Konflikt

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

#link=258438#

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

#ljud=2929094#

Hur kan ni bara se på, när vi dödas... En vädjan som via Skype och internet trängde ut ur det stängda Libyen i veckan. Och allvaret i situationen har gjort att världens ögon nu är riktade mot Libyen. FN:s säkerhetsråd talar om brott mot mänskligheten och överväger, i detta nu, skarpa sanktioner. USA:s, Nato:s och EU:s ledningar höll igår samtliga krismöten för att överväga egna åtgärder. Men i dagens Konflikt riktar vi blicken lite vid sidan av om den helt aktuella dramatiken i Libyen, och tittar på vad omvärlden och de rikare grannarna i EU egentligen gjort tidigare när det gäller de större, underliggande problem som bidragit till den vrede som nu svämmar över på torgen i Nordafrikas och Mellanösterns länder.

Uppenbart är att brist på jobb, fattigdom, framtidsmöjligheter och ojämlikhet varit bränsle på den brasa som nu brinner för fullt bland EU:s närmaste grannländer i söder. Och detta trots mer än 15 år av deklarationer från EU:s sida om partnerskap för social och ekonomisk utveckling med grannländerna kring Medelhavet, i Nordafrika och Mellanöstern. Och nu hävdar ledande EU-företrädare att Europa behöver tänka om. Så vi ställer idag frågorna: Har EU ett medansvar för dagens kriser och uppror i Nordafrika och Mellanöstern? Och vad bör EU då göra nu? Medverkande för att hjälpa oss söka svar på det är Mats Karlsson, tidigare vice världsbankschef, i flera år världsbankens ansvarige för Mahgrebländerna och numera chef för Centret för Medelhavsintegration i Marseille och Marianne Laanatza, mångårig mellanösterexpert vid tankesmedjan MENA, som undervisar på svenska universitet och anlitas som konsult av både svenska och internationella myndigheter och organisationer, nu senast bla för att undervisa tjänstemän vid flera arabländers handelsministerier i vad man bör tänka på med i förhandlingar med EU.

De är stora grupper unga i Nordafrika som nu så tydligt i flera länder tappat tålamodet med arbetslöshet, eller usla arbetsvillkor och en hopplös framtid. Konflikts Ira Mallik hittade faktiskt några av dem på "Sweden.se - the official gateway to sweden", regeringens hemsida för att upplysa de som vill arbetskraftsinvandra till Sverige. En av insändarna med frågor dit är egyptiern Romany Shodhy, 27 år gamma med universitetsexamen i socialt arbete. Men han har fått jobb på turistrestaurang i El Gouna, en badort nära chartermålet Hurgadha. När Konflikts Ira Mallik ringde honom berättade han hur det ser ut nu när turisterna lämnat Egypten.

#ljud=2928764#

Det av EU:s medlemsländer som tydligast uttryckt oro, eller snarare panik, över att oron i Nordafrika kan bli till flyktingsströmmar är Italien. Den oron för massmigration har också varit en faktor, vid sidan av många andra som gjort Italien till Khadaffis främsta bundsförvant i Europa. Konflikts Ivar Ekman tittade närmare på det här förhållandet, och hamnade direkt där man brukar hamna när man pratar om Italien - i sång, om Khaddafi, och Berlusconis sexlekar.

#ljud=2928765#

En som ägnat mycken tid åt att fundera kring EU:s roll och ansvar i förhållande till länderna i Nordafrika och Mellanöstern är ekonomidoktorn och forskaren Rym Ayadi, idag knuten till tankesmedjan Centre for European Policy, men med en imponerade meritlista som sakkunnig anställd expert i EU-kommissionens olika direktorat. Med egen anknytning till Tunisien, men utbildad på franskt elituniversitet har hon intresserat sig mycket för Mahgreb-länderna och Mellanöstern. Och hon är inte förvånad över upproren, sa hon när Konflikts Mikael Olsson fick tag på henne. Han intervjuade även professor Bichara Khader på Catholic
University of Louvain.

#ljud=2929191#

En talande detalj i EU:s relation till länderna i syd som kommit i skymundan av upproren i regionen är EU:s förnyande av sitt fiskeriavtal med Marocko. Det är aktuellt, för det löper ut i morgon, men också oerhört kontroversiellt. På papperet är det tydligt att EU försöker förena handel och fiskerättigheter med humanitära hänsyn. Men vad sker med de hänsynen, och med EU:s demokratiska strävanden när man gör upp med auktoritära regimer som den i Marocko? Särskilt som man gör upp om vattnen utanför Västsahara som ockuperas av Marocko. Konflikts Daniela Marquardt ringde FN:s förre rättschef Hans Corell, och EU-Parlamentsledarmöterna Isabella Lövin och Bodil Ceballos, för att tar reda på hur spelet bakom avtalet sett ut.

