Azan - Islamiska svenska föreläsningar

Förra veckan talades det om tawbah och förändring, att ändra sin riktning, att studsa upp när man slungas ner. Vi ska spinna vidare på det andliga spåret och prata om Hijra. Vad är Hijra, vilka former av Hijra finns det? Och vilka effekter har det?

Inledning

Som vi hörde förra veckan så gick broder Feras igenom bönen.

Alla dessa år när vi har bett så har vi sagt innan bönen ”Qurbatan ilallah” vilket betyder att jag gör det för att söka guds närhet. Så många år som vi har bett och sagt dessa heliga ord, har vi kommit gud närmare? Om vi ber 5 gånger per dag och ber 265 dagar på ett år så säger vi Qurabatan Ilallah 1825 gånger på ett år. För varje gång vi har sagt det har vi kommit ett steg närmare?

Vad innebär det att vi kommer närmare gud? Är det så att du fysiskt kommer honom närmare, din kropp åker till honom? Eller är det så att din själ kommer honom närmare? Om den kommer närmre hur kommer den närmare?

Om bönen inte har gjort att man kommer närmare vad beror det på? Syskon, vår själ, vår Roh tillhör Allah(SWT) och Roh är den som fanns innan vi föddes, sen så sattes den i vår kropp, sen efter vi dör så kommer det vara den som lever vidare. Detta är inte dagens ämne men en av sakerna som ligger i själens natur är att den vill flyga, den vill flyga till gud, den vill inte tyngas.

Vad tyngas en själv av? Jo synder, synder är som vikterna på en helium ballong. Helium ballongen vill flyga upp, dess syfte är att flyga upp men tyngderna håller nere den på samma sätt som synderna håller vår själ nere.

För att kunna flyga och speciellt i vår bön så är första steget att utföra tawba, dvs ånger.

Vad är ånger?

Ånger är en av de egenskaperna som skiljer en människa med ett djur. Men vad menas med ånger? Är det att man säger Astahgfirullah rabbi waatu bouleigh”? Jag återvänder och söker tillflykt hos Gud och ber Honom om förlåtelse?

Det finns en skillnad mellan livlösa och livfulla, livlösa saker. De saker som inte har ett liv tex en sten, om någon närmar sig stenen eller om stenen träffar på ett hinder, kan den ändra riktning? Solen, månen, om en meteor skulle krascha med dom, skulle dom ändra riktning för att undvika kraschen?

Medan saker som har liv kan göra det. Om vi har en planta, och dess rötter växer och i jorden finns det en sten, då kommer roten att växa förbi stenen kan inte ändra riktning, om vi kollar en fluga som ni har försökt döda, om den sitter på en vägg, om ni försöker slå till den så flygen den iväg, den ändrar riktning, samma sak gäller andra djur.

Ånger är när en människa ändrar riktning men processen är mer komplex än så. För när en växt eller djur ändrar riktning så gör den det för sig själv, för att den ska överleva, men när en människa gör det så ändrar han riktning från sig själv. Du ändrar din själens riktning ifrån din nafs för att själen ska överleva, det blir en intern strid, en intern kamp.

Revolution mot en diktator är lättare, Varför? För folket ändrar riktning mot en diktator inte mot sig själv. Jihad Akbar, den stora Jihad är mot sig själv. Imam Khomeinis(RA) sa att först gjorde jag revolutionen inom mig innan jag lyckades med revolutionen i Islamiska republiken i Iran. Så vad betyder det? Att Imam Khomeini lyckades göra en svårare revolution först, ändra sin riktning så att han ska kunna strida mot Shahen och sen så lyckades han leda en revolution utåt.

Jag ska ta ett annat exempel, när min andra dotter tar min första dotters penna så blir det shafs mellan dom och Salihah kommer till mig och säger ”Pappa, hon tog mina pennor säg till henne”. Sakina säger ”Jag vill också leka med hennes pennor” sen blir det en konflikt. Jag som förälder, vad vill jag? Det första jag vill är att dom ska sluta fred, det andra jag vill är att dom inte ska hamna i en konflikt nästa gång för det gör ont i mig att dom blir ledsna, så jag vill att dom ska skärpa sig och ändra riktning. Om det inte hjälper att säga på ett snällt sätt så måste jag kanske vara strängare, men om dom förbättrar sig så är jag gladast, men målet är att dom ska ändra sig, förbättra sig, ändra riktning. På Samma sätt, gud vill, gud är mest nöjd över oss när vi förändras och förbättras.

