Bank & Frändén - Football Radical

I vilket Simon och Johanna blickar mot VM-kval genom att diskutera Zlatans nya papparoll i landslaget, ta reda på vem som är förbundskapten i Georgien och på köpet lära sig allt om digitala plattformar.

Dessutom pratas det om fotbollskonserter. Om Stalin. Om Maradona. Om Lazios örn. Om Mussolini. Om Pomigliano.

Allt på en digital plattform nära dig.

I vilket Johanna vänder sig till Figo och Buffon för att få ordning på klimatkrisen, samtidigt som Simon vänder sig till Bulletin-Carolin och liberalismen för att få ordning på våldsromantiken på fotbollsläktarna.

Allt för att barnen ska få en chans.

I vilket Johanna ber en bön för Wanda Nara och Simon ber en bön (nåväl) för tyska Masked Singer.

Det pratas om kriminella konstnären Daniel Kindberg, om kriminella konstnären Ronaldo, om kriminella konstnären Maradona. Och om att novemberbarnet Daniel Sundgren mycket väl kan vara den enda som kan ta Sverige till VM-final.

I vilket Simon hittat en ny favoritsport i form av VM i ballong och funderar över vilka andra lekar från barndomen som han hade kunnat vinna VM i. Johanna, måttligt intresserad, väljer att istället lyfta nomineringarna till Ballon d'Or och inser snabbt att det är dags för SvFF att starta lobbyverksamhet.

Det pratas om Wanda Nara. Om Claudio Lotito. Om bakterier i vaginan. Om tysk grammatik. Om Mats Hummels nya karriär som komiker. Ett helt vanligt avsnitt av Football Radical, med andra ord.

I vilket Johanna gör en närläsning av landslagets senaste presskonferens och ställer Simon till svars för sina ytterst svaga skämt.

Simon försöker hålla humöret uppe med hjälp av Bolsonaros antikroppar och Mbappés mamma, men faller direkt in i gamla deppiga samtalsvanor så fort Newcastle kommer på tal.

I vilket Simon och Johanna väljer mörkret. Simon sörjer Bernard Tapie medans Johanna sörjer att hon inte lärt sig att uttala ordet "kandidatur". Det pratas om sexuella trakasserier, om franska presidentvalet, om filosofen Pep & Pandoraläckan. Och inte ens Jesper Karlsson kan rädda vad som kanske är poddens deppigaste avsnitt någonsin.

I vilket Johanna kräver Bruno Fernandes på ett förlåt för sitt förlåt och Simon tar sig en ordentlig funderare kring postmodern fotbollsporr.

I vilket radikalerna filosoferar kring teknologins framfart inom sport i allmänhet och fotboll i synnerhet. Simon frågar sig om idrottare blir dummare av teknik, om en Fifa-hybrid-fotboll väntar i framtiden och om Kina kommer hacka till sig ett VM-guld. Johanna inser (till slut) att hon är en boomer och omfamnar sin ålder genom att tjuvlyssna till domares headset-kallprat om vädret.

I vilket Johanna förundras över Mbappés tourettes-spanska och pratar lite väl mycket om PSG och sin kärlek till Phil Collins. Simon djupdyker i Janne Anderssons domar-paradox och bjuder på en subkulturell resa till tonerna av Pet Shop Boys.

I vilket Johanna ställer sig frågande till den brasilianska folkhälsomyndigheten samtidigt som Simon ställer sig frågande till det nya konstgalleri som har öppnat på Tottenham Hotspur Stadium. Dessutom avslöjas vem som statistiskt sett är den snyggaste fotbollstränaren (Erik Hamrén?). Allt i Jean-Paul Belmondos anda.