Grunden för frälsningen är att tro på Jesus som "Jag Är", dvs. det namn genom vilket Gud uppenbarade sig för människorna och särskilt Mose. Jesus säger att han är densamme, den vars namn är Jag Är. Sättet han visar vem han är, är genom korset: "När ni har upphöjt Människosonen, då ska ni förstå att Jag Är" (Joh 8:28). Genom korset lär vi känna den Gud som är kärlek (1 joh 4:16). Var gång vi ser på korset - i vårt dopkors om halsen, i vårt hem, på kyrktornet, i naturen - så kan vi bli påminda om hurdan Gud är, nämligen den ende människoälskande.

Söndagen för Korsets upphöjelse betonar korsets väg för vår upphöjelse. Upphöjelse betyder, i andlig bemärkelse, att bli helig och gudomliggjord. Korset är vägen som vi vandrar i Jesu efterföljd. På samma sätt som han inte ryggade tillbaka eller klev ned från korset, så kallas vi också att stanna kvar på vårt kors och genom det stiga till himmelens höjder.

Denna "Söndagen före korsets upphöjelse" läser vi ur Johannes evangeliet 3:13-17. Där framkommer mycket om Guds karaktär och kärlek i några korta verser. Gud själv tar initiativet för vår frälsning. Han är den som steg ner som Människosonen för att vi skulle kunna stiga upp med honom som Guds söner och döttrar. Vägen för det är korset, men det är inte ett vredens redskap, utan det yttersta uttrycket för Guds kärlek.

Den unge rike ynglingen i dagens evangelietext (Matt 19:16-26)  erfar att han saknar något. Detsamma gäller alla människor: vi saknar Gud så länge vi inte funnit honom, och vi försöker mätta den längtan med alla möjliga substitut. Det är som den helige Augustinus omvittnar i sina Bekännelser: "Du, o Gud, har skapat oss till din avbild, och vårt hjärta är utan frid till dess att det får frid i dig." Frid och fullkomning når vi hos Kristus, och enbart hos honom. Priset är bara att "sälja allt", men vad innebär egentligen det? Om detta handlar denna predikan.

I liknelsen om den orättfärdige tjänaren (Matt 18:23-35) undervisar Herren Jesus om vikten av förlåtelse. Den som förlåter breder ut himmelriket här och nu, och efterliknar Guds egen karaktär. Den som inte förlåter deltar inte i himmelrikets utbredande, utan kastar sig själv rentav i en märk fängelsehåla, och binder sig med vredens, fåfängas och stolthetens bojor.

Denna lördag fick vi höra om hur Jesus vände sitt ansikte mot Jerusalem (Lukas 9:51-57, 10:22-24, 13:22) för att visa Guds kärlek genom korset. Vi firar också den "icke av människohand gjorda ikonen av vår Herre och Frälsare", även kallad Mandylion. Det ansikte vi ser på denna ikon visar för oss vem Gud är och hurdan Gud är.

Matteusevangeliet 14:22-34. När Petrus släpper Jesus med blicken och ser på stormvågorna omkring sig sjunker han. Han bjuder in stormen i sitt hjärta, och den jagar ut tron och tilliten till Gud. Samma sak gäller för oss: När vi slöpper Kristus med blicken bjuder vi in sådant som drar oss ner i förtvivlans och otrons djup. Ergo: i allt - håll trons blick stadigt på Herren Jesus Kristus.

När vi nu firar apostlafurstarna Petrus och Paulus (29/6) lär vi oss vad Gud kan göra med bristfälliga människor. Petrus var en obildad, ivrig och inte särskilt eftertänksam person som dessutom förnekade Jesus tre gånger. Paulus var en som förföljde de kristna och såg på med gillande när martyren Stefanus stenades. Herren Jesus Kristus upprättade och förvandlade dem båda till att bli hans främsta apostlar. Om vi lever i samma omvändelse som dessa båda har vi gott hopp om Guds nåd - och kanske också om att få vara hans redskap i denna värld!

Den som vill vara ett barn till vår himmelske Fader behöver "älska sina ovänner och be för dem som förföljer oss" (jfr. Matt 5:42-48). Att älska på detta vis är det som särskiljer kristna från världens barn. Men vem kan älska så? Det måste vi få Guds hjälp till.

I och med den helige Andes nedstigande över Kristi Kyrka på pingstdagen är Guds frälsningsverk fullbordat. Objektivt sett har Gud gjort allt för att öppna vägen till frälsning för oss. Nu får vi samarbeta med Andens nåd och kraft på vår frälsning. Platsen där detta samarbeta mellan oss och Gud sker är i Kyrkan, och delaktigheten i denna livgivande Andes kraft skänks oss genom dopet och myrrasmörjelsen - inseglet på den helige Andes gåva.