Azan - Islamiska svenska föreläsningar

Imam Alis(A) personlighet är som en magnet och du kan inte låta bli att dras mot honom och få kärlek till honom när du hör om honom. Men det är inte bara Imam Alis(A) personlighet som är sådan; även hans tankar och idéer är både attraktiva men även aktuella än idag.                                    

Ehsan ­ Malmö – 19/12-2011

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Min bekantskap med Nahjul Balagha

Kanske har det hänt dig, och om inte, kan du fortfarande föreställa dig det:

någon bor på samma gata eller område som du, sedan flera år tillbaka. Du ser

honom åtminstone en gång varje dag och du nickar vanligtvis till honom i

hälsning och går förbi.

Många år passerar med denna vana, tills du en dag av en händelse får

möjligheten att sitta med honom. Du blir då bekant med hans idéer, tankar och

känslor; vad han gillar och vad han inte gillar. Du är häpen över vad du har fått

lära dig om honom. Du hade aldrig kunnat tänka eller föreställa dig honom vara

sådan du funnit honom vara, och aldrig tänkt dig att han kan vara såsom du nu

upptäckt.

Efter detta, närhelst du ser honom eller möter honom på något sätt, är det

annorlunda. Inte bara detta, utan hela din attityd gentemot honom är förändrad.

Hans personlighet intar en ny mening, ett nytt djup och respekt i ditt hjärta; som

om han vore en annan person än den du trodde dig känna i flera år. Du känner

som om du har upptäckt en helt ny värld.

Min erfarenhet med Nahjul Balagha var liknande.

(Shahid Mutaheri i introduktionen till "Glimtar ur Nahjul Balagha")

Vi befinner oss i den välsignade månaden Rajab; en månad som broder Saqlain i sin

föregående föreläsning redan kastat lite ljus på. I denna månad föddes en man som

kom att förändra hela historien. När Maryam(A) skulle föda Jesus(A) blev hon

beordrad att lämna templet då det var en helig plats. Men när Fatima bint Asad(A),

modern till denna man, stod i Masjid al-Haram med värk öppnade sig Kabah för

henne; en öppning som syns tydligt än i dag och som alla som varit i Hajj har sett

med egna ögon och kan vittna till. Tre dagar senare kom Fatima bint Asad(A) ut med

lilla Imam Ali(A) i sin famn. Detta hände 13 Rajab som vi firade för några dagar

sedan.

Imam Alis(A) personlighet är som en magnet och du kan inte låta bli att dras mot

honom och få kärlek till honom när du hör om honom. Men det är inte bara Imam

Alis(A) personlighet som är sådan; även hans tankar och idéer är både attraktiva men

även aktuella än idag.

När jag var i Västerås i förra veckan satt jag ensam under eftermiddagen och hade

inget att göra. Shahid Mutaheris "Glimtar ur Nahjul Balagha" var en bok jag läst för

flera år sen på engelska men i och med att Den Väntades Vänner har översatt den på

svenska och jag hade med mig en kopia började jag bläddra lite i boken.

SobhanAllah jag blev som fastklistrad. Sex timmar senare kollar jag på klockan och

ser att den är nästan 11.

människor och drunknade i hans ord. Dagen efter kunde jag inte bärga mig att få läsa

ur boken igen och vid midnatt hade jag läst ut allt.

I boken tas sju olika områden upp; litteratur, teologi och metafysik, suluk och

”ibadah, styre och rättvisa, Ahl al-Baits(A) kalifat, moral och visdomsord samt dunya

och världslighet.

Med denna föreläsning har jag gjort ett axelplock och valt ut intressanta punkter ur

några av områdena som tas upp. Syftet är att ni dels ska bli bekanta med vilka idéer

och tankar er första Imam hade och dels bli inspirerade att vilja läsa boken och

därefter Nahjul Balagha själv som är den viktigaste boken vi har efter den Heliga

Koranen.

Ett litterärt underverk

Man brukar säga att Nahjul Balagha är över skapelsens ord men under Skaparens ord.

Hur kommer det sig? För att Imam Ali(A) både i prosa och poesi, långa meningar som

korta och koncisa visdomsord, kombinerade vackra ord med djupa meningar. Därför

skriver Shahid Mutaheri att Nahjul Balagha har två utmärkande tecken: överlägsenhet i

vältalighet och litterär elegans samt ett innehåll med en flerdimensionell innerbörd.

Ibn Abil Hadid skriver i fjärde volymen av sin Sharhe Nahjul Balagha:

En yngling av araber växer i en stad som Mecka, han möter inte någon vis lärd

tänkare, ändå överträffar hans ord i vishet Platon och Aristoteles; han har inte

umgåtts med visa praktiker, ändock är han överlägsen Socrates; han har inte

vuxit bland modiga och tappra kämpar för att Meckas folk var köpmän och inte

krigare, ändock blev han den modigaste människa som vandrat på jorden.

I krigstillstånd var Imam Ali(A) den bäste retorikern. I Siffin-kriget exempelvis när

Mu”awiyahs armé tog över floden och inte släppte förbi vatten till Imam Alis(A) armé

reste sig Imam Ali(A) och håll ett starkt och brinnande tal. Han sade:

”De är hungriga för strid, så antingen acceptera förnedring och nedgång eller

släck svärdens törst med blod för att kunna släcka törsten med vatten; för

sannerligen är död i er underkuvade levnad, och liv i er segerrika död. Förvisso

har Mu”awiyah lett sin hop av vilseledda och kamouflerade för de verkligheten

tills de lät sina strupar bli måltavla för döden.” (Nahjul Balagha Khutba 51)

Orden blossade upp känslorna, väckte deras känsla för stolthet och fick blodet att

forsa i deras ådror. Det var ännu inte solnedgång när Imam Alis(A) följeslagare

erövrade floden och höll tillbaka Mu”awiyahs här.

I andliga och moraliska tillstånd var Imam Ali(A) likaså den bäste talaren. Under

Muharram anstränger sig vissa och tävlar om hur många de kan få att gråta. Men när

Hammam ibn Shurayh kom till Imam Ali(A) och bad honom beskriva mottaqin (de

gudsfruktiga) vägrade Imam Ali(A). Hammam insisterade och Imam Ali(A) ville inte

avvisa hans önskan men var samtidigt orolig över huruvida Hammam skulle orka med

eller inte så han berättade kort några egenskaper av mottaqin. Men Hammam nöjde

sig inte, han var törstig efter mer och han längtade, flamman av Guds kärlek brann i

hans hjärta och han insisterade. Imamen(A) började tala; omkring 105 egenskaper

yttrandena nådde desto snabbare bultade Hammams hjärta och hans rastlösa själ blev

än mer otålig och ville likt en fågel bryta sig ur kroppens bur. Plötsligt hördes ett

förskräckligt skri som riktade alla åhörare mot sig; den som utgett det var ingen

mindre annan än Hammam och när alla tog sig till honom, hade hans själ redan

lämnat kroppen och återvänt till sin Skapare. Imam Ali(A) sa då: ”

Det var detta jag fruktade; förunderligt vad ord av hög visdom gör med

mottagliga hjärtan?!”

Sådana var reaktionen Imam Alis(A) samtida i förhållande till hans ord.

Suluk och ”ibadah

Vad kallas vår fjärde Imam? Imam Ali ibn Hossein(A)?

Han kallas Imam Sajjad, alltså den som gjorde mycket sojood. Han kallas också Imam

Zain al-Abedin, alltså den vackraste av dom som dyrkar. Han gjorde så mycket

”ibadah att han blev känd som detta.

Sheikh Mufid rapporterar i Kitab al-Irshad att Imam Baqir(A) en gång kom för att

hälsa på sin far. Han såg att Imam Sajjad(A) hade nått ett exempellöst tillstånd av

”ibadah och dyrkan:

"Hans ansikte hade bleknat av att vara vaken hela natten, hans ögon röda av

tårar, hans panna och näsa blåmärkta av förlängda sujood och hans fötter och

anklar svullna av att ha stått i bön."

Imam Baqir(A) säger:

"Hans tillstånd var sådant att jag inte kunde låta bli at

medlidande för honom."

Efter ett tag märkte Imam Sajjad(A) att hans son var närvarande. Imam Sajjad(A) sade

till sin son:

"Min son hämta vår bok om Imam Alis(A) dyrkan."

Imam Sajjad(A) bläddrade i den, läste ett stycke och sedan grät ut:

"Vem har styrkan att dyrka som Ali ibn Abu Talib(A)?!"

Detta var den nivå av ”ibadah som Imam Ali(A) hade att dyrkarna försökte bli som

honom men ändå misslyckades.

Frågan är: Hur kunde Imam Ali(A) dyrka som han gjorde? Vilken upplevelse hade han?

När du och jag dyrkar spenderar vi halva bönen i att tänka på vad vi ska göra och den

andra halvan i tvivel om hur många rakat vi gjort medan vi fantiserat. När vi åker på

resa blir vi glada och tänker yes det är halva pris på bönen! Vi ber för att slippa

bönen och kunna göra annat sen.

Men vilken syn hade Imam Ali(A)? Han beskriver det i Nahjul Balagha:

efter den andra, [med] en dröjande betänksamhet över deras innebörd, och

inger sitt inre en insiktsfull ledsenhet och främjar därigenom boten för sina

andliga åkommor, det de hör från Koranen är som om de bevittnar det med

egna ögon; så om de passerar en vers som innehåller manande, lutar de sig

åstundandes mot den, och deras själar ser fram emot det med längtan, som om

det ligger framför deras ögon, och om de passerar en vers som innehåller

varnande, lyssnar de till det med sina hjärtans hörsammande som om helvets

lågornas knastrande och sprakande är i deras öron; så de är nerböjda i vördnad

och deras pannor, handflator, knän och tår vilar på marken när dem bönfaller

Gud om frälsning; medan under dagen är dem tålmodiga, lärda, välvilliga,

gudfruktiga och fromma.” (Nahjul Balagha Khutba 218)

Tänk er vilket tillstånd syskon. Du ber inte, du ser! Vissa når så högt i sin dyrkan att

de ser saker och ting, de hör saker och ting, de upplever saker och ting. Med ett så

rent och mottagligt hjärta är allt möjligt.

Titta bara hur Imam Ali(A) beskriver den dagliga bönen:

”Och sannerligen fäller den [bönen] synder fällandet av löven [från träden under

hösten], och befriar dig från syndens rep som omringar din nacke, och

Profeten(S) liknade den vid en vattenkälla vid ens dörr, så han renar sig i den

fem gånger under dygnet; så kommer då förbli någon smuts kvar på honom?”

(Nahjul Balagha Khutba 197)

SobhanAllah syskon. Detta är Salat ur Imam Alis(A) ögon. Om du jobbar som

sopguppe ville du inte duscha varje dag då för att bli ren och lukta gott? Är det

jobbigt eller skönt? Varför är det då jobbigt att duscha din själ som blir smutsig och

luktar illa av alla synder som finns i samhället?

Allahu Akbar. Varför ska det vara så att en rökares kärlek till sin cigg är starkare än

vår kärlek till bönen? En rökare röker flera gånger om dagen och han ser fram emot

varje bloss och röker på extra vid festligare tillfällen, han njuter verkligen av vartenda

andetag av gift som han suger i sig. Vi då? Har vi det suget efter bönen? Har vi den

längtan? Njuter vi lika mycket? Är vi lika beroende?

Ber vi extra vi festligheter? Titta på våra bröllop. Där ska mannen ha tre kilo kräm i

håret och kvinnan ska vara spacklad från lilltån till ögonbrynet; när det sen är dags

för bön gör man den inte för att Wodhon förstör ju allt smink och kräm. Missförstå

mig inte, jag säger inte att man ska vara oduschad och ha mjukis på sitt bröllop, att

klä sig fint och göra sig vackra för varandra är tvärtom jätte bra och stärker bandet

och kärleken men gör dig inte så fin att du gör din själ ful pga. det! Sen går paret

hem och firar sin bröllopsnatt i ett tillstånd av synd där de inte utfört bönen, hur ska

det då sluta för dem? Och om dom fick barn i det här tillståndet, vilka konsekvenser

kommer deras synd att ha på barnet?!

Prioritera rätt. Planera så det inte krockar med bönen eller spara finsminket till efter

eller stå ut med att det rinner av och sminka om dig men sälj inte din själs skönhet

och Allahs välbehag till priset av att din kropp ska vara extra fin framför folk.

När det kommer till styre och rättvisa har Imam Ali(A) mycket att säga.

En intelligent och förståndig man ställer denna fråga till Imam Ali(A):

”Är adl (rättvisa) bättre och högre eller jood (generositet)?” (Nahjul Balagha

visdomsord 437)

Vad tror ni syskon? Ni som tror att rättvisa är högre än generositet räck upp en hand!

Ni som tror att generositet är högre än rättvisa räck upp en hand! Varför?

Shahid Mutaheri analyserar innebörden av rättvisa och generositet som vanligt folk

tänker. Han skriver:

"Svaret till ovanstående fråga verkar vara både solklar och lätt. Generositet är

bättre än rättvisa, för vad är rättvisa annat än att beakta andras rättigheter och

undvika att kränka de. Men en generös man föregår sina egna rättigheter till

förmån för en annan person. Den rättvisa mannen överträder inte andras

rättigheter eller han säkerställer att andras rättigheter inte översträds. Men den

generösa mannen offrar sin egen rätt för andras. Därför, måste generositet vara

bättre än rättvisa."

De flesta av oss analyserar så här. Att vara generös är bättre än rättvisa.

Men hur resonerar Imam Ali(A) då? Han ger två resonemang innan han drar sin

slutsats:

1) ”Rättvisa sätter saker och ting på sin rätta plats och generositet avleder de

från sin [naturliga] riktning.”

För att förklara detta drar Shahid Mutaheri en jämförelse med kroppen:

"Det kan jämföras med en kropp vars organ fungerar dåligt, och dess andra

friska organ och komponenter, temporärt täcker för dem dåliga organen med att

ge över sin aktivitet till den. Ur en samhällssyn vore det mer att föredra att

samhället inte stötte på sådana sjuka människor överhuvud taget, så de friska

organen och komponenterna kan fullständigt ägna sig åt sina aktiviteter och

kraft på samhällets generella tillväxt och perfektion, istället för att fördjupa sig

att hjälpa och assistera vissa specifika komponenter. "

Det andra resonemanget som Imam Ali(A) ger är:

2) ”Rättvisa är en allomfattande administrator, medan generositet är en specifik

företeelse.”

Och Shahid Mutaheris kommentarer är:

"Det vill säga, rättvisa är en generell lag som är tillämpbar i alla angelägenheter i

samhället. Dess fördel är universal och alltomfattande. Det är huvudvägen som

tjänar alla och varenda en. Generositet är däremot något ovanligt och begränsat,

som man inte alltid kan lita på."