#ljud=2928803#

Programledare: Mikael Olsson
Producent: Ivar Ekman

#link=254033#

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Handeln med människor som arbetskraft är den snabbast växande internationella brottsverksamheten och ligger på en tredjeplats, efter illegal handel med narkotika och vapen. Enligt FN handlar det om 2,5 miljoner människor som exploateras som arbetskraft eller för sexuella ändamål, världen över. Men siffrorna är grova uppskattningar och man utgår ifrån att mörkertalen är stora. Och vinsterna uppskattas till över 220 miljarder kronor.
Människohandeln har stora fördelar framför knark- och vapenhandeln. Riskerna att åka fast är i det närmaste obefintliga och varan - människorna - kan säljas om och om igen. Det säger professor Louise Shelley, internationellt känd forskare om transnationell kriminalitet, som vi kommer att få höra mer av längre fram i programmet. Och drivkrafterna bakom människohandeln är en slags reflektion av tillståndet i världen - globaliseringen som underlättar rörelser och kommunikation över gränserna, samtidigt som nya gränser driver människor i armarna på kriminella för att hitta kryphålen.
Klimatförändringar med naturkatastrofer som följd - och fler konflikter sedan kalla krigets slut har lett till att fler människor tvingas på flykt och de blir i sin desperation lätta byten för oseriösa aktörer. Och inte minst den global ojämlikhet som också upprätthålls av tillgången på villig arbetskraft i den fattiga delen av världen, medan de rika ropar efter billigare varor och tjänster.

Gäst: Madeleine Hulting, samhällsvetare med inriktning på kriminologi och internationella relationer och författare till masteruppsatsen Arbete i det dolda.

#bild=1536778#I Sverige har bärbranschen hamnat i fokus för debatten om exploatering av människor som arbetskraft - en hel verksamhet som i stort sett bygger på att plockarna sliter långa dagar för usla löner eller inga löner alls.
I somras kom nära 300 vietnameser till Sverige. På pappret var det för att plocka bär i Särna i norra Dalarna. De hade både anställningsavtal och arbetsvisum för tre månader. Nu har det gått fyra månader sen deras visum gick ut, och många har fortfarande inte återvänt till Vietnam. För de fick aldrig nån lön i Sverige. I stället måste de nu stanna kvar för att jobba ihop till skulden därhemma. Ha är en av de nära 150 bärplockare som blev kvar i Europa. I slutet av september hämtades hon i Särna av oseriösa rekryterare. De transporterade henne till en restaurang i Warszawa där hon jobbade för några tusen i månaden. Men nu är hon tillbaka i Särna igen, hos Ove och Anita Larsson. Konflikts Randi Mossige-Norheim har träffat dem.

#ljud=2915743#

Det finns gott om människohandlare, ivriga att utnyttja arbetarnas desperation att lösa sin skuld och som fortsätter att hålla dem skuldsatta för att kontrollera dem. När man tittar på hur människor luras hit får man inte glömma bort den allvarliga återvändarproblematiken, påpekar Erik Leijonmarck och Walter Kegö, båda vid Institutet för Säkerhet och Utveckling i Stockholm och författare till rapporten Slavarbete i vår tid som kom ut i december förra året.

#ljud=2915741#

Sen lagen om människohandel kom till har drygt tjugo fällande domar avkunnats. I de allra flesta fall har personerna dömts för människohandel för sexuella ändamål. Handel med människor i syfte att utnyttja dem som arbetskraft, och där man "vilselett, rekryterat och transporterat människor och utnyttjat deras utsatta belägenhet" som det står i brottsbalken, är också olagligt - men hittills har det bara resulterat i några enstaka domar. Här saknas kunskap, resurser, samordning och inte minst en politisk prioritering - har vi hört tidigare i programmet. Men vad säger de som har till uppgift att ta itu med problemet? Stefan Pettersson jobbar på Rikskriminalens kriminalunderrättelsetjänst. Han bekräftar det vi talade om för en stund sedan, att handeln med människor för arbetskraftsexploatering har hamnat i skuggan av sextrafficking.

