Överlevarna

- Jag tror inte mamma kände sig helt accepterad av pappas judiska familj. Min farmor och mina fastrar tyckte att mamma var lite fin av sig. Kommentaren var att ´innan hon gick ner till tvättstugan, så gick hon till frisören´, säger Gun Lieberman.

- Jiddischteater är en motståndshandling. Den berättar att vi är här, vi har en historia och en framtid, säger Willmar Sauter.

- Mina morföräldrar, Bernhard och Berta Birnick, var väldigt ortodoxa, väldigt strikt kosher. En gång köpte min mamma och hennes syskon räkor i fiskaffären. De sprang hem till mormor och morfar på Ringvägen och gömde sig i deras garderob. Där satt de och åt upp räkorna, säger Hans Fink.

- Mamma lyckades överleva Förintelsen och kom till Sverige. Hon väntade med att berätta vad hon varit med om tills jag var tretton, fjorton år. Det var väldigt klokt, tror jag, säger Ulf Sender.

- Jag hade inga syskon och bara mina kusiner som var judar. När jag skulle fylla fjorton var jag var Glämsta för första gången. Det förändrade hela mitt liv. Där var det hundra på ett fat, säger Suzanne Kaplan.

- Min mamma och moster Kicki flyttade upp från Landskrona och startade Klädes-tjänst på Hornsgatan 114. De var i tjugoårsåldern. När Agnon fick nobelpriset i litteratur 1966 hyrde han fracken där.

Hur kommer det sig att du inte har ett fotoalbum från det du var barn?

- Efter mamma gick bort så blev det tjafs om arvet. Och då försvann mycket, säger Rita Lippmann.

Skulle du inte vilja titta på de där fotografierna?

- Ärligt talat så saknar jag de inte jättemycket.

Är det rösterna du saknar, mer än fotografierna?

- Det är mammas röst jag saknar.

- Jag tyckte att min värld var mycket mer ärofylld. Min pappa var krigshjälte, min mamma hade varit stridande sjuksköterska på slagfältet och min morfar var Stockholms Överrabin. Jag kände mig förmer. Det har varit mig till nackdel, säger Yigael Finkel.

- Mamma och pappa gifte sig 1937 i Åmål. Men eftersom pappa var mosaisk godkändes inte giftermålet av svensk lag. En protestant och en jude kunde inte gifta sig. Så när mina föräldrar skulle skilja sig 1954 så behövde de aldrig skilja sig, för de hade aldrig varit gifta, säger Lennart Dossel.

- Min mormor, Sonja Dossel, fick jobb som ritualbaderska på mikven på Bastugatan. För att få börja jobba krävdes att Rabbin Marcus Ehrenpreis intygade att hon var judinna, säger Sonja Andersen Siirak.

I Sonja Dossels ansökan om arbetstillstånd står det bland annat:

“Arbetsgivare: Fören. Adass Jisroel, ordförande Jacob Ettlinger Anställningen: Baderska i Israelitiska ritualbaden mot en lön av 50 kr/månad Övriga upplysningar: På grund av religiösa föreksrifter måste vi begagna en judisk baderska som har reda på de rituella lagar i samband med badet.”