Klassikern

Klassikern

By Sveriges RadioSociety & Culture
Download on the App Store

Klassikern episodes

  • Var inte rädd – en av de mest älskade psalmerna

    En av de mest älskade moderna psalmerna är Ylva Eggehorns ”Var inte rädd” (psalm 256) med musik av Lars Moberg. Vid minnesceremonierna vid tsunamin i Thailand sjöng man den när kistorna skickades hem.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

    "Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken". Så börjar författaren Ylva Eggehorns dikt som hon skrev 1972 och som tonsättaren och kyrkomusikern Lars Moberg tonsatte två år senare.


    "Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken."


    Första meningen är naivt enkel, men ekar ändå av historiska symboler och religiöst språk. I Bibeln säger Jesus ofta: Var inte rädda.

    Den innehåller en spänning. Vad är det för hemligt tecken, vad ska det säga mig?
    Det hemliga är något som är dolt för oss, men det är inte farligt - det är istället ett löfte om trygghet.

    En psalm som älskas av människor som inte är religiösa eller av människor som tror på en annan Gud. Eggehorns dikt är både öppen och konkret. Lätt att tolka på olika sätt - men - ändå precis. Den handlar om slutet. Döden. Men också om förändringar som inte är så drastiska. Jag har hört att den använts vid en vigselliknande ceremoni mellan två män. Människor som bryter ny mark kan lyssna på den. Rädsla kan vara stor och mindre stor.

    Men döden är där och då kan dikten ge tröst.

    Som efter tsunami-katastrofen i Thailand.

    Varje gång kistorna med de döda svenskarna skickades hem sjöng man Var inte rädd. Den finns också inristad i en svart minnessten vid havet vid Phukets flygplats.

    Per Feltzin

    I Klassikern är det Rigmor Gustafsson och Steve Dobrogosz som framför Var inte rädd i en inspelning gjord här på Sveriges Radio 1999.

    I psalmboken har den nummer 256 och finns under rubriken "Förtröstan- trygghet" tillsammans med - bland andra - de tre stora psalmerna:
    Vår Gud är oss en väldig borg av Martin Luther och Tryggare kan ingen vara och Blott en dag av Lina Sandell.


    I de första fyra raderna avslöjar Eggehorn att det hemliga tecknet är ett namn som skyddar dig.
    Det är troligen Gud, med tanke på att det ändå är en psalm, men det sägs inte.
    Oavsett: Det är någon som kan ta bort din rädsla, någon som kan skydda dig i allt.
    För även om du är ensam, är din ensamhet större än du själv.
    Och runt omkring dig finns det stränder, i sanden finns det spår - och dem kan du följa mot ljuset...

    Vi har det igen. Spår, hemliga tecken.

    "Var inte rädd" har inte sonettens form, men liknar den. Två rader fler än sonettens 14, men det finns på ett liknande sätt vissa rimord som håller ihop dikten. Det är oftast tio stavelser per rad.
    Dikten består av fyra delar och varje har i sin tur fyra rader.

    I den första delen är det bara ett namn, just bara det ordet som skyddar dig - och -
    "Var inte rädd" betyder att du inte behöver vara orolig för att sänka garden, att lämna det trygga och färdas mot det okända.

    I den andra delen är det en person som väntar på dig, som älskar dig, men som också ger dig ett ansvar. Det är inte ensidigt.
    I ett religiöst perspektiv, där han är skaparen, så är han också ljuset i ett mörker, han ger dig liv och han tar ditt liv. Men: "Var inte rädd."

    Boken Psalmernas väg är ett kommentarverk till Den svenska psalmboken. Där berättar man om bakgrunden till Eggehorns dikt. Hon var 22 år 1972 när hon träffade en ung kvinna och hennes far. De var judiska flyktingar och modern hade dött långt tidigare och brodern hade nyligen tagit sitt liv. Eggehorn ville - citat - "skriva något som skulle bli värdigt hennes ovanligt mogna sätt att förvalta sitt livs varför." Slut på citat.

