Konflikt

#link=247170#

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Sverige är ett av få länder, tillsammans med Norge, Danmark och Storbritannien, som med tvång utvisar irakier som inte beviljats asyl här. Sedan Sverige och Irak undertecknade ett samarbetsavtal om återtagande för snart tre år sedan har drygt 800 personer flugits tillbaka till Irak mot sin vilja.

De återvänder till ett land där våldet jämfört med de värsta åren 2006 till 2008 har minskat betydligt, men fortfarande är ett ständigt närvarande hot i stora delar av landet. Och trots att det ofta riktas mot vissa grupper - poliser, religiösa minoriteter, attentat mot kristna som varit särskilt uppmärksammade på sistone - så fortsätter det att drabba urskillningslöst och framför allt civila. Säkerheten vilar nu i irakiska händer sedan merparten av de amerikanska styrkorna har lämnat landet och de som är kvar har dragit sig tillbaka till sina baser. Men på många håll är polisen mer upptagen med att skydda sina egna mot attacker från olika milisgrupper, än att skydda de irakiska medborgarna. Efter en nio månader lång dragkamp har nu en regering kommit på plats. Men den är mer präglad av intern maktkamp och ovisshet än en tydlig färdriktning för Irak, där det mesta återstår att bygga upp efter kriget, från fungerande el- och vattenförsörjning till en verklig demokrati och rättsstat.
Mot bakgrund av de många och svåra problemen har FN:s flyktingkommissariat varit mycket kritiskt mot tvångsutvisningarna av irakier till ett land som i många delar inte fungerar, där återvändande flyktingar har ytterst svårt att bygga upp en trygg och säker tillvaro och istället hamnar i nytt flyktingskap, inom eller utanför landet.
Gäster: Liv Feijen, ansvarig för den juridiska avdelingen på UNHCR:s Nordenkontor i Stockholm
Mikael Ribbenvik, rättschef på Migrationsverket.

Vid ett seminarium om Irak, som hölls i Riksdagshuset för en månad sedan redogjorde Carolyn Ennis, ansvarig för skyddsavdelningen på UNHCR:s kontor i Bagdad på plats, för varför UNHCR anser att inga människor ska skickas tillbaka till tvång till Irak.
På plats var också Pascal Warda, före detta migrationsminister i Irak, som själv är kristen och nu leder människorättsorganisationen Hammurabi, som särskilt värnar om etniska minoriteters rättigheter i Irak. "Så fort vi känner lite hopp om att det lugnar ner sig, bryter en ny våldsvåg ut", sa hon till Konflikts Daniela Marquardt när hon berättade om hoten mot de kristna i Irak.

#ljud=2836511#

Just nu väntar minst 2600 irakier på att utvisas från Sverige till Irak med tvång. En del av dem sitter inlåsta på Migrationsverkets förvar i Flen, Märsta, Örkelljunga och Göteborg. Fadi från Mosul har fått avslag på sin asylansökan, i stället har han nu vänt sig till Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg. Nu är det domstolen där som avgör hans öde. Zeinab sitter i förvar i väntan på utvisning. Hon berättar att hon greps av polisen, när hon säkte hjälp i samband med att hon misshandlats av den man hon bodde hos. Konflikts Randi Mossige-Norheim har även talat med juristerna Olle Hancock och Simon Andersson, som båda menar att det blivit allt svårare för asylsökande från Irak att få sina flyktingskäl godkända.

#ljud=2836519#

Det har snart gått tre år sedan Sverige och Irak undertecknade det avtal som reglerar återsändningen av irakier som nekats asyl i Sverige. I avtalet står att det i första hand ska vara frivilligt, att det ska ske stegvis och humant och att hänsyn ska tas till förhållandena i Irak. Från irakisk sida växer nu kritiken mot hur avtalet efterlevs i praktiken. I veckan betonade Iraks migrationsminister Dindar Nejman att irakier som inte beviljas asyl inte ska tvingas tillbaka till Irak mot sin vilja. Och han tänker nu öka ansträngningarna för att förmå länder som Sverige att upphöra med tvångsavvisningarna. Det berättade Iraks Sverigeambassadör Hussain Al Ameri när Daniela Marquardt träffade honom, och fortsatte med att säga att det kan vara läge att se över avtalet.

#ljud=2836542#

De här är inte första gången det riktas kritik mot avtalet från irakiskt håll. Redan 2009 sa den dåvarande irakiska migrationsministern att det inte finns någon överenskommelse om utvisningar med tvång på det sätt som sker. Men Sveriges migrationsminister Tobias Billström tonade ned kritiken när Ira Mallik ringde upp honom. Han framhöll istället att samarbetet med Irak fungerar mycket bra, och att avtalet ligger fast.

#ljud=2836513#

Programledare: Daniela Marquardt
Producent: Ira Mallik

#link=247171#

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Säpos rapport som offentliggjordes i onsdags, om Våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige, hade nog inte fått lika mycket uppmärksamhet om inte bomberna i Stockholm hade briserat för en vecka sen. Men nu har det gått fort. Demokratiminister Birgitta Ohlsson och andra har bläddrat direkt till åtgärdsdelen i slutet och jäktar iväg till grannländer som Danmark för att studera handlingsplaner mot radikalisering och möta säkerhetspoliser. Ordföranden i riksdagens justitieutskott, socialdemokraten Morgan Johansson, går så fort fram att han snubblar på det egna partiet. Vice ordföranden i samma utskott Johan Linander, Centerpartiet, använder bomben som bräcka för att vinna budgetdebatten och rädda resurser till polisen. Säpos roll och rapport har efter bomben blivit en första rangs angelägenhet för många. Därför tänkte gör vi nedslag i frågor, röster och reportage från årets Konflikt som på olika sätt kan väcka frågor kring detta, kring Säpos möjligheter och förmåga, och kring komplikationer i kriget mot terrorismen.

För det har varit frågan denna vecka: hur ska terrorismen bekämpas? I USA har diskussionen av nödvändighet kommit längre. Med flera fall av så kallad "home grown terrorism", terrordåd utförda av amerikaner; som Major Nidal Malik Hasan, som sköt ihjäl tretton personer på armébasen Fort Hood i november 2009, och den misslyckade bombningen av Times Square i New York i maj i år, utförd av amerikansk-pakistaniern Faisal Shahzad. Och bara under de senaste veckorna har FBI lyckats avvärja två stora terrorbombningar. I Konflikt den 4 september, om Religionens roll i politiken, grävde frilansjournalisten Petra Socolovsky i den då heta debatten om ett moskébygge vid Ground Zero och hamnade bredvid en udda, kostymklädd man på ett lite annorlunda scoutmöte. Konflikts Ivar Ekman ringde också henne i Washington för att ta reda på vad som hänt sedan dess.

