
Sign up to save your podcasts
Or


En upp- och nervänd James Bond kallades den svartvita filmen ”Spionen som kom in från kylan” av Martin Ritt när den kom 1965. Den byggde på John le Carrés succéroman med samma namn.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Spionlivet på båda sidorna om den nyss uppförda Berlinmuren och det tysta kriget mellan väst och öst skildrades här i all sin sjaskiga komplexitet med Richard Burton som i rollen som den brittiske agenten Alec Leamas.
En Klassikern från 2014 signerad Maria Edström.
Konstnären Einar Hylander (1913-1989) lämnade efter sig ett ovanligt konstverk. Hela hans lägenhet, i ett gårdshus på Östermalm i Stockholm, var en totalinstallation där allt var byggt för hand.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Einar Hylander föds 1913, in i en välbärgad göteborgsfamilj. Livet är utstakat, med en given plats i familjeföretaget. Men han vill något annat. När han till sist vågar följa sin dröm leder det till ett genomgripande uppbrott och långvarig isolering.
Först 1977 debuterar Einar Hylander som konstnär. Då ska han fylla 64 år, och har påbörjat det som ska bli hans livsverk: sitt miljöbygge, först på Kungsholmsgatan och sedan på Narvavägen i Stockholm.
Efter konstnärens död, under nästan 30 år, tog Moderna museet hand om - och visade ibland - detta verk. Men 2019 såldes lägenheten som bostad. Därmed försvann Einar Hylanders miljöbygge. Enskilda delar har bevarats, men helheten kunde inte räddas.
Som ett litet bidrag till bevarandet har kulturredaktionens Mårten Arndtzén gjort den här Klassikern om Einar Hylanders miljöbygge.
”Flotten” fångade den politiska tidsandan, bröt ner föråldrade hierarkier inom teatern och frigjorde skådespelarnas egna idéer. Hör författaren Kent Andersson och regissören Lennart Hjulström.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
En sådan uppsluppen men samtidigt hårt slående samhällskritik var inget man var van vid på en institutionsteater 1967 säger litteraturprofessorn och teaterkritikern Tomas Forser.
– Vi lever fortfarande i ett klassamhälle, det finns hur mycket som helst att skriva samtidsdramatik om, sa Kent Andersson i en radiointervju 1967. Då hade hans pjäs Flotten haft premiär och hyllats som banbrytande teaterdramatik.
Från egna minnen och arkivmaterial har Mia Gerdin hämtat glimtar från föreställningen och Jörgen Cederbergs intervju 1967.
Den här Klassikern är från 2014.
Ludvig Josephson om "Gimme Shelter", dokumentärfilmen av Albert och David Maysles, som följer Rolling Stones under deras USA-turné 1969.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Under senhösten 1969 gjorde Rolling Stones en turné i USA. Bandet planerade en gratiskonsert på den amerikanska västkusten i början av december, tillsammans med flera av den tidens stora band. Det skulle bli en upprepning av framgången med Woodstockfestivalen i augusti samma år, ett Woodstock West. Med Rolling Stones som huvudattraktion, som skulle kröna dagen med ett framträdande efter solnedgången.
Dokumentärfilmarna, bröderna Albert och David Maysles, följde Stones USA-turné och filmen, "Gimme Shelter", skulle avslutas med den planerade friluftskonserten. Så blev det också men festivalen i Altamont blev ingen lycklig pendang till Woodstockfestivalen. Det mesta kom att gå fullkomligt fel.
I filmen följer vi förberedelserna inför eventet, medvetna om hur det slutar, medan de inblandade inte gör det. Själva vetskapen om den obönhörliga utvecklingen förvandlar vad som skulle bli en dokumentär till ett ödesdrama.
Pianisten Jan Johanssons tolkning av Visa från Utanmyra väcker många minnen: sommar, gryningsljus, skog och promenad längs en grusväg. Hur hittade han visan och varför blev melodin så omtyckt?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Berättelsen om ”Visa från Utanmyra” börjar tidigt 1960-tal. Stora förändringar sker i samhället, i städerna river man gamla kvarter och bygger nya. Även inom svensk jazz sker förändringar: The Beatles är inne, storbandsjazzen är ute och jazzmusikerna får därför färre jobb.
Pianisten Jan Johansson inser att han behöver ett nytt musikaliskt projekt för att klara sig, han går till biblioteket och letar i arkiven. Där hittar han en tjock bok, ”Svenska låtar”, en samling med 24 böcker fulla med folkmusik som musikforskare upptecknade under början av 1900-talet.
En dag hittar han "Visa från Utanmyra" och blir nyfiken.
Journalisten Irma Norrman berättar historien bakom Jan Johanssons tolkning av ”Visa från Utanmyra”. I programmet medverkar Erik Kjellberg, professor i musikvetenskap och kompositören och pianisten Elise Einarsdotter.
Mikael Timm om den tyske konstnären Anselm Kiefers berömda skulptur ”Bok med vingar”. Den är en publikmagnet som lockat museibesökare, fotograferats otaliga gånger och inspirerat till emojis.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Vem hade kunnat tro att den flitige Anselm Kiefer som studerade latinska språk och juridik på 60-talet skulle blir en av efterkrigstidens mest omtalade konstnärer. Och förmodligen den med störst ateljé: 35.000 kvadratmeter utanför Paris.
Hans konstverk finns i museer världen runt: jättelika oljemålningar av krigslandskap, träsnitt av landskap och blommor, installationer med störtade flygplan och sjunkna u-båtar. Och så hundratals målningar, och skulpturer som på ett eller annat sätt föreställer böcker.