Vad betyder det här? Det betyder att om alla skulle vara rättvisa skulle generositet

som det gör är för att en del har ätit upp en annan dels rättigheter. Om det inte finns

fattiga finns det inte heller mening med att jag ska skänka någon pengar, om alla

redan har. Generositet löser alltså inte problemet i samhället, det är som ett plåster

som täcker över och lindrar skadan men botar den inte.

Imam Ali(A) drar således slutsatsen:

”Så rättvisa är det mest hedrade och högre av dessa två.” (Nahjul Balagha

visdomsord 437)

SobhanAllah vilket resonemang. Vilka tankar! Gå och ställ denna fråga til

skolan och se hur dom svarar. Tipsa dem sedan om Imam Alis(A) syn och ge dem

Glimtar ur Nahjul Balagha att läsa. Frågor som vi idag med all vår utbildning och

teknik har svårt för att besvara eller besvarar otydligt svarade Imam Ali(A) spontant

på för 1400 år sen! Detta är Nahjul Balagha!

Dunya

Vad är Imam Alis(A) syn på Dunya då? Den här världen? Ska man hata den? Ska man

ta totalt avstånd från den? Ska man vara fattig och utblottad i den? Vad är faran med

världslighet?

I Khutba 149 säger Imam Ali(A):

”Sedan så, ni araber är måltavla för förödelser som är på väg; så frukta

överflödets berusning och sky vedergällandets förödelse.”

Vad är det för berusning som Imam Ali(A) talar om? Det besvarar han själv senare i

Khutba 185 när förutspår en framtid av förödelser för muslimerna:

”Detta då ni berusas utan berusande dryck utan utav välstånd och överflöd.”

Dvs. det kommer att komma en tid då människorna kommer springa efter Dunya så

mycket att de kommer bli som berusade och glömma nästa värld. Titta bara på

Sverige. Vi är i exakt det tillståndet idag. Man blir indoktrinerad och inprogrammerad

från dagis att utbilda sig, varför? För att få bra jobb, för göra karriär. Sen då? När du

helt plötsligt har en 30″000kr i lön ska du bara låta pengarna ruttna på banken? Du

börjar spendera dem på ännu mer Dunya som fyller ut ditt andliga tomrum. Finare

bil, finare inredning, större TV, bättre TV-spel, bättre dator, snyggare kläder – hela

tiden sysselsätter du dig själv. Nu får du helt plötsligt inte över så mycket i månaden

längre så du arbetar ännu hårdare och klättrar ännu högre upp för att få

löneförökning men dom 3000kr extra som du behövde för som sparpengar slösar du

på annat och så håller det på. Till sist blir du utbränd för din själ mår dåligt så du

åker till Mallorca och solar i 2 veckor och glömmer bort alla bekymmer och all press

och all stress och allt ansvar och allt jobb och återvänder hem utvilad och solbränd

och börjar om på nytt i samma onda veva.

Den Heliga Koranen säger:

#%&”) ,- 1234 #6&7238 ,9&:8

NI FINNER ert nöje i att överglänsa varandra i rikedom och världsliga framgångar

(102:1) ända till dess ni står vid gravens rand. (102:2)

Och våra muslimer då? Deras föräldrar flyr till Sverige undan krig och problem, varför

frågar man dem? För barnens framtid säger majoriteten, för religionsfrihet. Under

Saddams tid var man tvungen att smuggla Mafatih al-Jinan. Sedan kommer samma

person till Sverige och vips är han upptagen med svart jobb. Skägget försvinner för

att man ska få en klapp på ryggen av arbetsförmedlingen och man skakar hand glatt

till höger och vänster. Bönerna blir försenade, släktingar och familj försummas och

andligheten dör sakta men säkert ut.

Imam Ali(A) talade om detta för 1400 år sen mina syskon! Den materiella berusning

vi skådar idag i Sverige, i väst, den är inte ny. Imam Ali(A) säger:

”Människor i världen är av två slag arbete: en arbetare i dunya (denna värld) vars

dunya frånhållit honom från hans akhira (nästa värld), fruktar för dem som han

efterlämnar och tror sig säkerställa, så hans liv går åt andras gagn. Och en

arbetare som arbetar i dunya för vad som efterföljer det, så det som är till för

honom utav dunya, kommer till honom utan arbete, så han får tag på båda delar

och äger båda boningar helt och blir hos Gud hedrad, och ber inte Gud om något

annat än beviljas!” (Nahjul Balagha visdomsord 269)

Rumi har en intressant allegori och liknelse när han ska förklara det här. Han jämför

det kommande livet och världen med en karavan av kameler och spåret av spillning

som den lämnar efter sig. Om ens mål var att äga karavanen, skulle man även besitta

kamelens dynga och ull, men om man vill enbart vill ha dyngan och ullen, kommer

man aldrig att förvärva karavanen och kommer alltid att samla ihop dynga och ull

som tillhör andra.

Avslutning

Detta var bara ett fåtal intressanta punkter som jag läste ur Glimtar ur Nahjul Balagha

och som tiden lät mig berätta för er. Det finns otaliga fler att läsa i själva boken som

jag varmt rekommenderar som en förberedelse inför själva Nahjul Balagha som

inshaAllah kommer snart på svenska. Abd al-Hamid Katib var författare som levde

under 200-talet efter hijra. Han säger:

”Jag lärde mig utantill sjuttio Khutba av Imam Ali(A), och från och med då har

mitt sinne alltid flödat [med inspiration].”

Och sannerligen är Nahjul Balagha sådan. Ju mer du läser ju törstigare blir och ju mer

vill du bli som Imam Ali(A). Han hade ett särskilt sätt att tala som berörde alla

lyssnare och som ingjöt respekt t.o.m hos hans fiender.

Sådan var vår mästare och Imam. Vi som bär stolthet i hans namn, vi som vill gå

under hans fana, vi vars hjärtan bultar extra och flödar av kärlek vid hans ihågkomst,

vi borde vara väl bekanta med hans ord för att kunna leva och lära som han gjorde.

Respekten för Nahjul Balagha måste resa sig hos oss. Liksom vi tar vara på Koranen

och liksom vi läser olika duaa för våra önskningar bör vi också ge en särskild del av

våra liv till Nahjul Balagha för även om Imam Ali(A) inte är hos oss idag är hans ord

det. De lever vidare och ger liv till alla som kommer i kontakt med dem. I den kan vi

hur vi ska klara morgondagens prövningar som väntar oss.

Må Allah göra oss välbekanta med Nahjul Balagha.

Må dess ord vara ljusen på vår väg.

Må vi leva upp till dem och föra vidare dem till andra.

<2=>? <2=>? &=? D-&=? <2=>? <2=>? &F>? &F>? HIJ 2,:K8

O Allah; låt mig leva på samma sätt som Mohammad och hans familj levde, och låt

mig lämna livet på samma sätt som Mohammad och hans familj lämnade livet.

  Vilka kommer att vara Imam Mahdis(AJ) närmaste anhängare och vänner? Är det dom som enbart implementerat Shari”ah till högsta möjliga nivå eller krävs det mer ifrån dem? Om det krävs mer ifrån dem; borde jag då inte anstränga mig för att gå längre än bara till Shari”ah ytterpunkt? Borde jag inte påbörja själva vandringen på vägen som leder till målet med Shari”ah? Så vad är då denna väg? Vart tar den mig? Och hur går jag den?

Ehsan ­ Paltalk – 27/05-2011

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Vilka kommer att vara Imam Mahdis(AJ) närmaste anhängare och vänner? Är det dom

som enbart implementerat Shari”ah till högsta möjliga nivå eller krävs det mer ifrån

dem? Om det krävs mer ifrån dem; borde jag då inte anstränga mig för att gå längre

än bara till Shari”ah ytterpunkt? Borde jag inte påbörja själva vandringen på vägen

som leder till målet med Shari”ah?

Med dessa frågor avslutade vi föregående föreläsning om Shari”ah och lovade att

besvara dessa. Vi nämnde att Shari”ah inte är mållinjen men startlinjen att påbörja

vägen.

Så vad är då denna väg? Vart tar den mig? Och hur går jag den?

Vad är vägen?

Shahid Mutaheri skriver i Ljuset inom mig:

”Urafa tror att den mystiska aspekten av Shari”ah är Vägen, Tariqah.

Tariqah behandlar alltså den inre aspekten av Shari”ah. Vad innebär det? Om vi tar

bönen som exempel pratar Shari”ah om bönens villkor, hur den utförs, hur många

rakat det är, vad man gör i varje rakat, vad man gör om man hamnar i tvivel under

bönen, var man får utföra bönen etc. Shari”ah behandlar alla yttre aspekter av bönen.

Tariqah å andra sidan behandlar de inre aspekterna av bönen. Imam Khomeini i

introduktionen till sin Adabu Salat skriver:

Du ska veta att för bönen (salat), förutom dess form, finns en mening, och förutom

dess yttre finns det ett inre; och precis som dess yttre har sina regler, varav att inte

observera dem skulle leda till att bönens yttre form blir ogiltig och ofullständig, har

dess inre sina specifika andliga regler, varav att inte observera dem skulle leda till att

den andliga bönen blir ogiltig och ofullständig; medan att följa dem skulle blåsa in en

himmelsk själ i bönen.

Moral

I en välkänd hadith säger Profet Mohammad(S):

"Inni bo”etho li otamimma makaram al-akhlaq"

"Jag skickades för att fullända människans moral"

Ett av Profetens(S) syften var alltså moral.

Och vad är då moral?

Är det föreskrifter för hur man ska handla? Är det ett set handlingar man ska utföra?

som inte ber?

Ur den islamiska synvinkeln är Akhlaq större än så. En nobel hadith säger:

Och avsikten är större än handlingen, eller snarare är det så att avsikten är själva

handlingen!

S”adi berättar i sin diktsamling Golestan att han en gång gick upp på natten med sin

far. De bad Salat al-Layl, efteråt sade S”adi till sin far: "Kolla pappa hur alla ligger och

sover och missar Salat al-Layl!"

S”adi sade: "Min son det vore bättre för oss att också sova än att vara vakna och se

ner på dem."

En gång under Shahr Ramadhan när var yngre och bodde hemma var det Laylat al-

Qadr. Självklart hade jag tänkt vara uppe hela natten också men min mor sa till mig,

"Ehsan var inte uppe för länge."

Jag hamnade i ett moraliskt dilemma. Vad ska jag göra? Det är Laylat al-Qadr, natten

bättre än 1000 månader, natten bättre än 83 år, klockan är strax efter midnatt och

det vad under vintertiden när fajr inföll vid 5-6 på morgonen. Jag fortsatte göra

amaal i någon halvtimme till och sedan gick och lade mig fastän jag inte var trött och

verkligen hade sett fram emot den här natten. Jag tänkte att min mor kan inte veta

när jag lagt mig men ändå är det obligatoriskt för mig att lyda henne medan dyrkan

under Laylat al-Qadr inte obligatoriskt, starkt rekommenderat och väldigt belönande,

men inte obligatoriskt.

Jag frågade senare en ”Aref jag kände på den tiden om det jag gjorde var rätt och

han svarade: Om du hade varit vaken hur länge till hade du dyrkat? 3-4 timmar? Din

mors hjärta skulle vetat att du hade varit vaken men nu gjorde du henne nöjd istället

och det är värt hela nattens dyrkan och mer.

När hadithen säger att avsikten är tyngre än handlingen är detta ett tydligt exempel:

Avsikten att lyda sin mor för Allahs skulle fastän man inte vill är tar dig närmare

Allah än att dyrka hela natten för att man själv vill.

Är moral viktigare än Shari”ah?

En viktig fråga uppstår här: Är Shari”ah viktigare än moral, är de lika viktiga eller är

moral viktigare?

Den allmänna åsikten bland muslimer verkar vara att Shari”ah är det viktigaste av allt.

Man lägger full fokus på att hålla sig till exakt det som Shari”ah säger och gör sedan

saker och ting som är rent förkastliga. Exempel på detta när män som rakat skägget

för att en del Ulema inte verkar vara så explicita och hårda med skägget i deras Fiqh-

böcker och dessutom lägger till klausulen att under vissa svåra omständigheter är det

ok att raka av skägget. Desamma gäller handskakning med motsatt kön. En gång när

ställde mig frågan: "Jag tänkte åka till Marocko en vecka, är det ok om jag gör mut”ah

medan jag är där?" Det sorgliga med denna fråga var att den här mannen hade fru

och fyra döttrar.

Visst Shari”ah säger att du får göra mut”ah, majoriteten av Fuqahah verkar anse att

det är ok även om man redan har en permanent fru – men på detta sätt?

Så hur är det? Räknas det som en synd om jag gör något som enligt Shari”ah är

korrekt men som rent moraliskt är fel? Kommer jag straffas för det?

Så länge vi inte värdesätter moral lika högt som vi värdesätter Shari”ah kommer

muslimer fortsätta att missbruka Shari”ah för personliga syften utan att få ångest för

det och tvärtom till och med tro att de gör rätt! Så vad är lösningen på detta

problem?

Jag hade en diskussion om detta med en vän för några år sedan som hade Professor

Mohammad Legenhausen som sin handläggare. För er som inte vet är Legenhausen

en av professorerna i den internationella hawzan i Qom. Min vän berättade att

Legenhausen var av den åsikten att den enda lösningen på dessa sorters problem och

felaktiga föreställningar hos muslimer är genom att värdesätta moral lika högt som

Shari”ah.

Dvs. om jag väljer att åka till Egypten på en solresa i en vecka och ingå i ett

temporärt äktenskap av rent sexuella skäl bakom min frus rygg utan hennes vetskap

har jag i verklighet begått zina och sexuell otukt.

Vi nämnde bönen tidigare. Om jag inte ber har jag enligt Shari”ah begått en stor synd

och kommer att garanterat straffs på Domedagen. Men vad händer om jag ber

korrekt rent Shari”ah-mässigt men med fel avsikt? Jag ber för att folk ska se mig som

religiös, för att jag är rädd för mina föräldrar? Eller tvärtom försenar min bön för att

mina arbetskollegor inte ska veta att jag ber? Eller om jag ber men tänker på annat?

Det finns en hadith som är väldigt allvarlig. Den säger att tredje gången som den

bedjande tappar koncentrationen och tänker på annat tar Allah bönen och kastar den

tillbaka i ansiktet på den bedjande.

Likaså i Surah Ma”un läser vi:

$&”( ,-./ 01 *& 02345 89:;<:95 >2$?

[107:4] Det skall gå dem illa som ber

[107:5] utan att deras hjärtan deltar i bönen

W”ail är en nivå i Helvetet. Alltså Helvetet väntar de som ber medan deras hjärtan

springer efter annat.