#ljud=2800323#

#ljud=2800321#

Här i Sverige vet vi förstås inte i detalj hur reaktionen på attacken i Stockholm kommer att se ut när det gäller vidgade befogenheter för polisen. Vad vi däremot känner till är det som redan hänt, där polisens och Säpos arbetsmetoder kommit i dagen: som det tillslag som skedde i Göteborg i slutet av oktober. Det var efter att polisen fått underrättelser om ett islamistiskt bombhot mot shoppingcentrat Nordstan i centrala Göteborg, som man grep ett antal personer i Göteborgsförorten Angered. Till vårt program den 27 november reste Konflikts Lotten Collin till Göteborg, för att ta reda på vad som hänt.

#ljud=2800324#

I samband med en granskning av rykten om rekrytering till terrorism i Stockholmsförorten Rinkeby i våras, hade vi anledning att fråga Säpo vad man egentligen vet om utbredningen av våldsbenägen islamistisk extremism i sverige. Gäst i studion var Malena Rembe, chefsanalytiker vid Säkerhetspolisens, Säpos kontraterrorenhet, som den 8 maj fick frågan om hur stort terrorhotet var för svensk del.

#ljud=2800428#

En försiktighet att använda alltför enkla förklaringar till varför individer blir våldsbejakande extrema islamister präglar Säpos nu aktuella rapport. Några resonemang i rapporten har använts flitigt i debatten efter bombaren på bryggargatan; utanförskap, våldsfascination, identitetssökande, grupplojalitet, med mera. Mest psykologiska och sociala förklaringsmodeller gör att terrorismens orsaker nästan avpolitiserats. Men i Säpos rapport nämns också drivkrafter som samhällsengagemang, upplevelse av global orättvisa, förtryck och frustration över att demokratiska kanaler inte ger resultat. Så vägen till våld kan börja med indignation. Indignation över att inte civila offer och övergrepp av amerikanska och allierade i Irak, Pakistan och Afghanistan inte uppmärksammas tillräckligt. Och indignation över vad som betraktas som amerikanskt hyckleri och dubbelspel.

En känsla säkert inte helt okänd för de svensk-somalier som stått i fokus för svenska anti-terroråtgärder de senaste åren. På senare tid har fruktan för rekrytering till al-Shaabab, en islamistisk milis i Somalia, varit huvudingrediens i Säpos kartläggningar, analyser och utredningar om terrorbrott. Al-Shabaab pekas ofta ut som en sällsynt grym och våldsam organisation, med både självmordsbombningar och stympningar på sitt samvete, och dessutom med kopplingar, som det heter, till al-Qaida. Men bakgrunden till al-Shabaabs framväxt, och hur organisationen fungerat i förhållande till både somalisk nationalism och det stora kriget mot terrorismen, är något som sällan diskuteras. Det försökte vi göra den 16 oktober i år, då vi lät frilansjournalisten Magnus Bellander sammanfatta de fyra år han nära följt den somaliska konflikten. Så här beskrev han situationen 2007, när Etiopiska trupper nyligen tågat in i Somalia och det folkliga motståndet växte - både i Somalia och i andra delar av världen, som i Sverige, med kända svensk-somalier i spetsen.

#ljud=2800429#

I Säpos rapport står det: ”sedan 2006 har...konflikten i Somalia varit av påtaglig betydelse för radikalisering i ett svensk sammanhang. Genom en växelverkan mellan global al-Qaida-influerad ideologi och lokal agenda..." Så där dyker det upp igen, det ständiga riktmärket sedan 11 september 2001: al-Qaida. I Somalias fall alltså som en influens, en inspiration som gör att en från början lokal, nationell konflikt spiller över globalt. I Konflikt från november, som vi citerat ut tidigare, talade vi kriget mot terrorismen i detta större perspektiv. Det krig som från början bara fördes mot Osama Bin Laden och hans organisation al-Qaida,

Men mycket har hänt sen 2001. Kriget har växt sig både större, med flera länder som invaderats, och mer fragmentariserat, och har på många sätt kommit att tränga in i delar av våra liv ingen då kunde föreställa sig; rättsäkerhetsfrågor, mänskliga rättigheter, övervaknings- och integritetsdebatter. Då, tidigare i höstas, var fokus inte på en svensk-irakisk självmordsbombare, utan på mera diffusa hot i Europa - hot som föranledde Säpo att höja den svenska hotbildsnivån. Men, undrade vi, vilken är egentligen kopplingen mellan de hot och handlingar som utförs i Islams namn här i Väst, och den ursprungliga konflikten, den med al-Qaida? Konflikts Ivar Ekman ringde Fawaz Gerges, professor i mellanösternpolitik på London School of Economics, och författare till ett antal böcker om radikal islamism i Mellanöstern. Gerges svarade då att det är viktigt att ha ett historiskt perspektiv, att minnas att al Qaida är en del av en 50 år lång kamp om makten i Mellanöstern mellan islamister och sekulära regimer.

#ljud=2800320#

Och kriget mot terrorismen fortsätter. För snart ett år sen inträffade ett av de attentatförsök som rönt mest uppmärksamhet under året som gått. På juldagen 2009 försökte Umar Farouk Abdulmutallab spränga sig själv i luften på ett passagerarplan på väg till Detroit. Han hade sprängmedel insytt i kalsongerna. Det hela avvärjdes och ingen förutom bombaren själv kom till skada, men landet som Abdulmutallab flög från och även ska ha fått sin terrorutbildning i, Jemen, kastades in i strålkastarljuset. Rubriker som ”al-Qaidas nya fäste” och ”terrorns fristad” prydde tidningar i USA och Europa, och journalisterna flockades i det fattiga landet på den arabiska halvöns sydliga spets. En av de som åkte till Jemen var Konflikts Lotten Collin, som bland annat skjutsades ut till en militärövning ute i öknen.

#ljud=2800322#

#link=237899#

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I Konflikt idag fortsätter vi att undersöka frågan om integration, som vi senast tog upp i programmet den 20 november. Det är ju ett ämne som har diskuterats allt mer intensivt inte bara i Sverige utan hela Europa på senare tid. Det är en fråga som både är känslig, och samtidigt fungerar som en slags mätare av ett lands tillstånd och självbild.

