”Tvångsåtgärder är oundvikliga i psykiatrisk vård. Det är ingen trevlig arbetsuppgift, men det är en del av jobbet.”

En grundläggande princip för vård och omsorg är att den sker utifrån patientens fria vilja, samt att medborgarna skall vara skyddade mot att exempelvis påtvingas olika ingrepp eller hindras från att kommunicera eller röra sig fritt. Tvångsvården kan vara ett undantag från samtliga av dessa - ändå tvångsvårdar vi.

Men vad är då alternativet? Vad väger egentligen tyngst, samhällets ansvar att skydda & vårda, eller individens självbestämmande? Vet man alltid bäst vad som är bäst för en själv - och vem har i så fall rätt att bestämma det?

Inspiration till serien om psykiatrins myter har hämtats från https://reflekterandepraktik.se

Natten mot den 15.e november 2021 hände det som inte får hände - nämligen att en man, sedermera känd som "Hässelbymannen", knivskar och kastade ut sina två barn från balkongen.

Det tog inte lång tid innan media gick ut med att mannen hade en dokumenterad psykisk ohälsa, och en debatt om huskurage och mäns våld mot kvinnor satte fart.

Dagens avsnitt utgår från en debattartikel i Aftonbladet skriven av juristen Hanna Bergwall. Vart tog debatten om den psykiska hälsan vägen? Mördar friska föräldrar sina barn?

Tvångsvård för personer med antingen svår psykisk ohälsa eller beroende regleras idag i två separata lagar; LPT & LVM. Bakom lagarna finns dessutom två olika olika huvudmän - d.v.s. de som fattar beslut om intagning. På ena sidan står regionerna med sjukvården, och på andra sidan kommunerna med beroendevården. Men vad händer med de patienter som inte passar in på endast en av sidorna?

För några veckor sedan meddelade socialminister Lena Hallengren att regeringen givit Samsjuklighetsutredningen ett tilläggsuppdrag om att ge förslag på en ny, gemensam lag för personer som vårdas enligt LPT eller LVM. Syftet skall vara en större rättssäkerhet och att minska risken för patienterna att - ja, just det. Falla mellan stolarna.  

I dagens avsnitt berättar Emma & Rebecka om sina erfarenheter och tankar kring vården av patienter med samsjuklighet som den ser ut idag. Och inte bara när det handlar om beroende, utan även annan samsjuklighet. Högspecialiserad vård är jättebra, men kanske inte alltid? 

”Man måste ha en professionell distans till patienterna och inte låta dem komma för nära.”'

I dagens avsnitt tar Emma & Rebecka sig an ännu en myt, och dagens myt kan vara en riktig vattendelare. Hur är det egentligen, måste man distansera sig från patienterna för att vara professionell, eller är det bara en myt? Vad menar Rebecka med att göra sig själv oumbärlig? Är det lämpligt att ha relationer med patienter efter vårdtiden? Vad försöker Emma beskriva med hjälp av ordet geggigt? Det och mycket mer får ni svar på i dagens avsnitt!

Inspiration till serien om psykiatrins myter har hämtats ifrån https://reflekterandepraktik.se

Alla som arbetar inom psykiatrin kommer förr eller senare erfara att en patient de vårdat dör i suicid. I dagens avsnitt delar Emma & Rebecka med sig om sina upplevelser och känslor kring just detta, något av de svåraste man tvingas möta i arbetet som psykiatripersonal. 

Behöver man helt enkelt vara lite känslokall för att klara av det, eller hur hanterar man dödsfall i suicid? Har känslorna ändrats genom åren, i jämförelse med det första suicid-dödsfallet de stötte på? Vad får personal för stöd i sådana situationer?

Dagens avsnitt spelades in på den internationella suicidpreventiva dagen 10 september 2021.

Efter ett lite längre sommaruppehåll än planerat så är er normalt galna duo äntligen tillbaka. Som vi har längtat - hoppas att ni gjort detsamma och att ni är redo för en ny säsong!

Dagens avsnitt är gästfritt, och Rebecka & Emma pratar ikapp. Det blir upprörda känslor kring sommarstängningar och indragna telefonlinjer, men också semesterlängtan och fattiga sjuksköterskor på hotell.

Vad är det som gör att 5-årsplaner inom vården inte riktigt existerar? Har någon någonsin arbetat i vården utan att ha sparkrav på sin verksamhet? Hur många liv riskeras när de psykiatriska vårdplatserna drastiskt minskar för att spara pengar under semestermånaderna? Vad skulle ha hänt om barn-onkologen hade haft de besparingskrav som barn- och ungdomspsykiatrin har?

Vad var det för HÅLL KÄFTEN-situation Emma råkade ut för? Och vad hände egentligen med spavistelsen på poddkonferensen? Detta och mycket mer i dagens avsnitt! 

Vad händer med en flygrädd person om flygvärdinnan vid varje turbulens slänger sig ned på golvet i panik? Är lågaffektivt bemötande alltid rätt? Och är det verkligen alltid nödvändigt att bälta, ens i en våldsam situation?

Detta och mycket mer diskuteras i dagens avsnitt. Vi gästas av Mathias Andersson, som förutom sin långa erfarenhet som skötare inom heldygnsvården även arbetar som koordinator för utbildning i hot- och våldsprevention på vår klinik.

Och avsnittet ägnas åt att diskutera just hot- och våldsprevention. Förutom en bild av vad Bergenmodellen - som vi arbetar med i Stockholm - är, så går vi in på massor kring olika typer av våld vi ser i vårt arbete. Vi pratar även om traumatisering och re-traumatisering i kontexten tvångsåtgärder. Hur tänker man kring farliga individer kontra farliga situationer? Vad är det som ibland gör att situationer eskalerar och det blir ”skarpa” lägen? Och hur kan man arbeta för att undvika att sådana lägen uppstår?

Obs! Mathias gästar i detta avsnitt inte som representant för SLSO eller Bergenmodellen, utan i egenskap av privatperson och talar utifrån sin egen yrkesmässiga erfarenhet.

Dagen ni alla väntat på är här: det här är poddavsnittet med allra första gästen i Normalt Galens historia. Och det är fantastiskt.

Premiär-gästavsnittet till ära har vi med oss ingen mindre än den bipolära elitidrottaren Jonas Böhlmark!

I stort sett alla svenska medier har uppmärksammat honom då han tidigare i år, tillsammans med vännen Axel Bergsten, gav sig iväg på skidor för att åka de ofattbart imponerande 180 milen till Ryssland, i syfte att uppmärksamma bipolär sjukdom. Eller nja, det blev bara till gränsen. Men hur kommer det sig?

Det här avsnittet får ni bara inte missa.

Hör Jonas berätta om när han som 19-årig Mora-kille drabbades av sin första psykos och blev inlagd under tvångsvård. Vad har sjukdomen för inverkan på hans liv? Hur lyckas han upprätthålla träning och leva ett så pass friskt liv, trots sin allvarliga sjukdom? Och vad hade Jonas velat säga till sitt 19-åriga Jag?

Inspiration till serien om psykiatrins myter har hämtats ifrån https://reflekterandepraktik.se