Men Helvetet väntar även den som inte alls ber. En hadith säger att det första som

kommer examineras på

accepteras också resten men om de inte accepteras så accepteras inte heller dina

andra handlingar.

ber är likvärdig men den som ber med fel avsikt? Tror du verkligen på det? Den som

inte ber har redan fel avsikt, men på vilket sett är den som ber med fel avsikt bättre?

I exemplet med Mut”a verkar det nästan självklart hur allvarligt och likt det är med

Zina. Men när det kommer till bönen blir situationen genast annorlunda.

Men är inte detta konsekvensen av att värdesätta moral lika högt som Shari”ah?

Denna föreläsning ämnar inte ge svar på frågan om huruvida Tariqah eller Shari”ah är

viktigast. Syftet är snarare att väcka frågan för vidare efterforskning.

Återgår vi till citatet från Shahid Mutaheri som vi nämnde i början förstår vi att

Shari”ah är utsidan och Tariqah är insidan av en och samma verklighet.

Detta citat i sig bör räcka för att i alla fall betona vikten av den andliga vägen mot

Sanningen.

Fakhrudin Razis tafseer av Surah Asr

Vi nämnde att ikhlas, den rena avsikten, är den mest vitala motoriken för att gå

framåt i den andliga vägen. Det finns en kort och koncist Surah som sammanfattar

Tariqah på ett väldigt vackert sätt. Det är en Surah som vi alla kan och läser ofta. I

den säger Allah:

@A4B5 0

BI4;5″G $/$- 9KL5″G $/$- ”L5″4;5 $:<1 $NO 02345 4Q BFU VW5 ”FXY 4 B;[5

VID DEN flyende tiden! (103:1) Människan förbereder helt visst sin egen undergång,

(2) utom de som tror och lever ett rättskaffens liv och råder varandra [att hålla fast

vid] sanningen och råder varandra [att bära motgång med] tålamod. (3)

Korantolkaren Fakhrudin Razi berättar att när han skulle skriva tafseeren till denna

Surah stannade han upp och visste inte hur han på bästa sätt kunde förklara denna

Surah. Han satt i timmar utan att lyckas. Han bestämde sig för att gå ut en sväng för

att få inspiration. Han gick till marknaden och såg ett stånd skrika ut under den heta

solen: "Skynda att köpa is innan den smälter!"

Plötsligt gick det upp för Fakhrudin Razi att detta var den bästa liknelsen och

förklaringen till denna Surah. Våra liv är som is i solen: Vi måste skynda oss att ta

vara på den innan vi smälter bort och dör!

Tariqah handlar om att ta den rena avsikten och handla efter den konstant i alla

aspekter av ditt liv. Inte en eller två gånger. Vissa ber Salat al-Layl i 3 dagar sen tror

de att de blivit sin tids Salman al-Farsi. Vissa går från minikjol till Niqab och dagen

efter nedvärderar alla som inte har hijab. Vissa blir aktiva i Islam och islamiska

församlingar och sedan tror att de blivit värsta ambassadörerna för Islam och med

sin bristande Akhlaq för bort andra från Islam. Detta är en verklighet mina syskon.

Tariqah handlar om ikhlas, att handla enligt ikhlas och att vara ståndaktig i sin

handling därför säger Suran håll fast vid Sanningen och håll fast vid tålamodet om du

vill nå fram!

Sheikh Daneshmand, en av de mer kända föreläsarna i Iran, berättar själv att han en

gång gick nerför gatan när en äldre man med två efterföljare kallade på honom vid

hans fullständiga namn. Han tänkte, antagligen har han väl sett någon video med mig

eller varit delaktig i någon av mina föreläsningar och på så sätt vet om mitt namn.

Mannen drog Daneshmand åt sidan och sade sedan två saker om Daneshmand som

ingen utom han själv och Gud visste om. Sheikh Daneshmand säger att jag tappade

hakan hur han kunde veta dessa två saker om mig.

Hur visste han?

Mannen sade att han varit student till Allamah Tabatabai i 16 år och Ayatollah Behjat

särskilda student i 10-14 år.

Han gav sedan Daneshmand två råd som Daneshmand inte nämner vad det var.

Sheikh Daneshmand berättar: Jag fick upp ögonen för den ene av hans efterföljare.

Han var en ungdom i 20-års åldern men han lyste som en måne. Han var så vacker,

jag kunde inte slita blicken från honom. Jag tyckte han påminde om någon men

kunde inte sätta ordet på vem. Hur mycket jag än försökte kunde jag inte sätta ord

på hans utseende. Mannen läste mina tankar och sade: "Ska jag säga till dig vem han

liknar? Han liknar Isa ibn Maryam! Det är fyra år nu som han hittat vägen och han har

nått så långt att när han går in i sojood stämmer hans torbah, hans bönematta och

väggarna in med honom och prisar Allah samtidigt som han. Han tillsammans med

hela rummet säger tillsammans ”Sobhana Rabbi al-”Alaa wa bi hamde!”"

Den här ungdomen mina syskon var i er ålder. Han stannade inte vid Shari”ah, han

stod inte still vid startlinjen, han gick vidare och fyra år senare på vägen blev detta

hans tillstånd.

Avslutning

Vi kan också likt denna ungdom resa ur den världsliga dyngan, vi kan också växa till

att bli mer än enbart aktiva muslimer som anordnar lite majalis och sprider lite

Islamiskt material, vi kan också börja flyga men då kräver det att vi slutar vara fast i

Dunya och sluta göra Islam till vår världsliga angelägenhet. Islam är mer än prestige,

popularitet och att folk ser upp till dig, Tariqah är att gå i mörkret där ingen ser, inte

att gå i rampljuset där alla ser. Att du i din ensamhet formar dig själv efter din

Herres attribut. Tariqah är resan från att vara blott ett djur, förbi änglarnas rank till

att bli den perfekta människan och Allahs minister på jord och det är där någonstans

som Imam Mahdis(AJ) sanna vänner och följeslagare väntar: de som kommer bli

representanter till Allahs kalif runt om i världen. Må Allah hjälpa oss alla!

  Det verkar råda en allmän missuppfattning om vem som är mo”men. På svenska och även engelska översätts det rätt slarvigt som en troende. Men en troende och en mo”men är inte samma sak. Mo”men är en rank inför Allah som man inte uppnår bara av att säga Shahadatayn och be och fasta.                                     

Ehsan ­ Malmö – 22/05-2011

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Surah Mo”minoon (23)

DET SKALL gå de troende väl i händer; (1) de som ber med ödmjukt sinne, (2)

som drar sig undan när de hör lättsinnigt tal, (3) som gör en insats för hjälpen

till de behövande, (4) som håller sina begär i styr (5) [och inte ger fritt utlopp åt

sin lust] med någon annan än sina hustrur eller dem som de rättmätigt besitter

(7) och som troget fullgör sina förtroendeuppdrag och uppfyller sina löften (8)

och som slår vakt om bönen. (9) De är arvtagarna, (10) som skall ta paradiset i

arv och där skall förbli till evig tid. (11)

I föregående föreläsning talade vi om förebilder och vi talade om behovet av en nära-

till-hands förebild som kan ta dig ett steg högre upp och närmare Allah. Vi nämnde

att vem som helst inte kan vara denna nära-till-hands förebild utan det måste vara

någon bland mo”menin. Vi nämnde också att om man själv vill bli en sådan förebild

måste man bli en av mo”menin och frågan uppstod då: Vem är en Mo”men? Det var en

fråga vi lovade att besvara i nästa föreläsning dvs. idag.

Mo”men är inte samma sak som troende

Det verkar råda en allmän missuppfattning om vem som är mo”men. På svenska och

även engelska översätts det rätt slarvigt som en troende. Men en troende och en

mo”men är inte samma sak. Den Heliga Koranen säger:

EF ?-8u v@N8 ?%K ?H-0w 3″3O )d” 3HIJB ”%” vO ?%HI &5i c”?O

”d230O

[49:14] ÖKENARABERNA säger: ”Vi har blivit troende.” Svara [dem, Muhammad]:

”[Ännu] än ni inte troende ­ säg hellre: ”Vi har underkastat oss Guds vilja”! Ännu

har inte [sann] tro vunnit insteg i era hjärtan

Ur den här versen förstår vi att en mo”men är inte en muslim. En muslim är en som

underkastat sig Islams lagar, en muslim är den som ber, fastar, ger khums och zakat,

åker till hajj etc etc. En praktiserande muslim är alltså per definition troende, annars

skulle han inte gjort alla dessa ritualer.

Men en mo”men är högre än så. Mo”men är en rank inför Allah som man inte uppnår

bara av att säga Shahadatayn och be och fasta. Allah säger i Den Heliga Koranen:

3{H” ” ?-0{Q” )}I ”AR&~8 3HI )89%” {E” /%0″

[2:257] Gud är de troendes Beskyddare. Han leder dem ut ur mörkret till ljuset.

Som ni ser i den här versen attribuerar och tillskriver Allah en mo”men till Sig Själv.

Han säger, JAG är en mo”mens beskyddare, Jag tar hand om honom som en far tar

hand om sitt barn. Varför säger Allah så här om just mo”menin?

{N> 3HI )89%” /%0″ }·sV ”Aa3{s8 Na /%0″ )I 9~%]8 )I ?%H” )I

/%0}” ?$

[2:165] Ändå finns det människor som sätter upp medgudar vid Guds sida och

ägnar dem en sådan kärlek som [bör] ägnas Gud. Men de troendes kärlek till

Gud är starkare.

Titta här så vackert, sobhanAllah. Mo”menins kärlek till Allah är intensivare och

starkare än vanligt folks kärlek till annat och Allah besvarar den här kärleken genom

att bli deras förmyndare och vänner. Det är alltså en dubbelriktad kärlek, det är en

besvarad kärlek.

Inte enbart besvarar Allah mo”menins kärlek, Han beordrar även Sin Profet att älska

dem. Den Heliga Koranen säger:

_HIJK )I l=%B )K l$?HR S@

[26:215] och bred ödmjukt din [ömhets] vinge över dina troende anhängare;

Titta här syskon. Mo”menins kärlek till Allah är så intensiv att Allah älskar dem

tillbaka och säger till Sin Profet(S) att älska dem och blir deras förmyndare. Vad mer?

När Han blir deras förmyndare blir Han även deras Beskyddare. Den Heliga Koranen

säger:

”A” ”3I f )8&F?d” % 3HI )89%” ”3I /%0″ %n2 l”

[47:11] detta därför att Gud är de troendes Beskyddare, men förnekarna har

ingen beskyddare.

Ok, och vad händer när Allah blir deras Beskyddare? Enligt den Heliga Koranen lovar

Allah då att hjälpa dem:

_HIJK &,,a ?H#05 ?…$ ?V

[30:47] …Vi har påtagit Oss att ge de troende hjälp.

SobhanAllah vilken vers. Allah säger att är Hans plikt, Hans ansvar att hjälpa en

mo”men som stigit så högt i rank.

Imam Jafar Sadiq(A) berättar att ärkeängel Jibrail(A) en gång steg ner till

Profeten(S) och sade:

utmanar Mig till krig!”

(Al-Mustadrak 1/177 h.8 and 2/302 h.1.

En liknande tradition är även rapporterad i Al-Tabrisi: Mishkat al-Anwar fi

Ghurar al-Akhbar 322, h.186.)

En mo”men fruktar enbart Allah

Det är därför som en annan hadith säger att en mo”men fruktar enbart Allah, ingen

annan.

Den troendes rättighet inför Allah

Vet ni vilken rätt en mo”men har inför Allah syskon?

Imam Musa Kadhim(A) stod en gång framför Ka”bah och sade:

”O Ka”bah! Hur stor är inte din rätt! Vid Allah är en mo”mens rättighet större än

din!”

(Safinatun Behar Vol. 1 page 290)

I introduktionen till boken ”Vårtider” som översatts till svenska av Den Väntades

Vänner återberättas en väldigt intressant hadith från Imam Baqir(A).

”Ibad ibn Basri berättar att han frågade Imam Baqir(A): ”Vad är den troendes

rättighet inför Allah?”

Imamen vände bort ansiktet utan att svara. Jag upprepade min fråga tre gånger

innan han svarade: ”Bland rättigheterna som den troende har inför Allah är om

han säger till palmträdet därborta ”Kom”, då skall trädet komma”. ”Ibad säger:

”Jag svär vid Allah att trädet som Imamen hade pekat mot började röra sig mot

honom. I det ögonblicket pekade Imamen mot det trädet och sade: ”Stanna där

du är, för jag menade inte dig!”

(”Al-Khara”ej wal Djara”h”, s. 196 ”Bihar al-Anwar”, Vol. 46, s. 248)

barndomsben, tar upp

Han skriver bland annat:

1) Hans höghet sade: ”den troendes rättighet”, inte ”Imamens rättighet”, vilket

betyder att denna incident inte tillhör Imamats höga ställningen exklusivt, utan

det inkluderar alla som tror på det.

2) Återberättarens fråga var en sammanfattning: ”den troendes rättighet” vilket

betyder rättigheten som den troende har hos Allah. Hursomhelst var Imamens

svar följande: ”bland de rättigheter som den troende har”, alltså en av många

rättigheter som den troende har hos Allah, vilket betyder att den troendes

rättighet hos Allah är mycket högre än detta och han har endast nämnt en gren

och fraktion bland den troendes rättigheter, men eftersom nivån på

frågeställarens förståelse och andliga kapacitet inte var djupare än så, gavs ett

sådant svar. Om en man som Salman Farsi eller Kumail ibn Ziyad hade ställt den

frågan så är det okänt vilket svar som hade getts!

[…]

4) När det har sagts att den troendes rättighet hos Allah är si och så, innebär det

inte att Allah är i skuld till den troende! Eftersom Han är Skaparen och den

Högsta Givaren av välsignelser och alla skapelser är fullständigt beroende av

Honom. Snarare innebär det att Herrens frikostighet och givmildhet begär att

Han skänker belöningar till varje (god) handling, och genom Hans visdom

skänker Han sannerligen belöningar generöst.

(Källa: Vårtider >> Höjden av uppstigning

http://www.dvv.se/bibliotek/Vartider/5.htm)

Vem är en mo”men?

Men vem är en mo”men då? Vad tror ni syskon?

Så här långt har vi beskrivit en mo”mens rank och närhet inför Allah men vi har inte

nämnt vem en mo”men är. Vem av oss har lyckats göra mirakel som Imam Baqir(A)

nämner? Hur kan man ens göra något sådant?

