Friborna tankar

I min senaste podcast för Friborna tankar dyker jag djupt in i Marcus Follins (The Golden One) nyliga uttalanden om nationalistisk strategi. Under titeln "Marcus Follin hade fel, gör han samma misstag igen?" erbjuder jag mina tankar kring Follins självkritik och nya rekommendationer för unga nationalister.

Jag utforskar Follins förslag om att infiltrera etablerade partier och institutioner, men varnar samtidigt för riskerna med en "one size fits all"-approach. Baserat på mina egna erfarenheter inom den nationalistiska rörelsen diskuterar jag vikten av en mångfacetterad strategi som inkluderar olika former av engagemang - från partipolitik till kulturellt arbete och gräsrotsaktivism.

I podden belyser jag också den känsliga balansen mellan öppet nationalistiskt engagemang och behovet av att bygga maktbaser inom etablerade strukturer. Jag delar mina reflektioner kring ålderns betydelse för politisk strategi och vikten av att anpassa taktiken efter samtiden.

För er som är intresserade av nationalistisk strategi och den pågående debatten inom rörelsen tror jag att detta kommer att ge er mycket att fundera över gällande framtiden för vår rörelse i Sverige och Europa.

Ni som är betalande prenumeranter kan höra podcasten redan nu, men som vanligt får ni andra vänta en vecka innan den släpps öppet. Passa på att stödja mitt arbete med en prenumeration så kan du lyssna på den här podden direkt, och läsa hela mitt arkiv av veckobrev och andra exklusiva artiklar. Ert stöd betyder mycket för mig och gör det möjligt för mig att fortsätta producera innehåll som detta.

Se Marcus båda filmer

Jag har under de senaste månaderna skrivit en hel del om det som sker i Europa i allmänhet och i EU i synnerhet, med fokus på sådant som jag anser vara av intresse för nationellt sinnade svenskar. Detta är något jag vill fortsätta med, och som jag vill göra både mer och bättre.

Därför startar jag idag en insamling för att täcka mina beräknade kostnader för 2025. Jag vill kunna lägga minst en arbetsdag i veckan på detta, och för att finansiera detta behöver jag samla in 10 000 kronor i månaden. Efter moms, sociala avgifter och kommunalskatt innebär det ungefär 1000 kronor i lön för en arbetsdag. Det är inga stora pengar, men det är tillräckligt för att min familj ska acceptera att jag jobbar lite mer… :)

Jag vill bevaka EU och europeisk politik och skriva minst två artiklar i veckan om det. Jag vill också producera en podcast i månaden där jag intervjuar en intressant person: parlamentsledamot, tjänsteman vid parlamentet, partiföreträdare eller andra som bör vara av intresse för alla nationellt sinnade svenskar.

Min förhoppning är att nationellt sinnade svenskar ska få en bättre förståelse för vad som pågår i Europa, för det påverkar oss mer än vad vi tror och förstår.

* Swish: 123 090 03 08 (Märk “Gåva”)

* Bankgiro: 5818-9119 (Märk “Gåva”)

Jag är tacksam för varje gåva, och för varje delning av detta inlägg.

Med utgångspunkt i ett inlägg på Telegramkanalen Endevour, och svaret från Frodi Midjord, resonerar jag kring nationellas Onlyfans-beteende inför främmande folk och stater som skulle hugga dem i ryggen vid första bästa tillfälle.

Det är ingen hemlighet att jag fascineras av ny teknik, och att den generativa AI-tekniken vi sett växa fram de senaste två åren rönt extra stort intresse. Jag skrev om denna fascination i mitt veckobrev från den första april i år.

I den här podcasten utvecklar jag mina tankar kring AI som ett verktyg, och hur jag själv använder det. Många är skeptiska till AI:s inblandning i skapandet av musik, bilder, video och text men jag tycker mig känna igen den skepsisen från tidigare tekniksprång.

Min senaste låt, skapad tillsammans med AI (mer om processen i podcasten), finns nu förresten ute på Spotify och andra plattformar!

Jag hoppas podcasten är intressant och väcker några nya funderingar hos dig!

Detta avsnitt av Friborna tankar utforskar temat att leva i världen utan att vara av den. Jag delar med mig av tankar om hur man navigerar i en värld präglad av masskonsumtion och massmedia, samtidigt som man håller fast vid sina egna moraliska värderingar. Genom personliga berättelser och reflektioner kring kulturella fenomen som Netflix-serien "Bodies", diskuteras vikten av medvetenhet och kritiskt tänkande. Podcasten erbjuder en inblick i hur jag ser på konsten att balansera personliga övertygelser med vardagens krav och att hitta sitt eget sätt att påverka samhället positivt.

