Musikmagasinet

Barbara Hannigan: en helt naturlig sopran. Lina Nyberg: en unik personlighet! Mathias Landaeus: omedelbar som Picasso. Rosali Grankull: Punkare! Lisa Nilsson: Närvaro, djup, integritet.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Denna Jämtlandsfödda artist, ordkonstnär och författare hörde sydafrikanska sångerskan Miriam Makeba och resten är historia: 6 CD-skivor och tre romaner.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Artisten och författaren Christina Kjellsson sjöng från det att hon var 8 månader. Hon diagnostiserades med Tourettes syndrom, och har kropps-, ögon- och tanke-ticks. Men när hon spelar, sjunger och simmar är ticksen borta.

Citat ur programmet av ordkonstnären Christina Kjellsson:

- Hemma i byn Handsjöbyn i Jämtland fanns det få vinylskivor på 60-talet men en som fanns i flera hem var faktiskt Miriam Makebas Pata pata. Känslan när myggfönstren blev isatta där på sommaren och fönstren var öppna och det var lite party i stugorna - att då höra Miriam Makeba - det är nu en fantastisk film att tänka tillbaka på.

- Ett barn med fallenhet för musik och rytmik fastnar på Miriam Makebas kanske lite grann, jag tror att jag ÄR språk och musik på gott och ont, jag vet inget annat, det är det som är jag.

- Till exempel jag kan inte jogga utan att ha musik i öronen för när jag joggar utan musik i öronen så lägger jag in ticks och rytmer i min andning, jag skapar beats i andningen, och då håller jag på att välta efter 20 minuter. Träning bygger ju på att man andas ordentligt, och börjar jag tänka på hur jag andas då måste jag nästan sluta andas, så det är bättre jag tänker på något annat.

- Jag hade fördelen att växa upp på 60 och 70-talet med radiokanalen som hette P3 och som då innehöll all musik som du inte visste att ville höra. Inom tio minuter kunde du få höra Alf Hambe och Led Zeppelin och däremellan Barbro Högberg eller Flamingokvintetten - det var en sång röra och en sån underbar blandning och på det sättet fick jag höra jättemycket musik som jag inte visste att jag ville höra. Och jag fick också höra väldigt mycket som jag inte tyckte om. Ju mer jag lyssnar på musik som jag inte tycker om desto mer stärker jag min egen ton. Så jag rekommenderar alla unga som håller på att skriva låtar, lyssna på musik du inte gillar. Varför? Jo för då låter du mer som du sen. Annars låter du nästan som den du gillar. Så jag är jättetacksam till blandningen i P3 som gjorde att jag kunde få en mångfald av låtar och stilar utan att behöva anstränga mig. Idag kan du till och med välja bpm på låtarna, Lugna favoriter eller vad de heter, så du riskerar inte att råka ut för nånting du kanske skulle älska!

- Jag gör alltid parallella aktiviteter, och försöker att dölja det för min omgivning ibland, för att de inte ska tycka att jag verkar nonchalant eller ointresserad. Ja, jag gör gärna flera saker samtidigt för då blir det bäst resultat. Till exempel läsa - tänka, läsa - prata, hålla på med mobilen, ha ett samtal. Det är lite svårare när man är äldre men det gör att jag har lättare att koncentrera mig. När jag sitter och skriver så behöver jag göra en massa andra saker också samtidigt, det känns bättre.

- Ja, det som jag har det heter Tourettes syndrom – jag har extremt lätt att komma ihåg saker, jag har extremt lätt att komma ihåg både ord och musik. Positivt med Tourette är att jag tycker det är småkul att vara snabb i, exempelvis abstrakt begreppsbildning, då hade jag så höga värden att det inte gick att mäta medan andra gick i botten, så det är en förvirrad profil. Fördelarna är extrema, jag ser en text, den sätter sig och jag kan snabbt redigera. Jag jobbar ju också med låtskrivarkurser och kan snabbt läsa både tio och tjugo texter och se på ett par minuter vad som behövs för varje text, var behövs det nånting i just den här texten? Det är likadant med låtar jag hör en gång, de sitter väldigt länge, ibland för livet. Jag har låtar i huvudet hela dagarna och det är jobbigt, riktigt jobbigt är det.