    Eggehorn ville inkludera flera, med olika tro, genom att utesluta det specifika namnet Gud.


    Vi har spåren i sanden, vi har hemligheten, vi har någon som längtar efter dig, men som också ger dig betydelse i hans liv.

    Han är ljuset, men.... "Det finns en mörklagd hamn."

    Så då går vi på stranden, följer fotspåren som rör sig längs strandkanten... Vi ser mot gräset i kanten där sanden övergår i ljungdungar och små vindpinade tallar... vi går där... och långt borta ser vi ljuset från en stad... det är en stad med liv men med en hamn som ligger i skugga från ljuset. Mörkret gör att vi inte ser hamnen men vi går mot den.

    Där finns en överfart - en hamn, där skeppen lämnar land, men inga anlöper.

    Så når du till sist hamnen. Att du skulle komma dit har du vetat hela ditt liv. "Du är på väg." Här finns det där ljuset som flera av de som varit nära döden talar om. En ljustunnel. Det strålar ett ljus - "en dag blir natten vit". "Stjärnor växer ur hans famn."

    Eggehorns dikt är alltså både öppen för tolkningar och sakligt konkret. I sin enkelhet hittar vi ändå mycket av det vi känner väl till. Symbolorden strand, spår, hamn, sand. Mysteriorden som hemlighet och tecken. De religiösa orden som kärleksfrid och evighet. Och: Var inte rädd.


    Var inte rädd, det finns en mörklagd hamn.
    Du ser den inte nu, men färdas dit. "

    10 min
  • Bauhaus i Dessau – på besök i modernismens urhem

    Mats Arvidsson och Karsten Thurfjell tog sig till Dessau för att besöka denna modernismens vagga, Bauhaus.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

    Det har kallats för modernismens urhem, Bauhaus i tyska Dessau.
    Enligt Nationalencyklopedin beskrivs grunden till verksamheten så här: "Staatliches Bauhaus in Weimar, pedagogiskt och designhistoriskt viktig konst- och hantverksskola, grundad av Walter Gropius 1919 efter en sammanslagning av den konsthantverksskola som Henry van de Velde lett sedan 1902 och konstakademin i Weimar. Gropius avsikt var att upphäva gränserna mellan hantverk och konst och att foga in dem i ett arkitektoniskt sammanhang."

    1925 flyttade verksamheten till Dessau - tvingad därtill på grund av den politiska utvecklingen. I början av 30-talet stänges skolan helt och lärarna lämnade Tyskland.

    1939 återuppstod skolan i USA under namnet Institute of Design i Chicago.
    Mats Arvidsson och Karsten Thurfjell tog sig till Dessau för att besöka denna modernismens vagga.

    10 min
  • "Blair witch project"- en banbrytande skräcksuccé som tog vägen via Internet

    Matilda Källén minns en skräckfilm som förnyade genren.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    När "Blair witch project" hade premiär 1999, gick spekulationens vågor höga. Var filmen dokumentär? Var den sann?

    I kulisserna fanns en lyckad marknadsföringskampanj – en av de första som framförallt fokuserade på internet.

    Men det var inte bara marknadsföringen som gjorde "Blair witch project" så populär. Det är inte på grund av marknadsföringen som filmen fortsätter att skrämma vettet ur publiken, 20 år efter premiären.

    Med sin skakiga handkamera, sitt sätt att skapa rädsla utan att någonsin visa ett monster, och sitt återerövrande av häxan som en ond figur, gjorde filmen upp med flera av 90-talets skräckfilmstrender. Genren blev aldrig mer sig lik.

    Matilda Källén
    [email protected]

    10 min
  • Rambo – historien om att hitta ett namn

    Bakom Rambo hittar vi förutom Sylvester Stallone även Hisingen, ett äpple och en författare som desperat söker ett namn.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

    Det är 1971 och författaren David Morrell som då bor i Pennsylvania sitter och sliter med sin debutroman. Han har bestämt sig för att den ska heta First Blood, men problemet är att han inte har något namn ännu på sin ”hjälte”, den hemvändande Vietnamsoldaten.

