I avsnitt tre av vår serie om Eurovisionens utveckling dyker vi ner i åren 1968 till 1973, som tar avstamp efter Storbritanniens poppiga seger och i den första festivalen i färg. I detta avsnitt utforskar vi hur schlagerpoplåtar blir en återkommande genre, samtidigt som chanson och visor delar scenen. Stämsången gör entré som en kanske oväntad följd av att fler musiker än någonsin tar plats under strålkastarna. Denna period ser också en ökning av etno- och folkinspirerad musik och trots att språkregeln avskaffas, ser vi en ökning i antalet språk. Samtidigt följer Melodifestivalen sin egen väg med fokus på jazz- och bossanovainslag med fortsatt mediokra resultat. Utforska med oss hur tävlingen brottas med olika röstsystem samt korruption och omröstningsskandaler, där jurymedlemmar inte bara minglade med artisterna före tävlingen, men också bedömde låtar med strategi snarare än hjärta. Vi pratar också om de politiska kontroverserna i Spanien under Franco och bojkotten som följer. Varför delade flera länder på segern, och varför verkar musikrevolutionen i samhället inte nå fram till Eurovisionens scen? Så häng med Patrik, Marcus och Fredrik på denna fortsatta resa genom Eurovisionens brokiga och omtumlande historia!