
Sign up to save your podcasts
Or


Bödeln kan läsas som en antifascistisk kamproman, som belyser massans våldsdyrkan och flockmentaliteten. Men har den något att säga oss idag? Ulla Strängberg har läst om Pär Lagerkvists roman från 1933.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Håkan Möller, professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet, som skrivit om Lagerkvist i ”Ögonblicket och marknaden” menar att den i högsta grad är en röst i samtiden. Kanske har tiden hunnit ifatt Lagerkvist, som aldrig fick något större gensvar för romanen om den sorglige figuren som vandrar genom århundradena och bär människornas behov av att döda som ett kors.
En vecka innan Döderhultarn dör i mars 1925, täljer han sin märkligaste skulptur, Den obarmhärtige fosterfadern. Än idag är denna fulländat skulpterade misshandelsscen lite av en gåta.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Klassikern är gjord av Helene Alm.
Pinnstolen är en av våra mest älskade möbler. I 200 år har den hittat sin plats i svenska hem - hos allmoge och herrgårdar, i arbetarkök och funkisvåningar. Idag har den blivit en designikon.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Johan Wilhelm Thunander startade Sveriges första pinnstolsfabrik i Hagafors i Småland år 1863. Inspirationen kom från den engelska Windsorstolen, som en välbeställd dam på Hooks herrgård kommit i kontakt med och bett en snickare i byn att tillverka.
Hagafors pinnstolsfabrik blev en i raden av små fabriker i Smålandsskogarna som lade grunden till den småländska möbelindustrin. Fabriken köptes upp av Nässjö stolfabrik, som vid förra sekelskiftet var Nordens största möbelfabrik och sysselsatte hela staden. Den lades ned 1992 och den fina samlingen pinnstolar är numera inlåsta i ett källarutrymme- i väntan på en utställningslokal.
Nirvan Richter är arkitekt och formgivare.
– Om det är nån möbel som man kan säga är ursprunget till den småländska snickeriindustrin är det pinnstolen, för den var så oerhört enkel att tillverka. En trampsvarv var allt som behövdes.
– Jag gillar saker som har lång hållbarhet och som man kan leva med under lång tid, och det är fallet med pinnstolen. Modellerna som har blivit ett slags ikoner idag har ett rykte om att vara unika, men de är ju gjorda efter gamla förlagor som har förenklats.
– Pinnstolen är ungefär som en japansk haiku. Man kan destillera ner den till det allra finaste, den är materialsnål och det går att få hög sittkomfort. Men lyfter den med ett finger men trots det kan den vara en stor gest i rummet.
– Den är bondenkel helt enkelt!
Ulla Strängberg
[email protected]
En annan bild av revolutionären och den knivskarpa teoretikern Rosa Luxemburg får man i hennes ”Fängelsebrev”. Hon studerar molnen och uppmuntrar håglösa vänner.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
När Rosa Luxemburg arresterades 15 januari 1919 stoppade hon Goethes Faust i handväskan. Hon och spartakistkollegan Karl Liebknecht misshandlades, sköts och slängdes i Landwehrkanal i Berlin.
Rosa Luxemburg var internationalist. Hon trodde på spontana massstrejker, en långsam resning underifrån. "Arbetarklassens väg till seger är beströdd med nederlag", sa hon i talarstolen. Hon hamnade i fängelse första gången 1904 för ärekränkning av tyske kejsaren. Hon uppmanade tyska arbetare att vägra ta till vapen 1914, att krigsstrejka, vilket inte skedde. Hon satt åter i fängelse 1915-1918, kom ut och var med och grundade Tysklands kommunistiska parti.
Nu är det 100 år sedan hon mördades men fortfarande vallfärdar människor till henens grav i Lichtenberg i östra Berlin. Katarina Wikars läser hennes "Fängelsbrev" i översättning av Ture Nerman och funderar över den film om henne Rainer Werner Fassbinder aldrig hann påbörja.
Ur arkivet: Ingegerd Lundgren, Karin Borgström, Bo Gustafsson, uppläsningar av Claire Wikholm och Alexandra Tolstoy.