I dagens avsnitt av "Friborna tankar" utforskar jag, tillsammans med er lyssnare, den fascinerande världen av eldsjälar. Dessa passionerade individer driver på förändring och uppoffrar personligt välstånd för det gemensammas bästa.

Min inspiration kommer från Yvonne, en av er, som har delat med sig av sina tankar kring hur vi kan inspirera fler att bli eldsjälar och på så sätt skapa större och mer varaktiga förändringar.

Tillsammans granskar vi vad det innebär att vara en eldsjäl, hur man finner och vårdar det inre drivet, och vilka utmaningar och belöningar detta livsval för med sig.

Genom detta samtal hoppas jag kunna tända en gnista hos dig och inspirera dig att ta steget och bli en eldsjäl i ditt eget liv. Så stäm in, låt dig inspireras, och bli en del av den rörelse som driver förändringen framåt!

Det här avsnittet är väldigt annorlunda mot tidigare avsnitt jag publicerat här, och jag lämnar också det gamla formatet “Kort, koncist och konkret” bakom mig för detta. Ta dig tid att lyssna och berätta gärna vad du tänker!

I det här avsnittet talar jag dels om varför jag gör den här förändringen, men också om hur vi alla brottas med negativa tankar, pessimism och mörker med ojämna mellanrum i vår politiska strävan. Hur överkommer vi detta och hur hjälper vi andra att göra samma sak?

Bojan Djordjic är arg. Det i sig kanske inte har så mycket nyhetsvärde, för det verkar han vara mest hela tiden. Vem minns inte när han försökte få Janne Anderssons fråga om vem han representerade till rasism?

Den här gången är han arg för att hans förening Rinkeby United inte får mer pengar från svenska skattebetalarna. I ett reportage i Sportbladet intervjuas han och tre andra personer som är verksamma som fotbollsledare i invandrarområden.

Få tillgång till alla mina texter och nyhetsbrev först av alla genom att teckna en prenumeration

Reportaget blir som en blandning av ett uppvaknande inför politikers falska tungor, ett möte med den ineffektiva byråkratin och ett ständigt gnäll om att man behöver mer pengar från samhällets närande delar för att invandrarbarnen inte ska börja sälja knark och skjuta varandra i huvudet.

Ljög Ulf Kristersson?

Grunden i kritiken rör Ulf Kristerssons och Moderaternas löfte om att “satsa” 250 miljoner kronor “till särskilt idrottslyft i utsatta områden”. Detta uppfattades av bland annat Jonas Sjöland, utvecklingsansvarig i Som United, som något som skulle delas ut varje år.

Att politiker sällan talar om satsningar på årsbasis, utan över mandatperioder och gärna berättar om hela summan men får det att låta som direkta “satsningar” togs faktiskt upp så sent som igår (23/9) av Medierna i P1.

Sjöland och de andra fotbollsledarna är också besvikna över att pengarna betalats ut till Riksidrottsförbundet som fått ansvaret att fördela pengarna vidare, istället för direkt till invandrarlagens kassor.

Så här skriver Aftonbladet:

Nej, rent sakligt har inga avtal brutits. Högerblocket fick inte egen majoritet utan stöd av SD, så en budgetförhandling krävdes efter valet (SD hävdar i ett mejl att de inte förhandlat om bidraget till dessa föreningar). Och moderaterna skrev från början att pengarna skulle fördelas centralt och sedan sippra vidare till de mest behövande.

Men ändå. Ingen på plats på Knutby bollplan i augusti 2022 kan ha tolkat ”250 miljoner till föreningarna” som ”100 miljoner till förbunden”, ingen trodde att det var en retorisk underskruv, menar Jonas Sjöland. Hade detta varit vad som utlovades borde Kristersson snarare ha skakat hand med Riksidrottsförbundet inför valet.

– Ulf var tydlig mot mig och i tv-debatter. Man skulle satsa en miljard för att få fler ledare, för att aktivera fler barn så att de inte skulle bli kriminella. Han skakade min hand och lovade, säger han.

Vad svarade han när du påpekade att pengarna ska nå föreningarna och inte hamna centralt?

– ”Vi ska titta på det”. Det var hans ord.

