OBS fortsätter sin serie om hopp: idag handlar det om politiskt och ekonomiskt hopp. I augusti fick Oslo Universitet besök av vår svenske statistikchampion, Hans Rosling, professor i internationell hälsa vid Karolinska Institutet. Med sina diagram visade han världen år 1961: med en ansamling utvecklingsländer högst upp till vänster på diagrammet, med stora familjer och låg livslängd - och längst ner till höger: den industrialiserade världen, med människor som inte får så många barn, och som lever längre. Och det är dit de flesta länder rört sig, under det senaste halvseklet. Countries get healthier and healthier, come to a certain and then it drops - they can be catholics, muslims, communists, democratic doesnt matter you know because in the bedrooms there are other rules you know. And it is quite interesting that you see it down here, and you will see even Bangladesh being so succesful, India here, Pakistan here, Afghanistan up there. Hans Rosling. Det går förstås att dra olika politiska slutsatser om var vi bäst investerar vårt hopp. I OBS ska vi idag få två bilder av det, från två olika perspektiv - höger och vänster.

Skribenten Fredrik Segerfeldt, knuten till tankesmedjan Timbro, håller fram att den globala välfärden ökat dramatiskt de senaste decennierna – tack vare industrialisering och tillväxt. Nu blir det också bättre i Afrika – och bäst går det för de friaste ekonomierna.

Vi hör också Dan Jönsson som ur sitt vänsterperspektiv nu ser hoppfulla tecken i en rapport från Internationella Valutafonden: en rapport som laborerar med tanken på vad som skulle hända om bankerna fråntogs möjligheten att själva skapa pengar.

Anette Masui läser Yukio Mishimas science fictionroman Den vackra stjärnan från 1962 - en bok som utspelar sig i en tid, när alla är övertygade om världens undergång, och som skildrar huvudpersonens förvirring och osäkerhet inför vad som måste göras. Frågan som Juichiro nu ställer sig är vad de egentligen ska göra för att rädda mänskligheten. Detta står nämligen inte helt klart, och i bokens början är alla inbegripna i att skriva ett brev till Sovjetunionens regeringschef, Nikita Chrusjtjov. Brevet är en fredsappell, en vädjan att inte svara på J F Kennedys provokationer.

Boken skrevs under en tid då det amerikanska inflytandet över Japan fortfarande var mycket stort. Mishima var själv patriot och högerextrem och försökte, sju år efter att boken kom ut, genomföra en statskupp för att återupprätta kejsardömet.

Idag är det 50 år sedan den så kallade Kubakrisen, då USA reagerade mot att Sovjet placerade ut kärnvapenmissiler på Kuba. Men även i vår ganska omdelbara närhet fanns det kärnvapen. Frilansjournalisten Påhl Ruin har besökt en sådan bas, eller det som finns kvar av den i Litauen. Hör också kulturskribenten Margareta Flygt om vinnaren av den tyska motsvarigheten till vårt Augustpris: Deutcher Literaturpreis.

Påhl Ruin besöker närmare bestämt den lilla kommunen Ukmergé i Litauen, där Sovjet hade en av sina kärnvapenbestyckade baser mellan 1958 och 1988.

Förfallet har gått långt

I dag förfaller basen och minnet av den är nästan bortglömt: också i Ukmergé, där borgmästaren säger att de har varit alltför upptagna av nuet för att kunna ägna sig åt historien.

Tyskland efter kriget

Och den författare Margareta Flygt tar upp är Ursula Krechel, som vann 2012 års Deutcher Literaturpreis med romanen Landgericht (delstatsdomstol).

Den handlar om hur en judisk domare i exil återvänder till Tyskland efter andra världskriget. Och framför allt om hans försök att anpassa sig i sitt gamla hemland.