#ljud=2915739#

I praktiken råder straffrihet för den som ägnar sig åt människohandel. Det konstaterar också den internationellt respekterade och flitigt anlitade professorn Louise Shelley vid George Mason universitetet i Washington. Där har hon grundat och leder Centret för Terrorism, Transnationell kriminalitet och Korruption. Louise Shelley har studerat och skrivit om organiserad brottslighet sedan 80-talet, med fokus på dåvarande Sovjetunionen och vilken roll korruption och kriminalitet har spelat under och efter supermaktens upplösning. Men hennes arbetsfält omfattar många andra delar av världen och människohandel som en växande del av den transnationella organiserade brottsligheten har också fått större utrymme i hennes forskning - vilket har resulterat i Louise Shelleys nyutkomna bok: Human Trafficking - a Global Perspective. Det som har slagit Louise Shelley är likheterna mellan kriminell människohandel och legal affärsverksamhet - framför allt i hur de båda präglas av samhällets historia, traditioner och etablerade handelsförbindelser. Det är typiskt att den kinesiska modellen för människohandel också är den mest lönsamma, berättar hon för Konflikts Daniela Marquardt.

#ljud=2915737#

Programledare: Daniela Marquardt
Producent: Ira Mallik

#link=254032#

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Kefiah - det är nog nu - var proteströrelsens paroll som en president, till slut, föll på. Hosni Mubarak har åkt till Förenade Arabemiraten och militären har tagit över. Vilka möjligheter ger det Mellanöstern? Det är dagens huvudfråga, med direktrapporter från Agneta Ramberg i Kairo, Alice Petrén i Alger och Cecilia Uddén i Amman.

Ramzi Khoury är en palestinsk-jordansk kommunikationsstrateg som varit rådgivare åt flera arabiska regimer. Han talar i termer av en demokratisk dominodoktrin. Rädslan för den drev Saudiarabiens kung Abdullah att garantera Mubarak att betala de miljardbistånd som USA kunde tänkas hålla inne. Konflikts Mikael Olsson intevjuade honom.

#ljud=2902776#

#ljud=2902775#

Ett land som kan spela en nyckelroll i ett nytt Mellanöstern och som kan ha mycket att vinna på Mubaraks fall är Turkiet, som under de senaste åren alltmer kommit att fylla en viktig roll i hela Mellanöstern, på många sätt i takt med USAs, Israels och just Egyptens minskande inflytande. Konflikts Ivar Ekman ringde Yavuz Baydar, svensktalande kolumnist på tidningen Zaman i Istanbul, för att höra hur man ser på utvecklingen i Egypten i Turkiet. Det visade sig att gårdagskvällen var händelsefylld även i Istanbul.

#ljud=2902777#

Det land som på många sätt varit huvudspelaren i den gamla ordningen i Mellanöstern, och där utvecklingen i Egypten setts med stor oro, är Israel. I Israel finns en rädsla för att Mubaraks avgång ska bana vägen för grupper i Egypten som vill bryta fredsavtalet med Israel. Zvi Mazel har varit Israels ambassadör i Egypten och i Sverige, och när vår reporter Katja Magnusson igår kväll ringde upp honom var den en kö av medier som ville göra intervjuer. Hon fick även tag på Avi Melamed, israelisk mellanösternanalytiker, med bakgrund inom israeliska underrättelsetjänsten, som hade en mer hoppfull syn.

#ljud=2902779#

Gäster i studion för att diskutera allt detta var Inga Brandell, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola som under en lång rad år forskat kring de länderna i Mahgreb-område, Per Björklund, journalist som bott i och rapporterat från Egypten för bland andra Ordfront,Sydsvenskan, Arbetaren och ETC . Snart utkommer han med boken "Arvet efter Mubarak - Egyptens kamp för frihet", samt Hiba Daniel från SR International.

Programledare: Mikael Olsson
Producent: Ivar Ekman

#link=251700#

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Det har varit en minst sagt dramatisk vecka i Egypten - där stämningen har kastats mellan eufori och skräck dag för dag. Livebilder från Befrielsetorget i Kairo har sänts ut över hela världen och vi har kunna följa minut för minut hur festliga manifestationer förvandlats till vilda gatustrider när huliganer stormar in på torget på kameler och hästar, attackerar demonstranter med påkar och stenar och så igår var lugnet plötsligt tillbaka om än ett bedrägligt lugn. Utanför torget höll regimens anhängare ställningarna och fortsatte att angripa journalister, människorättsaktivister och demokratianhängare.
Utvecklingen i Egypten har också satt västvärldens ambivalens i blixtbelysning. Veckan har bjudit på en uppvisning i retorisk ekvilibrism - när världens ledare har ansträngt sig för att inskärpa allvaret i sin kritik utan att vara allt för tydliga. Demokrati framställs som det självklart goda, det rätta att sträva efter. Samtidigt öppnar det upp för en skrämmande och oförutsägbar utveckling - som riskerar att undergräva västvärldens intressen. Eller är det den gångna politiken - där stabilitet går före allt annat - som i själva verket har motverkat sitt syfte?