Ormarnas och råttornas hemmaplan

Jag har tittat på det löfte som står på Moderaternas egen hemsida, och tagit fram den äldsta versionen som finns i Way Back Machine. Den är från 11 september 2022, alltså valdagen. Om det funnits en annan text tidigare så är det inget som sparats i internetarkiven åtminstone.

Där står det mycket riktigt 250 miljoner, men det står ingenting om årligen. Men en sak är väldigt tydlig, det ska inte betalas ut direkt till invandrarföreningarna:

Moderaterna satsar 250 miljoner kronor för ett särskilt idrottslyft i utsatta områden. Pengarna betalas ut som stöd till idrotten och får sedan fördelas till relevanta projekt.

För oss som följer politiken på daglig basis och gjort så under lång tid finns inget nytt under solen här. Politikerna talar i svepande ordalag om summor, och sedan när de inte levererar hänvisar de antingen till att de varit tvungna att kompromissa eller att man borde läst det finstilta.

De flesta människor, både svenskar och ickesvenskar, är betydligt mer vana vid att ta folk på orden för vad de säger och tro att en handskakning är bindande, och att när någon säger något till en och tittar en i ögonen så försöker de inte att lura dig. Så funkar nämligen den övriga världen, men politiken är som bekant ormarnas och råttornas hemmaplan där lögner, bedrägerier och fulspel tillhör de flitigast använda verktygen i verktygslådan.

Bojan missar målet, som vanligt

Jag ska ge Bojan och Jonas och de andra fotbollsledarna rätt i en sak: Det är väldigt svårt att driva ideella föreningar. Men lösningen på det är inte mer omfördelningspolitik, utan mindre. Istället för mer bidrag, där massor av pengar försvinner i onödig byråkrati och skapar osunda incitamentsstrukturer, finns det två saker man kan slåss för som har potentialen att stärka den ideella sektorn något oerhört:

* Kraftigt sänkta skatter

* Avdragsrätt för bidrag till ideella föreningar

Det första förslaget säger sig självt. Lägre skatter gör att människor i högre utsträckning har möjlighet att bestämma hur de ska använda sina egna pengar, och många är vi som gärna stödjer ideella föreningar vi sympatiserar med. Personligen ger jag pengar till två politiska föreningar, tre idrottsföreningar, en friluftsförening och en intresseförening. Det är inga stora summor, eftersom jag inte har speciellt mycket pengar kvar när skatten är stulen, men jag hade gärna gett mer om jag hade kunnat.

Där kommer så klart även det andra förslaget in: Möjlighet att dra av bidrag till ideella föreningar på skatten. På detta sätt fungerar det i väldigt många länder, bland annat Tyskland där jag var bosatt under lång tid. Det skulle i sig kräva ett omtag kring hela systemet med ideella föreningar för att motverka pengatvätt och så vidare, men det vore bara välkommet för att höja statusen på den ideella föreningen och förebygga organiserad kriminalitets utnyttjande av organisationsformen.

Jag har drivit, och driver, ett par ideella föreningar genom åren — både i Sverige och i Tyskland. Båda systemen har sina fördelar och nackdelar, men jag tycker nog att det tyska systemet är bättre i längden (minus deras yttrandefrihetsfientliga möjlighet till organisationsförbud, vilket man ju nu vill införa i Sverige också). Det är högre krav på bokföring och rapportering, plus att din ideella status prövas på ett annat sätt, men det ger dig också större möjligheter med juridisk rätt till bankkonton och möjlighet för medlemmar och sympatisörer att dra av gåvor och medlemsavgifter på skatten.

Organiserad kriminalitet i idella föreningar

Att bara dela ut massa bidrag till föreningar är som upplagt för korruption och fusk, och de slappa reglerna kring ideella föreningar gör att allt fler kriminella nu söker sig till den sektorn för att antingen lura staten på pengar eller hitta sätt att tvätta pengar från narkotikaförsäljning, bedrägerier och annat.

Om detta skriver bland annat Viktor Asp på Fotboll STHLM den 20 juli i år, när han granskar laget “Nordic United FC” som nu är på väg upp i Superettan. Där finns starka kopplingar till Södertäljenätverket, syrianska klaner och illegala spelklubbar, och det är rätt övertydligt att föreningen betalar ut svarta löner och med största sannolikhet använt föreningen för att tvätta pengar från helt andra intäkter.