I Samhället

Man ser i dagens samhälle att vi har flera samhällsproblem, såsom det nämndes av Broder Ehsan i föreläsningenför två veckor sedan så saknas gud och andlighet i livet i vår vardag och i samhället vilket leder till att andra saker fyller upp detta tomrummet såsom sociala medier, jobb osv. Även för oss, ok att vi har andlighet men hur mycket? Och hur mycket av just världen har vi? Vi behöver alla ändra riktning genom ånger.

Även västerländska forskare pratar om att ändra riktning. Man pratar då oftast om att om man förlorar ett jobb eller förlorar familjen eller något annat traumatiskt sker i livet så bör man ändra riktning för att må bra. Winstone Churchill som var Englands premiärminister på 1940 och 1950 talet i England och fick nobels litteratur pris 1953, han säger i ett citat ” för att vara ”perfekt” måste ha modet att förändras ofta. ” Dvs man måste rikta in sig mot att bli mer och mer perfekt. Det finns flera artiklar inom psykologin som pratar om olika steg för att förändra sig.

För att ändra riktning, för en uppriktig ånger vad behövs tror ni? Det behövs bara ett fåtal element i din kropp som är vakna, som rör sig, som vill åt rätt riktning. Dom som kommer kunna göra hela revolutionen i dig bara man lyssnar på dom, känner ni igen det? Ibland är man arg på någon men det finns någgot inom er som säger, nej jag gör fel, livet är för kort osv, en svag röst ibland. Men det räcker lyssna på den svaga rösten för att ändra riktning. Jämför detta med hur arabiska våren som hade sitt ursprung i en händelse som inträffade den 17 december 2010 i Tunisien då den arbetslöse akademikern Mohammed Bouazizi, tände eld på sig själv efter polisens beslag av hans grönsaksvagn i protest mot sina egna levnadsvillkor. Många tunisier kände igen sig i Bouazizis livssituation. Och protester ledde till att tunisiens ledare avsattes och det spred sig till andra länder och deras ledare avsattes. Det blev en kedje reaktion. Så vad får oss att vakna, att reagera?

Vad är denna kraften av tawba?

Vad är tawba? Det är att varje kraft har en reaktionskraft, ni kommer ihåg i fysik. Newtons tredjelag säger varje kraft har en reaktionskraft. Om jag tex studsar en tennisboll på marken så flyger den upp, hur högt den flyger beror på två faktorer.

Ett annat exempel är Bishr ibn Artas. Han var en hemsk general i Muawiyas Armee. Han fick fria händer att döda, bränna och råna. En dag så åkte han till Yemen och dödade 2 små barn till guvernören, Guvernören var Imam Ali(A) kusin. På grund av sina gärningar så plågade hans samvete honom så mycket att han inte kunde tänka på något annat varken när han var vaken eller sov.

Så ju större synd, ju större brott desto större tawba, ånger behövs för att återställa det man har gjort.

2) Det andra som får tennisbollen att studsa är högt är min medvetenhet om hur högt jag studsar den. Det är därför för de som är högt andligt, Urefa och höga Ulema, så fort dom gör en liten synd, eftersom dom är medvetna så är det en stor sak för dom, dom ångrar sig djupt medan vi andra har inte den medvetenheten och därför så bryr vi oss inte heller. Shahid Mutahiri(RA) berättar att hans lärare, Hajj Mirza Ali Agha Shirazi(RA) besökte honom i Qom. Dom gick tillsammans till en samling där dom bästa poeterna läste poesi från Sa’di och Hafiz. Detta är ingen synd men för en A’rif så rekommenderas det inte att vara upp så sent på natten för sådana aktiviteter. Sahhid Mutahiri(RA) hörde honom säga ”Astghfirullaha Rabi Wa atu boilgh”. Aghga Shirazi var van att vakna 2 timmar innan Fajar bönen för att spendera egen tid med sin Herre, tackvare att han var upp så sent så missade han nästa dag att vakna så tidigt.

Men om vi kollar på oss som begår synder varje dag och ibland stora synder och ens inte lägger en tanke på dom.

Dröj inte med Tawba

En dag kom en person till Imam Ali(A) och frågade om råd, det första rådet Imam Ali(A) gav honom var att den som längtar till nästa värld men inte gör något åt det. Om vi tänker oss vi, vill vi inte till paradiset? Är det inte ultimata målet som vil vill uppnå? Men vad gör vi åt det?