Gäst: Inga Brandell, statsvetare vid Södertörns högskola, expert på Nordafrika

Men vi börjar med att påminna om ett kapitel i Sveriges relationer till Egypten som också hamnar i nytt ljus mot bakgrund av dagens händelser. En av alla dom som nu oroligt följer utvecklingen i Egypten är Hanan Attia. Hennes man sitter i fängelse i Kairo sen nio år tillbaka. Och den svenska regeringen har en särskild anledning att följa vad som händer Hanan Attias man. För det var svenska myndigheter som lämnade ut hennes man till Mubaraks diktaturregim för drygt nio år sen. Den svenska regeringen lämnade Hanan Attias man Ahmed Agiza och Mohamed Alzery till den amerikanska underrättelsetjänsten för vidare transport till egyptisk fångenskap - och där har de båda männen bevisligen torterats. Anna Wigenmark, juridisktombud för Ahmed Agiza, ifrågasätter hur Sverige begärde diplomatiska försäkringar från Egypten om att de två männen inte skulle torteras. När Konflikts Randi Mossige-Norheim härom dagen träffade Hanan Attia är det två månader sen hon senaste hörde av sin man Ahmed Agiza.

#ljud=2888904#

Hanan Attias önskan att hennes man ska få återförena sig med sin familj var också ett krav som ställdes av FN. Kritiken mot Sverige innebar, enligt FN:s dåvarande specielle sändebud i tortyrfrågor Manfred Nowak, att Sverige måste ge de båda egyptierna Agiza och Alzery full upprättelse - inte bara ekonomisk kompensation, utan också rätt att återvända till Sverige för att återuppta det liv de levde innan de avvisades. Men så blev det inte. Maajid Nawaz, Quilliam Foundation, tankesmedja för att motverka extremism, satt fängslad i Egypten samtidigt som Agiza och Alzery, och ombads bekräfta uppgifterna om tortyr. Manfred Nowak är mycket kritisk till att svenska regeringen, med hänvisning till att Ahmed Aghiza har blivit dömd i egyptisk domstol, hävdar att Sverige inte längre har någon möjlighet eller skyldighet att agera. Nu hoppas Manfred Nowak att protesterna i Egypten ska leda till en ny öppning. Det sa han när Konflikts Daniela Marquardt ringde upp honom i Köpenhamn där han är gästprofessor vid institutet för mänskliga rättigheter.

#ljud=2888891#

Under veckan har tonläget från Obama-administrationen visserligen skruvats upp. Men både utifrån och inifrån hörs kritik mot USA:s senfärdighet med att ta ställning för de protesterandes krav på demokrati och rättvisa i Egypten. Republikanen Richard Williamson, med bred utrikepolitisk erfarenhet som bland annat USA:s FN-ambassadör under George Bush och biträdande utrikesminister under presidenterna Reagan och Bush den äldre, började redan i september, långt innan demonstrationerna i Egypten, skriva kritiska artiklar med rubriker som "Turning a blind eye to Egypt" . - Vi behöver idealism för att se vart vi är på väg. Och vi får inte vara rädda för att ta ställning, inte ens när vi på grund av realpolitiska överväganden samarbetar med auktoritära regimer, säger den tidigare amerikanske FN-ambassadören Richard Williamson till Konflikts Mikael Olsson.

#ljud=2888903#

Men den kanske hårdaste kritiken mot USA:s agerande i förhållande till Mubarak har hörts i Israel. "En kula i ryggen från Onkel Sam", skrev en dagstidning härom dagen. USA anklagas för att bedriva en naiv och ryggradslös utrikespolitik, som innebär en risk för Israels säkerhet. Aluf Benn, är kolumnist och redaktör på den liberala israeliska dagstidningen Haaretz, och skrev i veckan att om Jimmi Carter gick till historien för att han förlorade Iran så är Obama presidenten som kommer att gå till historien för att han förlorade Egypten. Konflikts Ira Mallik ringde upp Aluf Benn för att få höra mer om Israels relation till Mubaraks Egypten.