När du började läsa den här texten trodde du kanske att min kritik skulle vara mot Bojan och invandrarlagen. Men det finns en större poäng att göra här som jag förstår kanske inte är lika parollvänlig eller enkel att förstå, men som jag ser som betydligt viktigare i det viktiga steget bort från överdriven fördelningspolitik, statlig styrning och begränsad frihet.

Genom att åter ge oss rätten att bestämma över våra egna pengar, och låta idella föreningar bli en skattebefriad men kontrollerad sektor, kan civilsamhället bli starkt på allvar. Ett civilsamhälle som då är en självständig och balanserande kraft, och inte som idag en politiskt styrd förlängning av statsmakten.

Hjälper fler att hitta den här texten genom att dela den vidare!

Uppskattar du mitt arbete?

⟹ Du kan enkelt stödja det genom att teckna en betald prenumeration på Friborna tankar. Jag vill “låsa” så lite som möjligt men en del exklusivt får du som tack för ditt stöd.

⟹ Du kan också skicka en gåva via Swish till 0739192313.

⟹ Hjälp gärna till att sprida ordet genom att dela mina artiklar vidare!

Vi behöver en seriös idé för hur sympatisörer ska kunna stödja vår saks offentliga företrädare på bästa möjliga sätt. Kanske finns svaret i urgamla skrifter?En gång i tiden tog kyrkan ut något som kallades för tionde, vilket innebar att jordbrukare betalade en tiondel av sin produktion till kyrkan. Detta har sin bakgrund i Gamla testamentet och beskrivs på följande vis i i 5. Mos 14:22-23:

Tionde skall du giva av all sädesgröda som för vart år växer på din åker, och du skall äta den inför Herrens, din Guds, ansikte, på den plats som han utväljer till boning åt sitt namn: tionden av din säd, ditt vin och din olja, så ock din förstfödda av dina fäkreatur och din småboskap; ty du skall lära att frukta Herren, din Gud, alltid.

Idag tar inte kyrkan ut tionde längre, istället är det staten som kräver minst hälften av det du tjänar in i skatt. Det låter som en betydligt sämre deal om du frågar mig. Det ska dock poängteras att det inom många kyrkor fortfarande ges frivilligt tionde, bland annat hos vissa pingstförsamlingar och i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (ofta kallade mormonerna).

Men nu är ju inte alla svenskar kristna längre, och vi betalar redan ohemuliga summor i skatt, så varför tar jag upp detta och på vilket sätt kan frivilligt tionde vara en vettig tanke för nationalister?

De offentliga företrädarnas roll

I mitt nyhetsbrev från den 11 augusti där jag skrev om problemet med att anställa inom “den nationella rörelsen” talade jag utifrån erfarenheten av att driva företag och föreningsverksamhet med anställda. Men det finns en annan sida av det hela som sätter saker i ett annat ljus, och det är de många fantastiskt duktiga entreprenörer med en nationell världsåskådning jag lärt känna både i Sverige och Europa.

Detta är människor som sliter långt över fyrtio timmar i veckan för att hålla igång sina projekt, och förhoppningsvis även se dem blomma ut och bli ännu mer framgångsrika. Det är allt ifrån opinionsbildare till kläddesigners, ölbryggare och filmskapare; för att nämna några exempel!

Vad dessa ofta har gemensamt är att de är väldigt duktiga på vad de gör, samtidigt som de är offentliga företrädare för vår sak. Genom att de står i offentligheten är de på många sätt “brända” från den vanliga marknaden, varför större delen av deras potentiella kunder är likasinnade. Ofta har de offrat både karriär och social status för att bedriva sitt projekt inom vår sfär, eftersom de i grunden är övertygade idealister och vill avancera vår sak.

Om detta skriver Imperium Press förtjänstfullt i dagarna, här några citat med min översättning:

“Så jag är ‘all in’. Då och då får jag en sorts svindel där det blir tydligt exakt vilken sorts livsväg jag har slagit in på. Det finns ingen väg tillbaka, bara framåt. Men jag klagar inte - jag skulle inte byta bort det för allt i världen. Visst, jag skulle vara mycket ‘lyckligare’ om jag var ingenjör eller undervisade på en folkhögskola eller något, men lycka är för kvinnor och barn; män behöver ett syfte.

