Varför vill inte nån av oss ha hund? Det är avstampet till det här samtalet om kontroll och brist på den samma. I denna tid av kartfunktioner, appar som spårar oss och vårt behov av ögonblicklig återkoppling, har vi svårt att låta andra sköta sej själva? Och gör detta oss mer oroliga och ångestfyllda? Vi frågar oss också om det är lite illa ansett att ha ett visst kontrollbehov. Är det omtanke eller svartsjuka som driver vår önskan att veta vad andra håller på med?