#ljud=2889006#

Extramaterial på webben:
Efter gårdagens väldiga och i stort sett lugna manifestationer har demokratianhängare också inatt fortsatt att vaka över Befrielsetorget. Vilka förväntningar och förhoppningar ställer dom till västvärlden nu? Moataz är konstnär och driver ett kulturcenter i Kairo. Han har deltagit i demonstrationerna under veckan. I torsdags greps han men släpptes efter några timmar. När Ira Mallik sent igår kväll fick tag på honom var han på torget igen.

#ljud=2889005#

Porgramledare: Daniela Marquardt
Producent: Ira Mallik

#link=251699#

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Dagens program skulle handlat om staters och stormakters offensiv för att kontrollera det som kallas "cyberrymden", dvs internet, mobiltelefoni och annan IT-teknologi. Så sent som igår förmiddags gjorde vi intervjuer och inslag om kontroll, övervakning, begränsning av nätet, och om en upprustning mot rena "cybervapen”. Men det får ni höra en annan vecka, för utvecklingen Egypten blev så dramatisk – inte minst vad gäller just cyberrymden - att vi uppehåller oss vi det. Vad händer egentligen i Egypten?

#ljud=2875601#

ordnade kolonner, peppande sig själva inför konfrontationen med demonstranter i Kairo. Den här gången fångade på bild med ljud av en filmande demonstrant som sedan la ut filmen på en sida som svenska konstruerat för att undgå censur. Men när några dagar passerat är poliskolonnerna i många fall desorganiserade eller tillbakadrivna.Och internet är stängt och demonstrerande döda och skadade, bara i staden Suez rapporterades 13 döda och 75 skadade igår, enligt nyhetsbyrån AFP. Och videorna från Egypten har upphört att komma, för internet och de mobila näten är stängda.

Medverkande gäster för att försöka ge oss en uppfattning om vad som händer är det är Kristina Aboulghar, som levt och bildat familj i Egypten sedan 45 år, och vars man är en av den nu aktuelle oppositionsledaren Mohammed El Baradeis närmaste rådgivare, med på telefon från Kairo. På en annan telefon i Kairo finns också Sveriges Radios

mellanösternkorrsponden Cecilia Uddén. I en studio i Helsingborg sitter Patrik Fältström, internetpionjär, IT-konsult och entreprenör som suttit i internationella Internetorgan och anlitats av svenska regeringen när det gäller rikets IT-strategi och dessutom nu är konsult åt utrikesdepartement kring blockeringen av nätet i Egypten. Och med i studion är Ekots utrikeskommentator Agneta Ramberg.

BBC:s Mellanösternkommentator Magdi Abdelhadi är född i Egypten, och arbetar idag med London som bas, men har tidigare bott i Sverige i 17 år. När Konflikts Ivar Ekman ringde honom sent igår kväll befann han sig på ett hotellrum i Tunis, huvudstad i landet där det arabiska upproret började denna gång. Abdelhadi som tidigare gjort dokumentärer om det Muslimska brödraskapet i Egypten arbetar nu på en ny om den tunisiska revolutionen.

#ljud=2875506#

En faktor som möjligen hjälpt till i spridningen av idéerna om möjligheten till uppror och inspiration till protest mellan länder som de nu aktuella Tunisien, Egypten, Yemen och Jordanien stavas naturligtvis iInternet, som förutom att underlätta mobilisering och organisation av demonstrationer också inneburit ett verkligt genombrott för det som brukar kallas "medborgarjournalistik". En svensk internettjänst har specialiserat sig på direktsänd tv med hjälp av mobiltelefoner, nämligen Bambuser. Tillsammans med Twitter var Bambuser de första tjänster den egyptiska regimen blockerade. Det berättar Bambusers grundare Måns Adler när

Konflikts Mikael Olsson fick tag på honom, på en fungerande mobil, på tåget från Köpenhamn.

#ljud=2875507#

Slutligen de geopolitiska konsekvenserna av det som händer. Konflikts Ivar Ekman frågade BBC:s Magdi Abdelhadi, som vi hörde tidigare, om hur man förhållit sig till Mubarak från Europas och USA:s håll, och vad hans eventuella fall kan innebära.