Men detta syfte är inte riskfritt. Det finns ingen pensionsplan för dissidenter. Du kan hamna på en lista hos någon trebokstavsmyndighet - det gör du faktiskt definitivt. Du kanske till och med hamnar i fängelse. Din familj kan bli måltavla. Dina barn kan bli tvungna att ta upp manteln i ditt ställe. Till skillnad från vänstern, som inte utgör något hot, befinner vi oss verkligen i systemets skottlinje, och om vi bara behandlar vår scen som ett coolt tillhåll som finns till för bantz (vilket det delvis borde vara) kan vi glömma bort att de människor som tar på sig den risken är riktiga män med riktiga familjer som lägger sina riktiga kulor på huggkubben.”

“Enbart av den anledningen är det viktigt att stödja oliktänkande skapare med dina pengar - de har offrat sina livsalternativ för vår gemensamma strävans bästa. Och därför måste vår scen kontrollera sig själv och kasta ut människor som slentrianmässigt använder ordet ‘grifter’. Detta ord avslöjar bara en oförståelse för ekonomin i dissidentpolitik - alla som kan tjäna sitt levebröd som dissident kan tjäna ett mycket bättre levebröd som normie. Om du arbetade för CIA och ville kasta in den mest destruktiva granat du kunde i oliktänkande politik, kunde du inte göra något bättre än att kasta in termen ‘grifter’ i den. Alla som använder den termen för någon i vår sfär måste omedelbart bli hundpälsade. Människor som gör detta gör det för att de tror på det.”

Samtidigt som jag ser dessa duktiga entreprenörer slita hårt för långt under medellön ser jag tusentals och åter tusentals personer som gör civil karriär och håller sig borta från offentlighetens ljus. Det är jättebra. Dessa människor behövs. Dels för att vår rörelse behöver folk inom alla institutioner och yrken för insyn och påverkan, men också för att dessa människor kan utgöra en ekonomisk ryggrad och se till att resurser kommer utifrån och in, och inte bara blir en helt cirkulär ekonomi inom vår rörelse.

Det är därför en typ av frivilligt tionde bland dissidenter också har en moralisk grund. Alla som stannar kvar bakom frontlinjerna ser helt enkelt till att bistå med understöd, så att de som är längst fram klarar av att kämpa så länge och så effektivt som möjligt.

Så gör du detta till verklighet

Hur skulle det kunna gå till i praktiken? Jag förstår att alla har olika livssituationer, och för en del människor är marginalerna så minimala att det inte är möjligt. Det behöver man absolut inte ha dåligt samvete över. Men för de som vill och kan är det faktiskt ganska enkelt.

Till att börja med är jag en varm anhängare av att varje person bör ha en tydlig budget för sin privatekonomi. Jag har under många år använt verktyget YNAB för mitt eget budgeterande, men det kostar i sig pengar och är inte nödvändigt för att komma igång. Det viktiga är att på något sätt skriva ned sin månadsbudget för olika områden (boendekostnad, försäkringar, mat, transport, barnaktiviteter, restauranger, nöje, sparande och så vidare) och sedan föra bok över utgifterna så att du ser till att du håller dig inom budgeten (eller ändra budgeten till nästa månad om du kanske varit för snål på något område, det brukar ta några månader innan man får koll på hur ens utgifter faktiskt ser ut).

När du väl fått ordning på din privatekonomiska budget kommer du ha en väldigt klar bild över vart dina pengar tar vägen. För många innebär det en smärre chock när de ser hur många småköp man inte tänker på lätt springer iväg (frukost/lunch på café eller restaurang är ett klassiskt pengahål).

Med lite bättre koll på dina utgifter kan du också börja planera för hur ditt tioende ska kunna bli möjligt. Ta tio procent av din nettolön och se hur mycket det är. I det här räkneexemplet utgår jag ifrån en nettolön på 20 000 kronor, vilket är en bra bit under den svenska medianlönen men det finns även många som har en lägre lön. Detta är bara ett exempel!

Med en nettolön på 20 000 kronor är ditt tionde alltså 2000 kronor. Detta lägger du i din “frontbudget” — kassan du har för att understödja de företrädare och projekt du sympatiserar med för att se till att dessa både kan överleva och växa, och därmed hjälpa vår gemensamma sak framåt.

Ett exempel på hur du kan investera dina 2000 kronor i månaden (med ungefärliga omräkningar från eventuella utländska valutor) börjar med dessa:

* Medlemskap i Det fria Sverige 100kr

* Stödprenumeration Radio Svegot 100kr

* Prenumeration daneriksson.com 55kr

* Prenumeration sveating.se 55kr

* Prenumeration härden.nu 55kr

* Prenumeration jonasnilsson.com 115kr

* Subscribestar The Golden One 115kr

Efter att du stöttat dessa prjekt har du närmare 1400 kronor kvar. Du har varit med och gjort skillnad för massor av personer och initiativ, men du är inte ens uppe i ett halvt tionde. Inser du kraften i detta?