Vi har valt att titta utifrån en tysk horisont, just för att frågan här är så laddad på flera nivåer - både av Tysklands historiska erfarenheter, och av Tysklands växande roll på den internationella scenen idag. Här har ju temat blivit särskilt brännbart efter att socialdemokraten och förre ledamoten i centralbankens styrelse Thilo Sarrazin för tre månader sedan kom ut med sin bok, Tyskland avskaffar sig självt, ett statistik-tätt paket kryddat med genetiska förklaringsmodeller, något som han också delvis har tagit avstånd från i efterhand.

Men tiden har knappast fått tyst på den intensiva debatt han väckte. Sedan dess har flera böcker kommit ut som reagerar på Sarrazins utläggningar om problemen med invandrarnas bristande integration i Tyskland. Det går inte en dag utan att man läser, hör och ser något med anknytning till Sarrazin. Det behöver inte ens ha med integrationsfrågan att göra - han har blivit till ett fenomen som man förhåller sig till oavsett om det handlar om integration eller helt andra frågor.

Medierna är fyllda med inlägg i integrationsdebatten. Och Berlins

engagemangskalendrar erbjuder dagligen någon aktivitet med anknytning till ämnet. Konflikts Daniela Marquardt besökte en av dessa samtalsrundor. Tamar Jacoby är amerikansk journalist, som varit redaktör på ansedda medier som New York Review of Books och New York Times. Numera verkar hon politiskt genom sin organisation Immigration Works som vill underlätta migration till USA. Och sedan i höstas är hon i Berlin för att jämföra migrations- och integrationspolitik i USA och Europa.

#ljud=2787297#

Utbildning är ett ämne som har diskuterats flitigt här i Tyskland under den gångna veckan. Nervositeteten var stor inför presentationen av PISA-studien som mäter skolelevers kunskapsnivå i OECD-länderna. Här bävade man inför de nya resultaten - och spekulerade ivrigt dagarna innan studien offentliggjordes. Minnet av PISA-chocken som man fortfarande talar om här - när den första studien för nio år sedan visade överraskande dåliga resultat hos tyska elever, lever kvar som något av ett trauma.

För utbildning är väldigt viktig här - och när integrationsfrågan debatteras är det ofta utbildning som beskrivs som nyckeln för en lyckad integration. I det särskiljande tyska skolväsendet, där man tidigt separerar elever som bevisar sin studiemotivation från andra, lyckas få elever med

invandrarbakgrund skaffa sig högskolebehörighet. OECD konstaterar att i inget annat Västland har invandrare så svårt att ta sig in på universitetet som i Tyskland. Och svårast är det för dem som går i skolor där merparten av eleverna har utländsk härkomst. Sveriges Radios Tysklandskorrespondent Caroline Salzinger begav sig till Skalitzerskolan i Kreuzberg där tre av fyra elever har invandrarbakgrund.

#ljud=2787299#

Om skolan är den plats som ofta framställs som epicentrum för integrationsproblem i Tyskland så är fotbollsplanen i stället den plats som gärna hålls fram som förebilden - här kan alla mötas, oavsett bakgrund, och förenas i ett gemensamt mål. En bild som förvisso också rymmer en hel del förenkling och idyllisering. Men en som har tagit det som sin uppgift att göra verklighet av bilden är tränaren Ahmet Yilmaz, som själv kommer från Turkiet. I klubben FC Internationale tränar han 28 barn från 11 olika länder. Här finns inga integrationsproblem, tvärtom är det en tillgång att vi kommer från så många olika håll i världen, säger han och uppmuntrar samhället runtom att lära av fotbollen - hur man kan förenas för att lösa en gemensam uppgift.

#ljud=2787296#

Debatten om integration påverkar ju också bilden av Tyskland i utlandet - och den gör det säkerligen inte till vår fördel, säger Volker Perthes, chef för det Utrikes- och säkerhetspolitiska institutet Stiftung Wissenschaft und Politik i Berlin. Perthes röst ofta hörs i internationella medier när man söker tyska kommentarer till internationella händelser. Både Tysklands storlek och historia gör ju att man tittar extra noga på ur vi hanterar de här frågorn, sa Volker Perthes när Daniela Marquardt träffade honom.

#ljud=2787290#

Gäster i studion är Fredrik Persson, historiker från Lund men nu verksam vid Humboldtuniversitetet och kulturskribent, som framför allt kan läsas i Sydsvenska Dagbladet, samt Carl-Johan Blydal, statsvetare vid Humboldtuniversitet - just klar med en avhandling om svensk utrikespolitik - och som till nyligen arbetade som politisk sekreterare åt CDU-förbundsdagsledamoten Christoph Bergner.

Programledare: Daniela Marquardt
Producent: Ivar Ekman

Om ett allt rikare Europa, där fler ses som fattiga. Reportage från Tower Hamlets i London och Fisksätra i Stockholm där frivilligorganisationer slår larm - allt fler behöver bidrag till barnen. När EU:s fattigdomsår snart är slut; hör samtal med anti-fattigdomsaktivisten och framtidsforskaren om ett EU-bygge som kan fastna i fattighusens förtroendekris.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Svensk ekonomi är ångande het står det i dagens morgontidningar. En affärsbank spår rekordtillväxt i år. I Landskrona för två veckor sedan, när vi gjorde vi program om integrationsdebatten, var det mer kylslaget; folk har inga pengar här längre sa pizzeriaägaren, många är fattiga. Så bakom intergrationspratet fanns istället en tilltagande desintegration, där människor i Sverige oberoende av ursprung, lever under allt mer olika sociala och ekonomiska villkor.
2010 har EU-länderna utsett till "Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning". Kanske är det få som känner till det. För fattigdomsåret har inte gjort gjort några större avtryck i svensk offentlighet. Utom en och annan nyhet som nu i veckan när frivilligorganisationen Majblomman i media vittnade om de allt fler som inte klarar kostnaderna till jul. Och nu är det EU:s kampanjår mot fattigdomen snart slut.
Men har då fattigdomen ökat? Ja, svaret är en politiskt kontroversiell fråga. Inte minst i Sverige där den sittande alliansregeringen förordar ett absolut mått på fattigdom vilket, om det används, gör att fattigdomen faktiskt minskat. Men de rödgröna, och EU som helhet, har fram till i år använt ett relativ mått som om det används visar att fattigdomen i Sverige och Europa ökat kraftigt.
I vilket fall som helst; ett sakförhållande är obestridligt; skillnaden mellan inkomstgrupper har blivit större, mycket större i Sverige och Europa som helhet.
Och för de längst ned på inkomstskalan har livet inte blivit lättare, vare sig man kallar det fattigdom eller ej.