Ytterligare en punkt som Ayatollah Behjats(RA) student nämner i hadithen om trädet

är att sådana mirakel handlar inte om huruvida du är en mo”men eller en ”arif. Det

som spelar roll är snarare frukten av ens plågor, andlig träning, uppbyggnad av sig

själv, strävan (jihad) mot egot och att motstå sinnliga begär.

Han skriver vidare att Guds medvetenhet (taqwa) är den mest vitala faktorn för att nå

en sådan högtstående rank. Det är därför som Han säger: ”Frukta Gud och Gud

kommer lära er” (2:282), med andra ord utveckla Gudsmedvetenhet (taqwa) så att

Allah gör dig medveten om världens mysterier och naturens hemligheter, vilket

resulterar i att man har auktoritet över skapelsen. Och den anmärkningsvärda

punkten i fortsättningen av denna delikata Gudomliga vers är att Han säger: ”Gud har

Imam Ali(A) säger i Nahjul Balagha:

”Deras ögon är svullna av att ha gråtit mycket, deras magar ihåliga av fasta,

deras färg blek av vakenhet och på deras ansikten finns spår av fruktan. De är

bröder som passerar. Det är rätt för oss att länga efter dem och sörja deras

bortgång.”

Hadither likt dessa har gjort att folk brukar associera mo”menin med tråkiga och torra

och överdrivna religiösa fanatiker med en turbah-stämpel i pannan som är

fokuserade på halal, haram och bön. Därför ser man på folk som är aktiva i moskén

eller som pratar mycket om haram och halal och ber 24/7 som mo”menin och det i

sin tur gör att man inte vill bli som dem. Hur många ungdomar intresseras av sånt?

Titta bara idag syskon; hur många syskon går till våra församlingar och hosseiniyyat?

Hur många av våra ungdomar är intresserade av Islam och att bli mo”men?

I Siffin-kriget försökte Muawiyahs högerhand och hjärna Amr bin As finna fel hos

Imam Ali(A). Hur mycket han än försökte lyckades han inte hitta något fel som han

kunde dissa Imam Ali(A) för. Till sist sade han, ”Kolla på Ali! Han skämtar för

mycket!” Det enda felet Amr bin As kunde hitta var att Imam Ali(A) skämtade för

mycket. Men det är inte så konstigt, en hadith säger: ”Al-Mo”men hashon bash. – En

mo”men är rolig. Ska du vara torr och tråkig hela dagen vill ingen närma sig dig. Med

skämt kan du lära folk en hel bok om du skämtar på rätt sätt på rätt plats och även

vet om när du inte ska skämta.

Som ungdom gick jag mycket på hadither likt Imam Alis(A) men på ett ytligt sätt. Jag

bad varje extra bön som gick att be framför allt och alla, stora som små. En gång var

jag i en samlingsbön där en av Urefa var närvarande. Mellan Maghrib-Isha satt dom

flesta ner utom några äldre + jag såklart som bad Salat Ghufayla för att inte missa

den för jag trodde att jag var bland mo”menin och måste be massor för att stiga i

rank.

Efter bönen mitt framför alla närvarande sade denna ”Aref till mig: Vad mycket du ber

Ehsan! Du ber så mycket att Gud Själv har tröttnat på dig!

Jag blev tyst och all den religiösa arrogans jag byggt upp knäcktes med ett litet

skämt från en mo”men.

Orsaken till att Islam ses som tråkigt är för att Islam har blivit så ytligt. Våra

ungdomar springer efter haram-halal hela tiden för att våra äldre pratar bara om

haram-halal. Den höga ranken av mo”men har förvandlats till något ytligt och lågt

och primitivt.

Hur vet man om någon är mo”men?

Titta bara på dom inledande verserna som Abu Ehsan och broder Saqlain läste så

vackert för oss. Allah säger:

35 ”7NA5 ”AB?a?Ii ”7 )89%”

[23:8] och som troget fullgör sina förtroendeuppdrag och uppfyller sina löften

[23:9] och som slår vakt om bönen.

Bara ur dessa två verser kan man förstå vem som är mo”men. En mo”men är en som

står vid sitt ord och som går att lita på. En som gör vad han lovar på sin rätta tid.

Shahid Motaheri skriver i Ljuset inom mig att en ”Aref är en som vet vad som ska

göras på sin rätta tid. En ”Aref måste vara en Mo”men först för att bli en ”Aref. En

person som inte kan hålla tider, tvivla inte på att samma person har problem med

sina böner. En person som lovar att göra något åt dig men inte gör det, den personen

uppfyller inte sitt löfte – han kan inte vara mo”men. Om vi inte ens kan översätta en

bok eller förändra en dålig egenskap vi har hur ska vi få ett träd att röra sig när vi

inte kan få våra egon att röra sig? Att få en människa att röra sig är större än att få

ett träd att röra sig. Men vet ni varför vi misslyckas? Vet ni varför våra församlingar

och hosseiniyyat misslyckas med att förändra folk? För att en person som inte kan

förändra sig själv kan inte förändra andra, han har inte styrkan eller viljan att göra

det.

Tvivla inte. Om ni har kommit till våra föreläsningar i 6 månader nu och era liv ser

likadana ut idag som det gjorde för 6 månader sen då är det fel på mig och broder

Saqlain. Vi har fel i våra liv att vi inte har kunnat hjälpa er. Självklart har ni en också

ett ansvar men om inte en enda av er har förändrats en liten gnutta då måste vi

ifrågasätta om vi tagit vara på våra böner eller inte.

Som föreläsare har vi kontakt med många människor. Många kommer och vill skapa

revolutioner och göra det ena eller det andra men samma folk när man säger till dem

OK då gör vi så här backar dem ur eller hålle

föreläste offentligt var på en konferens när jag var 16 år gammal. Efter konferensen

blev jag tillsagd att skriva ner mitt tal för att en bok skulle tryckas med alla

föreläsares texter. Jag skrev ner och mailade in mitt tal under samma vecka. En

månad senare frågade jag ansvariga vad som hände med boken och dom sade att

ingen annan hade skickat in sina texter, det var bara jag. För mig var detta

chockerande för det var första gången jag kom i kontakt med andra aktiva muslimer

men det dröjde inte länge förrän jag insåg att mo”men är inte samma sak som

muslim eller aktiv muslim för den delen. Varför väljer jag att föreläsa om jag inte

lever upp till orden när ingen annan ser längre?

Den Heliga Koranen säger:

3H]S8 f ”7 ?%HI 3″3…8 3V&]8 ?%H” ·1$

29:2] TROR människorna att de efter att ha förklarat ”Vi tror” skall lämnas i fred

utan att få utstå prövningar

I Iran och Irak är det fullt med muslimer som bär Hijab, men många av dem som

kommer till Sverige väljer att lätta på Hijaben eller Gud förbjude ta av den för här är

de helt plötsligt under tryck.

Det är inte svårt att be och fasta och ha fin moral i medvind. Din moral visas upp när

du blir arg, inte när du redan är på bra humör. Varför tjatar vi om skägget hela tiden?

För att det ses som något så litet. Vissa Ulema pratar på ett sätt så det verkar som

det inte är viktigt. Och våra ungdomar som springer efter haram och halal bara

struntar i det. Men varför väljer du att raka skägget? Varför? Är det för det ser bra ut?

det? Sök upp en doktor eller köp en balsam. Gör en uppoffring.

Självklart är det lätt att göra karriär i Dunya för alla ser dig. Men att göra andlig

karriär är inte lika enkelt för oavsett hur mycket sojood du gör framför folk och

oavsett hur stor omkrets din Turbah-stämpel har så är det inte dom sakerna som

avgör, utan det är i det lilla du gör när ingen ser, inte det stora du gör när alla ser.

Om jag ska sammanfatta allt jag vet och säga till er hur ni ska bli Mo”menin så är det

2 saker:

1) Ikhlas: Konstant ha en ren avsikt

2) ”Amaal: Handla konstant efter denna rena avsikt

Den Heliga Koranen sammanfattar det hela fint i Surah Asr (103:

”#$%&” )-$%&” /%0″ ”12

&%,,”?2 3D3B }s”?2 3D3B ?s”?%,,” 30-5 3HI )89%” %f &1@ ES” ?1au % &,,=”

VID DEN flyende tiden! (1) Människan förbereder helt visst sin egen undergång,

(2) utom de som tror och lever ett rättskaffens liv och råder varandra [att hålla

fast vid] sanningen och råder varandra [att bära motgång med] tålamod. (3)

Troende som ett rum av ljus

En av Ulema har en vacker liknelse för en mo”men. Han säger att en mo”men är som

ett rum fullt av noor och ljus. Minsta lilla smuts som trillar in där gör att skugga faller

överallt. Minsta lilla fel syns hos honom och han skyndar sig för att rena den.

Qasem ibn Harun al-Rashid

Låt oss avsluta föreläsningen med att presentera en av Mo”menin.

Hur många sönder hade Harun al-Rashid? Vem vet?

Mohammad Amin och Abdullah M”amun vet dom flesta om som stred med varandra

om makten. M”amun var också den som förgiftade Imam Ridha(A). Men hur många

fler söner hade Harun al-Rashid?

Harun al-Rashid hade totalt 21 söner. En av dem hette Qasem, han var en mo”men

och efterföljare av Ahl al-Bait(A). Han spenderade dagarna i dyrkan för sig själv och

hade inget med Haruns palats att göra.

En dag passerade Qasem palatset för att gå ut då Haruns rådgivare började skratta.

Harun frågade varför skrattar du? Rådgivaren sade titta på honom, hur han ser ut,

med sina enkla kläder, tänk er med sitt islamiska utseende, han är en skam för ditt

herravälde, han skämmer ut dig och din ståt och prakt och mäktighet.

Harun tog illa upp. Han kallade sin son till sig, Qasem, kom hit!

Du har skämt ut oss, kolla hur du ser ut!

Qasem svarade sin far: Och du har skämt ut mig inför änglarna med alla dina synder!

guvernör över Egypten. Egypten på den tiden var väldig välbärgat med rika tillgångar.

Qasem vägrade. Harun blev då arg och sade att antingen accepterar du eller så

halshuggs du. Qasem som inte hade någon utväg accepterade. Han fick dokumentet

med regering över Egypten och blev tillsagd att karavanen åker imorgon. Haruns

palats var som ni säkert vet om i Baghdad.

Qasem tog dokumentet och sedan försiktigt smet ut bakvägen och flydde. En

upptäckte honom och tjallade. Ett stort polispådrag startades efter Qasem men

Qasem lyckades få tag i en båt och åkte över Tigris-floden till Basrah där han gömde

sig och lyckades undkomma Haruns män.

I Basrah fanns det en marknadsplats där folk kunde hyra arbetare över dagen. En

person kom och såg att en ungdom satt i ett hörn och läste Koran för sig själv. Han

gick fram till Qasem och frågade om han var en arbetare. Qasem svarade ja. Köparen

sade kom då så går vi hem, jag har en del arbeten för dig att utföra. Qasem frågade

hur mycket han ville betala. Mannen sade det spelar ingen roll, vi kan komma

överens om något sen. Qasem sade nej! Det är Islams order att man ska bestämma

lönen av ett arbete innan man utför arbetet.

Vet ni hur många konflikter det har blivit syskon för att folk inte är noggranna med

detta? Man tänker att man är vänner eller släktingar och att det sedan fixar sig men

sedan blir nästan alltid en av parterna besviken och man kommer inte överens och

det skadar ens relation till varandra. Därför säger Islam att man ska komma överens

först och skriva avtal på det och sedan utföra arbetet så det inte blir konflikter senare

som är svåra att lösa.

Hursomhelst kommer dom överens om ett pris, t.ex. 500kr, och Qasem går med

köparen som ville flytta en vägg i sin tomt. Qasem jobbar stenhårt hela förmiddagen

fram till Azan Dhohor, stannar upp, ber, och fortsätter sedan jobba ända till

solnedgång. Han jobbar som två personer.

Köparen blir imponerad, kommer och säger till Qasem; här är 500kr som vi kom

överens om och här är en extra 100-lapp som bonus för du jobbat så bra. Men

Qasem accepterar inte, han säger att det är min Islamiska plikt att jobba så gott jag

kan när du betalar för mig och vi har kommit överens om ett pris, jag vill inte har

mer än så för jag har inte gjort mer än vad som förväntats av mig.

Dagen efter ville den här mannen hämta Qasem igen men Qasem var inte på

marknaden. Mannen frågade en ansvarig som sade att den ungdomen kommer bara

en gång i veckan, jobbar och med den lönen har han råd till mat för resten av veckan

och spenderar veckan i dyrkan ända till nästa vecka.

Mannen väntar till nästa vecka för att hyra Qasem igen men får reda på att han blivit

sjuk. Han blir hänvisad till en fattig förort och när han kommer dit ser han Qasem

ligga på marken i ruinerna, svårt sjuk.

Mannen springer fram till Qasem och säger; ”Känner du igen mig? Jag är personen

som hyrde dig till ett arbete förra veckan!”

Qasem tittar på han och känner igen han. Qasem säger då, ”Känner du igen mig då?

”Vem är du frågar?” frågar mannen.

Qasem säger: ”Jag är Harun Rashids son.”

Mannnen säger

jobbat för mig!!”

Qasem säger, ”Oroa dig inte, Harun kommer inte få reda på och han vet inte ens vad

jag är. Jag är döende och har ett par önskningar om du kan uppfylla dem är jag

tacksam.

För det första ge min spade till någon som kan gräva en grav till mig och begrava

mig och som tack för hjälpen kan han behålla spaden för sig själv.

För det andra är det här min personliga Koran, jag har haft den med mig hela mitt liv

och läst ur den hela mitt liv, ge den till någon som har användning av den och läser

ur den och tar vara på den.

För det tredje är det här en prisvärd ring som jag har fått som present av min far. På

söndagar brukar Harun ha öppna möten för allmänheten. Gå till honom då och säg

att du kommer från hans son Qasem. Säg till honom att du har en amanah, ge

honom ringen och säg sedan ”Din son sade: Du är väldigt djärv som vågar trampa på

folks rättigheter som du gör. Här, ta den här ringen och lägg till den i din samling för

jag har inget mod att besvara denna ring på Domedagen!”

Qasem säger detta och dör sedan som mo”men och en mo”mens plats är i Paradiset!

Avslutning

Jag hoppas ni så här långt har förstått mina kära syskon att Mo”men är en hög rank

inför Allah. Är du praktiserande muslim är du en troende, men du är inte en mo”men.