Kanske finns det fler poddar och nyhetsbrev du följer, stöd dem! Vill du sedan teckna en prenumeration på någon nyhetssida? Gör det! Du har allt ifrån Fria Tider till Svenska Morgonbladet och massor däremellan. Se också till att göra dina regelbundna inköp från Jotunheim Nutrition och Legio Gloria, från Odalboden och Logik Förlag.

Möjligheterna är enorma

Den stora fördelen är att nu vet du hur mycket du kan och bör investera i projekt som drivs av vår saks offentliga företrädare för att kunna sova gott om natten. När inte bara du, utan där till tusentals andra svenskar agerar likadant, får vår sak en ekonomisk kraft som ger oss möjlighet att ta massiva steg framåt på rekordtid.

Jag vet att vi svenskar inte tycker om att prata om pengar, och det är en ganska fin egenskap. Men vi måste förstå att pengar är motorn i det mesta. De som valt att offra civil karriär och varje dag tar stora sociala (och ibland fysiska) risker för att vara offentliga företrädare för vår sak, gör detta av idealism — men du kan inte äta idealism.

Tänk dig ett Dagens Svegot som kan anställa en klippare, en inslagsproducent och som kan utveckla sin studio. Tänk dig ett Det fria Sverige som kan agera direkt när något ligger ute på marknaden och därför öppna nya Svenskarnas hus i rekordfart. En Marcus Follin som kan anställa en assistent så att han slipper lägga tid på allt manuellt bakgrundsjobb och kan fortsätta sitt viktiga arbete med att inspirera unga män. En Jonas Nilsson som kan fortsätta leverera fantastiska dokumentärfilmer utan att behöva ta en massa “sidojobb” för att klara av att betala mat och hyra. Alternativmedia som kan heltidsanställa journalister som inte ägnar sig åt rewrites, utan faktiskt kan vara “ute på fältet” som undersökande och grävande journalister.

Och så vidare.

Allt detta görs möjligt tack vare att alla de som inte är offentliga företrädare bidrar med det de kan.

Kanske är ett frivilligt tionde också något för dig?

Uppskattar du mitt arbete?

⟹ Du kan enkelt stödja det genom att teckna en prenumeration på Friborna tankar. Jag vill “låsa” så lite som möjligt men en del exklusivt får du som tack för ditt stöd.

⟹ Du kan också skicka en gåva via Swish till 0739192313.

⟹ Hjälp gärna till att sprida ordet genom att dela mina artiklar vidare!

Det har nu gått en dryg månad sedan jag och Jonas Nilsson började syna bluffannonser i alternativmedia. Det har varit en intressant tid där vi fått ägna oss åt en del grävande, och vi är väldigt tacksamma för alla som hört av sig med tips och personliga berättelser.

Även om granskningen inte är klar, snarare lär den vara ständigt pågående, måste jag konstatera att jag är oerhört besviken på “alternativmedia”. Det vi hade hoppats var dumma missar verkar snarare ha varit ett medvetet sätt att tjäna pengar på sina läsare genom att sälja annonsutrymme till bedragare.

Hur ska annars lögnerna, undanflykterna och tystnaden tolkas? Den 28 juli gick vi igenom Samnytts försvarsartikel, och varför den inte håller, i ett program från Sommar med Svegot.

Efter detta fortsatte vi granska de andra aktörerna vi hittat som publicerat bedrägeriannonserna - Nya Dagbladet och Nyheter idag. Samtidigt blev vi kontaktade av två av varandra oberoende källor som menade att ett bolag kopplat till Nya Dagbladet arbetat med den här typen av annonsförsäljning, vilket vi undersökte vidare.

Nya Dagbladet ljuger för sina läsare

I ett mejl till Nya Dagbladet uppmärksammade vi en bluffannons där man hävdade att “Bitcoin Prime” var en “legitim” och "en “bra plattform för att ha säker handel automatiskt”. Eftersom Bitcoin Prime är en känd och dokumenterad bedrägerisida som helt enkelt stjäl användarnas pengar och delar med sig av uppgifterna till organiserad kriminalitet (till exempel sådana som ringer pensionärer och lurar dem att använda sitt bank-ID) var det på sin plats med ett par frågor.

