar om oss själva. Bara det ger en hel del att fundera över.

Dessutom: om det är så, att vittnandet är så viktigt, vad menar då Jesus när han säger till olika personer han möter att de inte ska berätta? Vad handlar det om?

Anders och Anna, jag önskar att vi kunde fortsätta det här samtalet! Jag är inte färdig ;)

//Clara

Klicka här för att lyssna: 020 - Tolkning pågår