#ljud=2875504#

Programledare: Mikael Olsson
Producent: Ivar Ekman (ivar.ekman(a)sr.se)

#link=251698#

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Den gångna veckans snabba händelseutveckling i Tunisien har nog överrumplat de flesta. Ingen kunde ana att Zine El Abidine Ben Ali efter 23 år på presidentposten och med ett allt hårdare grepp om makten skulle lämna landet så brådstörtat.
Vi backar tillbaka i tiden - så här lät det för bara en vecka sedan på Sergels torg i Stockholm. Det hade då inte gått mer än ett dygn och den landsflyktige Ben Alis efterträdare på presidentposten hade både hunnit utnämnas och avgå. Konflikts Daniela Marquardt var där och träffade Asma Ben Ameur. En vecka senare talades de vid igen.

#ljud=2862741#

#ljud=2862745#

Det har varit en dramatisk vecka i Tunisien. En ny övergångsregering bildades men det dröjde inte länge förrän de nya ministrarna började hoppa av en efter en. Överlevarna från den gamla regimen lämnade det maktbärande RCD och medan ilskna demonstranter slet loss partisymbolerna från partihögkvarterets fasad började också den inre upplösningen av det allsmäktiga partiet.Ben Ali-klanens tillgångar började tas i beslag och i deras palats härjade plundrare. Löften utfärdades om fria val, amnesti åt politiska fångar, pressfrihet och utredning av de tidigare makthavarnas affärer. Det mesta återstår att göra i Tunisien och många fallgropar och konfliktrisker kantar vägen men utsikterna om en ny demokratisk ordning har tänt hopp såväl i som utanför Tunisien. Veckan har också varit full av spekulationer. Kommer revolten i Tunisien att utlösa en dominoeffekt? Vilken blir i så fall nästa regim att falla? Det enda vi vet säkert är att Mohammed Bouaziz - den arbetslöse studenten som tände eld på sig själv och utlöste upproret i Tunisien - har fått flera efterföljare i Egypten, Algeriet och Mauretanien.

Gäster med på telefon:
Kristina Aboulghar, sjukgymnast lever i Egypten sedan 45 år.
Ibn Kafka, svensk-marockansk bloggare som har rest och bott på olika håll i Nordafrika.

En av de frågor som ständigt återkommer i diskussionen om hur man nu går vidare, är hur snabbt man ska göra sig av med det gamla gardet. Vissa förordar en slags pragmatisk hållning - nu måste man framför allt se till att få ett fungerande styre, och då är det oundvikligt att en del gamla tjänstemän och funktionärer med praktisk kunskap om verksamheten arbetar vidare. Medan andra vill göra rent hus med alla som på något sätt var delaktiga i den gamla regimen. Bland alla dem som nu deltar i att forma framtidens Tunisien finns den framstående människorättsaktivister, journalisten och författaren Sihem Bensedrine. Daniela Marquardt ringde upp henne i Tunis.

#ljud=2862754#

Efter Tunisiens "Jasminrevolution" har det talats mycket om spridningseffekter i arabvärlden. Kommentatorer har varit snabba att dra paralleller mellan Tunisien och Algeriet, där det också har förekommit våldsamma kravaller den senaste tiden och där flera unga människor i desperation har tänt eld på sig själva. Men verkligheten i Algeriet - ett land rikt på naturresurser men med en fattig befolkning - skiljer sig från grannlandet, där förhållandet är det omvända - få naturresurser men en mer välmående befolkning. Men framför allt skiljer sig det politiska klimatet och de politiska erfarenheterna åt. Statsvetaren Karim Amellal, själv med rötter i Algeriet, anser att minnena av 90-talets inbördeskrig i landet gör att det finns en rädsla för vad alltför omfattande protester kan leda till. Men Zine Cherfaoui, journalist på den algeriska dagstidningen El Watan, är optimist. Förändringar tar tid säger han till frilansjournalisten Anja Sahlberg.

#ljud=2862780#

Är det nåt land som har fått stå i skamvrån den gångna veckan så är det väl Frankrike som har kommit att bli något av en symbol för den realpolitiska egennyttan som går före de demokratiska värden man säger sig försvara - även om Frankrike på inget sätt är unikt. Hård kritik har riktats mot den franska uttalanden till stöd för Ben Ali. Jordbruksministern Bruno Le Maire uttryckte till exempel att ex-diktatorn "har gjort mycket för Tunisien" och att "många har gjort en orättvis bedömning av honom", och den franske kulturministern Frédéric Mitterrand sa i fransk tv att det är "överdrivet att kalla Tunisien en otvetydig diktatur". Mest kritik har utrikesministern, Michèle Alliot-Marie, fått utstå för att hon, samtidigt som tunisisk polis sköt ihjäl unga demonstranter, erbjöd polisstöd, för att återställa ordningen i Tunisien - utan att nämna ett ord om de krav på demokrati och yttrandefrihet, som framfördes på Tunisiens gator. Anja Sahlberg gav sig ut bland de många demonstranterna i Paris, för att höra hur de ser på Frankrikes förhållande till Tunisien.