I sportlovstider kanske det kan passa med en färd längs en numera världsarvsklassad järnvägssträcka i schweziska Alperna. Ciceroner är Karsten Thurfjell och Gunnar Bolin.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Glaciärexpressen som förbinder skidorterna Zermatt och St Moritz brukar kallas ”Världens långsammaste expresståg”. Färden tar åtta timmar och passerar 291 broar och 91 tunnlar, varav Furkatunneln är den längsta med 15,4 km och en stigning på 1500 meter, upp till Furkappassets snövita glaciärlandskap. Sedan 2008 finns denna järnvägssträcka på Unescos världsarvslista. Måns Westfelt läser ur Eyvind Johnsons skildring från sin resa på tåget i Dagbok från Schweiz 1948
1998 hade filmen ”American History X” av Tony Kaye premiär. Men den är fortsatt högaktuell. Emma Engström om filmen och vad den kan påminna oss om idag.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Med attentat som det mot en synagoga i amerikanska Pittsburgh i slutet av oktober 2019 där elva personer sköts ihjäl, har filmen American History X blivit aktuell igen.
När den kom 1998 sedan fångade den hur 90-talets sociala spänningar i Los Angeles ledde till att nynazistiska gäng växte fram. Idag kan den påminna om att extremism växer bäst i slutna rum.
Emma Engström om veckans Klassiker, American History X, i regi av Tony Kaye och med manus av David McKenna.
Vågar man se om en film som gjorde stort intryck på en för många, många år sedan? Anna Tullberg börjar med att ta sig in på Staatsbibliothek zu Berlin, där änglarna i ”Himmel över Berlin” hängde i Wim Wenders film från 1987.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Änglarna som vandrar runt i ett sargat Västberlin och avlyssnar människornas innersta tankar. En stad som lämnats märkt av ett krig.
På det öde Potsdamer Platz irrar en vilsen man som inte hittar tillbaka till det som var före kriget, och inte känner sig hemma i det som blivit sen. Han sjunker ner i en dumpad fåtölj.
Ett förvirrat Europa, där livet ändå gått vidare. Det går att dricka kaffe och känna vad det smakar. Det finns kärlek. Det ska bli bättre imorgon.
Producent Anna Tullberg
Ingen kunde strukturera feber som författaren Stina Aronson. ”Feberboken” är ett modernistiskt manifest från 1931 med ord fortfarande bär: bitterbrev, samhällsmikrober, nervspetsliv.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
"Jag tror jag måste dö för att ge ut den här boken. För mig blir döden i så fall en litterär sak, en kompositionssak".
Redan 1929 hade Stina Aronson skickat in "Feberboken" till den litteraturpristävling dit också den finlandssvenske modernisten Henry Parland hade sänt sitt tunna trasiga romanfragment "Sönder". Värt att notera är att ingen av dem vann och att båda texterna fortfarande känns hypermoderna.
"Feberboken" kretsar kring före under och efter mötet i Paris mellan författaren Mimmi, 32, som längtar ut ur sitt borgerliga äktenskap och den glupske poeten Hugo, 23, som vill skriva dynamiska symfonier och välta världen med vital erotik.
"Feberboken" är 130 sidor vånda, fixering och ett begär som måste låta sig skrivas, Hugo är liksom predestinerad till att bli i bok. Det går att lägga en söndersprängd dramaturgisk kurva över denna feber, upptakt och intrig, "fabulera orkar jag inte – jag upplever allt för massivt för att riva upp och väva om det."
När "Feberboken" kom ut under pseudonymen Mimmi Palm 1931 ansågs den vara pinsamt självbiografisk, för alla visste ju att den handlade om Stina själv och hennes relation till poeten Artur Lundkvist. "Kvinnlig bikt, hysteriska monologer" var några omdömen.
Ingen såg den som ett modernistiskt manifest, skriver Ebba Witt Brattström i förordet till den nya upplagan. Det var inte lätt att vara reflexiv kvinna i trettiotalets primitivistiska strömningar.
Mimmi skriver sig genom kapitlet Hugo, alltmer lakonisk, och inser att hon måste täcka hans försvinnande med medel ur egna fonder. "Detta är slutet mellan två ordtränade individer med förhandskunskap."
Som uppläsare bl.a. Sara Lundin och vi hör också Stina Aronson ur radioarkivet.
Katarina Wikars
[email protected]
När konstnären Carl Fredrik Reuterswärd gick bort så stod det Closed for holidays i tidningarnas dödsannonser stängt för semester.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Det här lilla meddelandet anspelade också på ett av hans allra mest kända verk, en annons införd på sidan 10 i New York Herald Tribune i januari 1963.
Det är ett minimalt konstverk, bara 5 gånger 45 milimeter, men gesten var desto större:
Reuterswärd trängde sig in mellan världsnyheterna bara för att meddela att han tänkte stänga butiken. Vilket han förstås inte gjorde.
Måns Hirschfeldt
[email protected]
From the publisher's feed