Rumi berättar en historia att en dag hade en man planterat en buske som var i vägen av människor. Han bads att ta bort den men han dröjde på det. Vad hände? Busken blev större och större, grenarna blev tjockare, rötterna växte djupare och det började växa taggar på dom. Inte bara det, mannen blev äldre och äldre.

Rådet vi får av våra lärda är att det gäller inte bara bönen utan även att man ska utföra ånger innan man reser till Hajj, be alla om förlåtelse som ni kanske har upplevt, speciellt nu för tiden då man får massa sms och what app meddelande. Men de lärda säger att man även ska ångra sig innan man läser koranen, innan man till och med går till en föreläsning. Ju lättare själen är desto högre lyfter den.

En dag kom en person till Imam Ali(A) och sa att han vill ångra sig. Imam Ali(A) insåg att mannen var inte var seriös, och Imamen frågade honom, vet du vad sann ånger är? Det är en handling som upphöjda skapelser är värda, det är ett heligt sinnestillstånd, som får dig att känna att gud har skänkt dig hans nåd, och att du är omgiven av änglar. Du blir av med din egoism, och du känner dig ren.

Vänd er till er herre om ni vill visa ånger. Allah(SWT) har sagt i den heliga koranen:

[39:53] SÄG [Muhammad] till Mina tjänare: ”Om ni har gjort orätt mot er själva genom att överträda [Mina bud], misströsta då inte om Guds nåd. Gud förlåter alla synder; Han är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet!”

Imam Sajjad(A) säger i en av sina Dua ”Min Gud, Min mästare, när jag tittar på mina synder så överväldigas jag av rädsla, men när jag tittar på din nåd så fylls jag med hopp, Jag befinner mig ständigt mellan rädsla och hopp”

Om vi blickar tillbaka till natten innan Ashura, Omar Ibn Saad(LA) hade planerat att atckera Imam Hossein(A) läger natten innan Ashura. Så Imam Hossein Bad Hazrat Abbas att prata med dom att förlänga slaget tills nästa dag, och för att dom inte skulle tro att det var svepskäl. Han sa ”Kära bror, gud själv vet att jag älskar tillbe honom, och som min sista natt i mitt liv så är jag mer ivrig att få spendera den i ånger och fråga efter Hans förlåtelse”

Ett annat exempel som vi oftast hör under azaa dessa 10 nätter är om Hurr ibn Yazid Riahi, Han var en befälhavare för fienden, inte vilke befälhavare som helst utan den modigaste. Han var den som hade stoppat Imam Hossein(A) och ni har hört historien. Men när han insåg sanningen och då han hade valet mellan helvete och paradiset så hur ångra han sig? Han la sin sköld bakåt som en symbol på fred och han kom till Imam Hossein(A) i vilket tillstånd? Han darrade som ett löv. Mina syskon, att en sådan brutal person som är en så modig krigare darrar är inget som sker om det inte kommer från hjärtat, för det var hans hjärta som darrade av ånger.

Finns en jättevacker Hadith som säger ”Ånger av en syndare är mig mer kärt än glorifierade glorifiering av mig” och resultatet är att allt smakar sött, bönen smakar sött. Har ni känt ibland att man ber och den inte smakar något men vissa dagar så sitter man bara där i tårar? Vissa dagar så vill man inte be snabbt och lusten inte är så hög och andra dagar så väntar man bara på att den ska infalla? Inte bara det, utan ju mindre synder man har så smakar allt sötare, livet smakar sötare, man ser guds barmhärtighet i varje skapelse, man ser guds välsignelser över allt, var man än vänder sig, och vet ni vad resultatet blir? Resultatet blir att man syndar mindre, man tittar mindre på olämpliga saker, man baktalar mindre, man ljuger mindre, vet ni varför? För då börjar livet smaka beskt igen. Sp det blir som en positiv spiral, ju renare man är desto sötare smakar det och desto mer sött vill man att det ska smaka, så man stiger mer och mer och håller sig borta från synder och fel mer och mer.

Inledning

Genom årtusenden har mänskligheten betraktat sig som universums centrum, hennes planet var mittpunkten som allt snurrade kring, den ende varelsen utan like.

Sen kom vetenskapen och bevisade att jorden egentligen bara var en liten plutt, inte alls i universums mitt, utan den liksom flera andra större planeter egentligen cirkulerade runt solen. Dessutom var vår sol bara en av miljoner andra solar.

Det var då som mänsklighetens andliga nedgång på allvar började. Man började tvivla på att människan var skapelsens mål och hade ett större gudomligt syfte, mänskligheten förvandlades till en slump, en vidareutveckling av apan.