Gäster i studion: Joakim Palme, professor i statskunskap vid Uppsala universitet, chef för Institutet för framtidsstudier där han, och på andra håll, bedrivit mycken forskning kring välfärdspolitik, fattigdom och ojämlikhet.
Sonja Wallbom, ordförande för den svenska delen av ett europeiskt nätverk av organisationer mot fattigdom, European Anti-Poverty Network

Konflikts praktikant Anneli Enqvist besökte Maritza i Nacka för att förstå hur en vardag med tre barn och väldigt lite pengar går ihop. Familjen pyntar inför julen, men två av barnen går fortfarande i sommarskor i ett snöigt Stockholm. Pernilla Landin, socionom och diakon i Nacka församling, jobbar på Källan dit många som behöver hjälp söker sig. Förfrågningarna handlar om allt från medicin till hjälp med pengar till en bussbiljett eller en matkasse och de som söker sig till Källan blir allt fler, berättar hon.

#ljud=2774823#

I London väntar en lång hård vinter av besparingar som nu följer på en alltför skuldbelagd statsbudget. Offentliganställda ska sparkas, löner och bidrag sänkas, och studieavgifter höjas Konflikts Lotten Collin åkte till stadsdelen Tower Hamlets, som rymmer Londons både rikaste och fattigaste invånare. Läkaren Sam Everington, på sjukkliniken Bromley by Bow, berättar om hur undernäring, turberkolos och vitaminbrist blivit allt vanligare. Sjukdomar som inte beror på bristen på pengar, men definitivt har med fattigdom att göra, säger han.
Jag har alltid varit fattig, säger Joe som är med i "Kören utan namn" som repeterar i en gammal teaterlokal vid Kings Cross i London. Det är en kör för långtidsarbetslösa, hemlösa och sjukskrivna.

#ljud=2774828#

84 miljoner EU-medborgare riskerar fattigdom, sa EU-kommissionens ordförande, José Manuel Barroso, när han i somras presenterade ett av fattigdomsårets evenemanget. Undersökningar visar också att var tionde EU-medborgare har svårt att betala hushållsräkningarna. Men målen som togs i Lissabon för tio år sen - att halvera fattigdomen - har långtifrån uppnåtts. Antonia Carparelli, är högsta ansvarig för fattigdomsåret vid EU-kommissionen. Hon är nöjd med hur medlemsländerna i år i alla fall enats kring ett nytt mål; att minska fattigdomen med en fjärdedel, alltså 20 miljoner färre fattiga till 2020, liksom att de sociala frågorna är ett av de områden EU nu prioriterar i sin nya agenda till 2020. Jan Vranken, professor vid universiteten i Antwerpen i Belgien, är inte fullt lika optimistisk till EU:s framtidsvisioner i 2020-agendan. Han anser att den social dimensionen helt har gått förlorad och att ett ensidigt fokus på tillväxt riskerar leda till att Europas fattiga glöms bort. Konflikts Ira Mallik ringde upp dem i Belgien.

#ljud=2774821#

Kanske är det en tanke att EU nu utropar nästa år till EU:s ”Volontärår” - ett år som särskilt är tänkt att uppmärksamma frivilligorganisationerna. Samma organisationer som idag slår larm om att de inte förmår möta det ökade behov av hjälp som blivit följden när Europas stater nedrustar välfärdssystemen.

Programledare: Mikael Olsson
Producent: Ira Mallik

Om bomber i Nordstan, BBC-bekymmer och besegrade terrorister. Vad händer egentligen i kriget mot terrorismen? Terrorvarningarna duggar tätt, men samtidigt säger många att al-Qaida är knäckt och kriget över. Vem ska man tro på? I en värld där sanningen alltid är hemligstämplad finns inga tydliga svar att ge. Däremot kan man ge glimtar. Hör rapporter från krigets fronter – från Washington, Göteborg och den eviga ”arabiska gatan”.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

På senare tid har vi hört USA:s justitieminister Eric Holder mana amerikanska medborgare på resa i Europa att vara på sin vakt och undvika stora folksamlingar. Vi har hört Frankrikes inrikesminister säga att ”hotet är på riktigt och vår vaksamhet total”. Och vi har hört den vanligtvis återhållsamme tyske inrikesministern Thomas de Maizière försöka klargöra hotbilden: ”Det finns grund för oro men ingen grund till hysteri”.

Vad är det egentligen som pågår? Under hösten har varningarna om förestående islamistiska terrorattacker avlöst varandra. Är det terroristhotet som ökar eller är det här resultatet av ett effektivare spanings- och polissamarbete över gränserna som kom till stånd efter terrorattackerna den 11 september 2001? Och lever vi fortfarande i något slags övergående undantagstillstånd – det gäller bara att hitta rätt metod att undanröja hotet – eller är det här en ny vardag som vi kommer att behöva vänja oss vid och som håller på att institutionaliseras inte minst genom alla de lagar som har kommit till sedan 2001.

Det är mycket vi inte kan och inte får veta i frågor om terrorhot. Förundersökningar pågår. Källor får inte avslöjas. Men tittar man på information som är tillgänglig kan man till exempel läsa Europols sammanställning av terrorläget de senaste åren. Där kan man läsa att antalet terrorattacker under förra året fortsatte att minska. Och när det gäller vem som är förövare ger Europols statistik också en annan bild än den gängse som förmedlas i mycket av medierapporteringen. Av 294 genomförda eller misslyckade försök till terrorattentat låg islamister bakom ett – medan separatister i Spanien och Frankrike stod för den överväldigande merparten – 237 attacker. Och vänster- och anarkistgrupper stod för resterande 56 händelser.

Vad händer då här i Sverige? Sen ett par år har den svenska Säkerhetspolisen en femgradig hotbildsskala, inte helt olik den amerikanska, där 1 står för den lägsta nivån – ”Inget hot” – och fem står för den högsta – "Mycket högt hot". För första gången sedan skalan infördes höjdes den 1 oktober i år bedömningen från en tvåa – ”Lågt hot” – till en trea – ”Förhöjt hot”.