    Morrell har kört fast. ”I struggled to find that Character´s name”.

    På eftermiddagen kommer hans fru hem från affären. Hon har köpt äpplen, en ny sort, säger hon. Han är mitt uppe i sitt skrivande, han har annat att tänka på, kanske blir han irriterad när hon berättar om dom nya äpplena som ska vara så goda. Men han vill ju inte vara otrevlig så han tar han ett äpple, biter i det lite förstrött och tycker det har en frisk och fin smak och frågar vad det är för sort. Hon säger att äpplet heter Rambo.

    Då klickar det till hos David Morrell. Han känner direkt styrkan och kraften i namnet Rambo.

    Debutromanen First Blood - som på svenska heter Tvekampen - blir en succé och så föds actionhjälten, Vietnamveteranen, supersoldaten som har sin egen agenda. Och boken blir till film med Sylvester Stallone, alias John Rambo.

    Sylvester Stallone har gjort många andra roller under sin karriär, men det är med den våldsamme krigaren Rambo han fick sitt stora internationella genombrott.

    Och – och här kommer det mest häpnadsväckande - därmed är han för evigt sammanbunden med Hisingen och Göteborg!

    För det där äpplet som David Morrells fru köpte i Pennsylvania 1971 odlades ursprungligen vid Rambergets fot på Hisingen, i Göteborg. Peter Gunnarsson hette lantbrukaren som mer än 300 år tidigare utvandrade till Amerika. Det var 1639.

    Han tog sig namnet Peter Gunnarsson Rambo efter berget därhemma, och Rambo gav namn åt en av hans äppelsorter som bl a användes till cider.

    Det gick väldigt bra för Gunnarsson Rambo. Släkten Rambo - liksom äpplena med ursprung från Ramberget - spred sig i Delaware och grannstaterna. Det finns beskrivet i boken The Rambo Family Tree, en släkthistoria som sträcker sig över 350 år, från 1611 till 1986, skriven av Beverly Nelson-Rambo.

    Det var det goda äpplet som fick David Morrell att ge sin huvudperson namnet Rambo, men han tänkte också på att namnet påminde om engelskans sätt att uttala den franske poeten Arthur Rimbauds namn, alltså Rambou, och det var inte alls fel association, tyckte han. Tvärtom. Morrell var väl förtrogen med Rimbaud och tyckte att hans mest kända verk, En tid i helvetet, kunde ses som en metafor över den här f d Vietnamsoldatens upplevelser.

    Att huvudpersonen i en bok eller film har ett namn som stämmer överens med personen man vill skildra och som dessutom fastnar lätt hos publiken, den sortens psykologi har Morrell utvecklat i sin essä What’s in a name. Och det kanske också gäller för äpplen?

    I Sverige dog äpplet Rambo ut under den hårda vintern 1709 som tog död på de flesta fruktträd i landet. Men när Carl von Linné firades stort 2007, kom äpplet tillbaka genom ympkvistar från USA och det var USA:s ambassadör som fick plantera Rambo på nytt. Det skedde inte vid Ramberget utan i Uppsala.

    Sylvester Stallone tillfrågades om medverkan vid återplanteringen i Sverige men tackade nej.

    10 min
  • Den skyddande himlen av Paul Bowles – kultroman om att färdas allt längre ut i öknen

    Paul Bowles skickade ut amerikanerna i Sahara i sin debutroman ”The Sheltering Sky” 1949.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

    Som Bertolucci sedan gjorde en lite utvattnad filmatisering av med Debra Winger och John Malkovich som det äkta paret Kit och Port. Som förutom hundra resväskor tar med sig sina egna trauman och missbruk ut i hettan och tomheten. Kit vacklar runt i pumps av ödlehud och pimplar champagne. Port drivs av en rastlös längtan bort och vidare och aldrig tillbaka. Öknen skalar av människan, bryter ner försvaren, tunnar ut den skyddande himlen.