- Men jag kan vända orden lika fort bakåt som framåt och det gör jag när jag får tråkigt. Så det är en fördel och en annan fördel är att jag kopplar kreativiteten till tourettes, mitt tourettes syndrom vill att jag ska låta, vill att jag ska skapa.

I programmet hör vi utdrag ur många av Christina Kjellssons fyndiga och fina låtar. Dessutom bjuds på två alldeles färska låtar från hennes kommande sjunde CD Marken: Blå Moped och På väg till dig. Den sistnämnda skrev Christina Kjellsson när hennes mamma var teminalt sjuk.

Christina Kjellsson gav 2008 ut boken Rim och Reson. Hon har i 25 år gett musikelever kurser i ”textbehandling” och formuleringskonst.

Hon har även gett ut de tre självbiografiska romanerna Solknepet (2013), Nu är jag ung hela mitt liv (2016) och Det här är livet (2020). Huvudpersonen i dessa heter Mirjam, med j, medan Miriam Makeba stavar med i.

Ur recension i Svenska Dagbladet:

”Christina Kjellsson är prima donna assoluta bland lite yngre svenska kvinnliga vispoeter. Texterna är fyndiga, med tankeskärpa: ”Slott och koja och palats/Jorden är en samlingsplats”. Här har Christina Kjellson sina motsvarigheter i Stefan Sundström och Lars Demian. Christina Kjellson sjunger klockrent, med vacker röst och vitalitet i diktionen. Hon är dessutom en ypperlig gitarrspelare.”

Christina Kjellsson har fått SKAP-stipendium, Olrogstipendiet och Fred Åkerström-stipendiet för personer som ”på ett betydelsefullt sätt arbetat för att bevara, utveckla och/eller skapa svensk visa”. Christina Kjellsson fick Svenska Vispriset 2015.

Bára Gisladóttirs musik kallas hipp musik för nördar och remake av ”Exorcisten”. Louise Alenius gör musik om covidsjuka kroppar, död, incest och Elefantmannen.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Tonsättaren Louise Alenius bodde under tio år i Frankrike, men är sedan några år tillbaka i Köpenhamn. I Paris komponerade Louise Alenius kommersiell musik, bl a till reklam för Coca-Cola och olika bilmärken.

-Ämnen jag numera väljer till mina kompositioner speglar min nyfikenhet på det jag inte förstår. Jag försöker sätta mig in i andra människors verklighet istället för att berätta hur jag själv har det, förklarar Louise Alenius, som skrev både libretto och musik till kammaroperan Silent Zone om incest. Dottern blir utsatt för incest. Hon är stum och sjunger inte. Detta för att illustrera att de drabbade sällan berättar om vad de har varit med om. Istället får dottern ut sin vrede och sorg genom att spela slagverk.

Dottern spelas av slagverkaren Ying-Hsueh Chen och hennes bror gestaltas av kontratenoren Morten Grove Frandsen. Brodern löser upp problematiken med tystnadskulturen i den här familjen. Han ställer obekväma frågor om det förfärliga som hänt.

-Jag tycker det var spännande att använda mildheten i en kontratenors stämma på det här sättet, förklarar Louise Alenius.

Louise Alenius skrev också musik till en balett om den s k Elefantmannen, Joseph Merrick som levde på 1800-talet i London och hade en kraftigt deformerade kropp.

Hennes körsvit Rite of Nothing / En tom ritual uruppfördes i den gamla underjordiska vattencisternen i parken Søndermarken i Köpenhamn.

