Kärlek & Europa tar denna vecka avstamp i boken "Halva Malmö består av killar som dumpat mig" för att diskutera dumpandets etik och autofiktionens motsägelser. Erik berättar varför tjejer är fascister och Johan undrar om inte autofiktion i själva verket är fake news.

Johan har läst den glödheta kioskvältaren Halva Malmö består av killar som dumpat mig, och försöker reda ut varför ingen vill vara ihop med Amanda. Erik vill imitera ett av Nietzsches nyårslöften för att slippa bli en reaktionär surpropp och lyckas nästan, men egentligen inte. 

Erik tar oss på en idiosynkratisk kärleksodyssé som kryssar mellan Michel Houellebecq och Emily Brontë, för att segla i hamn hos Niki de Saint Phalle. Johan fortsätter sin följetong "hänt på Reddit" som denna gång utforskar debatten om kommunpoeten i Tranemo. Vad får kosta pengar?

I detta feta nyårsavsnitt går Johan igenom julfilmen Love Hard och boken Brinn Oslo Brinn för att undersöka om man kan ha en omoraliskt ful partner. Erik studerar kulturens roll som statusmarkör i det klasslösa samhället med Franz Kafka och American Psycho.

Erik djupanalyserar Kate Bush-låten Cloudbusting och spårar kärleken som katalysator för de djupa övertygelserna. Johan har slängt ihop en trött spaning om att kapitalismen förstör vårt sökande efter det äkta, men i förbifarten ges goda argument för att Timbro borde producera SVT:s julkalender nästa år.

De fejkade orgasmerna ligger under Johans lupp. Hur fejkade är de egentligen, och är det fel att fejka? Erik skulle prata om konst men hamnar istället i en tirad om hur radiotjänst avskaffats på grund av panopticons uppföljare - synopticon. Temat för Månadens Parfym är mysk.

Erik tar nya tag med den toxiska femininiteten, kvinnlig objektifiering av män och heterosexualitetens brinnande helvete i största allmänhet. Johan har gått ned sig i Palmemordet efter en ny TV-serie och frågar sig om det ens vore möjligt att döda Mofasa idag.

Johan har läst Nora Roberts för att få reda på vad romantik egentligen är men upptäckte vad romantik en gång var. Erik förklarar varför man blir så less på fotografiska museet genom att spela ut Birgitta Trotzigs ord om "den dokumentära stilen" mot autofiktion.

Erik lanserar sig som "relationship artist" och diskuterar toxisk femininitet med hjälp av feminismens stora namn. Johan använder sig av bränslekrisen i Tyskland kring 1950 för prata om förlåtelse, och hittar på vägen relationstips i Larry Mays filosofi kring internationell rätt efter krigsslutet. 

Johan försöker säga vad alla redan tycker i fråga om legalisering av prostitution, vartefter Erik sörjer rummets kollaps och kommer fram till att Espresso House är The Black Lodge i Twin Peaks. Även kompensation för uteblivna inslaget: månadens parfym.