Det kan vara väldigt svårt att hitta information om Bitcoin Prime och liknande tjänster, eftersom de lägger massor av pengar på att köpa artiklar som lovar att de är legitima. Precis som Nya Dagbladet så har hundratals, kanske tusentals, gått med på att sälja plats åt bedragarna så att deras bluff ska bli svårare att upptäcka.

Med anledning av detta ställde vi ett par relevanta frågor, nämligen:

* Varför tillåter ni länkar till kända bedrägerisajter i era annonser?

* Vem ansvarar för upphandling och publicering av era Native-annonser?

* Finns det någon gräns för vad Nya Dagbladet kan tänka sig att länka till mot betalning?

* Efter våra initiala publiceringar har vi också kontaktats av två av varandra oberoende källor som hävdar att det är ett bolag kopplat till Nya Dagbladet som säljer in dessa annonser till alternativmedier. Finns det någon sanning i detta?

Missa inget från Friborna tankar. Skriv upp dig på en prenumeration.

Två dagar senare publicerade Nya Dagbladet en artikel med rubriken “Hög kvalitet på Nya Dagbladets annonsutbud” och hänvisade i sitt mejlsvar till denna artikel. Den besvarar egentligen inte våra frågor, utan består av snömos och ett försök till skademinimering inför vår publicering. Bland annat skriver man:

“Redaktionen har uppmärksammats på ett par sökmotoroptimerande länkar som ser ut att bryta mot riktlinjerna och de har därför plockats ned. Dessa har inte marknadsförts till Nya Dagbladets läsare.”

Det stämmer att man raderat artikeln vi uppmärksammade dem på, men att den “inte marknadsförts till Nya Dagbladets läsare” är helt enkelt inte sant. Vi hittade artikeln genom att använda Nya Dagbladets egna sökfunktion och sökte på “Bitcoin”. Där dök artikeln upp bland allt annat redaktionellt material om Bitcoin. Den var visserligen uppmärkt som annons (till skillnad från hos Samnytt eller Nyheter idag då det inte var uppmärkt och signerat av Redaktionen alternativt Chang Frick), men den var absolut frontad mot tidningens läsare i deras eget artikelarkiv.

Chefredaktören Markus Andersson konstaterar vidare:

“Vi kan efter en intern genomgång konstatera att vi har en mycket hög kvalitet på våra annonser och att det inte finns något generellt problem med dessa. Det finns inga tecken på att de få länkar som plockats ned skulle ha drabbat någon läsare och det är uppenbart att dessa aldrig publicerats medvetet. Tvärt om kan vi stoltsera med en mycket hög nivå på annonsutbudet, kanske den högsta kvaliteten bland alla verkligt oberoende medier i Sverige.”

Varför skyddar man bedragarna?

Andersson hävdar alltså att länkarna till kända bedragare inte publicerats “medvetet”. Jag fortsätter därmed genom att upprepa mina frågor om vem eller vilket bolag det är som ansvarar för dessa publiceringar men får till svar att Nya Dagbladet "inte avser att kommentera sina affärssamarbeten”.

Här väljer man alltså att skydda bedragarna. Vad beror detta på? Eftersom Nya Dagbladet vägrar svara på frågor kan vi bara spekulera. Men om det stämmer som våra källor uppger, vilket Nya Dagbladet alltså inte förnekar i sina svar, att det är ett bolag kopplat till Nya Dagbladet som säljer in annonserna, så kanske svaret finns där?

Betydligt mer samarbetsvillig är Chang Frick på Nyheter idag. När vi kontaktar honom blir han uppenbart upprörd, inte likt Samnytt och Nya Dagbladet på oss, utan på att den typen av annonser finns på hans sajt. Han raderar annonsen direkt, och när vi uppmärksammar honom på ytterligare en försvinner även den.

Till saken hör att jag har betydligt lägre förväntningar på Chang och Nyheter idag än vad jag har på Samnytt och Nya Dagbladet. Chang är på gott och ont mycket av en kaosperson, han är uttalad libertarian och duktig provokatör, vilket han även ger uttryck för i sitt svar:

“Min bild av det är att någon av säljgrabbarna har varit lite väl het på att sälja och helt enkelt inte tagit sig tid att kolla vad som länkas. Vår policy med annonser är att krypto, spel, knark, prostitution och annat som är skoj och roligt, givetvis går bra att annonsera om - precis som med stödstrumpor.