Ett av hennes senaste stycken, Ilt / Syre, komponerade Louise Alenius till den 80 meter långa skulpturen The Wave. Under coronapandemins första månader 2020 var den placerad vid Ofelia Plads vid Köpenhamns hamn. Konstnärskollektivet Vertigo anpassade The wave till pandemin. Den illustrerar ett gigantiskt luftrör och lungor som kämpar för att få luft. Den femstämmiga kören gestaltar kroppsorgan som skriker efter syre.

2019 fick Louise Alenius Danmarks störste kulturpris, hederspriset Carl Nielsen och Anne Marie Carl-Nielsens Legat på 750 000 danska kronor.

Jag intervjuade isländska tonsättaren Bára Gisladóttir första gången 2013. Nu möts vi digitalt genom Skype. Hon befinner sig i det svårt coronadrabbade Reykjavik. Hon utbildade sig i komposition vid Musikkonservatoriet i Köpenhamn. Kontrabasen blev hennes instrument efter studier på Nya Zeeland. Hon älskar den. Om hennes spel på kontrabasen sägs det: "Hon behandlar kontrabasen såsom Jimi Hendrix gjorde med sin gitarr. Hon använder instrumentet för att locka fram spännande och konstiga ljud.”

- Kontrabasen är alltid är tillgänglig. Speciellt i tider som dessa, när man inte kan musicera med andra, då är det ju mycket praktiskt att ha sitt eget instrument som man kan skriva för! Jag är intresserad av övertoner och där är kontrabasen överlägsen tack vare strängarnas längd och instrumentets storlek, säger Bára Gisladóttir.

Hon är synestetiker och hör toner, när hon ser färger och ser färger, när hon hör toner. Därför målade hon tidigare i starka färger för att därefter komponera stycket hon hade i sitt huvud. Det blev inte mindre än 19 nonfigurativa målningar i rött och grönt innan hon kompositionnerade stycket Rooftops of Prague!

Musiken på Brimslód, hennes debutplatta från 2015, handlar om havet. Dýpi betyder djupet och här är vi på havets botten. Det är Bára Gisladóttirs favoritstycke på plattan eftersom hon gillar allt som är kallt, vått och mörkt. Hennes nya platta gavs ut 2020. Titeln är HĪBER, vilket betyder vinter eller ide.

Pamela Z smälter samman sin vackra röst med elegant elektronisk manipulation. Juliana Hodkinson förstärker tändstickor. Hon är filosofie doktor i tystnad i musik och ljudkonst. Av Birgitta Tollan.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Pamela Z lever i San Francisco och komponerar stycken för röst, live-elektronik, samplade ljud och för gestikaktiverad MIDI-controllers. Hon är pionjär inom live digital looping, röstinstallationer och utvidgade vokala tekniker. Birgitta Tollan mötte Pamela Z första gången i studion i San Francisco redan 1996. Nu "möts" de digitalt genom Zoom.

Pamela Z var på fint, årslångt stipendium i Rom när coronapandemin slog till. Efter sju månader, i mars 2020, var hon tvungen att resa hem till San Francisco. Hon fick sin Bachelor i musik redan 1978. Pamela Z har turnerat i USA, Europa och Japan och har komponerat för dans, film och kammarensembler som Kronoskvartetten och Eighth Blackbird.

- Rösten är allas första instrument. Du är född med det och det är gratis. Och du är född med de olika tekniker som du kan använda, skrattar Pamela Z.

Ett av hennes stycken heter And the Movement of the Tongue. Debutplattan från mitten av 2000-talet bär titeln A Delay Is Better. En recensent skrev: "En skicklig sammansmältning av hennes vackra röst med eleganta elektroniska manipulationer".

Den brittiska tonsättaren Juliana Hodkinson, bosatt i Berlin sedan många år, erhöll 2015 det stora danska Carl Nielsen og Anne Marie Carl-Nielsens Legat. Juliana var den första pristagaren som inte är manlig tonsättare, och inte av dansk härkomst. Prissumman var då: 80 000 Euro. Ur motiveringen: "Juliana Hodkinsons kompositioner har en särskild ömtålig känslighet och känslighet för den konkreta världen."

