
Sign up to save your podcasts
Or


Vad innebär det att stå bredvid och se någon lida? "De små hästarna i Tarquinia" av Duras utspelas bland uttråkade semesterfirare vid italienska kusten några år efter andra världskriget. Balsam Karam fördjupar sig i katastrofen som samtidigt utspelar sig i bergen intill.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Hur skriver man om det allra svåraste, det man kanske själv inte förstår? Och hur kommer det sig att känslor som sorg och förtvivlan, åtrå och glädje kan finnas inuti en människa, på en och samma gång? Ett av klassikerns kännetecken är att den helt eller delvis svarar på de här och många fler aktuella och ur flera perspektiv livsviktiga frågor.
Några svar finns i Marguerite Duras lilla och samtidigt mycket stora roman "De små hästarna i Tarquinia" från 1953. Berättelsen kretsar kring en handfull sommarlediga vänner vid kusten i Italien vars dagar flyter ihop i hettan över för många campari bitter. I bergen intill har en minröjare just sprängts till döds. Minröjarens föräldrar dröjer sig kvar, vägrar skriva på dödsattesten och samlar sonens söndersprängda kropp i en tvållåda de fått av specerihandlaren i byn.
Vad innebär det egentligen att semestra i närvaron av djup sorg och förtvivlan, och för vilka är en sådan semester möjlig? frågar sig författaren Balsam Karam i Klassikern.
Uppläsare: Christina Höglund
Översättare: Suzanne Palme
1967 målade Ulla Wiggen ett porträtt av en av de allra första, svenska datamaskinerna.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
TRASK - förkortning för "transistoriserad sekvenskalkylator" - var den tredje datorn som byggdes i Sverige. Den togs i bruk 1965 och ett par år senare fick den sitt porträtt målat av en 24-årig konstnär som då ännu inte debuterat, men som redan hunnit muta in ett nytt motiv för måleriet.
Kan framtiden rymmas i en målning? En Klassiker av Mårten Arndtzén.
”Patriarkens höst” från 1975 av den colombianske författaren Gabriel García Márquez är ett litterärt mästerverk om en uråldrig tyrann som upprätthåller ett skräckvälde i ett icke namngivet latinamerikanskt land.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Katarina Wikars talar med Bengt Packalén om varför den är den bästa av de latinamerikanska diktatorsromanerna från den litterära boomen på 1970-talet. "Man kan se den som urtypen för diktatorsromanen, säger han. García Márquez berättar om en mytisk figur som ett stort forntida odjur men han gör det också inifrån, om maktens ensamhet och vanärans illusioner.
1982 fick Gabriel García Márquez Nobelpriset i litteratur.
Uppläsare är Nina Fex och översättare är Kjell A Johansson. Detta är en omarbetning av ett litteraturreportage från 2011.
1977 skrev den då nästan femtioårige östtyske dramatikern Heiner Müller utifrån Shakespeares danske prins, pjäsen ”Hamletmaskinen” - som gjorde succé och gav Müller en kultstatus i väst.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Redan på tidigt 1960-tal hade Müller blivit utesluten ur DDR:s dramatikerförbund eftersom hans dramatik under åren gått från en socialrealistisk till en alltmer tvetydig stil. ”Att vara en maskin” hade Müller tagit från Andy Warhol och i intervjuer antog han att pjäsen gillades i väst därför att den kombinerade två kända ting; ”Hamlet” och ”maskin” - som en reklamslogan.
Müller reste runt i Europa och USA som en rockstjärna och med i sin ständiga cigarr, skinnjacka och svartbågade glasögon svarade han ironiskt och kryptiskt på intervjufrågor - att spela den tacksamme dissidenten låg inte för honom. Han lämnade aldrig DDR, trycket där gjorde att han kunde ”tänka bättre”.
Teaterkritikern Maria Edström borrar i Heiner Müllers massaker på Hamletfiguren och varför vi fortfarande behöver detta föga uppbyggliga stycke.
Scener ur: "Hamletmaskinen" Radioteatern Sveriges radio 1990 i regi och översättning av Stefan Johansson,"Die Hamletmachine" Hörspielstudio in the Funkhaus 1990 i regi av Blixa Bargeld och Wolfgang Rindfleisch och "HamletMachine" Theatre History Class vid U.C.L.A 2014 i regi av Bryan Puckett
En succé men en omdiskuterad sådan. Per Feltzin berättar om premiären 1935, om berättelsen och om debatterna efteråt. Vi hör bland annat Summertime, It ain't necessarily so och I got plenty o'nuttin.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Broadwaypremiären var 10:e oktober 1935 och dit kom Hollywoodstjärnor som Kathrine Hepburn, Leslie Howard och Joan Crawford - och operastjärnor som Kirsten Flagstad.
Gershwin skrev om sin samtid, 30-talets USA, och operan utspelar sig i Charleston, South Carolina. Slaveriet är i färskt minne, bomullsplantagerna drivs inåt landet och hamnen är full av fartyg. Det är långt söderut vid den amerikanska östkusten där fukt, stormar och högvatten ofta drabbar invånarna.
På Catfish row finns Bess, den vackra Bess som har problem med både män och kokain. Här finns hennes fästman Crown, en hetlevrad spelare och fixare av det mesta. Här finns Sporting Life - han handlar med både smuggelsprit och kokain.
Och - här finns den handikappade tiggaren Porgy. Han är lam i båda benen och tar sig runt med hjälp av en liten vagn... och sjunger.
