Entreprenadjuristen

Kan en styrelseledamot i en bostadsrättsförening bli personligt betalningsskyldig för fel i bygget? En förening ansåg det, och krävde sin avgångna byggstyrelse på 56 miljoner kronor för allt från läckande terrasser och bristande brandskydd till förtida utbetalningar till ordförandens egna bolag.

Tingsrätten ogillade talan i sin helhet – och föreningen fick betala motpartens rättegångskostnader på nästan 16 miljoner kronor.

I det här avsnittet går jag igenom varför det gick så illa. Om skillnaden mellan föreningens byggherreansvar och ledamöternas personliga ansvar. Om varför en styrelse får förlita sig på de sakkunniga den anlitat. Och om det datum i medlemsförteckningen som visade sig avgöra nästan hela målet.

En påminnelse om att beviskraven för personligt styrelseansvar är höga – och om vad det kostar att processa utan att kunna peka på ett konkret agerande.

Följ Entreprenadjuristen här på Spotify så missar du inga nya avsnitt.

Avsnittet är allmän information och inte juridisk rådgivning i ett enskilt fall.

Vid löpande räkning enligt AB 04 har parterna ofta avtalat om fasta timpriser. Men räcker det att visa att arbetet är utfört och att timpriset är överenskommet? Nej, säger Svea hovrätt i en färsk dom. Det avtalade timpriset innebär visserligen ett avsteg från självkostnadsprincipen – men entreprenören måste ändå kunna visa att tidsåtgången är skälig. I avsnittet går vi igenom Svea hovrätt mål nr T 6078-24 (GTAB ./. Momentux), där hovrätten räknade bort 974 av 1 236 fakturerade timmar.

Vi reder ut hur kravet på skälig tidsåtgång härleds ur omsorgsplikten i AB 04 – inte ur 45 § köplagen – varför restid, väntetid och bärarbete föll bort, och hur beställarens sakkunnigkalkyl blev avgörande. Avslutningsvis tre praktiska lärdomar för entreprenörer, beställare och avtalsförfattare.

Rättsfall: Svea hovrätt, dom 2026-06-18, mål nr T 6078-24
 Nyckelord: entreprenadrätt, AB 04, löpande räkning, skäligt pris, omsorgsplikt, NJA 2016 s. 1011

Följ Entreprenadjuristen här på Spotify så missar du inga nya avsnitt.

Avsnittet är allmän information och inte juridisk rådgivning i ett enskilt fall.

Rover Infraestructuras krävde Trafikverket på 85 miljoner kronor för förorenade massor i ett ÄTA-arbete inom Mälarbanan. Solna tingsrätt landade på 40 miljoner — men inte på de avtalade à-priserna. Avgörande blev en fråga om bevisbörda: kunde entreprenören bevisa vad jorden under spåret egentligen innehöll? Om föroreningsklass, lakprover och självkostnadsprincipen i ABT 06. 

Följ Entreprenadjuristen här på Spotify så missar du inga nya avsnitt.

Avsnittet är allmän information och inte juridisk rådgivning i ett enskilt fall.

En totalentreprenad på Smögen. En restaurang i bottenvåningen. Och ljud som tränger igenom till lägenheterna ovanför.

I det här avsnittet går vi igenom Hovrätten för Västra Sveriges dom i mål T 7068-24, där entreprenören Brixly AB förlorade en tvist om bristande ljudisolering och dömdes att betala nästan 6 miljoner kronor i avtalat vite till Bostadsrättsföreningen Västra Hållö 1.

Frågan var inte bara om det förelåg ett fel — utan vem som bar bevisbördan, hur otydliga avtalsvillkor slår tillbaka mot den som skrivit dem, och varför vitesklausuler i kommersiella avtal sällan jämkas.

Finns på Spotify och Apple Podcasts. Sök på Entreprenadjuristen.

Ett köpeavtal om luftrummet ovanför ett bostadshus i Stockholm. En planerad påbyggnad med 41 nya lägenheter. Och ett skadeståndskrav på 77 miljoner kronor som till slut avslogs i både tingsrätt och hovrätt.

I det här avsnittet går vi igenom Svea hovrätts dom i mål T 5872-24, där Fastighets AB Handelskvinnan — ett bolag inom Oscar Properties-koncernen — stämde Bostadsrättsföreningen Biografen för påstådda avtalsbrott mot ett tredimensionellt köpeavtal från 2014.

Den juridiska knäckfrågan var inte om avtalet var giltigt. Det ansåg hovrätten att det var. Frågan var om föreningen verkligen bar skulden för att projektet havererade — och där brast det i bevisningen.

Vi går också igenom vad projektutvecklare och fastighetsadvokater kan lära sig av det här avgörandet, när det gäller avtalsprecision, externa villkor och bevisbördan vid skadeståndskrav.

Högsta domstolen slår i beslut den 1 april 2026 fast hur skriftliga handlingar ska hanteras i civila tvister. Domstolen klargör skillnaden mellan handlingar som lagts fram i målet och handlingar som formellt åberopats som bevisning med bevistema.

Mål T 4847-24.