Och som du kanske har förstått vid det här laget är de mo”menin få. En mo”men är en

sann efterföljare av Ahl al-Bait(A), han är den som är en sann Shia, resten är bara

troende och älskare av Ahl al-Bait(A). En gång knackade några på Imam Sadiqs(A)

dörr, han frågade vem är det? Dom sa vi är dina Shia. Imam Sadiq(A) sprang till

dörren, på vägen snubblade han på sin mantel och ramlade han av iver. Han öppnade

dörren, tittade på dem och sade: ”Ni är inte mina Shia! Jag ser inte tecknen för en

Mo”men hos er!” Sedan slängde han igen dörren.

De flesta av oss tillhör kategorin troende muslimer och älskare av Ahl al-Bait(A) men

få av oss är dom är verkligen är Mo”menin och Sanna Shia. Men vi är unga och vi har

potentaialen, så vad väntar vi på? Vill vi inte älska Allah så intensivt att Han älskar

oss, blir vår förmyndare, blir vår beskyddare och blir vår hjälpare och för oss från

mörkret till ljuset och är vår vän och krigar på vår sida?

Om vi vill det så låt oss avsluta med en salawat i botten av våra hjärtan och ett löfte

att resa oss upp och försöka bli sanna mo”menin och förebilder för andra att

inspireras av!

Det är våra förebilder som klär oss, lär oss och uppfostrar oss. Det är våra förebilder som väljer vårt sätt att tala, vårt sätt att tänka och vårt sätt att agera. Varför? För dom äger den mest värdefulla juvelen av vår existens; dom äger våra hjärtan. Genom att äga våra hjärtan kan dom få oss att handla på ett sätt som t.o.m strider mot vårt förnuft.

Ehsan ­ Malmö – 30/04-2011

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Vad är en förebild? Det är ett föredöme. Det är ett ideal. Det är en person som ses

upp till. Det är någon som andra imiterar och efterföljer. För att citera Wiktionary:

”Termen ”förebild” betyder generellt en person som är ett exempel och vars

uppförande imiteras av andra.”

Det är våra förebilder som klär oss, lär oss och uppfostrar oss. Det är våra

förebilder som väljer vårt sätt att tala, vårt sätt att tänka och vårt sätt att agera.

Varför? För dom äger den mest värdefulla juvelen av vår existens; dom äger våra

hjärtan. Genom att äga våra hjärtan kan dom få oss att handla på ett sätt som

t.o.m strider mot vårt förnuft.

* ”Min vän, varför svär du?”

* ”Vadådå, det är tufft att svära.”

* ”Nej min vän. Jag ska tala om för dig varför du svär. Du svär för att ditt

ordförråd är fattigt, för att du lärt dig att vrede, ilska, sorg, smärta, lycka alla

beskrivs bäst med ordet Fan. Varför kanske du undrar? För att du lyssnar på

Eminem, 50 öre och Snoop Doggy Dogg mer än du läser böcker, för att dina

förebilder lär dig att uttrycka alla dina känslor med svordomar istället för att

behandla dem. Istället för att vara som en kompost som får massa skräp och

förvandlar det till blommor är du som en container som får massa skräp och

spottar det ur dig på någon annan istället. Men jag klandrar dig inte, du vet inte

hur för din förebild vet inte hur. Byt förebild och du kommer lära dig och ditt liv

kommer bli en lärdom för andra.”

Vi ska idag tala om vikten av förebilder och hur vi själva kan bli en förebild för

andra.

Vikten av förebilder

Har ni någonsin funderat över varför den Heliga Koranen nämner delar ur

Profeternas(A) liv för oss?

[12:111] I berättelserna om dessa profeter ligger förvisso lärdomar för

människor som har förstånd. [Det] är här inte fråga om uppdiktade

händelser – nej, [detta är en uppenbarad Skrift] som bekräftar vad som

ännu består [av äldre tiders uppenbarelser], framställer allt i fasta och klara

[vändningar] och [ger] dem som vill tro vägledning och nåd.

Koranen är inte en bok som 1001 natt där en kvinna radar upp berättelse efter

berättelse för att underhålla kungen och undvika döden ännu en natt. Nej; när

Koranen berättar om Profeternas(A) liv är det för att säga till oss: här har du en

förebild, följ honom, bli som honom och du kommer att vara segrande!

[16:120] ABRAHAM var en föregångsman och, i sin rena, ursprungliga tro,

ett exempel. Han böjde sig under Guds vilja och var inte en sådan som ger

avgudar sin dyrkan.

Om Profet Mohammad(S) säger den Heliga Koranen:

[33:21] I GUDS Sändebud har ni ett gott föredöme för alla som [med bävan

och hopp] ser fram mot [mötet med] Gud och den Yttersta dagen och som

ständigt har Gud för ögonen.

När vi ser våra Profeter(A) som levande inspirationskälla; inte en gammal

sagofigur – då börjar vi även förändra våra liv efter dem. Vi svär inte så fort

vi möter svårigheter; vi tänker på Profet Ayyub(A) och blir inspirerade till tålamod.

Vet ni vad Profet Ayyub(A) gick igenom syskon?

Profet Ayyub(A)

Profet Ayyub(A) fick sin gård attackerad av tjuvar; de dödade hans tjänare och

böner och stal hans boskap och djur. Men Profet Ayyub(A) blev inte ledsen över

förlusten och prisade Allah.

Efter ett tag rasade taket på hans hus och många av hans familjemedlemmar dog.

Profet Ayyub(A) blev chockad men prisade ändock Allah. Han varken suckade eller

grät; han gjorde sojood istället och underkastade sig Allah.

Efter ett par år greps Profet Ayyub(A) av en hudsjukdom. Hans kropp drabbades

av stora sår med var i och han fick fullt med vårtor och bulor på kroppen och

ansiktet. Men det stannade inte där. Såren började fyllas med små maskar. Vet ni

vad Profet Ayyub(A) gjorde? Det berättas att han brukade dra ut maskarna med

fingrarna, titta på dem och prisa Allah för att ha skapat dem. SobhanAllah vilken

kärlek.

Men det värsta av allt var att hans låtsas vänner anklagade honom för att det var

hans synder som gjorde att han mötte alla dom här svårigheterna. De förnedrade

och lämnade honom; alla utom hans fru Rahima.

Tänk på det syskon. De som ni tror är era vänner visar sig ofta inte vara det när ni

verkligen behöver dem. I Koranen står det att alla vänner på Domedagen kommer

skiljas åt och förneka och glömma bort varandra utom de som baserade sin

vänskap på taqwa och tro på Allah. För i en vänskap baserat på kärlek till Allah så

hjälper man varandra att komma närmare Allah och förhindrar varandra från att

gå bort från Allah. Gör man så i denna värld kommer man fortsätta göra det i

nästa världn.

Till sist tröttnade Ayyubs(A) fru på honom också och bad för hans död. Men i alla

dessa tillstånd behåll Profet Ayyub(A) sitt tålamod, klagade inte och prisade Allah.

I sitt extremt svåra tillstånd grät Profet Ayyub(A) ut:

olyckor och elände, men Du är den Barmhärtigaste av de barmhärtiga!"

SobhanAllah vilken duaa! Han säger inte vad han vill, han ber inte om att Allah ska

lindra hans smärtor; han säger trots all denna katastrof är Du den Nåderikaste! Du

vet bäst vad som händer mig! SobhanAllah.

Och Allah besvarade hans bön:

[21:84] Och Vi hörde hans bön och befriade honom från det onda som

[plågade] honom och gav honom åter [dem av] hans familj [som Vi tagit

ifrån honom] och Vi fördubblade deras antal som en särskild nåd från Oss

och som något att bevaras i minnet av alla som ägnar Oss sin dyrkan.

Allah beordrade Profet Ayyub(A) att stampa på marken och en källa av vatten

uppenbarades. Han badade i den och hans sjukdom läktes. Därefter fick han

tillbaka allt han förlorat och ännu mer. Han fick mer rikedomar och nya och fler

familjemedlemmar.

Profet Ayyub(A) greps av en översvämmande tacksamhet. Han föll på knä; han

gick i sojood och grät i prisning till Allah.

Profeterna(A) är förebilder

Det finns ingen prövning vi går igenom som inte Profeterna(A) går igenom. På

Domedagen när player tillfrågas: Varför syndade du? Varför strulade du med

tjejer? Varför hade du pojkvän?

Kommer han svara: "O Herre! Vad ska jag göra! Jag bodde i Sverige! Det var fullt

med snygga tjejer i korta kjolar. Det var fullt med killar med avklädda tröjor i

parkerna! Det gick inte att stå emot!"

Vet ni vad Allah kommer göra då?

Allah kommer presentera för dessa personer Profet Yusuf(A). Han kommer säga: "I

Profet Yusuf(A) har du ett exempel, en förebild, en person som var ensam i synd

med den vackraste kvinnan för sin tid, men han stod ändå emot. Varför följde du

inte hans exempel?"

På Domedagen när en person som älskar pengar tillfrågas:

Varför sprang du så mycket efter pengar? Varför sålde du din tro för ditt jobb?

Varför skakade du hand, varför rakade du av skägget, varför lättade du på din

hijab, varför jobbade du svart, varför fuskade du, varför försenade du din bön,

varför glömde du din tro bara för ditt jobb och pengars skull?

Kommer denna person svara, &q

mig! Det fanns ingen tid! Jag var tvungen att lätta på Din tro annars skulle jag inte

lyckas!"

Vet ni vad Allah kommer göra då?

Han kommer presentera Profet Sulayman(A) och säga: "Här har du ett exempel, en

förebild, en person som fick ett helt herravälde större än du någonsin haft men

som ändå höll fast vid sin tro och tappade inget."

Råd från en Arif

klagade jag till en Arif och sade att det känns ensamt här i Sverige. De troende är

splittrade och utspridda och man för oftast sin kamp själv och måste lyfta Islam

med egna händer utan några syskon som finns vid ens sida. Man tappar

inspiration och motivation. Vad ska man göra? Denna Arif gav mig detta råd: Han

sade till mig att läsa Koranen och ge speciell uppmärksamhet till Profeterna(A).

Varför? Eftersom dom är levande inspirationskällor; dom kan leva sida vid sida i

ditt liv om du ger dem den platsen. Dom gick igenom samma saker, så om du

läser om dem på ett sätt som om de vore levande och låter tala dem tala med dig

och bär dem vidare i ditt liv – så kommer du aldrig känna dig ensam eller

motivationslös.

Hadith Thaqalayn

Ni alla har säkert hört Hadith Thaqalayn. I den säger Profet Mohammad(S) i slutet

av sitt liv:

"Jag lämnar två stora ting som om ni håller fast vid dem kommer ni inte gå vilse

ända till Domedagen. De är Koranen och min Ahl al-Bait(A)."

Majoriteten av källorna nämner Koranen och Ahl al-Bait(A) men det finns en

enstaka Sunni källa som säger att Profeten(S) sade Koranen och Sunnah, alltså

mitt levnadssätt. Men det spelar ingen roll eftersom Ahl al-Bait(A) är Profetens(A)

Sunnah i levande form.

Ur Hadith Thaqalayn inser vi vikten av förebilder. Profeten(S) säger inte att

Koranen enbart räcker för er. Nej ni behöver levande förebilder också. Så ta min

familj, min Ahl al-Bait(A) och fortsätt i deras spår för de går exakt i mitt spår.

En titt på Imam Ali(A)

En hadith från Profeten(S) berättar att titta på Imam Ali(A) är dyrkan. Vet ni varför

syskon? En lärd berättar i ett av sina tal att Imam Ali(A) var så vacker

och lyste så starkt i sin tro att han fick folk att prisa Allah vid hans ankomst. När

han kom till marknaden brast folk ut: "La illaha ill Allah vilken vacker ungdom!

SobhanAllah vilken skinande troende! MashaAllah vilken gudsfruktig man!"

Hans ansikte och sätt att vara fick folk att tänka på Allah.

Trestegslösning

Jag berättar denna hadith för att presentera en lösning på ett problem vi har här i

Sverige. Låt mig förklara:

Att Profeterna(A) och Imamerna(A) var förebilder är rätt uppenbart; men vi har

ingen direkt kontakt till vår väntade Imam Mahdi(AJ) idag och flesta Maraj”e och

rättfärdiga Ulema är bosatta i andra länder; de är inte heller nära till hands. Vi har

bara ett par enstaka riktiga stora inspirerande moskéer i Sverige som ligger långt

bort. Tyvärr är det också så att programmen i våra Hosseiniyyat många gånger

inte är så tilltalande då det talas med arabiska och mentaliteten inte är en svensk

inspirationen som krävs för att möta samhällets utmaningar. Har vi tur kommer

det bra föreläsare som också är förebilder, inte bara sådana som pratar fint men

inte gör som de själva säger, men de kommer bara under Muharram och Shahr

Ramadan – så effekten är begränsad och håller en eller max två månader efter.

Men resten av året då? Vad ska vi ta oss till? Hur ska vi stå emot grupptrycket?

Nu när solen tittar fram och folk klär av sig; hur ska vi inte bli svaga och minska

vår hijab för att inte känna oss som svarta aliens?

Hur ska vi kontrollera blicken? Vem ska påminnas oss om att varje blick vi kastar

på en snygg tjej eller kille för oss ett steg längre från Allah?

Hur ska vi stå emot alla vårkänslor och inte bli kära i någon och inleda en haram

kontakt med en av motsatt kön?

Var ska vi finna inspirationen att kämpa på?

Jag har funderat längre kring detta problem och kommit fram till ett förslag: en

trestegslösning på problemet:

1) Läsa

Som vi nämnde tidigare är Awliyah(A), Guds vänner, levande inspirationskällor.

Läser vi om dem känner vi hjärtat få glöd och inspiration. Det driver oss att vilja

bli som dem. Men då är kriteriet att vi regelbundet läser om dem; inte en gång i

månaden. Att vi lägger en regelbunden tid, även om det bara är en hadith, och

läser om dem och försöker att bli som dem. Detta i sig är dyrkan och stärker dig i

tron.

Nu när Mokhtar Nameh har kommit rekommenderar jag er starkt att se på den då

den visar i film på ett fantastiskt sätt hela historien och början av Islam och hur

allt hänger ihop. Den undertextas även till svenska på dvv.se och rekommenderas

varmt. Varje avsnitt är som en hel bok i sig och stärker verkligen själen och får en

att röra på sig.

2) Troende vänner

Den andra lösningen är att ha troende vänner. Hadithen om Imam Ali(A) är ett bra

argument för detta. Troende vänner som påminner dig om Allah och får dig att

skämmas för att synda i deras närvaro vilket gör att du påminns och förs närmare

Allah.

3) Nära till hands förebild

Den tredje lösningen är att ha något som vi valt att kalla nära till hands förebild.

