Statskapitalism och migration är dagens ämnen. För om dessa fenomen råder det lite olika syn. Frågan är till och med om inte marknadens osynliga hand håller på att ersättas av statens synliga, undrar frilansjournalisten Dan Jönsson. Och författaren och biståndsdebattören Fredrik Segerfeldt har kommit fram till att det finns en överlägen metod som kan råda bot på världsfattigdomen. Metoden går helt emot dagens starka, invandrarfientliga strömningar: en kraftigt ökad migration till väst.

Utvecklingen har gått så fort att vi i väst fortfarande inte riktigt ser vad som händer. Det skriver brittiska The Economist i sitt temanummer om statskapitalismens uppsving. Från Kina till Saudiarabien kontrollerar staten en stor del av näringslivet, och näringslivet drar fördel av en förmånlig lagstiftning, obegränsade krediter, och politiska påtryckningar.

Håller marknadens osynliga hand på att ersättas av statens synliga? Dan Jönsson reflekterar över denna fråga i dagens OBS.

Hör också Fredrik Segerfeldt, som läst flera böcker och rapporter som säger att det finns en överlägsen metod för att råda bot på världsfattigdomen: att tillåta en kraftig ökning av migrationen till väst.

En ökad migratiion skulle få ekonomiska konsekvenser som alla skulle tjäna på, hävdar Segerfeldt.

Förra måndagen var det tio år sedan den franske sociologen Pierre Bourdieu gick ur tiden - vilket firades stort på många håll i Frankrike. Men jubiléet gick spårlöst förbi i Sverige, så därför finns det anledning att återkomma till honom i serien "Guru då - död idag?" Klart är att han var en inflytelserik sociolog, med sina teorier kring hur människors möjlighet till inflytande beror på det kulturella kapital vi skaffar oss genom vår uppväxt och vår utbildning. Men vilken betydelse har han idag, när finkultur blivit subkultur? Först kan du höra ett nytt, kortare inlägg av Theresa Benér. Sedan tar socialantropologen Rauol Galli vid, följd av kulturvetaren Joachim Sundell. (Större delen av det här programmet sändes den 6 september 2011)

Raoul Galli menar att Bourdieus idéer om hur människan behöver bli socialt erkänd, de är viktiga verktyg oavsett vilket samhälle som ska förstås.

För andra, som tagit sig tid att gå i mer varaktig närkamp med begreppen,  tycks lärdomen däremot stadigt växa om vad man kan göra med de bourdiueska verktygen

Joachim Sundell anser att Bourdieus kulturella kapital finns kvar, men att det måste uppdateras. Också dagens unga människor positionerar sig i förhållande till varandra, men det viktiga är inte längre vilken kultur som konsumeras – utan hur det går till.

Bourdieus teorier är i sin ursprungliga form daterade och valhänta, men i sin utvecklade form högaktuella. Bourdieu kan vara guru även idag, men inte sitta ensam på tronen.

I dag tar vi upp två nya böcker som berör demokratins problem och utmaningar - i Frankrike och i Kenya. Journalisten Ingmarie Froman har läst en bok, som visar hur den politiska apatin breder ut sig i Frankrike. Och hennes kollega Cecilia Bäcklander har tagit del av en annan bok om Kenya, där politikerna utnyttjar en pågående maktkamp mellan olika etniska grupper.

Ingmarie Froman har närmare bestämnt läst “Les oubliés de la démocratie” av sociologen Francois Miquet-Marty. Miquet-Marty menar att den politiska apatin breder ut sig i Frankrike, där många medborgare upplever ett allt större avstånd till politiken.

Den ekonomiska krisen har drabbat Frankrike hårt, men ur en demokratisynvinkel är det inte heller så enkelt att vissa når framgång, medan andra halkar efter. Det finns också en grupp framgångsrika som måste arbeta så hårt att de inte hinner engagera sig politiskt.

Cecilia Bäcklander har läst Daniel Branschs nya bok ”Kenya – Between Hope and Despair”, som skildrar kenyansk politik och ger en bakgrund till den utbredda korruptionen. I Kenya pågår en maktkamp mellan etniska grupperingar, vilket politikerna utnyttjat när det passat deras egna maktambitioner.

Det lönar sig att tipsa OBS! Idag koncenterar vi oss på den franske filosofen Jacques Lacan, som flera av er lyssnare velat veta mer om. Så idag kan du höra psykologen och författaren Ulf Karl Olov Nilsson ge ett porträtt av Lacan. Dessutom pratar vi med idéhistorikern Ulrika Nilsson och teaterkritikern Theresa Benér om denne filosof och psykoanalytiker, som de båda också fängslats av. Men fortsätt tipsa oss här intill om vem som är 1900-talets viktigaste tänkare!