Biologiska upptäckter i frågan om evolution visade att människan var besläktad med samma djur som hon såg ner på och föraktade.

Shahid Mutahhari inleder sin ”Spiritual Discourses” med denna beskrivning. Och vad hände sen?

Resan bort från ursprunget, bort från Skaparen började. Människan såg allt som en produkt av sina egna ansträngningar och suddade ut Gud från samhällets målning.

Samhällsproblem

Se hur vårt samhälle, inte bara i Sverige men i hela världen, särskilt västvärlden, ser ut idag. I Sverige har antalet som fått remiss till psykiatrisk mottagning för en stressrelaterad sjukdom dubblerats på 10 år. Personer som sökt hjälp för utmattning har ökat 5 gånger så mycket på 3 år. Detta trots att vi har 8h arbetsdag här, som är mycket mindre än övriga världen, inte minst tredje världen där man jobbar 14-16h bara för att överleva.

Människans skapelse

وَإِذْ قَالَ رَبُّكَ لِلْمَلَائِكَةِ إِنِّي خَالِقٌ بَشَرًا مِّن صَلْصَالٍ مِّنْ حَمَإٍ مَّسْنُونٍ ﴿٢٨﴾ فَإِذَا سَوَّيْتُهُ وَنَفَخْتُ فِيهِ مِن رُّوحِي فَقَعُوا لَهُ سَاجِدِينَ ﴿٢٩﴾

Åtminstone tre punkter är viktiga att reflektera över här vad gäller vår diskussion:

Den här historien berättas flera gånger i Koranen, och utförligt i hadither, där människans andliga och fysiska aspekter beskrivs i detalj, samt hennes ställning.

Koranen beskriver människan på många olika sätt. På vissa platser beskrivs hon som döv, stum, blind och värre än boskap. På andra platser som Guds förlängda arm, Hans ställföreträdare, värdig Hans änglars sujood. Det är kampen mellan leran och anden i människan som gör henne ett hem för maskar eller en moské för änglar.

Fyra aspekter

Vi ska nu presentera en Hadith från Imam Jafar Sadiq(A). Den här hadithen är märkvärdig, vi ska bara ta första meningen ur denna hadithen, och den meningen förklarar både vad som gick fel i det Islamiska riket år 61 e.H och vad som går fel i Sverige och västvärlden idag, 2018.

Det spännande här är att ämnet som Imam Sadiq(A) pratar om är ”ubudiyyah”, dvs. tjänarskap, alltså hur Gud ska tjänas.

För var och en av dessa aspekter listar sedan Imam Sadiq(A) sju pelare som de vilar på.

seven principles of conduct with Allah: giving Him His due, keeping His limits, being thankful for His gift, being content with His decree, being patient with His trials, glorifying His sanctity, and yearning for Him.

The seven principles of conduct with the self are fear, striving, enduring harm, spiritual discipline, seeking truthfulness and sincerity, withdrawing the self from what it loves, and binding it in poverty (faqr).

The seven principles of conduct with creation are forbearance, forgiveness, humility, generosity, compassion, good counsel, justice and fairness.

The seven principles of conduct with this world are being content with what is at hand, preferring what is available to what is not, abandoning the quest for the elusive, hating overabundance, choosing abstinence (zuhd), knowing the evils of this world and abandoning any desire for it, and negating its dominance.

Relationen till Gud handlar om dyrkandet, prisandet, tacksamheten.

Imamen(A) säger sedan att när en människa tillämpar dessa fyra aspekter och deras sju pelare så blir han en av Guds awliya, alltså den ställningen som Gud berättade för änglarna om att Han ville göra.

Dagens problem

Att folk inte mår bra idag, att folk är motivationslösa, inspirationslösa, orkar inte, bekväma, trötta, stressade; det bottnar i att av dessa fyra relationer jobbar vi bara på en relation, och det är relation till världen, och där följer vi inte riktlinjerna för den relationen. Vi äger inte världen, den äger oss.

It is narrated that the Prophet was passing by a place in Medina where a number of young men were testing their strength by lifting a heavy stone. When they saw the Prophet, they asked him to act as judge. The Prophet agreed, and at the end of the competition he said, ”Do you know who is the strongest? It is he who controls his anger and does not allow it to overcome him. He must not use his anger in a way contrary to God’s satisfaction and should be able to dominate over his own desires.”

On that day, the Prophet transformed a physical contest into a spiritual one. What he meant was that physical strength shows manliness but it is not the only sign of it. True manliness is in the strength of will power.