Vad det innebär konkret kan Säpo inte säga – eftersom informationen som bedömningen bygger på är sekretessbelagd. Men kanske var ingripandet vid det misstänkta bombhotet mot Göteborg den 30 oktober en konsekvens av det förhöjda hotläget. På några få dagar utspelade sig ett drama som höll befolkning och media på halster: fyra personer greps, misstänkta för att ligga bakom det värsta hot som Sverige utsatts för sedan kriget mot terrorismen började. Stämpling till terrorbrott lydde brottsrubriceringen. Men efter all uppståndelse då blev det märkligt tyst. Så vad var det som hände, när varningarna om bomber i Nordstan började spridas en fredag för fyra veckor sen. Konflikts Lotten Collin åkte till Göteborg för att försöka hitta ett svar.

#ljud=2761248#

Sedan terrorattentaten den 11 september 2001 har det flätats allt tätare nätverk av kontakter, övervakning och informationsutbyte över världen för att snabbt kunna sprida uppgifter som kan förhindra nya attentat. Och på motsvarande sätt har också de myndigheter som verkar inom rättsväsende, säkerhet och gränsbevakning på nationell nivå fått mer resurser och knutits närmare varandra i syfte att skapa så finmaskiga nät att inga terrorister ska kunna slinka igenom. Men nio år efter de förödande attentaten ställs allt oftare frågan hur effektiv den här verksamheten egentligen är? De varningar om terrorhot som har duggat så tätt under hösten – är de ett utslag av underrättelsetjänsternas misslyckande eller snarare resultat av noggrant spaningsarbete? Eller är de produkter av en apparat som producerar oceaner av information som ingen har möjlighet att granska eller värdera?

”I USA har den topphemliga värld som regeringen skapade efter 11-septemberattentaten vuxit sig så stor, så otymplig och så hemlighetsfull att ingen vet hur mycket pengar den kostar, hur många människor den försörjer, hur många projekt den omfattar eller hur många organisationer som gör samma jobb.” Med de orden inleds tidningen Washington Posts mest omfattande granskning som har dokumenterat ”en alternativ geografi över USA”, som de själva kallar det. Reportagen och en omfattande webbplats som publicerades i somras ger för första gången en överblick över det myller av myndigheter och privata företag med uppgift att garantera USA:s nationella säkerhet - en överblick som inte ens regeringen har. Den flerfaldigt prisbelönade och högt respekterade Washington Post-reportern Dana Priest, ledde tillsammans med sin kollega William Arkin kartläggningen av USA:s mest hemliga verksamhet.

Det går inte att vinna kriget mot al-Qaida genom att döda dem. Det sa flera av de höga militära ledare som Dana Priest intervjuade för sin omfattande granskning av det topphemliga USA. Politisk dialog, ekonomisk utveckling – sådana saker är förmodligen viktigare än militär styrka och underrättelseverksamhet. Men där har vi inte alls gjort tillräckligt, sa Washington Posts flerfaldigt prisbelönade reporter Dana Priest till Konflikts Daniela Marquardt.

#ljud=2761339#

På andra sidan Atlanten kan hennes journalistkollega och Mellanösternanalytikern vid BBC World Service, Magdi Abdelahadi se konsekvenserna av den försummelsen när han reser i Arabvärlden. Och just nu upplever han också för egen del hur en onyanserad rädsla för terrorhot kan slå över i vad han upplever som överdriven paranoia, som riskerar att göra mer skada än nytta. Magdi Abdelhadi kommer ursprungligen från Egypten. Han lämnade sitt hemland för mer än 30 år sedan och lever sedan dess i västvärlden. Sedan över 15 år arbetar han vid BBC i London. Och dessförinnan levde han i Sverige och är sedan dess svensk medborgare. Många svenska lyssnare minns säkert hans uppskattade sommarprogram för några år sedan. I juni ansökte han om visum till USA. Han behövde åka dit för att göra intervjuer till sin dokumentärserie om det Muslimska Brödraskapet. Men än idag, efter mer än fem månader, väntar han på besked. Han har ringt. Han har skrivit. Hans chefer på BBC har kontaktat den amerikanska ambassaden. Men inga besked ges. Inte varför det dröjer eller hur länge det kommer att dröja, berättade han för Daniela Marquardt.

#ljud=2761246#

Men hur går det då för den rörelse som – åtminstone i västvärldens ögon intar en särställning bland radikala islamistiska krafter i Mellanöstern? Al-Qaida var organisationen som en gång attackerade USA, och fortfarande refereras så gott som alltid till al-Qaida när islamistiskt inspirerad terrorism är aktuell – om en komplott inte al Qaida-styrd, så är den åtminstone al-Qaida-inspirerad, eller al-Qaida-influerad, eller al-Qaida-lik. Dessutom finns numera flera al-Qaida-franchiseorganisationer, som i Nordafrika och i Jemen, och med dom en hel förkortningsdjungel, som AQIM, AQAP och AQ central. Men hur starkt är egentligen al-Qaida idag? Är rörelsen en ledande kraft i den konservativa, religiösa våg som bedömare som Magdi Abdelhadi menar drar över Mellanöstern? Konflikts Ivar Ekman ringde en av världens främsta experter på islamism, den amerikansk-libanesiske professorn Fawaz Gerges, för att få reda på hur al-Qaida mår idag. Svaret blev en överraskning.

#ljud=2761247#

Programledare: Daniela Marquardt
Prodcuent: Ivar Ekman

Om den misslyckade integrationspolitiken. Regering, opposition och opinionsbildare är överens, men menar de samma sak? Konflikt söker svar bland restauranger i Landskrona, arbetscenter i Malmö och bowlinghallar i kommunen som utnämnts till Sveriges sämst integrerade; Vilhelmina. Och i Lund talar de lärde om en farligt förvirrad integrationsdebatt, där invandring görs till problem och döljer frågor om fattigdom och växande skillnader i Sverige.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

De verkar överens, statsministern Fredrik Reinfeldt, den avgående partiledaren och tidigare integrationsministern Mona Sahlin och folkpartiledaren Jan Björklund. Överens om att "integrationspolitiken" hitills bör ses som ett misslyckande. Eller som moderaternas integrationspolitiske talesman, Tobias Billström, uttryckte saken:
- Jag erkänner att vi misslyckats med integrationen, för om man vill bli frisk måste man först erkänna att man är sjuk, sa Billström.
Men är alla politiker och opinionsbildare verkligen överens om vilken sjukdomen egentligen är? Och menar de samma sak när det talar om "misslyckad integration"? För några blir det nog synonymt med att "invandringspolitikens misslyckande". Och om man inte är klar över vilken sjukdomen egentligen är kan ju boten bli till ännu mer problem.
Som när vår när integrationsminister Erik Ullenhag i veckan lanserade det regeringen kallar den största reformen av svensk integrationspolitik på 25 år. Där en nytt etableringsbidrag och lotsar med resultatbaserad lön snabbt ska fixa arbete till nyanlända invandrare. I kommentarsfälten på medias hemsidor kan man ana något av problemen. Där står t ex: "Vi föräldrar vet hur svårt det är att hitta enklare jobb till våra svensktalande ungdomar. Denna typ av jobb, som ju även passar rätt nyanlända invandrare, växer inte på träd.", skriver en. "Lotsas - till vilka jobb då?" frågar en annan. "Lotsar löser inte diskrimineringen", säger ytterligare någon.