På sjuttiotalet fick hans improviserade seminarier i Paris stort genomslag -Jacques Lacan var en storslagen psykoanalytiker som försett oss med många tunga teorier och inspirerat många. Bland annat med sina idéer om att vi föds in i ett språkflöde, och att det snarare är språket som formar oss, än vi som formar språket.

Och psykologen och författaren Ulf Karl Olov Nilssons porträtt av Lacan görs utifrån de mängder av böcker och filmer som producerades i Frankrike under förra året. Då var det nämligen trettio år sedan Lacan gick ur tiden.

Du återvänder aldrig. En annan man kommer till en annan stad. Så skrev poeten och FN-chefen Dag Hammarskiöld. Och om den omöjliga återkomsten handlar dagens radioessä av författaren Henrik Nilsson, som reser tillbaka till Mexiko City med världslitteraturen i bagaget.

Hör Henrik Nilsson reflektera över ”återkomster” - i världslitteraturen och i sitt eget liv. Det finns många olika slags återkomster, men gemensamt för alla är att de är omöjliga. Vi reser tillbaka, säger Henrik Nilsson, och inser att det inte går. För även om platsen i sig inte förändrats särskilt mycket, har vi själva gjort det och därmed också vår blick på den.

Odysseus återkomst till hemön Ithaka är inte bara ett stort ögonblick i världslitteraturen, utan också i historien om den mänskliga återkomsten. Medan Don Quijotes kraschlandning i verkligheten när han återvänt hem till byn i La Mancha, exemplifierar svårmodets och den förlorade trons återkomst.

Nilsson läser också Kierkegaards filosofiska roman ”Upprepningen” och de samtida författarna Milan Kundera och Azar Mahloujian som påminner oss om att återkomsten blivit ett allt vanligare inslag i många människors liv i denna resornas och migrationens tidevarv, då fler människor än någonsin är i rörelse och lever på andra platser än där de föddes.

Det verkar som 68-generationens husguru/gud Herbert Marcuse närmast fallit i glömska bland 1900-talets filosofer. Kanske för att de dåvarande studenterna mest nappade på Marcuses tal om sexuell frigörelse, men glömde vad som behövdes för att garantera denna frihet. (Inslaget har sänts tidigare, den 30 november 2011) Hör också om Steve Biko - känd sydafrikansk frihetshjälte som dog i fängelset 1977. Dog efter hungerstrejk, hävdade myndigheterna. Misshandel och tortyr låg bakom dödsfallet, ansåg de flesta andra. (Inslaget har tidigare sänts den 22 november 2011) Glöm inte att ge ditt eget förslag till vem som är 1900-talets viktigaste tänkare i rutan här intill!

Herbert Marcuse var en av 68-generationens husfilosofer tack vare sina böcker med nya tankar om både arbetet och sexualiteten.

Hör sociologidoktoranden Robert Paulsen, som beklagar att 68-rörelsen tyckte att försöket till sexuell frigörelse var roligare än den något mer dyrköpta frigörelsen från kapitalismens arbetstvång - som enligt Marcuse alltså var en förutsättning för en sexuell frigörelse värd namnet.

Nu slaktas de sista heliga korna på kapitallogikens altare: sexualiteten, och via den, kärleken, blir till en ny marknad där kropp och identitet är hårdvalutor.

Den återfunne Steve Biko: I den sydafrikanska frihetskampen hävdade Steve Biko – i linje med Frantz Fanon – att förtryckta afrikaner var tvungna att stärka sin självkänsla för att kunna göra sig fria från det koloniala arvet. Biko dog som trettioåring 1977, och de politiska rörelser som grundades på hans idéer blev alltmer marginaliserade under 80- och 90-talet, men idag är de tillbaka med full kraft. Varför? Tor Billgren reder ut vem Steve Biko var, och reflekterar kring hur det kommer sig att han har en renässans idag.

Något att fira, eller inte? Det är frågan under revolutionsdagen i Kairo idag, ett år efter att revolten, protesterna bröt ut i Egypten. Frilansjournalisten Mia Gröndahl rapporterar. Hör också socionomen Cecilia Modig om de debatter vi hört på senare tid om unga och "diciplinfrågor". Kanske är det viktigaste att vuxna tar de unga på allvar?