Profeten(S) ville här balansera relationen till världen med relationen till nafs; om man har en god relation till sin nafs, dvs. uppfostrar den, behärskar den och förfinar den med etik och moral, då kan man också etablera en god relation till världen, där man är i den, passerar den, skaffar det man behöver för att överleva i den, utan att gå till överdrift.

Idag ser vi bröder besatta av träning, deras viljestyrka är bara riktad i vad de äter och hur mycket de pumpar på gymmet.

Vi ser systrar som inte är nöjda med sina utseenden, de är törstiga efter jamal och Guds skönhet, men de inser inte det, de ser inte sig själva i ljuset av Hans skönhet som gör allt vackert, de ser inte med synen av Zaynabs(A) ”Ma rayto illa Jamila”, så de försöker uppnå den skönheten genom ingrepp, fillers, skönhetsoperationer.

Min syster, wallah du är vacker, se dig själv ur Guds ljus, låt inte relationen till världen förstöra din bild av dig själv, eller andras åsikter, eller trender, moden och influenser. Din influens är Zaynab al-Kubra(A) och hennes ”Allt är vackert!

Min bror, du är stark, din barndom kanske var tuff, säkert dina ungdomsår, du har fått uthärda mycket negativt från samhället men låt Imam Sajjad(A) vara din PT, trots all den smärtan Imam Sajjad(A) beskådade i Karbala, trots alla trauman, var hans proteindricka tårar, hans träning var dyrkan, han höll sig borta från rampljuset, från selfie-arenan, men med sina tårar och böner störtade han ett helt imperium.

Vill du må bra?

Vill du må bra? Vill du finna motivation och inspiration? Det handlar om att balansera dessa fyra relationer på rätt sätt. Inte balansera relationen till världen med yoga och mindfulness; alltså för att förstärka relationen till världen så vänder man sig till andlighet, då är orsaken fel, syftet är fel. Du är en människa, du har två dimensioner i dig, balansera dessa.

Att du min troende broder, min bedjande syster, inte mår bra, inte orkar, fastän du ber beror på att din bön, din relation till Gud saknar en ande. Den är andlös, den är mekanisk.

Karbala

Vad var det som gjorde att religiösa muslimer reste sig mot Profetens(S) barnbarn i en förbjuden månad i Karbala?

De startade kriget med avsikten för Guds skull!

Deras dyrkan av Gud var märkvärdig. Alla märken de hade från långa böner. Men deras relation till skapelsen var noll. När Gud säger Jag ska tillsätta en ställföreträdare förstår man en sak: vem ska människan regera över? Det är ju över andra människor, djur, natur och sig själv, dvs. han måste etablera alla fyra relationer!

Att då bara be, fasta och vara skenhelig och upptagen med sin religiositet medan man ser ner på andra, då går man på samma väg som Imam Hosseins(A) fiender gjorde, där man glömmer relationen till khalq.

Titta på Imam Sajjads(A) Sahifa Sajjadiyyah. Det är Muharram, ta upp den här boken, den finns översatt till svenska, den finns där i bokhyllan, hämta den och läs en duaa. Den består av 61 duaa för alla möjliga situationer, från sjukdom och svårigheter till åska, till barnen, till grannarna, till nattbönen, till muslimerna vid krigsfronterna, och glöm inte dagens Karbala, Yemen i dina böner, för om du ska be för dem, låt din bön vara den bästa böner, samt 15 munajat. I dessa finner du en guldgruva för relationen till Allah och relationen till nafs.

Titta på följande duva, två-tre rader, men det är inte en vanlig psalm, en vanlig enkel bön som våran, det är en kista av visdom, av lärdomar, av reflektioner:

Duaa 8: Hans bön i sökande av tillflykt hos Gud från förhatliga ting, förkastade egenskaper och klandervärda handlingar

أَللَّهُمَّ إنِّي أعُوذُ بِكَ مِنْ هَيَجَـانِ الْحِرْصِ ، وَسَوْرَةِ الغَضَبِ وَغَلَبَةِ الْحَسَدِ وضَعْفِ الصَّبْرِ وَقِلَّةِ الْقَنَاعَةِ وَشَكَاسَةِ الْخُلُقِ ، وَإلْحَاحِ الشَّهْوَةِ ، وَمَلَكَةِ الْحَمِيَّةِ ،

Men vid sidan om det består den av en mycket viktig essä: Imamens(A) ”Risalat al-Huqqoq”, Rättigheternas deklaration, den Islamiska motsvarigheten till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

I den listar Imam Sajjad(A) 51 rättigheter, allt från Guds rättigheter, nafs, ögat, örat, bönens, egendomarnas, studenternas, lärarnas, barnens, äldres, kvinnornas, männens – allas rättigheter. Denna Risalah är en guldgruva särskilt för relationen till khalq och dunya, utöver relationen till Allah och nafs.

