Hur ska vi tolka att män i högre grad än kvinnor i det längsta ser ut att undvika att ta itu med problem? Beror det på kvinnors reaktioner när män har försökt men gett upp när man inte blivit bemött med ett ok gensvar? Eller är kvinnor helt enkelt bättre än män på att ta itu med problem? Eller handlar det om själva frågan (innehåll) och/eller hur (konfliktstilen) som är problemet?
Att reagera med ilska, arrogans, högmod, göra sig själv till ett offer eller för lite egen träning är alltid meningslöst för den som vill hitta sunda lösningar på en konflikt eller ett problem oavsett vem vi är. Ödmjukhet, anspråkslöshet, respekt och att vara försoningsbenägen är en bättre lösning - men tyvärr många gånger väldigt svår att uppnå när barndomshändelser spiller över på förhållandet hos en eller båda. Så frågan är hur kommer man dit?
Behöver du Handboken för Par är du så välkommen att göra så här: [email protected]. På www.levatillsammans.se, på Spotify och på alla andra platser där poddar finns kommer korta Digitala videolektioner på hela levatillsammans-programmet successivt att publiceras med lite ojämna mellanrum.