Några av hennes titlar är Lightness för förstärkta tändstickor och Why Linger You Trembling in your Shell?, där hon, förutom klassiska instrument som violin och slagverk, använder fjädrar, äggskal och bordtennisbollar. Stycket I Greet You a Thousand Times är komponerat för symfoniorkester och elektronik

Juliana Hodkinson har tidigare bott och arbetat i Danmark under några år, då hon bland annat var ordförande för Dansk Kulturfond. Hon komponerar med instrument, objekt (bl a tändstickor), elektronik, text, röst, visuella medel och installationer. Hon har studerat musikvetenskap och filosofi vid King's College i Cambridge och japanska studier vid University of Sheffield. Juliana är Filosofie doktor i tystnad i musik och ljudkonst. Hon har undervisat i komposition och musik / media-estetik vid Köpenhamns Universitet, Technische Universität i Berlin, Högskolan för scen och musik i Göteborg och i Darmstadt. Nu är hon lektor i komposition vid Griegakademin i Bergen, Norge.

Pamela Z och Juliana Hodkinson är inbördes olika och påverkade av olika länder/kulturer. De använder sig båda av instrument, objekt, live-elektronik, text, röst, visuella medel och installationer. Varför komponerar de musik? Hur komponerar de musik? Vad driver dem?

Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Black Lives Matter - Afroamerikanska musiker. Möt dirigenten Jeri Lynne Johnson och tonsättaren och pianisten Courtney Bryan. Av Birgitta Tollan.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Då en polis brutalt mördar afroamerikanen George Floyd i Minneapolis den 25 maj 2020, demonstrerar människor över hela världen i stora skaror under banderoller med texten Black Lives Matter.

Frihetskämpar som Harriet Tubman, Frederick Douglass, Rosa Parks, Martin Luther King Jr, Angela Davies, Malcom X och John Lewis blir åter aktuella. Ett för många okänt ord introduceras: Juneteenth. Det är en förkortning av June Nineteenth, alltså 19 juni, en minnesdag för slaveriets upphörande.

Att rasismen även finns kvar inom den klassiska och nutida konstmusiken vittnar programmets två medverkande om: tonsättaren och pianisten Courtney Bryan och orkesterdirigenten Jeri Lynne Johnson. Jag mötte båda i New York 2013 och talar åter med dem, fast denna gång digitalt p g a coronapandemin.

The Big Five kallas de fem främsta symfoniorkestrarna i USA: Chicagosymfonikerna, New Yorkfilharmonikerna, Bostonsymfonikerna, Philadelphiaorkestern och Clevelandorkestern. I dessa orkestrar, med sina många hundra musiker, har jag idag räknat till tio svarta och bruna musiker varav en kvinna. För sju år sedan var det fem varav en kvinna.

Jeri Lynne Johnson är med från Philadelphia. Hon bildade kammarorkestern Black Pearl Chamber Orchestra, vilken är den mest multietniska professionella orkestern i USA. Den senaste konserten spelade de då de firade sitt 10-årsjubileum den 6 mars 2020. Sedan slog coronapande-min till.

- Black Pearl representerar en konstform från 1700-talet som utförs av tjugohundratalets amerikanska artister. Detta är verklighetens USA. I orkestern finns afroamerikaner, europeer, amerikaner, latinamerikaner och asiatisk-amerikaner. All musiker. Många har nyligen immigrerat från länder som Turkiet, Albanien, Kina, Sydkorea, Venezuela, Argentina, Frankrike, Storbritannien, Kanada, Jamaica och Haiti, berättar Jeri Lynne Johnson. Bokstavligt talat representerar vi hela världen, vilket är mycket viktigt för mig, säger hon.

I USA har racismen långa, sega rötter och svarta kvinnor inom klassisk musik har det dubbelt svårt. När JeriLynne Johnson sökte ett visst dirigentjobb fick hon avslag med orden: -Vi gillar dig jättemycket! Styrelsen tycker om dina idéer och orkestern älskar ditt sätt att dirigera. Men - du ser inte riktigt ut som en amerikansk publik förväntar sig att en dirigent skall se ut.