Redan för fem år sen slog Riksrevisionen fast problemet med att särlösningar för invandrare ställer till problem, bidrar till motsättningar mellan ett "vi och ett dom".
Så var står vi nu? Vad är det som misslyckats? Och vem behöver och i såfall vilken integration? Vilhelmina, i södra Lappland, har gång på gång hamnat på en bottenplacering i den integrationsmätning som tidskriften Fokus gör varje år. Anledningen är hög arbetslöshet och många sjukskrivna. Men vad säger det om själva integrationen? Konflikts Lotten Collin åkte till Vilhelmina.
#ljud=2746806#

Ja, vad är det som har misslyckats? Svaren drar iväg i alla möjliga riktningar - handlar det om bostadssegregationen, eller bristen på kontakt mellan människor från olika bakgrund - eller som i Vilhelmina - om vardagens irritationsmoment som vem det är som använder bibliotekets datorer. Beroende på åsiktsläger och tid menar vi olika saker med integration och dess misslyckande, för några år sedan påbjöd tidsandan att det var den strukturella diskrimineringen som sågs som problem, något som fick genomslag under den omdiskuterade integrationutredning som leddes av professor Masoud Kamali. Idag beskriver integrationsminister Erik Ullenhag ett allt för stort fokus på omhändertagande som främsta anledningen till att integrationspolitiken misslyckats för många individer. I regeringens ny etableringsreform, "den största av integrationspolitiken på 25 år" som Erik Ullenhag kallar den, är vägen till arbete högsta prioritet.
Lena Grip, kulturgeograf vid Universitet i Karlstad, anser att skillnaderna i verklighetsbeskrivning gör det svårt att finna lösningar. Konflikts Ira Mallik ringde Lena Grip och frågade vad integration egentligen betyder.

#ljud=2746918#

I städer som Malmö och Landskrona, präglade av både stor invandring och, framförallt i Landskronas fall, stora framgångar för invandringskritiska Sverigedemokraterna, har frågan om arbete och självförsörjning länge varit prioriterad. Arbets- och integrationscentret i Rosengård, där Jahangir Hosseinkhah är chef, erbjuder hjälp med arbetssökande, studievägledning, slussning till utbildningar, praktikplatser, mm. Och hit kommer inte bara människor med invandrarbakgrund, utan även etniska svenskar, för problemen är generella och handlar mindre om etnicitet än om klass, som han säger.
Tapio Salonen, vid Linnéuniversitetet i Växjö, har studerat utvecklingen i Landskrona; från industristad till en stad med stor arbetslöshet och utbredd segregation, där Sverigedemokraterna också rönt stora framgångar i flera val. Det är en stad där människor inte längre känner igen sig, säger han. Sverige är ett land som genomgått stora förändringar, inte minst vad det gäller en ökad ojämlikhet - och kanske är det där förklaringen ska sökas? För vad är det som händer när samhället dras i sär? Mikael Olsson satte sig i bilden och åkte till Skåne.

#ljud=2746909#

Programledare: Mikael Olsson
Producent: Ira Mallik

Om megakändisar, medlidande och stolta Millenniemål – och om kopplingen mellan röran på SIDA och världspolitiska trender. När biståndet skapades i början av 60-talet trodde man att fattigdomen skulle vara raderad inom ett decennium. 50 år senare lever och frodas biståndsindustrin, och frågan har börjat ställas allt oftare: varför ger vi bistånd? Hör om en infekterad debatt, med röster från Maputo, Stockholm och Florida.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Vad är det som gör att just biståndet väcker så heta känslor? 31 miljarder kronor är tveklöst mycket pengar - men i det hela är det ändå en liten del - knappt 4 procent av den svenska regeringens föreslagna budget för nästa år. I förra veckans program hörde vi upprörda röster från biståndsmyndigheten SIDA över vad man uppfattar som regeringens dubbla måttstockar och olika krav på SIDA:s arbete och på den biståndsverksamhet som bedrivs av UD.

Vad beror det på att biståndet som tidigare nästan betraktades som en nationell stolthet blir allt mer ifrågasatt, både av ansvariga politiker, akademiker, opinionsbildare och allmänhet? Saknas de politiska visionerna? Engagemanget? Eller handlar det om att biståndet befinner sig i en skärningspunkt där både nationella intressen och internationella åtaganden samsas och stångas?

Hur lätt är det att vara givmild när man själv måste dra åt svångremmen? Hur tungt väger argumentet att det också handlar om vårt eget intresse av en säker och stabil omvärld - när den egna tillvaron känns hotad - med osäkra jobb och ekonomin i gungning. Debatten som av och till hörs i Sverige är inte unik. Frågan om nytta eller skada stöts och blöts också i det globala perspektivet.

Diskussionen om det internationella biståndet handlar idag ofta om FN:s åtta Millenniemål, de så kallade Millennium Development Goals som världssamfundet enades om efter millennieskiftet och som ska vara uppfyllda år 2015. Och för att förstå funktionen som de här Millenniemålen har i dagens biståndsvärld, måste man veta hur de kom till.

I mångt och mycket var Millenniemålen en idé som skapades av två män, som möttes över en kopp cappuccino i FN:s slitna 50-talslokaler, på Manhattans östra strand. Det var den amerikanske statsvetaren Michael Doyle, som vid den tiden var särskild rådgivare till generalsekreteraren Kofi Annan, och den belgiske ekonomen Jan Vandermoorteele, som ledde fattigdomsgruppen på FN-organet UNDP. Vandermoorteele var nyligen på besök i Stockholm, och förklarade för Konflikts Ivar Ekman att idén om Milleniemålen föddes ur ett stort hopp - om att äntligen få igång utvecklingen i den fattiga delen av världen - ett hopp som hade tänts av det som hände i Berlin 10 år tidigare.