Titta hur vackert denna Imam Sajjad(A) är. Han bevittnat den värsta tragedin en människa kan genomlida, att leva efter det här, utan depression, utan att hata allt, utan att tvivla på Guds rättvisa, att gå igenom denna storm och komma ut på andra sidan med kärlek till khalq, det är bland Imamens(A) största mirakel.

När ett djur skulle slaktas sprang han fram, ”Har du slipat kniven ordentligt?! Har du gett djuret vatten? Mat? Slakta honom inte framför dom andra! Klappa honom! Låt det gå snabbt!” Vem gör så här?!

Inledning

Människan befinner sig mitt i en mörk djungel av materialism, hjälplös inför det stora havet av föremål och önskemål. Varje stund puttas hon omkring av världsliga vågor. Innan hon hinner resa sig, puttas hon ner återigen av ytterligare en våg, och en våg, och en våg, drunknandes i detta mörka hav. Människan förvandlas till en samlare, eller fäster sig vid pengar, prylar, familj och barn. Med dessa bojor kan hon inte simma upp och kippa efter andan, hon dras bara längre och längre ner.

Det är inte lätt. Vi lever i en tid och plats där allt är världsligt och materiellt. Inte bara i Sverige, i muslimska länder också. Man går från plugget till jobbet till träningen till TV:n till sociala medier till familjen till sängen och tillbaka till jobbet. I denna vardag, hur ska jag andas? Hur ska jag må bra? När tiden jag lägger på min själ är 0, hur ska min själ må bra? Jag samlar på mig stress, sömnbrist, den växer, jag får ingen andlig näring, jag hinner inte, jag orkar inte, mitt mående går över till psykisk ohälsa, jag skriker, jag ropar, min omgivning förstår inte, alla är upptagna med sitt, istället för att lyssna dömer de, pekar finger på mig, visar min fel, jag känner mig ensam, svag, nere för det finns ingen där som lyssnar, inte ens de som kallar sig troende, ohälsan går över till depression, nu är de enda som är villiga att lyssna på mig de jag måste betala för, för depressionen är skambelagd, inte av Islam men bland muslimer, eller rättare sagt bland religiösa, för det enligt dem indikerar brist på tro…

Vart du än vänder dig möts du och skräms av ånger och utanförskap.

Känner du igen dig mitt syskon?

Vet ni vad syskon, det här var inte mina ord, det var Allamah Tabatabais(RA) ord, med en liten försvenskad beskrivning som jag lade till. Det är med dom orden han börjar sin ”Lubb al-Lubbab”, Kärnornas kärna, som är en serie föreläsningar kring praktisk irfan och andligt resande.

En gudomlig bris

Mitt i det här dystra, ensamma landskapet uppstår det vackra. Det finns En Gud, och Han ser dig! Han skickar en bris, i irfani termer kallas den brisen för jazbah, en attraktion mot det gudomliga, och du känner hur den här brisen försöker leda dig åt ett visst håll, mot ett visst mål.

Mitt syskon känner du det här? Har du känt det dom här dagarna? Jag vet att vissa av er kände den brisen i förrgår under vår föreläsning, jag såg den i era ögon. Den här gudomliga brisen mina syskon är inte konstant och kontinuerlig, den kommer bara ibland, lite då och då.

I en Hadith sägs det,

När det sker min vän, blotta dig för den, ta emot den, veckla ut dina vingar och låt den föra dig, inspirera dig på den andliga resan, på det som kallas ”Sayr wa suluk”.

Rumi säger, ”Till slut tröttnar hjärtat på allt utom själens resa till Gud.”

Vissa tror att när psykisk ohälsa eller depression drabbar en, att det kan lösas med lite extra ibadah och Koranläsande. Det är helt fel, visst har Koranen särskilt när den hörs eller läses melodiskt, en viss inverkan, men samtidigt säger Imam Sadiq(A) att man inte ska närma sig den eller rekommenderad dyrkan om man inte har en hjärtslig aptit till det. Visst kan man anstränga sig och lyssna 5-10 min om dagen, men det enbart räcker inte för att förändra ett tillstånd.