- I Black Pearl har vi funderat på vad konstens roll egentligen är i USA, säger Jeri Lynne Johnson. Jag tror att vi som artister inte längre kan tillåta oss lyxen att stå ovanför de politiska striderna. Jag tror inte att konsten utgör en fristad från politiken. Om vi klassiska musiker arrogant låtsas att vi står utanför den politiska världen så riskerar vi att bli irrelevanta när så faran med Covid-19 är över och vi kan möta människor som förr. Vi måste engagera oss i dessa orättvisor och använda vår tid och vår begåvning på att efter bästa förmåga stödja amerikanska demokratiska värden, anser Jeri Lynne Johnson.

Jag talar med tonsättaren och pianisten Courtney Bryan i telefon från New Orleans där hon nu bor. Det tog 259 år innan hon blev första afroamerikanska kvinna som tog examen i musikalisk komposition vid Columbiauniversitetet i New York.

När pandemin bröt ut våren 2020 var hon på ettårigt stipendium i Rom. Hon hade Samuel Barber Rome Prize in Music Composition och ett 2020 United States Artists Fellowship. Courtney Bryan tvingades p g a pandemin återvända till New Orleans där hon växte upp. Hon är nu lektor i musik vid Tulane University och Composer-in-Residence hos Jacksonville Symfoniorkester.

Sedan hon tog examen har Courtney Bryan skrivit musik för Chicago Symphonietta, Los Angelesfilharmonikerna under Gustavo Dudamel, Louisianafilharmonikerna och musiker från Chicagosymfonikerna

Courtney Bryan komponerade Yet Unheard - Ännu ohörd för sopran och orkester till minne av den 28-åriga svarta kvinnan Sandra Bland, som blev offer för polisbrutalitet. Hon dog av kvävning i ett fängelse i Texas 2017.

-Det jag verkligen gillar med Black Lives Matter-rörelsen är att de som grundade den var tre svarta kvinnor, som också hade samröre med HBTQ-miljön, säger Courtney Bryan.

Courtney Bryan har bl a komponerat stycket Elegi for a woman called Laura Nelson. Elegi för en kvinna som heter Laura Nelson. Laura Nelson och henne son lynchades i Oklahoma 1911. Senare såldes vykortsbilder som visade den här lynchningen.

För Courtney Bryan känns underligt att vara kvinna och svart i den klassiska musikvärlden.

-Men jag är van vid den här obehagskänslan, så har det varit hela mitt liv: i den klassiska musikmiljön var jag alltid den enda svarta personen och i jazzmiljön den enda kvinnan, berättar hon, som nu skriver musik till operan Awakening - Uppvaknande. Bland karaktärerna finns tre afroamerikanska kvinnliga förebilder från det förflutna: abolitionisterna och aktivisterna Sojourner Truth och Harriet Tubman samt Rebecca Cox Jackson, som tillsammans med sin livskamrat under 35 år, Rebecca Perot, grundade en kväkarförsamling som mest bestod av svarta kvinnor. De kallades ”The Two Rebeccas” - De två Rebeccorna. Premiären av operan Awakening är planerad till hösten 2022 i Philadelphia. Librettot skrevs av poeten Sharon Strange.

Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Möt den exceptionelle tonsättaren Hans Abrahamsen och den unika sopranen Barbara Hannigan. Deras samarbete - en musikalisk symbios. Av Birgitta Tollan.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Danske tonsättaren Hans Abrahamsen har skrivit musik under ett halva sekel. Han har bytt musikalisk estetik flera gånger och t o m haft ett över tioårigt uppehåll i komponerandet. Hans vackra sångcykel för sopran och orkester let me tell you från 2013 utnämndes av brittiska dagstidningen The Guardian till 2000-talets bästa klassiska musikstycke. Det var hans första verk för orkester och röst! Verket beställdes av Berlinsymfonikerna för den kanadensiska sopranen Barbara Hannigan. Hon tolkar i let me tell you de 483 ord som Shakespeares lät Ofelia yttra i Hamlet.