Författaren Alain de Botton brukar benämnas vardagsfilosof. Och flera av hans böcker om att leva ett gott liv har blivit storsäljare, också i Sverige. Nu har han skrivit en bok om religion för ateister, som väckt starka reaktioner. Hör mer om det i vårt fjärde program om vad man ska tro på - i en sekulär värld.

Alain de Bottons bok har titeln ”Religion för ateister”. Och i London planerar han att uppföra en 45 meter hög helgedom för de av oss som vill känna vördnad inför tillvaron, men inte tror på Gud.

Plockar godbitar ur kakan?

Han har blivit kritiserad både av religiösa och ateister för att han vill plocka enstaka godbitar ur den religiösa kakan.

Försök reda ut förhållandet

Vår producent Pernilla Ståhl ringer upp de Botton i London i ett försök att reda ut hans förhållande till religion och ateism.

Vi läser självbiografier som aldrig förr och tycker att det som hänt på riktigt är intressantare än det som är påhittat. Äkta är ett av de vanligaste reklamuttrycken. Samtidigt upplevs verkligheten av många som undanglidande i vår allt mer fragmenterade värld. Läge med andra ord för kulturjournalisten Isabelle Ståhl att i veckans radioessä reflektera över vår tids längtan efter det verkliga.

Hon gör det genom att läsa texter av Jorge Luis Borges och Octavio Paz och en tankeväckande antologi av litteraturforskarna Anna Jörngården och Axel Englund.

Vill maskera sitt liv

Och Isabelle Ståhl upptäcker paralleller mellan samtidens vurm för det genuina och naturliga och 1800-talets.

Och hon frågar sig själv varför hon aldrig tröttnar på att bläddra mellan Instagrams alla fotofilter för att maskera sitt liv i drömska femtiotalsfärger och dramatiska "film noir"-skuggor.

Verkligt först som berättelse

-Det jag upplever, skriver hon, känns verkligt först när jag fryser det till en berättelse.

Författaren Alain de Botton brukar benämnas vardagsfilosof. Och flera av hans böcker om att leva ett gott liv har blivit storsäljare, också i Sverige. Nu har han skrivit en bok om religion för ateister, som väckt starka reaktioner. Hör mer om det i vårt fjärde program om vad man ska tro på - i en sekulär värld.

Alain de Bottons bok har titeln ”Religion för ateister”. Och i London planerar han att uppföra en 45 meter hög helgedom för de av oss som vill känna vördnad inför tillvaron, men inte tror på Gud.

Plockar godbitar ur kakan?

Han har blivit kritiserad både av religiösa och ateister för att han vill plocka enstaka godbitar ur den religiösa kakan.

Försök reda ut förhållandet

Vår producent Pernilla Ståhl ringer upp de Botton i London i ett försök att reda ut hans förhållande till religion och ateism.

I tredje delen av serien "Vad ska man tro?"(ihop med Människor och tro och Filosofiska rummet), hör vi cancerläkare Pia Dellson. Hon tar upp problemet med att många icke-troende patienter inte har någonstans att vända sig till. Och frilansjournalisten och Afrikakännaren Görrel Espelund har läst en bok av en känd sydafrikansk journalist och samhällsvetare. Frågan är vad som gått snett i Sydafrika?

Pia Dellson är inne på att det behövs någon form av existentiell friskvård. Många icke-troende patienter har idag alltså ingenstans att vända sig med sina existentiella frågor.

Och Dellson ser ett behov av nya institutioner i ett sekulärt samhälle.  

  En rastlös nation

Det ärs bok A Restless Nation, som Görrel Espelund har läst.

I den försöker Gumede - en av Sydafrikas mest kända journalister och samhällsvetare - som bland annat skrivit för The Guardian, reda ut vad som har gått snett i Sydafrika.

Klarar inte att anpassa sig

Boken består att artiklar från de senare åren och i texterna får vi en bild av en regering som inte klarat av anpassningen från befrielserörelsen ANC till regeringspartiet ANC. Ett ledarskap som duckar för dagens samhällsproblem och de utmaningar som det innebär att leda ett land.