#ljud=2862766#

Det är inte bara Frankrike som kritiserats, för sina vänskapliga relationer med Ben AlisTunisien, utan även USA. Juan Cole är professor i samtidshistoria vid universitetet i Michigan och är författare till flera böcker om Mellanöstern. Han driver också bloggen Informed Comment där han ger korta analyser och uppdateringar om läget i arabvärlden. Han hävdar att USA:s politik att sprida demokrati snarare har handlat om hot än om möjligheter. Rami G Khouri, leder Issam Fares Institute of Public Policy and International Affairs vid det amerikanska universitet i Beirut, och är en flitigt anlitad kolumnist i internationella dagstidningar. Han understryker att terror- och islamistskräcken också är något som arabiska ledare som Ben Ali gärna spelar på. Konflikts Ira Mallik har intervjuat dem.

#ljud=2862790#

Programledare: Daniela Marquardt
Producent: Ira Mallik

#link=249764#

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Minsk, huvudstad i Vitryssland, den 20 december klockan 19.20 . Den vitryska journalisten Irina Khalip ger intervju över mobiltelefon från sin bil till den ryska radiostationen Echo Moskva. Då händer följande:

#ljud=2849092#

”Vad håller ni på med?! Drar ni ut mig?! Vad gör ni, vad gör ni?! Det är som en amerikansk krigsfilm… Idioter, kräk, fascister! De slår mig i ansiktet!” De orden i Echo Moskvas sändning är de sista som hörts sedan Irina Khalip greps och spärrades in i KGB:s fängelse i Minsk tillsammans med sin make presidentkandidaten Andrej Sannikov. Han slets ur bilen samtidigt som hustrun och fick båda benen brutna. Deras treårige son Danil tas idag hand om mormodern, men KGB har hotas omhänderta honom också. Irina Khalip och Andrej Sannikov hotas idag, tillsammans med ett tjugotal andra personer, däribland flera andra presidentkandidater, av 15-åriga fängelsestraff. Deras påstådda brott? Att ha organiserat protesterna den 19 december mot president Lukasjenkos påstått överlägsna valseger, trots oberoende observatörers rapporter om valfusk. Tiotusentals deltog i demonstrationerna, polis och säkerhetsstyrkor slog till hårt och dagarna efter greps över 600 personer.

En av dem var en person som medverkat tidigare i Konflikt. Efter valet 2006 i Vitryssland skildrade vi nämligen i programmet hur en teatergrupp blivit olaglig, men framhärdade i att spela ”under jord” – Fria Teatern heter gruppen och nu i höstas avslutade man en turné med svenska Riksteatern. Men väl tillbaka i vitryssland och efter protesterna mot valet greps teaterchefen och grundaren Natalia Koliada. Efter en dramatisk flykt ur landet dök teatergruppen upp för några dagar sedan i New York till framträdanden på en sedan länge planerad teaterfestival med det passande namnet "Under the radar" – "Under radarn". Konflikts Mikael Olsson fick tag på Natalia Koliada på La Mama-theatre på Manhattan i New York strax innan föreställningen av deras nya pjäs Being Harold Pinter där de blandar Pinters mörka texter med autentiska vitryska vittnesmål om makt och våld. Men föreställningen är bara en liten del av arbetet nu, berättar Natalia Koliada. Bland annat har man träffat utrikesminister Hillary Clinton, och fick höra att USA nu tänker göra gemensam sak med EU.

#ljud=2849082#

Så frågan är väckt - hur kommer och hur kan omvärlden och EU hantera utvecklingen i Vitryssland? För att kunna förstå EU:s överväganden och manöverutrymme måste vi först vända blicken österut och teckna bilden av ett annat mycket viktig förhållande – det mellan Moskva och Minsk. Banden har länge varit starka. Inte minst ekonomiskt, där Lukasjenko-regimen länge varit helt beroende av importen av billig rysk olja och gas. Men förhållandet är egentligen mycket mer komplext än så. Händelserna precis före det vitryska valet, då de två länderna slöt nya avtal, och de efter, då Ryssland helt lät bli att kritisera Ljukasjenko, hade föregåtts av en period av urusla relationer länderna emellan. Vad var det egentligen som hände? Och vad kan det betyda för Vitrysslands framtid? Sveriges Radios Moskva-korrespondent Fredrik Wadström har tittat närmare på varför Ryssland fortsätter stödja Lukasjenko. ”I en direkt konfrontation med Ryssland kommer Europa alltid att förlora när det gäller kontrollen över Vitryssland.” Det sa Pavel Sjeremet, vitrysk journalist som sedan länge bor och arbetar i Moskva och som intervjuades av Fredrik Wadström.

