Kluvet land

I Sverige finns 77 000 unga som varken pluggat eller jobbat på tre år.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

– Ganska hemskt att man kan försvinna bara sådär helt plötsligt.

En dag stannade Victor Yngman i Skellefteå hemma från skolan. Det slutade med att han satt hemma i hela två år. Spelade spel, kollade film och sov.

– Jag lämnade inte huset särskilt ofta. Vad ska man säga i en diskussion när man bara sitter och spelar om dagarna. Livet kändes helt meningslöst när jag bara var hemma och gjorde ingenting, säger han.

Marwin Nilsson på Arbetsförmedlingen har räknat ut hur många unga som varken pluggat eller jobbat på tre år. Han är förvånad över att de är hela 77 000 personer.

– De ökar i nästan samtliga landets kommuner. Det är ingen som vet något om dem egentligen. Det är ett allvarligt samhällsproblem att så många unga hamnat helt utanför. Det är ju de som ska ta över och producera framöver.

Kluvet Land hänger med Uppsök Malmö som knackar dörr i jakten på ungdomar som tillbringar dagar, månader och år utan att vare sig plugga eller jobba. Mohammed El Jaouni som nyss börjat jobba på Uppsök Malmö var en av dem.

– Jag var som alla andra ungdomar. Inget jobb, ingenting att göra om dagarna, ingenting att vakna för på morgonen. Sen träffade jag killarna från Uppsök Malmö och de började motivera mig. Visade att det aldrig är för sent. Det finns alltid jobb om man söker rätt, säger han.

Ett program av reportrarna: Filippa Armstrong, Mikael Olsson och Anna Burén
Producent: Magdalena Martinsson
Projektledare: Agneta Kellgren och tekniker Björn Nitzler

I Danmark tackar många systemet Flexicurity för den låga arbetslösheten bland unga.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Där kan man få jobb på direkten och sedan sparken lika fort. I Lappland väger tryggheten tyngre.

– Jag gick in på bageriet för att säga hej till en kompis som jobbade här. Hon undrade varför jag inte sökte jobb på bageriet och så gick hon och hämtade chefen och jag skrev under kontraktet. Det var störtskönt att få börja jobba med detsamma, säger Astrid Böttiger i Köpenhamn.

23-åriga Felicia Sjölander har också flyttat över sundet i hopp om att enkelt få ett stadigt jobb i Köpenhamn. Jobb fick hon, men särskilt stadiga var de inte.

– Jag jobbade på ett kafé under en månad. Dagen före ett pass fick jag ett sms från chefen där det stod att vi har inte användning för dig på kaféet så du behöver inte komma in i morgon och inte framöver heller. Det var väldigt oväntat och jobbigt. 

Kluvet Land åker 128 mil norrut från Köpenhamn. Trots att det här är glesbygd så sticker Dorotea ut med en relativt låg arbetslöshet bland unga. En viktig förklaring är företaget Datakompisen. Precis som på bageriet i Köpenhamn är det i stort sett bara unga som jobbar här.

22-åriga Fredrik Abramsson tog flyttlasset hit för att få jobb. Ett fast jobb, långt ifrån osäkerheten i Köpenhamn. 

– De ringde och sa att det fanns jobb. Det var bara att hoppa i bilen och köra. Att få jobbet och börja få rutiner är det bästa som hänt mig.

De skulle kunna fylla tio Globen. Eller 6000 skolklasser. De lever som förvuxna tonåringar hemma hos sina föräldrar.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I Sverige är ungdomsarbetslösheten omkring 25 procent.

– Jag får aldrig chansen att starta mitt liv. Och flytta hemifrån till exempel, säger Simon Bergquist som varit arbetslös i nästan ett helt år.  

Hur är det att vara vuxen, men leva som en tonåring hemma hos pappa? Varför får Matilda med magisterexamen knappt komma på en enda anställningsintervju? Vad händer när du är 28 och inte kan stå på egna ben?

– Ibland undrar jag hur mycket mina barn sinkar mig, säger Matilda Audas Björkholm.

Ett program av reportrarna: Anna Burén och Anna Landelius
Producent: Magdalena Martinsson
Projektledare: Agneta Kellgren
Tekniker: Björn Nitzler

Timvikariat, projektanställning, provanställning, säsongsjobb, vikariat, ett nytt projekt och över till nästa timvikariat.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

De tillfälliga anställningarna har ökat dramatiskt bland unga i Sverige.