Detta är en person som verkligen har Iman. Med Iman menar jag inte hur många

böner han gör eller hur mycket han fastar eller hur mycket han går till moskén;

dom där sakerna är sånt som en muslim bör göra. Det finns massor med religiösa

muslimer som gör alla möjliga sorters duaa och amaal och är ofta i Hosseiniyyah

men som inte är förebilder och tyvärr även kan vara skadliga för ens tro. Det

handlar ofta om att synas. Hajj är bästa exemplet på detta där du har miljontals

muslimer världen över som dyrkar till max men som i små saker förstör vad de

bygger upp. Dom fastar i en månad och ber om välsignelsen att få åka till Hajj och

när dom väl är där svär dom åt kockarna för att maten är 5 min försenad. Dom

står åratal i kö för att komma till Hajj och när dom väl är där trängs dom och slåss

att de inte hittar en taxi. Ja listan är lång. Vad sann Iman är och vem en Mom”en är

sparar vi till en annan föreläsning.

En nära till hands förebild är en som i alla aspekter av sitt liv lever upp till Islam

till en högre nivå än vad du gör. Hans tro mäts inte i antal böner utan i hans

sannfärdighet i jobbet, hans ärlighet i hans ensamhet, hans lojalitet i sina löften,

hans omtanke till nära och kära. Han är en vars handling talar större än hans ord.

Han låtsas inte och han behöver inte heller låtsas.

Han kan lösa dina problem och han är en inspirationskälla för dig i din vardag.

Missförstå mig inte nu syskon: han är inte din lokala Sheikh, han kan vara en

städare men hela hans liv och levnadssätt är så vackert att du ser det genomsyras

av Allahs kärlek överallt. Du vet inte vem du är förrän du testas. Du kanske har

bett Salat al-Layl i 1 timme men sedan blir du arg på dina föräldrar och på 1

minut förstör vad du byggt upp under 1 timme. Men din nära till hands förebild är

en som klarat sina tester. Han är en modell för

bli som honom eller henne.

Att bli en förebild

Detta för oss till den sista punkten; att bli en förebild. Hur blir man en förebild?

Vi finner svaret i början av Surah Ankaboot:

[29:1] Alif lam meem.

[29:2] TROR människorna att de efter att ha förklarat "Vi tror" skall lämnas i

fred utan att få utstå prövningar

[29:3] Men Vi satte deras föregångare på prov [och Guds vägar kommer att

förbli desamma]; Gud vet vilka de sanna och uppriktiga är och Han vet vilka

som ljuger.

Om du vill bli en förebild måste du börja med att rengöra och reformera dig själv.

Det är bättre om du pratar mindre, med prata mindre menar jag att du inte pratar

om islam mer än vad du praktiserar och inte använder för stora ord som är större

än dig själv, och istället lyssnar och handlar mer. I Khotbat al-Mottaqin i Nahjul

Balagha beskriver Imam Ali(A) den troende förebilden som en som tillämpat

rättvisa inom sig själv först innan han tillämpar den hos andra.

När du lyser upp ditt hjärta, när du gör ditt hjärta til ett ljus, då kan du även bli ett

ljus som tänder andra ljus. Ett släckt ljus kan varken tända andra ljus eller lysa

upp sin egen väg. Vill du vara stark nog att förändra andra måste du vara stark

nog att förändra dig själv.

Du blir en förebild när du blir en M”omen och du blir en M”omen när dina ord

matchar dina handlingar. Återigen är detta något vi måste gå igenom djupare i en

egen föreläsning.

Avslutning

Jag tror således att vid denna frågan: Vem är en M”omen? Vem är en sann troende?

Det är en fråga som vi inte hinner besvara denna gång utan får spara till nästa

gång. Vägen till att bli en m”omen är vägen till att bli en nära till hands förebild.

Imam Sajjad(A) i Sahifa Sajjadiyyah som för närvarande översätts av Den Väntades

Vänner gör duaa till Allah i sin "Munajat Mohebbin" att få förenas med de sanna

troende. Det finns därför inget vackrare sätt för oss att avsluta vår föreläsning än

att göra samma duaa:

O Gud, placera oss bland de vars vana är att glädja sig i Dig och längtar

efter Dig, vars tid spenderas i att längta och beklaga sig! Deras pannor är

nerböjda inför Din mäktighet,

deras ögon vaksamma i Din tjänst, deras tårar flödar fruktan för Dig, deras

hjärtan fixerade på Din kärlek, kärnan av deras existens skakas av vördnad

inför Dig.

 Har du någonsin känt en tomhet? En längtan? En känsla som hur mycket du än försöker inte kan tysta? Har du någon gång känt dig utanför? Fastän du är bland vänner och familj? Fastän du går bland människor? Att det är något som saknas i ditt liv? Att det är ett tomrum i ditt hjärta?

Utanförskap

Ehsan ­ Malmö – 3/4-2011

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Har du någonsin känt en tomhet? En längtan? En känsla som hur mycket du än försöker inte kan

tysta? Har du någon gång känt dig utanför? Fastän du är bland vänner och familj? Fastän du går bland

människor? Att det är något som saknas i ditt liv? Att det är ett tomrum i ditt hjärta?

Den persiska poeten och Arif:en Jalaludin Rumi inleder sitt mest kända poetiska verk Mathnawi med

att beskriva just denna känsla av längtan.

Lyssna på vassens sång

hur den klagar över separation:

"Ända sedan jag skildes från min vassbädd

har min sorgliga sång fått män och kvinnor att gråta.

Jag söker de hjärtan som är rivna av separation

för endast dom förstår smärtan av denna längtan.

Vem som än skiljs från sitt hemland

Längtar efter dagen då hon återvänder."

(Första biten ur ”Vassflöjtens sång”)

Detta är en känsla som alla människor flera gånger i sitt liv känner; oavsett om de är rika eller fattiga,

glada eller ledsna, ensamma eller i sällskap. Som troende känner du denna känsla av utanförskap och

hemlängtan ännu oftare.

Varför uppstår denna känsla?

Men varför denna känsla? Varför uppstår den? Varför känner jag den trots att mitt liv verkar

fullbordat?

Rumi besvarar denna fråga redan i början av sin dikt. Vassen skiljs från vassbädden och det orsakar

hennes längtan tillbaka. När en del skiljs från det hela uppstår en känsla av separation och

utanförskap. När barnet skiljs från föräldrarna uppstår denna känsla av tomhet; att något saknas i ens

liv.

Alla vi är skapade av Allah; vår existens har strålat ut från Allahs Absoluta Existens. Men sedan sattes

vi i denna fysiska värld och känslan av separation och hemlängtan uppstod. I en tid, före våra liv, i

vårt skapelsetillstånd, var vi i Allahs närvaro och sedan separerades i denna värld. Detta orsakar att vi

får en hemlängtan, en känsla av utanförskap. Som troende känner vi den oftare då vi påminns om

vårt ursprung och hem oftare och vi inser denna världs brister mer.

När någon dör, vad brukar man säga? ”Inna lillah wa inna ilayhi rajeon”. Det kommer från Koranen,

från Surah Baqara, och det betyder ”Vi tillhör Allah och till Honom återvänder vi”.

Vi kom därifrån och vi ska tillbaka dit.

Rumi säger också: ”Till slut tröttnar hjärtat på allt utom själens resa till Gud.”

Och det är av samma anledning som hemlängtan till Allah inte kan ersättas med rikedom, med

kläder, med hus, med bilar, med pojkvänner och flickvänner eller annat. Dom sakerna är som droger,

som Koranen kallar det ”fitnah”, som får dig att glömma Allahs Heliga Närvaro och bli upptagen med

denna värld, men dom läker inte din smärta.

Om du får en kniv i bröstet får du smärta. Om du proppar i dig massa Alvedon och morfin slutar du

känna av smärtan; men det innebär inte att du slutar blöda eller att du har en kniv i bröstet. På

samma sätt läks inte din längtan i ditt bröst av rikedomar, den får dig att glömma din längtan men

förr eller senare kommer den till ytan igen. Det är en av orsakerna till varför en del rika människor

som verkar ha det hur bra som helst ändå begår självmord.

Synder verklighet

Ni alla har hört berättelsen om Profeten Adam(A) flera gånger. Till skillnad från dom kristna och våra

Sunni syskon anser vi inte att Adam(A) syndade utan att han gick en omväg. Vad säger den Heliga

Koranen?

Återigen i Surah Baqarah säger Allah:

[2:30]

[2:30] OCH SE, din Herre sade till änglarna: "Jag skall tillsätta en ställföreträdare på

jorden."

Allah säger detta innan Han ens skapat Adam(A). Vad betyder det? Det betyder att Allah redan innan

människans skapelse hade bestämt att människan är till jorden, inte till himlen. Så oavsett om

Adam(A) hade ätit från trädet eller inte hade han lagts på jorden. När någon syndar så straffas

personen med Adam(A) straffades aldrig, han sattes på jorden vilket han ändå skulle gjorts om han

inte hade ätit! Omvägen låg i att han kom dit lite i förväg eftersom han missförstod Allahs kommando

och trodde att Allah menade att han inte skulle äta av just det trädet, men ett annat träd av samma

sort gör inget.

Hursomhelst vad händer när han hamnar på jorden? Profet Adam(A) gråter sönder sig av ånger. Han

får ärr under ögonen av alla tårar. Titta vilken älskare mina syskon, vilken intensiv och extrem kärlek

till Allah. Profet Adam(A) ska skiljas från din Herre men med ett litet missförstånd skiljs han några

minuter tidigare än vad som var bestämt; över denna lilla tid gråter han i ånger.

Vad vill jag ha sagt med det här? Jag vill säga er mina kära syskon, mina älskade syskon, att allt i

denna värld som inte görs för Allahs skull ta bort er lite grann från Allahs närhet och den här känslan

av utanförskap och separation stärks lite grann. Och allt som görs för Allahs skull tar er lite närmare

Allahs närhet.

Detta är vad synd handlar om. Det som är haram det skadar dig för det första, skadar din omgivning

för det andra och för bort dig från Allahs närhet. Detta är syndernas verklighet. När du för ett

ögonblick tittar på en snygg tjej eller kille; i det ögonblicket har du glömt Allah och Hans skönhet.

Nu kanske vissa protesterar: men om jag lyssnar på exempelvis musik minns jag Allah mer. Men detta

är en illusion min vän. Om musiken är av haram sort är det en synd; om det är en synd innebär det

att den är skadlig för dig fastän verkar god. Om jag tar smutsigt vatten och blandar den med saft

tycker du att det smakar gott och det släcker din törst, men vattnet är smutsigt och en vecka senare

blir du magsjuk utan att förstå varför.

Därför säger Profeten Mohammad(S): ”Ska jag informera om er sjukdom och ert botemedel? Er

sjukdom är synder och ert botemedel är ånger (tawba)”.

Varför separation?

Nu uppstår en fråga här: varför skildes vi från Allahs närvaro och närhet från första början? Varför

ville Allah sätta oss på jorden när Han visste att vi skulle få denna känsla av hemlängtan?

Om vi återgår till exemplet med föräldrarna och barnet; varför väljer föräldrarna att lägga barnet på

dagis eller i skolan? De vet ju att det kommer leda till längtan och separation. Så varför? För barnets

skull, för att barnet ska utvecklas. Föräldrarna ger barnet ett uppdrag, dom säger: ”Mitt älskade barn,

gå till skolan, gå och utbilda dig” ­ skulle det varit blatte föräldrar hade dom säkert sagt ­ ”gå och bli

doktor eller ingenjör”. Barnet får ett uppdrag. Sen är ett upp till honom om han pluggar eller väljer

att hamna i gäng, skolka, gå med dåliga kompisar och förstöra sin framtid. Då har han både svikit sig

själv och sina föräldrar. När han sade till dom att han älskar dom var denna kärlek inte stark nog i

handlingen för hans kärlek till cigaretter och fester och tjejer och mobbning och alkohol var starkare

än hans kärlek till sina föräldrar.

Fallet med Allah och människan är liknande. Allah placerar människan i en skola som kallas Dunya,

världen. Människan får ett uppdrag, att bli en gudo

varandra. Sedan väljer människan om hon tar vara på sin utveckling eller om hon springer efter

synder och går bort från sitt mål istället. I det fallet är människans kärlek till lek och synd starkare än

till Allah.

Ånger

Det är här som ånger också kommer in i bilden. Ånger är ett resultat av känslan av separation hos

människan. När människan gör fel och avviker från den rätta vägen får hon ångest, hon ångrar sig för

hon vet att hon har gjort fel och hon känner separationen starkare från Allahs närhet. Den här ångern

driver henne att komma närmare Allah och tillbaka på spåret.

Om du sårar en vän känner du hur er relation förstörs, hur ni skiljs åt. Men eftersom du älskar din vän

ångrar du dig, går köper honom en present och säger förlåt ­ ångern gör så ni försonas igen. Men en

del fortsätter att synda och synda och synda till den här känslan av ånger dör ut. Den sortens

människor blir som Saddam eller som Qaddafi som kan avrätta sitt eget folk och sedan gå och äta

mat utan att bry sig. Den värsta sortens människa är den som inte känner ånger. Han är helt död på

insidan.

Utanförskap

Men vi har det motsatta också. Ibland känner man utanförskap inte för att man syndat, men för att

man gjort något bra. Exempelvis: Man tar på sig hijab men känner att man inte är som dom andra,

man känner sig utanför och ensam. Man går inte på festerna i skolan och känner sig utanför och

ensam. Börjar man jobba skakar man inte hand och känner utanförskap. Denna utanförskap mina

syskon är en helig utanförskap eftersom den är för Allahs skull och den driver er mot Hans närhet.

Den visar så vackert hur avskild och hjälplös du är! För om du tar av dig hijaben smälter du in bland

dom andra, men du mår inte bra för du vet att det är fel. Så du tar på dig den, men då är du inte som

dom andra. Men eftersom du inte har kommit tillräckligt nära Allah heller känner du dig ensam och

hjälplös. Varför? Eftersom Hijab, bönen, att avstå från alla synder osv ­ allt det här är till för att föra

dig närmare Allah. Du ska tillbaka till ditt ursprung, du ska nå helheten.

Tänk dig att du har en supersnygg Ferrari-bil. Du sätter dig i den varje dag, men du kör inte den. Vad

har du för nytta av den då mer än att den skyddar dig mot regn? Då kan du lika bra använda ett

paraply, du behöver inte en Ferrari för det. Ferrarin uppfyller sitt syfte när du kan röra dig med den.

Om du inte kör Ferrarin eller om Ferrarin inte har en motor vad ska du då ha den till?

Hijab, bönen, fastan allt i islam egentligen är som olika andliga sportbilar; det är Ferraris och

Lamborghinis och McLarens och Mercor och BMW:are som kan ta dig närmare Allah blixtsnabbt.