    Paul Bowles som också var kompositör, kom från New York till Marocko på fyrtiotalet och blev kvar där. På åttiotalet blev han kult och unga adepter vallfärdade till hans hem. Han dog 1999.

    Ett program av Katarina Wikars.

    11 min
  • Eat it – parodin på Beat it

    I över 35 års tid har han tagit andras låtar, gjort sig löjlig och sålt miljontals album.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

    Med hjälp av MTV, Michael Jackson och sina flinka dragspelsfingrar slog Alfred Yankovic igenom 1984 och blev Weird Al med en hel värld.

    Musikparodiernas mästare Weird Al Yankovic fick så sent som för fem år sedan för första gången toppa Billboardlistan. Men allt startade 1984 för Weird Al, när världens största artist, släppte en singel från världens kanske största album.

    Michael Jacksons Beat it från albumet Thriller – blev parodilåten Eat It.

    Parodiversionen var mindre intresserad av originalets gängvålds-tematik och mer intresserad av att du minsann inte skulle lämna någon mat på tallriken. Låten slungade iväg Weird Al Yankovic med en sådan kraft att han inte verkar ha landat riktigt än.

    Det som hände med Eat it skulle visa sig vara ett startskott snarare än en engångsföreteelse. Gång på gång under de 35 år som följde skulle Weird Al Yankovic plocka upp samtidens populäraste musikaliska uttryck, göra sig larvig och totalt sälja över 12 miljoner skivor världen över.

    Joakim Silverdal
    [email protected]

    10 min
  • Spionen som kom in från kylan – John le Carrés succéroman som blev film

    En upp och nervänd James Bond kallades filmen ”Spionen som kom in från kylan” när den kom 1965 och som byggde på John le Carrés succéroman med samma namn.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

    Spionlivet på båda sidorna om den nyss uppförda Berlinmuren och det tysta kriget mellan väst och öst skildrades här i all sin sjaskiga komplexitet med Richard Burton som i rollen som den brittiske agenten Alec Leamas.
    Maria Edström har sett om filmen i regi av Martin Ritt.

    10 min
  • Goethes Valfrändskap – en modern roman från 1809

    ”Valfrändskap” utkom första gången 1809 och har sedan dess varit föremål för många tolkningsförsök.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

    Den kan läsas på många olika sätt vilket gör den till en mycket modern roman, trots sin ålder.

    Termen "valfrändskap" har Goethe lånat från den svenske 1700-talskemisten Torbern Bergman och den betecknar den dragning mellan två ämnen som kommer dem att uppgå i varandra.

    Goethe har använt begreppet för att beskriva relationer mellan människor. Han låter paret Edvard och Charlotte få besök av kaptenen, en ungdomsvän till Edvard, och av Charlottes unga släkting Ottilie. Edvard och Ottilie blir häftigt förälskade och ett liknande förhållande uppstår mellan Charlotte och kaptenen...

    Programmet sändes första gången 26/9 2009.

    10 min
  • "Menuet" ur "Le Tombeau de Couperin" av Maurice Ravel
    Den vackraste musiken för vänner som dödats i kriget. Det skrev Ravel under första världskrigets slut och Per Feltzin närstuderar ett av de sex stycken som bildar sviten Le Tombeau de Couperin.