Vid psykisk ohälsa har tankemönstret hos personen förändrats. Hon ser allt negativt, hennes hjärna tar emot det negativa mycket lättare än de positiva, hormonerna som utsöndras stärker detta tankebeteende. Dessutom som en författare skrev så är 80-90% av ens tankar samma som dagen innan, så är man fast i ett negativt tankemönster stärks det bara dag för dag.

Självförtroendet förstörs, man börjar klanka ner på sig själv, och ens omgivning och den här förbannade Facebook dömer ut en ännu mer och Shaytan späder på med sina negativa influenser och viskningar, och man ser alla glada lyckliga på Instagram som strör salt på såren.

I det här tillståndet måste något radikalt ske, tankemönstret måste revolutioneras, brytas, ses ur ett nytt ljus.

Ett syskon sade, ”Jag är i kloaken”. Men hur kan solstrålar nå kloaken? Du är orättvis mot dig själv.

Guds ansikte

Den Heliga Koranen säger,

…َ كُلُّ شَيْءٍ هَالِكٌ إِلَّا وَجْهَهُ …

كُلُّ مَنْ عَلَيْهَا فَانٍ ﴿٢٦﴾ وَيَبْقَىٰ وَجْهُ رَبِّكَ ذُو الْجَلَالِ وَالْإِكْرَامِ ﴿٢٧﴾

Allt kommer att försvinna, utom Guds ansikte. Vad är ett ansikte? Ansiktet är det som uttrycker det inre. Om jag är arg, ledsen, glad, irriterad, dessa känslorna visas i mitt ansikte, det uttrycker mitt inre. När det pratas om Guds ansikte är det alltså det som uttrycker Guds väsen, dvs. Hans namn och egenskaper.

Därför säger Imamerna(A), ”Vi är Guds ansikte” för de är uttrycket av Guds namn, PRofeten(S) är rahmatun lil alamin > när vi säger att Gud är nåderik > Han visar sin nåd genom Profeten genom hur Profeten förlät, vägledde och omhändertog människor.

Så det som är med Gud kommer att bevaras och överleva, allt annat kommer dö ut. Och det är vad den andliga resan går ut på: att resa från det döda mörka landskapet, att genom förändring av tankemönstret och uppvisandet av detta, tillskriva sig själv Guds namn och egenskaper, tills man blir ett Guds namn, i Hans närhet.

Exempel: Jag är snål. Jag förändrar mitt synsätt som orsakar snålheten, är det för jag vill överleva? Är det inte Gud som ger rizq, så varför är jag snål? Osv. När jag hittat tankefelet, förändras tankemönstret med övertygande bevis, dessutom inspirerar jag mig med exempel från Ahl al-Baits(A) generositet, därefter börjar jag praktisera och träna på att överkomma min snålhet, min tillit till Gud ökar, min generositet ökar > till sist blir jag ett exempel för Karam och lever upp till Guds namn Karim.

Shia håller fast vid Ahl al-Bait(A) = Går i deras fotspår.

My servant, obey Me. [If you do so] I will make you an example of Myself. I am alive and will never die; and so I make you alive and never die. I am rich and never become poor, and so I make you become rich and never poor. Whatever I want I say ”Be” and it is, so I make you in the way that whatever you want you also say ”Be” and there it will be.

Den snabbaste vägen

Urefa säger att den snabbaste vägen för att komma långt fram på den andliga resan är genom Imam Hossein(A). Inte bara Urefa, Ahl al-Bait(A) själva!

Ahl al-Bayt: “We are all ships of salvation, but the ship of Husayn is the largest and the fastest.” All the guides in history have been like rescue ships, but this one is special. This is the rescue ship that will quickly take us to our destination.

Särskilt för de av oss med psykisk ohälsa är han en gigantisk inspiration. Profeten(S) kallar honom för ”Misbah al-Hoda” och ”Safinat Nejat” Varför?

If we give only the facts of the event of Karbala to any person, he would not doubt consider Imam Husayn right and his enemy wrong. The events in Karbala occurred in such a way that they clearly manifest Imam Husayn and his mission. This is where the statement, “Surely, Husayn is the light of guidance” holds true.

Throughout history, there have been many guides though we do not fully understand some of them, since it needs patience, endurance, and preparation. Khidr, the Prophet, was a guide, but even Moses could not benefit from him. The problem was from neither Moses nor Khidr. But Khidr was not that “light of guidance” the way Husayn was and still is. Anyone – a Christian, Hindu, or an illiterate person who does not believe in Islam or knows little of it – can understand Husayn. This is why many non-Muslims take part and spend money in ceremonies that commemorate Imam Husayn’s martyrdom.