– Jag har blivit helt knäckt i perioder för mina tankar ligger hela tiden på jobbet. På när jag ska få jobba. Och får jag vara ledig den här gången? Och oj - jag måste avboka det där för hur mycket lön kommer jag få den här månaden? Säger Moya Milton, undersköterska i Umeå.

De fasta jobben har minskat dramatiskt sen början av 90-talet. Sverige ligger i topp av de nordiska länderna. Mer än hälften av de unga som jobbar har en anställning med slutdatum. Och det är mycket vanligare bland tjejer än bland killar. 

– Jag ställer klockan på halv sju varje morgon. Sen klär jag på mig och gör mig i ordning. Sen sitter jag och väntar. Antingen på att telefonen ska ringa. Eller att klockan ska passera nio så att jag kan planera vad jag ska göra den dagen, säger Josefine Lindskog i Bromölla.

Klyftan växer mellan dem som harvar i vikarieträsket och de priviligierade fastanställda.

Ett program av reportrarna Anna Burén och Anna Landelius
Producent: Magdalena Martinsson
Projektledare Agneta Kellgren
Tekniker: Björn Nitzler

När kommunen ville lägga ner deltidsbrandkåren gick Trönöborna i Hälsingland ihop och startade sitt egna brandvärn med frivilliga krafter.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Och så ser det ut runt om i landet. När det offentliga samhället allt mer drar sig tillbaka blir det landsbygdsborna själva som får se till att det går att tanka bilen eller köpa mjölk.

Lena Åkerlind är en av många engagerade i Trönö. Och när det gäller brandvärnet tycker hon det känns tryggare att det drivs med ideella krafter.

–  Man kan ju tycka att det offentliga eller det kommunal ska stå för sådana här grundläggande frågor. Å andra sidan i de här tiderna av nedläggning så är jag betydligt mer säker att verksamheten får vara kvar när vi har hand om den själv, än att papperen ligger på något bord och väntar på en klubba, säger Lena Åkerlind.

Och folk på landet får bereda sig på att göra mer själva framöver menar historikern Lennart Johansson i Växjö.

– Det är väl en väg tillbaka, att det blir ideella krafter som tar över igen för att hålla detta levande. Det kommunala ansvaret när det gäller landsbygden har i praktiken minskat och kommer att minska, när kommunen drar sig tillbaka finns det inga kommersiella krafter som kan driva något, underlaget är för litet, säger Lennart Johansson.

I den lilla byn Agunnaryd i södra Småland jobbar de 650 invånarna ideellt omkring trettiotvå timmar var om året. Alltså nästan en arbetsvecka per person och år för att stötta affären, caféet, brandvärnet och bensinmacken.  

I en rapport till regeringen konstaterar forskare vid Ersta-Sköndal högskola att vi svenskar är exceptionellt aktiva internationellt sett. Forskarna har räknat ut att det frivilliga arbete som svenskarna gör motsvarar 400 000 årsarbeten. Och det är i mindre städer och samhällen och på landsbygden man är som mest aktiv medan människorna i storstadsregionerna verkar lägga mindre tid på frivilligarbete.

Reportrar: Anna Burén och Sven Börjesson
Teknik: Björn Nitzler
Producent: Agneta Kellgren

Sommarens sista Kluvet Land berättar fantastiska berättelser om kreativa människor som kan skapa sånt som andra inte trodde vara möjligt.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Vi besöker den lilla byn Saxnäs i Lapplandsfjällen där kulturen lever och frodas i ett fullständigt unikt konstmuseum med konst av de stora och med Gerd Ullander som både konstnärlig ledare och kulturmotor. I familjen egna vardagsrum hålls också konserter med jazzens världsstjärnor för både Saxnäsbor och förvånade besökare.

– Jag har alltid försökt kombinera det så att skolbarnen fått träffa musikerna under skoldagen och så på kvällen har vi haft konsert för vuxna.

Vi hälsar också på i Lammhult i Småland. Här har ett av Sveriges mest kända varumärken för möbler växt fram och här satsar man på att bli skandinavisk designhuvudstad. Nina Litgård driver möbelbutik.

– Jag trivs här tillsammans med de andra, det är mycket så att vi gör någonting tillsammans och det är viktigt, tillsammans är man väldigt mycket större än man är själv och i en storstad är man själv. Här är vi ju tillsammans på ett annat sätt även om man kan kalla det konkurrenter så är vi faktiskt kollegor, vi drar tillsammans, säger Nina Litgård.