Varför välja just den här inspelningen? Det finns snyggare, mera välsjungna och välspelade men den här har mycket mer dramatik. Det är en live-upptagning hämtad från en uppsättning som är en av de mest framgångsrika scenproduktioner någonsin. Mellan 1952 och 1956 var den på turné i USA, Europa, Sydamerika och Afrika.
Porgy och Bess är en succé men en med komplikationer. På 30-talet diskuterade man om det verkligen var en opera - med så mycket jazz och en berättelse om de fattigaste människorna. De trasiga. I en opera? Gershwin själv menade att det inte fanns någon annan musik som var mer amerikansk än jazz. All annan musik härstammar från andra länder och kulturer men jazzen är amerikansk. Perfekt för att skildra just den här historien.
Men, det var inte bara jazzen i "Porgy och Bess" som fick kritik, utan det blev också en diskussion om vem som har rätten att beskriva ett visst samhälle, att skriva om en grupp människor som man inte själv tillhör. Kunde verkligen judiska immigranter som tonsättaren George Gershwin och den textförfattande brodern Ira och ett vitt par från Södern gestalta svarta fattiga fiskare?
Då var det vanligt med blackface - svartmålade ansikten på vita skådespelare. För att undvika det skrev Gershwin in att endast svarta sångare fick spela. Men det har också tagits för ett utpekande av de svarta. Det underströk att berättelsen var ett öde enbart för afro-amerikaner. Som inte ens kunde tala ordentlig engelska. Porgy och Bess blev operan om svarta - i stället för bara en opera om svarta.
Gershwin själv avled två år efter urpremiären när man opererade en hjärntumör han hade fått. Men musiken - den spelades, precis som den spelas än idag.
En av konstnären Ernst Josephsons mest kända målningar från 1884 hänger på Waldemarsudde i Stockholm. Den målning som skulle visa för världen vad han ville som konstnär.
En målning som gjorde uppror mot Konstakademiens föreskrivna ideal och som istället banade väg för naturalismen och friluftsmåleriet. Och samtidigt som Strömkarlen blivit vår sinnebild för hur vi nu uppfattar Näcken, fann målningen ingen nåd i samtiden då alla ratade den.
En Klassiker av konstkritikern Mats Arvidsson från 2009.
En av de bästa litterära skildringarna av Europas grymma 1900-tal är Elsa Morantes ”Historien” från 1974. Den utspelas under andra världskrigets Rom och är skriven i en ursinnig vrede mot makten.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Den är också skriven med en oändlig medkänsla med de arkebuserade, stupade, torterade och ihjälfrusna. Ida Ramundo är nog en av litteraturhistoriens mest osannolika hjältinnor. Lite grå och oansenlig, åldrad i förtid men med en envishet och urkraft när det gäller att skydda sina barn. Egentligen är det kärleken hon skildrar, utifrån dess sista offer, den lille Useppe, frukten av en våldtäkt förövad av en tysk soldat.
Useppe har en överjordisk förmåga att förstå djurens språk. Det sägs att Elsa Morante, som dog 1984, inspirerats av en sann historia om en kvinna som hittade sin sexårige son död i hemmet med en vit vallhund vakande över sig.
När "Historien" kom ut i 70-talets rigida politiska klimat ansåg många kritiker att den var ointellektuell, rentav reaktionär. Men folket älskade den, och Morante hade låtit trycka upp den i en billighetsupplaga. På ett halvår sålde den i 800 000 exemplar.
En Klassiker av Ulla Strängberg.
Romanen Diva kom ut 1998 och stilen bröt av mot Monika Fagerholms tidigare böcker. Hedvig Weibull reser tillbaka i tiden och lyssnar på en intervju om drivkraften bakom att skriva Diva.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Tänk om det skulle kunna finnas en huvudperson i en roman som är supersmart. Och jättevacker. Och som är en 13-årig flicka som tar för sig utan att skämmas. En sådan huvudperson skriver den finlandssvenska författaren Monika Fagerholm fram i romanen Diva.
Samtidigt som Diva är en utopisk flicka, någon som "man inte trodde fanns", är hon märkvärdigt verklig. I Klassikern återvänder Hedvig Weibull till ett samtal som ägde rum tjugoett år tidigare, och som spelades in på en skruttig diktafon. Där berättar Monika Fagerholm om vad Diva betyder för hennes skrivande men också om att boken inte hyllats av alla läsare.
År 1968 vann ”I nattens hetta” fem Oscars. Filmen utspelar sig i en liten stad i den amerikanska södern, där en svart storstadpolis och en typisk sydstatssheriff förenar sig i jakten på en mördare.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Sedan dess har mycket hänt med skildringen av svarta och rasism på film. Mårten Blomkvist tycker ändå att "I nattens hetta" står sig, den känns förvånansvärt modern och det finns tryck i skildringen av den lilla staden och i den laddade stämningen mellan Sidney Poitiers coola storstadssnut och Rod Steigers lantissheriff.
Det är 1960-tal och kvalmig natt när en elegant Sidney Poitier stiger av tåget. Han sätter sig i väntrummet för att invänta ett kommande tåg men istället kommer han att om en stund möta någon som inte rör sig snabbt som tåget, Spartas plufsiga sheriff.
"I nattens hetta" är en thriller om en svart man som först blir misstänkt för ett mord, sedan blir indragen i jakten på mördaren och kommer att arbeta sida vid sida med en sävlig sydstatssheriff.
Den är full av atmosfär, den är en av de bästa amerikanska polisfilmerna från den tiden, och den känns förvånansvärt modern, enligt filmkritikern Mårten Blomkvist.
From the publisher's feed