Because life’s troubles are like a vast ocean ahead of us which is full of dangers and we do not know how to swim in such an ocean, embarking on this “ship of salvation” is a necessary blessing.

Why? Because it is driven by the power of suffering and love and does not depend solely on our deeds. Our good actions are very few. To be honest, how much are we committed to the night prayers? How much do we give charity? Let us come and share in Husayn’s hardship! Come and embark on this ship!

Imam Hosseins(A) exempel

Kolla syskon, finns det någon någonsin genom historien som genomgått dom svårigheter, motgångar och prövningar som Imam Hossein(A)? Från förlust av egendom, pengar, död av släktingar och vänner, oro över fru och barns framtid, till svek av s.k vänner, ensamhet, utanförskap, främlingsskap, bli utfryst, utdömd, fördömd, förbannad, förkastad, utmattad.

Ändå från honom kan vi lära oss metoder för att överleva. Hur kunde han ha sån ro? Han bad om en natt extra, varför? För bönen – i bönen fann han ro, den gav honom styrkan.

Today we can see that even non-believers respect us when they see us performing our prayers. They even try not to make any noise. The enemies of Imam Husayn pretended to be Muslim, but they did not even respect the prayers. However, Imam Husayn did not consider this as an excuse to avoid praying on time.

Första stegen på den andliga resan

Ta dina första steg på den andliga resan, inte genom att tvinga dig till extra böner och fasta och långa duaa, utan ta dem med att fylla ditt hjärta med det som saknas, det som hjärtat skriker efter, det som kan förändra dina tankar, ta det steget med att sörja med Imam Hossein(A).

One of the great outcomes of sharing the suffering of Imam Husayn is that we would be able to be with him. Another part of Ziyarat Ashura reads:

وَأسْألُهُ أنْ يُبَلِّغَنِي الْمقامَ الْمَحْمُودَ لَكُمْ عِنْدَ اللهِ

Bränsle för resten av vägen

När vi sörjer Imam Hossien(A), när vi läser om honom, hör om honom, funderar på honom, hans situation, hans väg, hans exempel, han är älskvärd, så vi börjar fyllas med kärlek till honom. Den här kärleken gör mirakel. Den här kärleken gör att vi vill bli som honom. Vi känner oss inte ensamma. Det ger oss drivkraft att ta steg för steg, förändra våra tankar, skala bort synd efter synd, plocka goda egenskap efter goda egenskap, och när vi gjort det efter ett tag, börjar förändringar ske och vi börjar må bättre.

Jag vet att det inte är lätt syskon, men denna månad har vi medvind. Koranen säger:

”As for those who strive in Us, We surely guide them to Our paths.” (29:69)

God will indeed guide whoever strives on this path. We might think we need someone to push us to strive, yet that is similar to someone who will not put food in his mouth until someone else feeds him. We know we are responsible for working hard. If we do our best and then face a situation in which we do not know what to do, God will definitely help us.

Psykisk ohälsa förbättras inte över en natt, för den kröp in steg för steg över flera månaders period, därför måste jag kämpa på, ta steg för steg, ha tålamod och vara ståndaktig under en längre period för att börja se resultat.

Vi pratade om det här i förrigår, om lyssnandet, om vilka vi omgav oss med. Var försiktig, var aktsam, välj ditt sällskap, välj ditt umgänge, välj vad du följer på sociala medier, ta avstånd från det som får dig att må sämre.

Profeten(S) säger: If you did not indulge in useless talk and harbor vain thoughts in your heart, you would be able to hear what I hear and see what I see. (Al-Mizan fi Tafsir al-Qur’an, vol. 5, p. 270, cited from Sunni sources)

Allamah Tabatabai frequently quoted Ayatollah Qadi as saying, ”If one performs his prayers on time and does not achieve spiritual positions, he can curse me.”

This means that is not difficult to progress spiritually. We tend to look for secrets, but the reality is that we do not need anything mysterious. If we preserve our original purity, divine nature, and the light God has given us, our few acts of worship will become both important and powerful. Our prayers, alms, fasts, and our love for the Household will uplift us very quickly.

The problem is that we do good things, but our pure and free soul is hindered or halted due to the poisonous sins committed and the vain talk we engage in. Similar to the stomach’s reaction when we eat junk food, we harm our our souls when we speak vainly or listen to nonsense. Thus, we are to speak when necessary; moreover, we are to speak truthfully.