En av Kiefers mest älskade verk är Bok med vingar från 1992. De stora änglavingarna ger bokfågeln en vingbredd på drygt 5 meter. Den ser ut att kunna lyfta, den skimrar. Ändå är till största delen gjord av bly, Kiefers favoritmaterial.
Kiefer har sagt att skulpturen är en symbol för lärande, för överföring av kunskap. Och tillagt att han gör sina böcker för att orientera sig i myterna.
Kanske har den bevingade boken har en direkt koppling till Anselm Kiefers barndom. Han föddes 1945 och växte upp i ruinerna efter kriget och har flera gånger berättat om sina minnen av att leka med allt trasigt som låg i ruinerna.
1900-talets mest berömda roman fyller 100 år 2022. En roman om en enda dag - men en dag som rymmer allt.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Hur kan man skriva en roman om allt? Om hela livet... Den irländske författaren James Joyce född 1882 brottades med problemet nästan hela sitt liv. Svaret blev Odysseus.
Joyce förnyade romankonsten. I de inre monologerna talar gestalterna i första person direkt till läsaren. Vi ser en situation utifrån men också inifrån en eller flera av deltagarnas medvetande. Yttre fakta och inre tankar är två floder som flyter ihop och läsaren är både i vattnet och på stranden. Inte undra på att Odysseus anses vara 1900-talets främsta roman.
I Mikael Timms Klassiker får vi höra James Joyce själv läsa några meningar i en inspelning från 1924.
På svenska finns Odysseus i Thomas Warburtons översättning och senare i Erik Anderssons under originaltiteln Ulysses.
När Stanley Kubricks kostymfilm ”Barry Lyndon” hade premiär på 70-talet blev den betraktad som vacker och tråkig. Filmjournalisten Mårten Blomkvist hänfördes dock redan från början.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Många filmer har omvärderats i filmhistorien, och uppvärderats efter att ha fått ett ljumt mottagande vid premiären. Men ska en utnämnas till filmens egen den fula ankungen så är det Stanley Kubricks "Barry Lyndon". När den kom beskrevs den som lång och tröttsam. Idag tycks alla tala om den som en svan, majestätisk, nästan den perfekta filmen.
Den byggde på den engelska 1800-talsförfattaren William Thackerays roman om en irländsk äventyrare, eller streber, som tar sig upp i samhället i slutet av 1700-talet. Det är en film som berättar om passioner, utan att själv någonsin röja några känslor.
Innehållet svallar av känslor men allt berättas med ett stort lugn. Allt är så vackert. Varenda bild är som en tavla. Allt är inspelat på plats, i riktiga slott och herresäten.
Recensionerna var negativa. Eller, de var respektfulla, men utan entusiasm. Vackert men livlöst var omdömet. Alla visste att filmen kostat fruktansvärt mycket att spela in och att den tagit enormt lång tid att göra. Det fanns en förväntan på något mer eftertryckligt.
Under åren efter premiären har "Barry Lyndon" sakta men säkert stigit i aktning bland filmintresserade. Idag är uppfattningen helt enkelt att Kubricks tionde film underskattades och att det är en av hans bästa. Kanske rentav den bästa. "Barry Lyndon" är den fula ankungen som blev en svan.
Den vackraste musiken för vänner som dödats i kriget skrev Maurice Ravel under första världskrigets slut. Per Feltzin närstuderar ett av de sex stycken som bildar sviten Le Tombeau de Couperin.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Fyra minuter och fyrtioen sekunder instrumental musik.
Blåsarna går rätt in i melodin. Oboen har solot men stöds av klarinetter och fagotter. Strax därefter ett engelskt horn och senare flöjterna. Stråkarna knäpper på strängarna de första takterna innan de låter de långa dragen ta över. Det är melankolisk musik. Melodiös, melankolisk musik.
Ravel skrev den först för piano under första världskriget. Han var chaufför i det militära, han körde trupper till fronten. Sviten var tänkt som en hyllning till 1700-talets musik, i synnerhet den franska och den tillägnades tonsättaren Francois Couperin.
Sviten spelades för första gången 11 april 1919. Han dedicerade de sex småstyckena till sex olika vänner som dödats i kriget. Tombeau är en term för minnesmusik och just stycket Menuet tillägnade Ravel Jean Dreyfus. À la mémoire de Jean Dreyfus. Några undrade över det ljusa anslaget i musiken och då replikerade Ravel: "De döda är sorgsna nog, i sin eviga tystnad."
Menuetten är skriven i G-dur. Allegro moderato, tre-fjärdedels takt.
Orkestern består av två flöjter, oboe, engelskt horn, två klarinetter, två fagotter, två horn, trumpet, harpa och stråkar.
Den är skriven i en klassisk form, med ett tema som förändras och återkommer. Orkestreringen är återhållen, här hör vi de olika instrumenten kristallklart. Oboen är det främsta soloinstrumentet, men också flöjten och det engelska hornet har solopartier. Hornen och trumpeten ger färg, men lägger sig inte i strukturen. Melodilinjen är betonad och oftast får harpan och stråkarna knäppa fram accenterna.
"Det finns en innesluten melodisk grund i all väsentlig musik", ska Ravel ha sagt.
När Maurice Ravel dog många år senare, 1937, var det noterna till Menuet som stod på hans notställ. De står där fortfarande.
Musiken i inslaget spelas av Montreals symfonikorkester ledda av Charles Dutoit och av pianisten Vlado Perlemuter.
From the publisher's feed