Rider på gammal popularitet

Istället försöker partiet rida snålskjut på den popularitet och den trovärdighet som befrielsekampen skänkt.

I andra delen av vår P1-serie "Vad ska man tro på", anser dipomaten Ulla Gudmundson att det är bättre att vi bygger vidare på gammal tro istället för att förkasta den. Och i serien om hopp och framtid hävdar frilansjournalisten och författaren Anders Mildner att det finns stort hopp för dagstidningsbranschen.

Ulla Gudmundson reflekterar över vad framväxten av ett modernt, rationellt och till stora delar ateistiskt samhälle fört med sig.

För många människor har den existentiella grunden ryckts bort - och Gudmundson förespråkar därför att vi i våra etiska ställningstaganden bygger vidare på gammal tro, istället för att förkasta den.    

Hoppfullt för tidningar

Hör också Anders Mildner, som hävdar att vi – trots vad andra påstår - aldrig haft så bra tidningar som nu. Det grundar han bland annat på ett samtal med den chefredaktör som suttit längst på sin post i Sverige: Jan A Johansson på Skånska Dagbladet i Malmö.

Religiösa människor är inte grundlurade, hävdar religionshistorikern Olav Hammer från Odense universitet. Detta i vårt första inslag i programsamarbetet "om ateismen efter nyateismen". Och i en ny, egen serie om framtidshopp, anser frilansjournalisten Per J Andersson att de indiska megastädernas trängsel paradoxalt nog kan bli jordens räddning.

Antireligiösa böcker har fått stort genomslag under senare år. Nyateister som Richard Dawkins och Christopher Hitchens argumenterar för att religiösa människor är grundlurade.

Handlar om vårt medvetande

Men grunden för det religiösa tänkandet ligger inte i vidskepelse, utan i hur vårt medvetande fungerar. Det hävdar religionshistorikern Olav Hammer i vårt första inslag om ateismen efter nyateismen.

P1-samarbete

För frågan vad man ska tro på kommer att vridas och vändas på i många program i P1 den här veckan. Detta i ett samarbete mellan OBS, Filosofiska rummet och Människor och tro.

Ny serie om framtidshopp

Vi inleder också en ny serie om framtidshopp: Per J Andersson finner hopp i Indiens megastäder, och menar att storstädernas trängsel kan bli jordens räddning.

Värre med svällande förorter i väst

Invånarna i världens tätbefolkade tredje världen-städer släpper ut många gånger mindre koldioxid per person än de som bor i västvärldens glesa, ständigt växande förorter. Den oplanerade stadsutbredning som på svengelska också kallas "urban sprawl-städer".

Är den så kallade kontrafaktiska litteraturen - historiska fantasier i romanform - litteraturens innersta kärna? Den något udda frågan tar frilansjournalisten Dan Jönsson upp i veckans radioessä. Han gör det genom att läsa ett antal böcker av bland andra Philip Roth, Tony Samuelsson och Robert Harris. För vad hade hänt om Charles Lindbergh tackat ja och blivit USAs president istället för Roosevelt? Eller om isen hade brustit under Karl X Gustav och hans trupper när de tågade över Stora Bält?

Tänk om Olof Palme aldrig hade gått på bio den där kvällen i februari 1986?

Helt annan vändning

Historiska skeenden som verkar oundvikliga och logiska består i själva verket av en rad ögonblick när allting kunde ha tagit en annan vändning – om tillfälligheterna hade velat annorlunda.

Historiska fantasier

Dan Jönsson läser historiska fantasier i romanform som Philip Roths Konspirationen mot Amerika, Tony Samuelssons Jag var en arier och Robert Harris Fatherland. 

Och undrar om den så kallade kontrafaktiska litteraturen rent av är litteraturens innersta, dess absoluta särart? Det som skiljer litteraturen från historieskrivningen.