#ljud=2849086#

Hur ser då EU självt på möjligheterna att påverka Vitryssland? EU:s utrikespolitik är svårbegriplig, eftersom 27 länder är inblandade. Här finns en leende Berlusconi, som bjuder Putin på sardinska fester och försöker hindra all kritik mot Ryssland. Samtidigt finns här ett land som Polen, som med sin historia och geografiska belägenhet drivs av en närmast existentiell drift att stå upp mot den ryska björnen. Och så, i mitten, med uppgiften att jämka ihop dom här olika krafterna till en europeisk linje, hittar man EU utrikespolitiska apparat, den som leds av den brittiska baronessan Catherine Ashton – officiellt EU:s höga representant, men ofta kallad en slags europeisk utrikesminister. En av hennes närmaste rådgivare är svensk. Carl Hallergård heter han, och hans expertis är just Östeuropa. Han förklarade han EU:s mjuka makt i fallet Vitryssland, när Konflikts Ivar Ekman nådde honom på kontoret i Bryssel.

#ljud=2849083#

En som sett saken från den andra sidan, från den vitryska, är den före detta toppdiplomaten Yury Kazhura. Han var med och byggde upp ett nytt vitryskt utrikesdepartement direkt efter Sovjetunionens sammanbrott. Han arbetade i närmare 10 år under Lukasjenko, men sedan 2004 bor han i Sverige där han nu blivit ordförande för föreningen Sverige-Belarus och arbetar som ledaskapskonsult. När Alexander Lukasjenko valdes till president 1994 blev jobbet som diplomat ett annat än Yury Kazhura hade tänkt, och till slut alldeles omöjligt, berättade han när han träffade Konflikts Mikael Olsson på en restaurang i Stockholm.

#ljud=2849084#

Hur ser då svensk politik ut? I diskussionen om vad EU bör och icke bör göra österut pågår ett ständigt spel mellan olika läger och stater inom EU. Länder som Polen och de baltiska staterna fyller ganska naturliga roller som pådrivande i en mer aktiv politik österut. Men till aktiviststaterna i EU:s östpolitik finns också ett land som sticker ut – ett land utan Sovjetisk historia och utan landgräns mot EU:s östra grannar - Sverige. Konflikts Ivar Ekman ringde först det svenska utrikesdepartementet för att försöka förstå de svenska motivkrafterna det myckna engagemanget, och talade även med Christian Holm, moderat riksdagsledamot och med i styrelsen för den moderata Jarl Hjalmarsson-stiftelsen.

#ljud=2849085#

Konflikts Randi Mossige-Norheim har även träffat två personer, där en försökt bidra till en demokratisk utveckling, men därför tvingats fly. Det är Alena och hennes dotter Veronica. De har sökt asyl i Sverige. Men där tog stödet slut. Migrationsverket har avslagit deras asylansökan så nu väntar de på att Migrationsdomstolen ska pröva deras ärende. Alena hjälpte den oppositionella gruppen Malady Front att köra ut tidningar och affischer, och en gång kritiserade hon den vitryska regimen offentligt. Det hon sa den gången ledde till att hon fick ett bötesstraff på 14 000 kronor. Brottet kallades ”offentligt förtal”. Sedan började trakasserierna.

#ljud=2849087#

För er som vill veta något om Fria Teaterns sätt att arbeta ges under våren chansen i Radioteaterns uppsättning av en av deras pjäser: "Att upptäcka kärleken". Pjäsen är baserad på en dokumentär berättelse av hustru till en av de oppositionella som försvann spårlöst i slutet av 90-talet. Anatoli Krasouski hette mannen, han var en affärsman som finansierade oppositionen och han försvann tillsammans med dåvarande parlamentsvicetalmannen Viktar Hantjar. Författare är Fria teaterns två grundare Nikolaj Khalezin och Natalia Koliada, som också intervjuades i programmet. Radioteaterns Dmitri Plax står för översättningen. Och ett stort tack till honom också för tips till detta program.

Programledare: Mikael Olsson
Producent: Ivar Ekman