Men om du bara sitter i dem utan att göra något, har de inte hjälpt dig. Häromdagen såg jag

exempelvis en tjej på ett café som frågade vad som var gris i buffén för hon ville inte äta gris men

samtidigt var hon där med sin pojkvän. Hur går det ihop? Vissa har t.ex. Hijab men dom gör alla

möjliga sorters idiotiska saker. I sin Hijab baktalar dom, ljuger, flörtar, konspirerar, lyssnar på musik,

har pojkvän etc etc. Hind, Abo Sufiyans fru, hade också Hijab men vad för Hijab? Hon hatade

Profeten(S) så mycket att hon skar upp hans farbror Hamzas(A) lever och åt den rå i Uhud-kriget.

Samma sak är det med vissa som ber. Visst är det bra att du ber men bönen måste leda dig närmare

Allah och tvätta dig från synder. Om du blir smutsig och går och duschar går du inte och medvetet

smutsar ner dig igen. Men det är vad du gör om du medvetet går och syndar efter du bett, du slutar

inte med synden, du ångrar sig inte och du fortsätter. Först står du på bönemattan säger Allahu

Akbar framför alla änglar sen går du ut och spanar in alla tjejer.

En del tänker nu: men ok då har jag inte hijab då, jag slutar ber. Men hallå, det är ju tvärtom. Ta på

dig hijab och fortsätt be men försök förändra dig, sitt inte bara still i din Ferrar, kör den!

Iradah

Ni vet syskon; den här känslan av utanförskap är egentligen det första steget i människans andliga

resa mot Allah. I boken ”Ljuset inom mig” skriver Shahid Mutaheri att första steget är iradah, alltså

en känsla av utanförskap som leder till att människan vill återvända till sitt ursprung. Ibn Sina, känd

som Avicenna i väst, en av våra stora islamiska filosofer på 1000-talet skriver att iradah är ett begär

och en längtan som, efter att människan känt djupa känslor av utanförskap, ensamhet och

främlingskap, visar sig hos människan och motiverar henne att söka förening med Verkligheten; en

förening som får slut på alla känslor av utanförskap, ensamhet och hjälplöshet.

Resan är en cirkel

Men här uppstår ännu en fråga. Sa du inte Ehsan att vi var i Allahs närhet och sattes i denna värld och

därför längtar tillbaka till Honom? Jo det gjorde jag. Sa du inte att vi är som barnet som föräldrarna

lägger i skolan för att han ska utvecklas. Ja det stämmer. Men barnet återvänder ju aldrig till

föräldrarna; han blir ingenjör, skaffar sig villa, fru, Volvo och undulat och lever vidare med sitt liv. Så

hur återvänder vi igen till Allah då? Varför kan vi inte bara gå bakåt istället för framåt?

Aha! Shahid Mutaheri förklarar detta jättefint i Ljuset inom mig. Han säger att det är för att vår resa

till Allah inte är linjär, den är cirkulär. Vår resa till Allah är inte på följande sätt:

Start |———————————————————————————| Slut

Nej vår resa är på följande sätt: O

Vad betyder det?

Det betyder att vi börjar från en punkt; vår födelse. I takt med att vi utvecklas rör vi oss runt cirkeln.

Vi kommer längre och längre bort från startpunkten tills vi når halva cirkeln. Då är vi så långt borta

från startpunkten som det går. Men sen kommer vi bara närmare och närmare till vi slutligen når

slutpunkten som är startpunkten!

Vi är som droppar. Droppar avdunstar från havet. Blir till moln. Molnen flyttas av vinden. Sedan

börjar det regna. Dropparna faller ner på marken, skilda från havet. Dropparna växer, blir en bäck,

växer, blir en flod och slutligen rinner ut i havet igen.

Vi var i Allahs närhet men Allah satte oss i denna värld för att vi skulle utvecklas. Vi är i början av vår

andliga resa, därför känner vi utanförskap och separation. Men tar vi vara på känslan, utvecklas

andligt och kommer närmare Allah så kommer vi till sist att börja närma oss Honom mer och mer tills

vi slutligen förenats igen. ”Inna lillah wa inna ilayhi rajeon!”

Avslutning

SobhanAllah vad vackert. Vilken Nåderik och Kärleksfull Herre vi har! Tänk på det syskon, nästa gång

ni känner er utanför, tänk att det är ett SMS från Allah att det är dags nu Min tjänare; hur länge ska

du springa omkring när du hör hemma här? Börja med din andliga utveckling, sluta med synderna

och återvänd till Mig. Varje känsla av utanförskap som du får är en bekräftelse att Allah fortfarande

bryr Sig om dig och tittar på dig. Varför försöker du fånga andras uppmärksamhet? Varför söker du

andras bekräftelse? Du har kungarnas Konung som tittar på dig, du har de himmelska änglarna som

ger dig uppmärksamhet, så lämna denna

O Adams son [barn]!

Minns Mig med ödmjukhet och Jag kommer att minnas dig med Mina välsignelser.

Minns Mig genom att bekämpa ditt ego och Jag kommer att minnas dig genom att

titta.

Minns Mig på jorden och Jag kommer att minnas dig i graven.

Minns Mig i välstånd och god hälsa och Jag kommer att minnas dig i fattigdom och

svårighet.

Minns Mig med sanning och renhet och Jag kommer att minnas dig i den upphöjda

himlen.

Minns Mig genom att vara vänlig mot fattiga och Jag kommer att minnas dig i himlen,

tillflyktsorten.

Minns Mig med underkastelse och Jag kommer att minnas dig med gudomlighet.

Minns Mig med genom att gråta och Jag kommer att minnas dig med nåd.

Minns Mig genom att lämna denna värld och Jag kommer att minnas dig genom

räddning i nästa värld.

Minns Mig i svårigheter och Jag kommer att minnas dig med en perfekt frälsning.

  När vår Nafs är duktig måste vi belöna den så att den lär sig att om den sköter sig så får den sitt godis när vi bestämmer det, precis som en häst. Imam Musa al- Kadhim(A) har en riktigt bra föreskrift för hur vi borde planera våra liv. Han säger:”Dela upp din dag i 4 delar. En del till dyrkan, en del till att söka uppehälle och jobb, en del till det sociala och umgänge med de troende och en del till din fritid och att njuta av det som är halal och gott.                                   

Disciplinering av Nafs

– Ehsan ­ Paltalk – 4/3-2011

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn

Inledning

Hur länge vil ni förbli i försummelsens sömn? Hur länge vil ni drunkna i korruption?

Frukta Gud! Var aktsam om konsekvenserna av era handlingar! Vakna upp från

försummelsens sömn! Ni har ännu inte vaknat. Ni har ännu inte tagit första steget. Det

första steget i den andliga resan är yaqzah (uppvaknande), men ni sover fortfarande.

Era ögon må vara öppna men era hjärtan sover. Om era hjärtan inte var så sömniga,

rostiga och svärtade av effekten från synder skul e ni inte fortsätta så vårdlöst och

oförsiktigt med era dåliga gärningar och ord. Om ni tänkte en smula på nästa världs

angelägenheter och den rysliga resa [som väntar er] skul e ni ge mer vikt åt de

himmelska plikter och ansvar som vilar på era axlar.

(Jihad al-Akbar)

Så til talas en grupp Hawza studenter i sin Jihad al-Akbar. Vi har tidigare talat om vad

Nafs är: att det är en blandning av jord och ljus, av djur och ängel. Den är likt en häst som til en

början är otämjd men som om den tämjs blir den ett hjälpmedel att komma närmare Al ah. I

föreläsningen därefter talade vi om att detta tämjande gör att Nafs innehar olika til stånd, varav de

tre huvudsakliga til stånden är Nafs al-Ammarah då Nafs är dominerande och kontrollerande, Nafs al-

Lawwamah, då Nafs börjar vakna upp och krigar mot samvetet samt Nafs al-Mutmai”nnah där Nafs är

ful ständigt tam och lydig.

Men hur ska man disciplinera och tämja och styra sitt Nafs? Vad är vägen til att forma, försköna,

reformera och förfina sin Nafs? Detta är vad vi ska tala om idag. Hittil s har vi gått igenom mycket

teori, nu är det dags att implementera denna teori i praktiken och skörda frukten av ens

ansträngningar!

Sakta men säkert

I boken ”Ljuset inom mig”, översatt til svenska av DVV, skriver Al amah Tabatabai under kapitlet

”Regler för att uppnå perfektion” att en av de viktiga principerna som en andligt resande måste hål a

fast vid är måttful het. Al amah Tabatabai menar att för mycket entusiasm och iver i början ofta leder

til lite intresse i slutändan. Han varnar då den andligt resande från att inte vilseledas av til fäl ig glöd

och entusiasm och inte ta på sig en börda tyngre än han kan bära. Detta är inte enbart onyttigt utan

även direkt skadligt då en människa kanske tar på sig för mycket och sedan tröttnar, blir utbränd och

lämnar al t.

Imam Sadiq(A) sade til Abdul Aziz Qaratisi:

"Abdul Aziz, tro har tio grader liksom pinnarna i en stege som klättras uppför en efter

en. Om du finner någon ett steg under dig, dra upp honom til din position försiktigt

och tyng inte ner honom med vad han inte klarar av att bära, annars kommer du att

krossa honom."

Denna återberättelse visar i princip att endast de handlingar av dyrkan som utförs med entusiasm

och iver är bra. Följande visdomsord av Imam Sadiq(A) förmedlar samma sak: "Tvinga inte er själva

til dyrkan."

Utöver risken med andlig torka som Al amah Tabatabai nämner när man går in i för mycket andlighet

för snabbt skul e jag vilja lägga til ytterligare en fara och det är arrogans, högmod och ytlighet.

Historien visar att Khawarej är ett utmärkt exempel på detta. Deras extrema mängd dyrkan var en

torr dyrkan som istäl et för att göra hjärtat vattnigt och bördigt torkade ut hjärtat och gjorde dem

arroganta. Slutligen attackerade de både Imam Ali(A), Imam Hassan(A) och Imam Hossein.

Jag har även märkt av detta beteende i nutid hos våra kära Wahabier och Salafier där en tjej ena

dagen festar i korta sexiga kläder, andra dagen går in i islam och tredje dagen börjat bära Niqab. El er

gängmedlemmar, knarkare, players och annat som dricker, gamblar, röker på och strular med fem-

sex tjejer samtidigt helt plötsligt går in i Islam och ersätter sitt baby face och sina pimpkläder med en

kort dishdasha och ett okontrollerat skägg. Men det är inte problemet egentligen. Problemet är att

de sedan til åter sig själva att döma ut andra muslimer som kuffar, mushrikin, ahl al-bid”ah och andra

skäl sord. Deras radikala ytliga förändring leder ofta til ett självrättfärdigat hat mot al a som inte

delar deras ytliga ideologi. Imam Alis(A) beskrivning av dem är så slående sobhanAl ah. Imam Ali(A)

säger att Muawiyahs barn har vener som blod inte forsar igenom. Vad är en ven? En ven är ett

blodkärl som leder blod til hjärtat. Tänk er då en kropp utan blod ­ det blir som ett skal som saknar

inre djup och liv. Och detta är just det farliga. Revolutionen måste komma inifrån, från hjärtat, vidare

ut i kroppen och samhäl et ­ då är det en genuin inre, stark och varaktig revolution. Om den börjar

utifrån utan att samma grad av tro reflekteras i hjärtat leder det til ytlighet och tomhet.

Så det första vi måste ha i åtanke när vi ska disciplinera vårt Nafs är att detta är en livlång kamp, det

är ingenting vi kan lyckas med på en dag el er ens ett år. För efter att vi har tyglat den kan vi inte bara

släppa den fri så den blir vild igen, vi måste hela tiden ha ett vakande öga och dra i tyglarna när de

krävs.

Hur tämjer man en häst?

För att förstå bättre hur man ska disciplinera Nafs låt mig dra en liknelse. När vi beskrev Nafs liknade

vi den vid en vild otämjd häst. Hur tämjer man en häst? Det finns flera tekniker för att tämja en häst

men grundprincipen är att vinna hästens förtroende. En av dessa tekniker är Rarey-tekniken som

uppfanns av John Solomon Rarey på 1800-talet för att tämja vilda hästar som är rädda för människor

pga. att de blivit vanvårdade el er genomgått traumatiska händelser. Tekniken ledde til att ordet

”rareyfy” skapades och lades til i det engelska språket, vilket betyder ”att vinna genom kärlek” el er

”att tämja en häst genom vänlighet”.

Tekniken går ut på att Rarey i ett första steg vek ett av hästens ben och knöt ihop det så att hästen

inte kan sträcka ut benet igen. Detta leder til att hästen tröttas ut snabbt och då kunde Rarey ta

kontrollen. Därefter lade Rarey försiktigt men beslutsamt ner hästen på en komfortabel yta. När

hästen väl låg ner på sidan utnyttjade Rarey sin vikt för att fokusera på en viktig strategisk punkt på

hästen som förhindrar den från att resa sig. I detta läge när hästen inte kan försvara sig själv el er

resa sig började Rarey smeka och klappa hästen på al a delar av dess kropp och således lärde hästen

sig att den kunde vara trygg i Rareys säl skap. (Käl a: http://en.wikipedia.org/wiki/Rarey_technique)

Om Nafs nu är likt en häst bör den kunna tämjas på samma sätt som en häst? Hurdå? Vår Nafs är vild

och den har vanvårdats genom åren av al a våra synder och dåliga handlingar. Nafs är til för att bl.a.

säkerhetsstäl a människans överlevnad. Om vi hotar med att döda den och är aggressiv mot den

kommer vi hel er aldrig att kunna tämja den el er vinna dess förtroende. Vad vi måste göra är att

sakta men säkert, successivt införa förändringarna i vårt liv. Vi måste avstå från det onda men

samtidigt ersätta hålet med något gott. När vår Nafs är duktig måste vi belöna den så att den lär sig

att om

Kadhim(A) har en riktigt bra föreskrift för hur vi borde planera våra liv. Han säger:

”Dela upp din dag i 4 delar. En del til dyrkan, en del til att söka uppehäl e och jobb, en

del til det sociala och umgänge med de troende och en del til din fritid och att njuta av

det som är halal och gott.” Imam Musa(A) säger sen, ”Ta vara på den sista delen för

den kommer ge dig styrka att orka dom andra tre delarna också.”

Som ni förstår av detta syskon så är det väldigt viktigt med ett balanserat liv. Nafs kanske blir livrädd

när vi försöker reformera oss själva och får för sig att han nu kommer bli utplånad. Lova den istäl et

att om den är snäl så kommer den bli belönad. Då kommer den få läsa den där boken som den vil e,

el er se den där filmen som den vil e el er vad du nu tycker om att göra på din fritid.