Däremot vill jag inte bidra till bedrägerier eller där folk blir lurade. Ett problem jag ser nu är att det är lite lurigt att bedöma vilka krypto-annonser som är legit och vad som är bedrägeri. Eventuellt får vi pausa annonser som handlar om krypto och titta närmare på det, det är en diskussion jag får ta med säljbolaget.”

Ett ärligt svar, till skillnad från undanflykterna och lögnerna från de alternativmedier som jag egentligen hade högre förväntningar på. Frick berättar också att bolaget som sköter hans annonsering heter Nordic Made Media.

Anser du granskningen vara viktig? Dela den vidare!

Annonsbolaget skyller på “hackare”

Jag kontaktar VD Marcus Gabrilo Wenander via e-post som bekräftar att det är hans företag som sköter annonserna hos Nyheter idag, däremot har de ingen koppling till Samnytt eller Nya Dagbladet. När det gäller länkarna till bedrägerisajterna är hans förklaring lika spektakulär som den är otrovärdig:

“Vet inte mer än dig i detta att troligtvis har någon hacker lagt upp något för att skada sidan.”

“Antagligen så är det någon från motsatt politisk sida som gjort detta. Vi har såklart inte lagt upp någon bedrägeri länk.” [sic!]

Tillåt mig tvivla, men jag ser ingen mening i att följa upp med motfrågor i det här läget. Annonserna är borttagna, och Chang och Nyheter idag är de enda som visat ryggrad i den här soppan och kommer förhoppningsvis inte publicera något liknande igen.

Men varför håller vi på och gräver i det här? Vad spelar det för roll?

Alternativmedia har ett stort ansvar

Ett gammalt ordspråk är att den man älskar agar man, och jag håller alternativmedia väldigt kärt. Det är så oerhört viktigt med en vital och duktig alternativmedia för att kunna bryta gammelmedias grepp om den offentliga debatten. Både Samnytt och Nya Dagbladet har varit väldigt duktiga, och är sajter jag själv ofta länkat eller refererat till.

Men med den makt som dessa aktörer byggt upp kommer också ett stort ansvar. Alternativmedia måste vara så väl bättre som moraliskt mer högtstående än gammelmedia, inte minst för trovärdighetens skull, men också för att det helt enkelt är rätt.

Jag hade en naiv förhoppning om att denna vision delades av de inblandade aktörerna, men istället för att hjälpas åt att röka ut bedragarna väljer både Samnytt och Nya Dagbladet att skydda dem.

Därav min besvikelse.

Extra förbannad blir jag när ser hur gammelmedia hanterar liknande problem betydligt bättre. Även där har bluffannonserna letat sig in, inte i form av “native”-annonser som ser ut som artiklar, utan de programmatiska annonser som även alternativmedia drabbats av tidigare.

Detta uppmärksammades av Medierna i P1 den 12 augusti. Där talar man bland annat med Alexander Lydecker, chef över annonsverksamheten hos Bonnier. Han berättar hur man normalt blockerar den här typen av annonser inom en till två timmar, och bekräftar problematiken. Inga försök att fly undan ansvar eller vägran att svara på frågor.

Fortsatt förhoppning om förbättring

Samtidigt som vår granskning pågått har vi varit i kontakt med flera personer, nästan uteslutande äldre, som blivit lurade på stora belopp av bedragarna som alternativmedia länkat till. Gemensamt för de jag pratat med är att de skäms något oerhört, och inte blir det bättre av att en del kommenterat våra reportage med att “man får skylla sig själv om man går på det”.

Jag konstaterar helt enkelt, likt Jonas Nilsson tidigare, att i min kultur är det den som bedrar som ska skämmas, inte den som blir bedragen. Det är ett sätt att se på sina medmänniskor som hör hemma långt borta från Nordens stränder.

Men låt mig fortsätta vara naiv och hoppas på att detta blir en väckarklocka för alternativmedia och att vi nu får se ett slut på samarbeten med bedragare. Kanske kan till och med någon av dem komma på bättre tankar och berätta för oss vem som är ansvarig för detta, så att andra aktörer kan varnas för att samarbeta med dem och inte fler alternativmedier bidrar till bedragarnas framfart.

Uppskattar du mitt arbete?

⟹ Du kan enkelt stödja det genom att teckna en prenumeration på Friborna tankar. Jag vill “låsa” så lite som möjligt men en del exklusivt får du som tack för ditt stöd.

⟹ Du kan också skicka en gåva via Swish till 0739192313.

⟹ Hjälp gärna till att sprida ordet genom att dela mina artiklar vidare!