Johan Sjöberg, möbelrikets ordförande och delägare och inspiratör till mycket av det som finns i möbelriket säger att om alltihopa legat i en storstad så hade det inte funnits.

Du har mycket kontakter i Stockholm med politiker och myndigheter, hur fungerar de kontakterna?

– Ja, de fungerar ju så att jag kommer till dem och vi blir väl mottagna. Men att få ut dem på landet, nä, de vet ju inte vad som finns utanför tullarna kan jag säga. Det är oerhört omständligt att få folk att komma utanför Stockholm. Men, då får man åka till dem.

Johan Sjöberg pratar också om vikten av att träffas och prata.
– Man måste ha mötesplatser, om det är i kyrkan eller världshuset eller om det är sommarinvigning eller möbelriksdag eller något annat, eller som vi har nu hyvelbänksfest som nu på söndag, spelar ingen roll. Man måste ha aktiviteter hela tiden så att folk samlas. Det är receptet.

Konstmuséet i Saxnäs, den medelhavsinspirerade Ricklundsgården, skapades av konstnärparet Emma och Folke Ricklund i tidigt 1900 tal. Det är idag både museum och ett ställe för konstnärer att komma och jobba. Tomas Colbengtsson, konstnär med samiska rötter är glad att kunna ställa ut utanför de stora städerna.

– Jag skulle säga att det är ju en manifestation, det är ju Emma och Folkes brinnande kärlek för konst. Jag kan tänka mig att på den tiden också när det här byggdes var det ett främmande element. I de här karga fjällmiljöerna var det ett hårt arbete att överleva, och då fanns inte ens tanken på att skapa  någonting sånt här, säger Tomas Colbengtsson.

Ett program av reportrarna Anna Burén och Sven Börjesson, producent Agneta Kellgren

Följ med till England. Där har flyttströmmen vänt. Här flyttar de som har råd ut på landet.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I England har flyttströmmarna från landsbygden in till städerna vänt. Idag flyttar fler ut på landet och färre till de stora städerna. Chris Head bor i den lilla byn East Harptree i sydvästra England. Han jobbar med landsbygdsutveckling och tillhör själv en av de som flyttat ut.
– Jag och min fru ville bo på en plats där man känner sina grannar, och där man kan vara en aktiv del av samhällslivet, en del av en bygemskap, säger Chris Head.

Men det är inte vilka som helst som flyttar ut, idag är flyttmönstret också en fråga om vilka som har råd. Stadsbor som inte har råd att bo på landet pendlar ut till landsbygden för att arbeta eller för de har en längtan ut. Och rika landsbygdsbor som pendlar in till stan för att arbeta.

Affären i byn East Harptree ägs gemensamt av byns 230 invånare. Alla turas om att jobba gratis i affären, en timme eller två i veckan. Och priserna är låga, det är ingen affär där man veckohandlar utan man kommer när teet eller flingorna är slut.

– Det handlar inte om att om du hjälper mig så hjälper dig, utan mer om att alla hjälps åt för att få saker och ting att fungera. Det kan vara så enkelt som att vi lärare får parkera på pubens parkeringsplats. Det säger Carol Wheatley som bor några mil därifrån i Cotswold. Det saknas idag i städerna, känslan av att få vara med och aktivt forma sin vardag, och det är en orsak till att många flyttar på landsbygden, menar Carol.

Michael Dower som sysslat med landsbyggdfrågor nationellt och internationellt i 30 år beskriver de utflyttade stadbornas behov såhär:
--They don´t want the crime, they don´t want the noise, they don´t want the traffic, they want quiet and then they come out and they are upset when the tractor or the cow bellows.

Reporter Sven Börjesson, producent Agneta Kellgren

Landsbygden som efterbliven eller som en våt dröm. Kluvet land i P1 reser till Hälsingland och diskutera mediernas bilder.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Kluvet Land reser till Trönö, utanför Söderhamn för att prata med Po Tidholm, journalist och glesbygdsskildrare, om bilden i media av livet på landet.

– Den ena bilden är att landbygden är en plats för vila och andlighet, och sedan så har du den andra bilden, som något efterblivet och mörkt och dyster och hopplöst, en plats för de som blivit över, som inte är lämpade för det urbana livet, säger Po Tidholm.

Landsbygden som svart misär eller romantisk dröm. Po Tidholm som själv lämnade uppväxten i ett litet samhälle för Stockholm för att sedan återvända och bli kvar. Och han har funderat en hel del. Han beskriver bondbyarna i Hälsingland som en plats för initiativkraft och frihet. Men också för hårt dagligt arbete.