#ljud=2733560#

#ljud=2733564#

Moçambique är ett av världens mest biståndsberoende länder. I FN:s utvecklingsranking som nyligen publicerade för 2010 ligger landet kvar i den absoluta bottenligan. Tre fjärdedelar av befolkningen lever i absolut fattigdom, på en dollar per dag. Så vilken effekt har alla de biståndsmiljarder som den rika världen satsar på Millenniemålen? Vad har de egentligen åstadkommit för att halvera fattigdomen i länder som Moçambique? Inget alls, säger en kritiker av de hyllade målen - författaren Joseph Hanlon, som har följt utvecklingen i Moçambique i flera årtionden. Han intervjuades i Moçambique av Sverige Radios Afrika-korrespondent Maria Sjöqvist.

#ljud=2733561#

Den Oxford- och Harvardutbildade ekonomen John McArthur leder den amerikanska organisationen Millennium Promise, som arbetar för att nå Millenniemålen. McArthur beskrivs ibland också som hjärnan bakom Jeffrey Sachs hjärna - den amerikanske ekonomen som i rollen som särskild rådgivare i frågor om fattigdomsbekämpning och utveckling till FN:s förre och nuvarande generalsekreterare har uppnått något av en rockstjärnestatus på ekonomins globala scen. Debatten om biståndspolitiken har på senare år blivit allt mer upphetsad med röster - inte minst från Afrika - som hävdar att biståndet gjort mer skada än nytta - en debatt som också färgar av sig på synen på Millenniemålen.

John McArthur hörs ofta som en av målens varmaste förespråkare i polemik mot kritiker, som när han i den amerikanska public service-kanalen NPR konfronteras med utvecklingsekonomen William Easterly. Andra som deltagit i den här debatten är den zambiska ekonomen Dambisa Moyo, och Göran Hydén, pensionerad professor i statsvetenskap som är aktuell med sin bok Bistånd och utveckling - Afrika: Givarnas stora utmaning. Konflikts Daniela Marquardt har pratat med honom, och med John McArthur.

#ljud=2733563#

Gäst i studion är den förre socialdemokratiske utrikesministern och FN-veteranen Jan Eliasson, som ingår i en särskild expertgrupp tillsatt av FN:s generalsekreterare för att driva på genomförandet av Millenniemålen.

Programledare: Daniela Marquardt
Producent: Ivar Ekman

Om gammelbistånd och nybistånd i den största omdaningen av svenskt utvecklingssamarbete på 40 år - men gäller samma hårda redovisningskrav verkligen för alla? Hör personalen på Sida om en accelererande konflikt med biståndsministern. Hör röster i Chile och Moçambique om följderna av den nya politiken. Och vad är det för biståndverksamhet som Sverige bedriver i Spanien och på Island?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Det pågår en omdaning av det svenska biståndet. Den största sedan det statliga utvecklingsbiståndet infördes sägs det. Men det är en omdaning som inte alltid är vad den ser ut att vara.
I fyra års tid har vi fått lära oss begrepp som gammelbistånd, passiv utbetalningspolitik kontra aktiv biståndspolitik, transparensgaranti och ett öppnare bistånd med krav på tydliga resultat. Gunilla Carlsson har bedrivit ett uppmärksammat korståg mot korruption. Men frågan är om den nya biståndspolitiken verkligen leder till ett korruptionssäkrat, bättre bistånd för världens fattiga?
För bortom terminologin om öppenhet och kamp mot korruption finns också en berättelse om ett delat bistånd. Med en hälft som regleras och granskas hårt. Men med en andra hälft där vi inte riktigt vet vart pengarna går och vad de gör för nytta.

Gäster: Biståndsminister Gunilla Carlsson och Magnus Walan, informatör Diakonia

Ett viktigt kapitel i den här historien utspelar sig på Sida - idag en stukad myndighet där en femtedel av personalen ska bort och där man känner sig illa behandlad av sin egen minister. Konflikts Lotten Collin har försökt ta reda på vad som ligger bakom krisen mellan UD och Sida och under dom gånga veckorna har hon pratat med många SIDA-anställda som är ledsna, upprörda och oförstående inför dom hårda sparkraven som nu läggs på myndigheten.

#ljud=2719836#

En av förändringarna som regeringen drivit igenom under dom senaste åren har varit ett ökat fokus på resultat och kontroll av vad biståndsbudgeten faktiskt går till. Krav på redovisning av både resultat och ekonomiska revisionsrapporter har ökat, nåt som påverkar både biståndsgivare och mottagare i dom länder där Sverige bedriver bistånd. Biståndsminister Gunilla Carlsson har flera gånger påpekat att vi bättre måste kunna visa att biståndet faktiskt gör nytta, och redovisa vilka effekter det får. Det låter ju bra - men vad får det för reella konsekvenser? Går det att mäta allt bistånd? På det SIDA-finansierade nätverket Forum Syd, som ger pengar till både svenska och utländska organisationer, märker man tydligt av skillnaden, berättar Annica Holmberg.

#ljud=2719826#

Programledare: Kajsa Boglind
Producent: Ira Mallik

Om priset på sylt och slaveri i vår tid. Asiatiska bärplockare - bedragna på utlovade löner och istället tyngda under livslånga skulder - vågar inte återvända hem. Hör om svenska myndigheter som anklagas för att medverka till människohandel. Om blåbärsskogen som vägen till en eftertraktad europeisk arbetsmarknad.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Rapporter om slavliknande arbetsförhållanden brukar ofta handla om platser långt borta. Vi har hört det i de senaste veckornas nyhetsrapportering - exploateringen av människor som arbetar på klädfabriker i Kambodja och på vinodlingar i Chile. Men det sker också på närmare håll - i de svenska bärskogarna. Och det har blivit något av en ritual som går i årlig repris. På våren kommer försäkringarna om att I ÅR ska det minsann bli bättre. På sommaren anländer bärplockarna - från Thailand, Bangladesh, Kina och Vietnam - fyllda av förhoppingar om stora förtjänster.

Men snart växer förtvivlan över att inkomsterna uteblir trots långa arbetsinsatser. Och med höstens antåg övergår det i desperation över utsikten att behöva återvända hem, där stora skulder väntar, men utan pengar att betala dem med. Under en kort period hörs representanter för det offentliga Sverige som bedyrar att NÄSTA ÅR ska vi inte behöva bevittna dessa missförhållanden igen. Och så blir det tyst tills nästa bärsäsong drar igång igen. Men vad händer med bärplockarna under tiden?