Utöka intensiteten successivt

Människor och deras viljor är olika starka. Likaså är kedjan som Nafs har om en olika stark. En del kan

sluta upp med en synd de gjort i flera år på ett ögonblick, andra behöver mer tid på sig. Men ofta är

det inte en synd det handlar om. Ofta är det 1000 baktal, til sammans med lögner, til sammans med

försenad bön, til sammans med bristande hijab, til sammans med musik, til sammans med… ja ni

förstår vad jag vil ha sagt. Vid en första anblick kan det verka omöjligt att fixa al t det här på en gång.

Därför måste man börja successivt och utöka intensiteten efterhand. Graden av intensitet är som

sagt olika men principen densamma. Om en person gör 1000 synder per dag, minska det med 3

synder per dag, efter ett år har du då inshaAl ah lyckats avstå från al a synder.

I ”Adabu Salat” ges just det här rådet til de som saknar koncentration i bönen.

Han säger: Börja att ha ful koncentration bara under t.ex. Surah Fatihah, efter att du har gjort detta

ett tag utöka koncentrationen til även Surah Ikhlas ­ därefter ruku, därefter sojood ­ då har du

lyckats med ful fokus under en hel rak”at ­ och fortsätt på samma sätt til du slutligen inshaAl ah

lyckats bibehål a din fokus genom hela bönen.

Ju varaktigare synd ju svårare är det att upprota den

Poeten Rumi, berättar en historia om en man som hade planterat en björnbärsbuske på en väg där

folk oftast passerade.

När trädet började växa upp, ombads han att undanröja den, men han svarade: "Det är för tidigt det

finns ju ingen brådska. Det är ju lätt och dra den ur". Han hade samma ursäkt år efter år.

Men busken växte al t tjockare och dess rötter stadigare och dess taggar vassare och mer farliga,

medan mannen blev äldre och svagare och kunde til sist inte dra ut busken. Poeten menar att

handlingar slår snabbt rot i en person.

Man kan ta bort dem när man är ung, men när man blir äldre, blir människan al tmer hjälplös mot

dem, medan de blir starkare och då är det försent.

Profeten(S) säger i en hadith til Abu Dharr:

"Ta vara på fem saker före fem andra saker: din ungdom framför din ålderdom, din

hälsa framför din sjukdom, din rikedom framför din fattigdom, din fritid framför din

upptagna tid och ditt liv framför din död."

Likaså i ”Ljuset inom mig” att det är lättare att vägleda 1000 ungdomar framför

att vägleda en gamling.

Av samma orsak säger Shaheed Mutaheri i ”Spiritual Discourses”:

”Jag svär vid Gud att även en timmes uppskjutning är olämpligt och farligt, [värre är

det när man skjuter upp det en dag el er natt]. I dag är en mer lämplig dag för ånger

än imorgon och kväl bättre än i morgon natt.”

Vad jag vil ha sagt är att ju längre du vänjer din Nafs vid synd, ju svårare blir det att disciplinera den

för att ju större fäste har den här synden gripit sig fast i Nafs. En person som är varit fäst vid en synd i

flera år har ett helvete att upprota denna synden framför en som precis börjat. Därför säger ett

visdomsord att paradiset ligger i mitten av helvetet. Al tså för att nå paradiset måste du passera

helvetet, du måste brinna för att renas. Som ett persiskt ordspråk säger: ”Besoz o besaz!” – brinn upp

och bygg upp!

Så hur ska man gå till väga?

Så hur ska man då gå til väga för att disciplinera Nafs? Vi har nämnt så långt att förändringen måste

ske successivt och inifrån för att lämna varaktig och stabil effekt. Vi nämnde också att man aldrig

börja skjuta upp sin reformering utan sätta igång omedelbart för att medan du planerar för att fixa

fel som du gjort igår planerar Shaytan för att lägga nya fäl or för dig imorgon. Det finns en hadith, en

av mina favorit hadither som jag läste när jag var väldigt ung men som jag burit med mig än idag. Jag

tänker inte återberätta hela hadithen utan endast sista biten som var den bit som fastnade mest hos

mig och som passar in i vårt ämne. När Imam Hassan(A) beskrev egenskaperna hos en bra troende

följeslagare sade han:

”När han blev konfronterad med två saker som han inte visste vilken av dem som

skul e ta honom närmare Gud, tittade han på vilken av dem som var närmast hans

begär och opponerade det. Han klandrade inte hel er någon för handlingar där det

kunde finnas rum för en ursäkt i liknande fal .”

[Tohaf al-oqol, s. 234]

Detta är grundprincipen för Islah Nafs, för reform av Nafs ­ att hela tiden göra tvärtemot Nafs. Som

Imam Ali(A) säger, al t du gör, börja med Bismil ah ­ i Guds Namn. Ät i Guds namn, inte i din Nafs

namn, dyrka i Guds namn, inte i din Nafs namn, sluta dyrka i Guds namn, inte din Nafs namn, lyssna

på Koran istäl et för musik i Guds namn, titta ner när du ser en vacker kvinna i Guds namn, förbättra

din Hijab i Guds namn osv. Al a människans problem uppstår för att hon gör något i för sitt Nafs

istäl et för sin Herre. Men Al ah säger i den Heliga Koranen:

[33:4]

[33:4] GUD skapar inte två hjärtan i bröstet på någon man

Al ah har inte placerat 2 hjärtan i våra bröst. Antingen Al ah el er Nafs, båda går inte ihop. Disciplinera

och ta hand om din Nafs för Al ah skul inte tvärtom, al tså dyrka inte Al ah för din Nafs skul . Det är

himmel och jords skil nad mel an dessa två.

I Jihad mot Nafs var Imam Ali(A) märkvärdig. Han var något helt annat. En dag kände Imam Ali(A) för

lever. Han gick til slaktaren men gick aldrig fram. Istäl et tittade han bara lite från avstånd på al t fint

kött och lever som fanns för att sedan återvända hem. Dagen efter gick han och tittade igen men

köpte inte. I ETT ÅR(!) krigade Imam Ali(A) mot sin Nafs och dess begär, han vil e inte köpa lever för

att det var hans Nafs som vil e ha det! Slutligen efter ett helt år sade han til Imam Hassan(A), min

son! Tiden är kommen! Gå och köp den där levern som jag har längtat efter i ett år! Tänk er syskon!

Imam Hassan(A) går och köper levern. Zaynab(A) förbereder gril spettarna, Imam Hossein(A) börjar

med gril andet. Vilken syn! Vilket scenario! Levern gril as riktigt gott och dess rök och doft sprider sig i

hela kvarteret. Barnen är överglada! Äntligen ska de få servera sin pappa en riktigt god mat! Men

precis när de ska servera knackar någon på dörren. Imam Ali(A) går til dörren. En av de fatti

grannarna i området hade känt av doften från levern. Han frågade med en smaskande mun, ”Vad

gott det luktar! Gril ar ni?” Imam Ali(A) tittar på honom, ler och säger vänta lite. Han går sedan,

hämtar al t det gril ande köttet och ger det til den fattige och nöjer sig med hunger til sig själv.

SobhanAl ah! I ett år har han krigat mot sin Nafs! När han äntligen lyckats besegra den och ska äta

lever för Al ahs skul ger han istäl et bort maten för att komma Al ah ännu närmare än om han hade

ätit levern! SobhanAl ah!

Nu säger jag inte att vi ska vara som Imam Ali(A), han själv säger i Nahjul Balagha att vi inte kan leva

som han ­ men vi borde försöka i al a fal . Sannerligen om vi lyckas i våra liv att bara en fraktion, en

smula vara som honom ­ då har vi varit segrande!

Straff och belöning

Syskon se det som en brottningsmatch. Antingen vinner ni el er er Nafs. Antingen styr ni den el er så

styr den er. Så fort du vil ha någonting, så fort du vil göra någonting, stanna upp, vänta lite och

istäl et för att göra det för Nafs, gör det för Al ah. Rätta til din avsikt. Imam Saj ad(A) i Sahifa

Saj adiyyah säger:

”O Al ah! Ge mig al t som för mig närmare Dig och för bort mig från al t som för mig

bort från dig!”

El er i Rumis ord:

”O Herre! Om jag skul e vilja ha något annat än Dig, låt en eld bränna upp mig från

insidan!”

Nu vet både jag och ni kära syskon att ibland misslyckas man. Ibland får Nafs övertaget och får oss att

göra något olämpligt. Låt var och en titta i sin egen grad. Vissa är fortfarande fast i Sharia-synder,

andra i moraliska synder, ännu andra har kommit längre och gör mental Jihad där de försöker tämja

och kontrollera sina tankar och känslor som uppstår från Nafs. En som fortfarande är fast i musik, i

baktal, i lögn, i arrogans, i att titta på haram ­ låt dessa rena sig från dessa handlingar innan de ger

sig på de mer delikata och subtila bristerna. Hursomhelst när du misslyckas måste du straffa dig själv.

Nafs är ett barn som du måste lära upp. Låter du barnet vara kommer den bli oförskämd och göra

som den vil . Och i takt med att barnet växer upp blir den starkare och du förlorar al t mer inflytande.

Lycka til att få en 20-åring att lyssna på dig om han i 20 år gjort som han vil . Nafs på samma sätt

måste uppfostras och disciplineras och straff är en del av disciplinen. Ser du att du avhål it dig från

baktal men helt plötsligt glömmer bort det en dag och engagerar dig i baktal måste du straffa dig

själv för att rena dig själv. Imam Ali(A) säger i Nahjul Balagha att en del av sanna Tawbah är att rena

sig själv genom dyrkan. Detta straffet bör vara olika hårt beroende på hur stort felsteg du har gjort.

Och hur stort ditt felsteg är beror på vilken rank du har. Så återigen låt var och en titta på sig själv.

Personen som glömde och baktalade en dag, låt han kompensera t.ex. med att läsa en viss mängd

Koran el er duaa för att rena sin tunga. Personen som lyssnade på musik, låt honom istäl et

kompensera med att lyssna på det goda ­ som en föreläsning, Koran, Duaa el er annat. En person

som tittade på haram, låt han titta på det goda istäl et ­ som att titta på Koranen, titta på en troende,

titta på Ulema ­ låt han spil a tårar om natten i fruktan och kärlek för Al ah ­ låt hans tårar rena hans

ögon.

Och det bästa av al t? Vad är det hårdaste av straff? Som ni ska dra til med när ni vil disciplinera era

Nafs ordentligt? Bland de bästa av straffen man kan göra är fastan. För med fastan är al a dina

kroppsorgan i ett til stånd av dyrkan och tomheten från fastan renar ditt sinne och tröttheten från

fastan sänker din blick och bedövar dina öron från det onda. Ja den kurrande magen påminner ditt

Nafs om felsteget den begick. En gång, två gånger, sakta men säkert lär sig Nafs. Då kan du säga til

den när den blir sugen på haram ­ och du gör denna synd kommer jag att straffa dig och Nafs tänker

på sig själv ­ hel re att avstå från de 10 minuterna av synd och rädda sig från 10 timmars fasta.

Detta var vad Ayatollah al-Udhma Borujerdi gjorde. Ayatollah Borujerdi hade en tendens att bli lite

ivrig, frustrerad och således irriterad ibland vid diskussion med sina studenter när de hade svårt att

förstå. Han brukade då tappa humöret och bli arg. En dag sade han til sitt Nafs, ”Om du blir arg en

gång til i en diskussion kommer jag att fasta i ett helt år!” Nästa dag gick han til Hawza, undervisade,

det blev debatt och han tappade humöret. I ETT HELT år fastade han för detta! Tänk er i den höga

åldern!! Ett års fasta för ett litet felsteg! Nu säger jag inte att ni ska fasta i ett år ­ som jag sade kolla

på er nivå och al varet av er synd ­ men kunde en gammal man fasta i ett år borde en ungdom som

du i al a fal kunna fasta en dag. Du kan ju sitta uppe til 3-4 på morgonen och titta på film, facebooka

och chatta så sannerligen bör du likaså kunna fasta och kanske göra en 2 rakat extra om natten.

Kort och gott syskon se era Nafs som separata från er själva, inte som en del av er själva. Du är inte

din hund ­ nej hunden är en hund och du är du. Låt inte Nafs lura dig til att den är du. Låt inte

Shaytan lura dig til detta. Istäl et träna din Nafs så den skyddar dig mot Shaytan. För efter ett tag

kommer Nafs tänka, om Shaytan ska fresta mig med synd och jag måste fasta för al a felsteg jag gör,

dvs. att 10 minuters njutning leder til 10 timmars smärta ­ ja då är min riktiga fiende Shaytan så bort

med honom!

Anstränger ni er och hål er fast vid detta under en längre tid kommer ni inshaAl ah att nå höga

andliga grader. Vil du nå Irfan och Marfiah? Vil du få andliga visioner? Vil du flyga upp til det

himmelska riket? Då måste du befria din själ från kedjorna av Nafs. Låt mig avsluta med att berätta

om en av av Urefa. Ayatollah Jawad Agha Maleki Tabrizi berättar att en av hans studenter kämpande

väldigt hårt. I sex år ansträngde han sig i meditation och disciplinering av Nafs. Slutligen nådde han

stadiet av självmedvetenhet och klippte bort det onda i sitt Nafs. Tänk er syskon, Jihad Nafs i sex år,

med dyrkan, med böner, med fasta, med reformering av jaget, med det goda, det lämnar effekt.

Ayatollah Tabrizi säger att den studenten brukade säga: ”Jag ser min själ som separerad från kroppen

samtidigt som om en annan person precis som jag står bredvid mig.”

Detta är resultatet av vad jag nämnde ­ att se Nafs som separat från dig själv. Lyckas du med det

kommer inte din Nafs styra dig längre och sakta men säkert kommer din själ befrias från Nafs klor

och ju mer din själ separeras från kroppen och ju mindre själen är fäst vid kroppen och det

materiel a, ju mer absorberas den i det andliga och ju högre stiger den i det himmelska!

Avslutning

Låt oss avsluta med följande härliga ord från Imam Zain al-Abedin(A) i hans Sahifa Saj adiyyah ­

närmare bestämt en av mina favoritdelar ur Munajat Mohebbin, älskarnas viskande bön:

”Min Gud, vem har smakat sötheten av Din kärlek, sedan velat ha något annat i stäl et

för Dig? Vem har varit intim med Din närhet, sedan velat föras bort från Dig?

Jag ber om kärlek til Dig, kärlek til dom som älskar Dig, kärlek til varje arbete som för

mig til Din närhet, och att Du gör Dig själv mer älskad än någont

gör att min kärlek til Dig leder til Ditt Välbehag, och min längan til Dig skyddar mig

från att vara olydig mot Dig!

(En del ur älskarnas viskande bön, Munajate Muhebbin)