– Det väldigt många glömmer bort är att man arbetar hårt på landet. Det är ju inte så att man sitter och tar det lugnt. Jag blir extremt provocerad av alla som tror att vi som bor på landet lever det där sommarstugelivet året om och att det är skitmysigt.

Nattsvart, eller i allafall inte lika bra som Stockholm. Det är också bilden som forskaren Madeleine Eriksson vid Umeå Universitet såg när hon i en avhandling undersökte bilden av Norrland i nyhetsmedia och populärkultur. Det handlar om avfolkning, arbetslöshet och omoderna människor när medierna beskriver Norrland. Hon menar att de dystra bilderna av landbygden är till för att definiera det som staden inte är.

– Man är lantis och lite bakom. Det urbana är något eftersträvansvärt, något som vi alla ska vilja ha. Och landsbygden blir något som folk lämnar, där de omoderna finns.

Vad får då de här bilderna av glesbygden för konsekvenser?

--Det kan påverka politiska beslut, om företag vill investera på en plats. Det har betydelse rent praktiskt, och för individer kan det skapa ett främlingskap, man känner sig annorlunda och utanför när media så tydligt har det urbana som fokus, säger Madeleine Eriksson.

Medieforskarna Magnus Andersson och André Jansson vid Malmö Högskola och Karlstads universitet visar i sin bok "Landsbygdens globalisering" att svenskarna generellt sett tycker att medierna förstärker klyftan mellan stad och land. Forskarna använder en mätning från SOM-institutet där 3500 svenskar svarat på frågor om hur de tycker att medierna rapporterar om svensk landsbygd och svenska storstäder. Svaret blev att storstäderna får för mycket plats och landsbygden för lite.

Reporter: Anna Burén
Producent: Agneta Kellgren

Kluvet land återvänder till Jörn i Västerbotten ett år senare.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Familjen Stenman ska nu sälja sitt hus och flytta och högstadiet hotas, men det har också kommit ett antal nya unga familjer som ser en framtid här.

Det är en dyster bild av ett samhälle som en gång blomstrat men det finns också ljuspunkter bland som kommer inflyttande. Patrik Karlsson som jobbar på storköket i Jörn och han och hans sambo hör till de nya.

– Trevligt folk, bra service och billigt, väldigt, väldigt billigt.

Och nu ska ni flytta in i ett hus här, vad har ni fått ge för det?

– 160 000, en enplanvilla med källare, garage, fyra rum och kök. Det är riktigt bra, för bra för att vara sant.

Hur tänker du om framtiden?

– Ja, i framtiden kommer vi att få vara ifred. Ska man bo i inlandet får man räkna med att ha det lite tufft och man får väl kämpa för allt, säger Patrik Karlsson.

Att folk flyttar in räcker inte för att vända trenden. De senaste åren har befolkningen faktiskt ökat något i själva tätorten Jörn. Man har gått plus ett trettiotal personer. Men ser man på lite längre sikt är den negativa trenden tydlig för precis som på så många andra håll i glesbygden är det fler som dör än vad som föds. Och Robert och Eva Stenman som bott i Jörn hela sitt gemensamma liv säljer nu huset, de hoppas att någon spekulant från Norge vill köpa.

– Det känns som att de bara vill slakta Jörn, vi har som inget värde vi som bor här.

Befolkningen har minskat stadigt de senaste decennierna och nu bor här omkring 1100 personer. Av dom är 300 asylsökande. Och det finns också en trötthet över dom ständiga nedskärningarna.

En annat sak som hänt sedan förra sommaren är att den enda mataffären i Jörn hotade att stänga på grund av stölder och hot. Senare dömdes 9 asylsökande män i Skellefteå Tingsrätt för en lång rad brott som misshandel, stölder och hot både på affären och mot andra asylsökande i Jörn.

I Jörn finns det alltså 300 asylsökande. Men när det här hände hade inte Migrationsverket någon personal alls placerad i Jörn. Eva Stenman är mycket kritisk, hon har själv många gånger försökt hjälpa asylsökande med allt från att tolka utvisningsbeslut till att förklara hur de ska ta sig till olika serviceinrättningar.

– Från början var det ett flyktingcentrum, det var öppet ett kontor. De fick subventionerade bad, allt var så välordnat.  Nu ordnas det ingenting, nu kommer de, de blir nedsatta här i Jörn och så får de klara sig bäst de vill, bäst de kan, säger Eva Stenman.

Reporter: Anna Burén
Producent: Agneta Kellgren