Så är den sista dagen på kyrkoåret här då texterna uppmanar oss att blicka inåt för att rannsaka våra egna handlingar gentemot andra människor. Det får Katarina Herbert och Ida Wreland att få lite skuldkänslor. Utifrån dessa känslor fortsätter samtalet om förväntan, krav, faran i att se människor som siffror, det äkta mötet, upprättelse och det egna ansvaret. Och trots en på många sett deppig tid, försöker de inte gräva ner sig allt för djupt i det svåra och kämpiga utan också öppna upp för att se ljusglimtarna i allt elände.