
Sign up to save your podcasts
Or


Det brukar kallas för epifanier - korta genomlysta ögonblick, som uppenbarelser, ofta mättade med en snabbt övergående insikt i skönhetens fulla idévärld.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
I den andra delen av Skönheten möter vi Lars O Ericsson - docent i praktiskt filosofi vid Stockholms universitet samt författare och konstkritiker, bland annat i Svenska Dagbladet. Han talar om hur hans egen skönhetstörst vuxit sig allt starkare med åren. Den största skönheten har han funnit i en liten staty som föreställer en enkel flöjtspelare.
Vi träffar också litteraturredaktören Isabelle Ståhl, som berättar hur skönheten många gånger har drabbat henne som en oväntad epifani. Plötsligt har ögonblicket blivit genomlyst av ett starkt sken och verkligheten är inte längre sig lik.
Till sist blir det ett besök hos programmeraren och kompositören Jonatan Liljedahl, som sitter hemma i arbetsrummet i trävillan i Ockelbo och finner den största skönheten i de elektroniska ljudens abstrakta värld.
Jag sitter i bilen på väg till mitt möte med Sofia Roberg när radion spelar ett pianostycke som jag inte hört på länge. Det är den långsamma andra satsen i Schuberts tjugoförsta pianosonat.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Jag kör snabbt på motorvägen österifrån, men plötsligt är det som om vägen försvinner och Österlens landskap börjar glöda i eftermiddagssolen. Det är en intensiv skönhetsupplevelse, men när jag nu försöker beskriva, den märker jag hur tafatta orden blir. Det var några små toner, som vecklade ut sig inom mig och för en kort sekund var dom större än allt. Men min beskrivning av upplevelsen kan bara ringa in känslan, inte fånga den.
Kanske är det därför som jag ändå enklast hittar skönheten i just musik. Den bara är. Den bara finns. Oftast betyder den ingenting alls. Dom klassiska styckena har sällan ens några särskilda namn. Pianosonat nr 21 säger ju ingenting. Och det är befrielsen.
Jag hade länge en fåfäng förhoppning om att även jag någon gång skulle kunna skapa något vackert. Något som talade till människor på samma sätt som musiken talar till mig. Man jag har lagt alla sådana tankar åt sidan. Jag är en lyssnare, inget annat. Jag sitter i skuggan och blickar mot ljuset. Jag kan inte komma ända fram.
Tillbaka i bilen märker jag vilken sinnestämning Schuberts musik har försatt mig i. Allting sover, tänker jag. Det är fortfarande tidig vår. Marken sover, träden sover, till och med vägen sover. Allt skimrar, men sover fortfarande. Världen är vacker och jag är liten.
I den första delen av Skönheten möter vi författaren, förläggare och idéhistorikern Carl-Michael Edenborg som berättar om sin nya roman om Georg Friedrich Händel, samt skribenten och litteraturvetaren Sofia Roberg som minns melankoliska tillstånd i sin barndoms skog.
From the publisher's feed