Carin firar ett år i terapi och inser att hennes terapeut jobbar övertid med att få henne att hitta till ilska. Är vi tillräckligt arga? Som quinnor då? Män verkar inte ha några problem. Varför leder ilska så lätt till tårar? Som Samantha när hon gråter i hissen efter att hon blivit rasande på Richard. OCH vad säger filosoferna om detta? Aristoteles? Kant? Vi grottar.