Mia Gröndahl rapporterar från Kairo, där man idag firar årsminnet av den dag då de protester startade, som arton dagar senare ledde till diktatorn Hosni Mubaraks fall. Inför revolutionsdagen har två inbjudningskort skickats ut: ett från militärrådet som lockar med militära parader och fyrverkerier - och ett från de aktivister som menar att det inte finns någonting att fira.

Vi hör också socionomen Cecilia Modig kommentera olika debatter som förts i Sverige under senare tid: den om pennalism på internatskolan Lundsberg, den om Ruben Östlunds spelfilm Play och den om bristen på ordning och lydnad i den svenska skolan. Slutsatsen är att barnen inte behöver lära sig lyda – de behöver vuxna som pratar med dem på allvar, om maktens mekanismer.

Den protestvåg som går genom London startade med studentprotester för drygt ett år sedan, och idag protesteras det på flera håll, bland annat av Occupy London. Hur har dessa rörelser uppstått och vart är de på väg? Det försöker frilansjournalisten Natacha Lòpez svara på i dagens OBS. López träffar Ragnhild Freng Dale - en av aktivisterna i Occupy London - och Tony Wood, som är redaktör på New Left Review.

”En kombination av radikala aktioner med rätt blygsamma krav”, säger Tony Wood och anser att kraven som dessa nya rörelser lyft fram främst handlar om förändringar inom systemet. Kanske tvärtemot Ragnhild Freng Dales beskrivning av Occupy.

Men hittills har rörelserna inte ens fått gehör för de mest försiktiga kraven. Avgifterna för universitetsstudier klubbades igenom för snart ett år sedan och nedskärningarna fortsätter.

Den nuvarande krisen gör att de europeiska regeringarna inte kommer att tillmötesgå några proteströrelsers krav, säger Tony Wood.

'

Han förutspår att rörelserna därför kommer att bli mer radikala i framtiden.

Vilken blir militärens roll i det framtida Egypten, undrar Per Gahrton. Kommer den att medverka till ökad demokrati, trots de risker detta kan betyda för just militärerna? Hör också Theresa Benér om den teaterdebatt som uppstått efter att Café Teatrets chef vill göra en föreställning baserad på Breiviks manifest.

När Mubarak föll lovade det mäktiga militärrådet att de bara skulle leda landet över en övergångsperiod. Men vilken roll kommer de egentligen att spela för Egyptens möjlighet att bli demokratiskt? Militären i Egypten är mäktig och en övergång till demokrati skulle innebära stora risker för militären: uppsatta militärer riskerar att ställas inför rätta, och de riskerar dessutom att förlora den kontroll över den egyptiska ekonomin som de har idag, menar Per Gahrton. 

Hör också Theresa Benér om en teaterdebatt som brutit ut i Danmark, efter att lilla Café Teatrets nye chef – Christian Lollike – tillkännagett att de kommer att sätta upp en monolog, baserad på Anders Behring Breiviks manifest. Föreställningen ska ha premiär bara drygt ett år efter massakern på Utöya och initiativet har kritiserats hårt.

Arthur Koestler levde ett oerhört händelserikt liv och var en centralfigur bland europeiska intellektuella under 40- och 50-talen. Under de senaste decennierna har det inte hörts så mycket om honom i europeisk idédebatt men kanske kan det bli ändring på det nu. En ny biografi över Koestlers liv och verk har alla förutsättningar att bli ett standardverk i ämnet. (Dagens program är en återutsändning från den 10 juni 2010. Och webbsidan är från samma dag. Bortsett från det här inom parentes: Glöm inte att tipsa oss om vem som är 1900-talets störste tänkare här intill! I rutan Tipsa oss! Enligt den som satte rubriken till det här OBS-inslaget för ett och ett halvt år sedan är förstås saken ganska klar... Men du har kanske en helt annan syn på saken?) -----------------------------------------------------------------------------------

David Andersson, författare till boken Timmarna vid fönstret – en essä om Arthur Koestler berättar om Koestler som en nittonhundratalets man. Sten Lundström läser inledningen till självbiografin Den osynliga skriften, samt ett stycke ur essän Om att inte tro på grymheter i Yogin och kommissarien.

Gabriella Håkansson har läst Michael Scammells nyutkomna biografi om Arthur Koestler: The Literary and Political Oddyssey of a Twentieth-Century Skeptic.

Håkanssons Koestler-boktips:

Litteratur: David Andersson: Timmarna vid fönstret. En essä om Arthur Koestler (Atlantis, 2006) Michael Scammel: The Literary and Political Oddyssey of a Twentieth-Century Skeptic (Random House, 2009) David Cesarani: The Homeless Mind (Free Press, 1999)