I Konflikt har vi skildrat en grupp vietnameser som kom till Särna i norra Dalarna för att plocka bär. 290 bärplockare hade beviljats arbets- och uppehållstillstånd av det statliga svenska Migrationsverket. Men nu, efter arbetet i bärskogen, är mer än hälften kvar i Europa. Och det visar sig också att en del av vietnameserna som kom till Sverige aldrig plockade några bär. Så snart de landade på Arlanda tog de sig vidare åt annat håll. För dem var bärplockarvisumet en biljett till den europeiska arbetsmarknaden.

Men de allra flesta som nu blivit kvar i Europa, de är här för att de inte fick nån lön i Sverige. Och hemma i Vietnam har de skulder på motsvarande mellan 15 000 och 25 000 kronor - som de lånade för att kunna åka till Sverige. Så nu befinner de sig alltså illegalt i Europa och försöker tjäna ihop till pengarna de är skyldiga därhemma. Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim har letat upp flera av dom - i Norge, Polen och Tyskland.

#ljud=2707180#

Så var ligger egentligen ansvaret för alla dessa människoöden? Hur gick det till när flera hundra vietnameser landade i Sverige med arbetstillstånd?

På deras avtal med bärföretagen står att de är garanterade en minimilön på 17 730 kronor i månaden. Det är kontrakt som Migrationsverket beviljat uppehålls- och arbetstillstånd för, och som också facket granskat och godkänt. Så vad var det som gick fel? Och har vi anledning att vara överraskade? Lotten Collin ville nysta i ansvarskedjan. Hon började hos Kommunalarbetareförbundet, det fackförbund som hanterar bärbranschen.

#ljud=2707097#

Gäster är Mats Wingborg, journalist och författare som skrivit mycket om migrantarbetare, och Tomas Tobé, moderat ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott.

Programledare: Daniela Marquardt
Producent: Lotten Collin

Om kampen om Turkiets identitet och plats i världen: Agneta Ramberg och Cecilia Uddén sänder från Istanbul i ett Turkiet där en presidenthustru iförd sjal fick gå längs röda mattan ihop med besökande statschef i tisdags. Nåt sånt har aldrig hänt förr i den sekulära republikens historia - och det väckte glädje hos vissa och fasa hos andra i det polariserade Turkiet. Och de som förfasar sig anklagar regeringen för att vilja bära slöja i utrikespolitiken också.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Agneta Ramberg och Cecilia Uddén sänder från Istanbul, en stad med både puls, ekonomi, och livlig och ibland uppslitande debatt. I veckan bröts ett turkiskt tabu när presidenthustrun, klädd i sjal, representerade Turkiet i ett officiellt sammanhang. Det var första gången i republikens historia en sjalförsedd kvinna gick på en offciell röd matta förbi en militär hedersvakt.
Det händer mycket i Turkiet och tabun bryts på löpande band. Varje kväll debatteras infekterade och tidigare förbjudna ämnen i tv. Det pågår också en kamp om Turkiets identitet och plats i världen.

Gäster:
Torkel Stiernlöf, svensk konsul i Istanbul.
Yavuz Baydar, svensk-turkisk journalist som är en del av denna livliga debatt om landets identitet, framtid, och plats på världsarenan.#bild=1327707#

Vi måste lära oss att bli sjalblinda - på samma sätt som man uppmanar folk att vara färgblinda i USA när det gäller svarta, säger Nursuna Memecan. Hon är parlamentsledamot för AKP och även om hon inte själv bär sjal menar hon att det är diskriminerande att kvinnor inte får bära sjal och sitta i parlamentet. Sjalen väcker starka känslor i Turkiet och Cecilia Uddén hamnade mitt i ett gräl vid stekoset utanför slaktarbutiken i stadsdelen Fatih.

#ljud=2694610#

Debattklimatet är polariserat och statsvetarprofessorn och motståndaren till AKP-regeringen Ersin Kalaycioglus talar om en pågående kulturkamp. Han menar att det finns två läger med varsin vision av hur det goda samhället ser ut: En grundad på vetenskap och rationellt tänkande, den andra på tradition, religion och familj. Faruk Logoglu har varit Turkiets Washingtonamassadör och är nu i färd med att starta en tankesmedja i Istanbul. Han hävdar att det är positivt med en mer oberoende, självsäker turkisk utrikespolitik, och bra att Turkiet försöker spela en roll i regionen, men problemet med AKP är att de är ideologiskt snarare än realpolitiskt motiverade. Men han får mothugg av Sahin Alpay, professor i statsvetenskap, som menar att det är västerut Turkiet rör sig - om man med väst menar liberal demokrati och mänskliga rättigheter.

#ljud=2694612#

Att utrikespolitiken drivs av ideologi, som Turkiets förre Washingtonambassadör hävdar, är en av de vanligaste anklagelserna mot Turkiet sedan man började fjärma sig från Israel. Turkiet har hamnat i klorna på Iran, säger man i Tel Aviv, liksom att utrikespolitiken har blivit arabisk-muslimskt populistisk. Men en av Turkiets ledande utrikesexperter, Soli Özel, kolumnist och professor i internationella relationer, håller inte med. Han menar att Turkiet inte hade agerat annorlunda om kristendom varit den dominerande religionen i landet, för drivkrafterna bakom utrikespolitiken är inte ideologiska utan framförallt ekonomiska.#bild=1327711#

#ljud=2694613#

Turkiet kan skryta med att ha den snabbast växande ekonomin bland OECD-länderna. Tillverkningsindustrin har gjort stora framsteg, man tillverkar skor, möbler, bilar, tv-apparater och Turkiet är världens största cementexportör. Och man brukar säga att landets nya entreprenörsklass är AKP:s ryggrad. Cecilia Uddén träffade ett par av dessa framgångsrika, småskaliga entreprenörer på marknadsgatan i Fatih-området. En av dem, Murat Akina, var med på Mavi Marmara i Ship to Gaza-konvojen, men han han hade fullt upp med att sälja fisk.

#ljud=2694615#

Agneta Ramberg dricker kaffe med Ishak Alaton, en i Turkiet mycket känd och framgångsrik judisk affärsman. För 60 år sedan var han svetsare på Motala verkstad. Han menar att det idag är det islamiska AKP som står för modernitet i Turkiet, och inte de sekulära kemalisterna.

#ljud=2694616#

Programledare: Agneta Ramberg och Cecilia Uddén
Producent: Ira Mallik