    Gång på gång väljer jag att lyssna på Maurice Ravels Menuet ur Le tombeau de Couperin. Fyra minuter och fyrtioen sekunder instrumental musik. Blåsarna går rätt in i melodin. Oboen har solot men stöds av klarinetter och fagotter. Strax därefter ett engelskt horn och senare flöjterna. Stråkarna knäpper på strängarna de första takterna innan de låter de långa dragen ta över. Det är melankolisk musik. Melodiös, melankolisk musik.
    Sviten spelades för första gången 11 april 1919. Ravel skrev den först för piano under första världskriget. Han var chaufför i det militära, han körde trupper till fronten. Sviten var tänkt som en hyllning till 1700-talets musik, i synnerhet den franska och den tillägnades tonsättaren Francois Couperin. Men kriget hade gjort Ravel sjuk, trött och sömnlös. I början av 1917 dog Ravels mor 76 år gammal. Han slutade komponera under tre år och slutförde bara äldre projekt. Han var då gäst hos monsieur och madame Fernand Dreyfus i Lyons-la Forêt nordväst om Paris. Madame Dreyfus var Ravels "marraine de guerre" - ett slags frivillig stöd under kriget. En person som tog hand om en, skickade tidningsklipp och små presenter till fronten. Man har funnit 55 brev från Ravel till henne under några månader 1916. De berättade mycket om krigsupplevelserna och Ravel vilade ut hos paret under och efter krigsslutet. Där skrev han färdigt pianooriginalet Le Tombeau de Couperin och dedicerade de sex småstyckena till sex olika vänner som dödats i kriget. Tombeau är en term för minnesmusik och just stycket Menuet tillägnade Ravel Jean Dreyfus. À la mémoire de Jean Dreyfus. Det var en styvson, som det hette då, till Ravels marraine de guerre Madame Dreyfus.      När sviten spelades för första gången på en konsert blev de så väl mottagna att alla sex stycken fick spelas en gång till. Några undrade över det ljusa anslaget i musiken och då replikerade Ravel: "De döda är sorgsna nog, i sin eviga tystnad."      Det vi talat om hittills ger oss ledtrådar till musiken. De döda vännerna under första världskriget, mamman, "marraine de guerre", barocken och de danssviter man ofta skrev då och 16- och 1700-talen som Couperin levde och skrev musik i. Tombeau de Couperin. Minnesmusik. Det är alltså sorg och kaos runt Ravel och han skriver något av det vackraste som finns. Jag tänker ofta på den fantastiska kreativitet som övergångsperioder som 1920- och 1950-talen uppvisar. Efterkrigsperioder är dynamiska. Nya perspektiv, nya sätt att se saker på får utrymme. Ett exempel: Året efter, i februari 1920, arrangerade Ravel själv om fyra av de sex styckena för orkester och den här orkestersviten blev sedan i november 1920 grunden till en balett för Rolf de Marés Svenska baletten. Minst 165 gånger framfördes de Marés och Jean Borlins koreografi till Ravels musik. Premiär på Théâtre des Champs-Elysées.     Menuetten är skriven i G-dur. Allegro moderato, tre-fjärdedels takt. Orkestern består av två flöjter, oboe, engelskt horn, två klarinetter, två fagotter, två horn, trumpet, harpa och stråkar. Den är skriven i en klassisk form, med ett tema som förändras och återkommer. Orkestreringen är återhållen, här hör vi de olika instrumenten kristallklart. Oboen är det främsta soloinstrumentet, men också flöjten och det engelska hornet har solopartier. Hornen och trumpeten ger färg, men lägger sig inte i strukturen. Melodilinjen är betonad och oftast får harpan och stråkarna knäppa fram accenterna. "Det finns en innesluten melodisk grund i all väsentlig musik", ska Ravel ha sagt. En oerfaren oboist kan i början av Menuet få problem med andningen. Det går inte fort, men artikulationen är viktig. Det finns något folkviseaktigt som bryter igenom då och då. En vemodig barnvisa. Men historiskt har G-dur ofta använts när man...
    10 min
  • Månen Tur och Retur – om skuld, spänning och Tintins personlighet

    1959 började den första versionen av Tintinäventyret ”Månen tur och retur” publiceras.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

    Först som en följetong med titeln "On a marché sur la lune" (Man har gått på månen).

    Sen omarbetade Hergé äventyret som så småningom kom ut i två delar.

    Att läsa Tintin är för många människor den fullkomliga avkopplingen, spänning blandas med slapstick och dessutom hamnar man i främmande länder!

    Louise Epstein läst "Månen tur och retur" och intervjuat Tintinöversättaren Björn Wahlberg och pratat om skuld, spänning och Tintins personlighet.

    10 min

About Klassikern

From the publisher's feed

Kulturredaktionen lyfter fram klassiska verk ur historien och utnämner moderna Klassiker.