Hans Abrahamsen berättar om "vit polyfoni" och om varför och hur han komponerar sin musik. Hur flätas styckena Schnee, let me tell you, Winternacht och Snedronningen in i varandra? På vad sätt är de beroende av varandra?

Snedronningen, Snödrottningen, är Hans Abrahamsens första opera. Barbara Hannigan sjunger en av huvudrollerna. Librettot är baserat på danske författaren H. C. Andersens saga. Varför valde han att tolka denna saga musikaliskt? Hon berättar om hur de in i det sista, t o m under operans gång, ändradei musiken. Operan Snödrottningen sänds i P2, Sveriges Radio lördag den 5 september 2020.

Hör sopranen och dirigenten Barbara Hannigan berätta om vilken fantastisk upplevelse det var att läsa partituret till let me tell you. Hennes samarbete med Hans Abrahamsen kallas en musikalisk symbios. Hur känner hon för Ofelias tragiska öde? Är det svårt att gestalta känslor i ett så högt sångregister?

För let me tell you fick Hans Abrahamsen 2016 både Grawemeyer Award for Music Composition och Nordiska Rådets Musikpris. 2019 erhöll han Léonie Sonning Music Prize, som andra dansk någonsin.

Barbara Hannigan erhöll Léonie Sonning Music Prize 2020, men kunde inte ta emot priset i Köpenhamn i april 2020 på grund av Coronapandemin. Hon skulle också tagit emot Glashütte Original MusicFestivalAward vid Dresden Music Festival 2020. Men även den ställdes in på grund av Cornoapandemin.

Manus, regi och produktion: Birgitta Tollan.

Exekutiv producent: Elle-Kari Höjeberg.

I seriens sista program följer vi med Barbro Schultz Lundestam och George Kentros till New Yorks skumma källarlokaler, långt från de stora musikscenerna. Hur har stadens alternativa musikscen sett ut?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I serien Från gamla till nya världen undersöker vi hur den europeiska konstmusiken färdades över Atlanten och blev amerikansk.

Programledare: Carin Bartosch-Edström
Producent: Sally Henriksson
Slutmix: Elin Rosenberg

Från gamla till nya världen görs av Munck.

Tillsammans med Rickard Söderberg, Hans Ek och Ludwig Göransson dyker vi rätt ner i USA:s filmcentrum och filmens musik. Vilken betydelse har Hollywood haft för den amerikanska konstmusiken? Filmmusik-bonanza utlovas!

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I serien Från gamla till nya världen undersöker vi hur den europeiska konstmusiken färdades över Atlanten och blev amerikansk.

Programledare: Carin Bartosch-Edström
Producent: Sally Henriksson
Slutmix: Fredrik Nordin

Från gamla till nya världen görs av Munck.

Tillsammans med Anna Lindal och Carl-Johan Malmberg besöker vi Los Angeles under första halvan av 1900-talet. Där möter vi den enklav av europeiska musiker och författare som flyr nazismens Europa.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I serien Från gamla till nya världen undersöker vi hur den europeiska konstmusiken färdades över Atlanten och blev amerikansk.

Programledare: Carin Bartosch-Edström
Producent: Sally Henriksson
Slutmix: Elin Rosenberg

Från gamla till nya världen görs av Munck.

Tillsammans med operasångarna Anne Sofie von Otter och Fredrik Zetterström spårar vi den amerikanska konstmusikens europeiska arv, berättar om operans intåg i USA – för att slutligen landa på MET.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I serien Från gamla till nya världen undersöker vi hur den europeiska konstmusiken färdades över Atlanten och blev amerikansk.

Programledare: Carin Bartosch-Edström
Producent: Sally Henriksson
Slutmix: Fredrik Nordin

Från gamla till nya världen görs av Munck.