Promenera med Stina-Lisa

Ironiskt nog prokrastinerade jag att spela in det här avsnittet om perfektionism… just på grund av perfektionism.

I det här avsnittet pratar jag om viljan att göra saker riktigt bra – och hur den ibland kan göra att vi inte gör någonting alls. Om rädslan för att säga fel, bli missförstådd eller inte räcka till.

En reflekterande promenad om perfektionism, kontroll och varför vi ibland behöver våga göra saker ändå – även när det inte blir perfekt.

Skam. Skuld. Den där rösten som alltid tycker att du borde gjort lite mer.

I det här avsnittet pratar jag om varför vi så snabbt slänger det som är bra – bara för att det inte är perfekt.

Om simhallen, prestation, gamla mönster och hur vi kan börja låta mer som vår bästa kompis än vår värsta kritiker.

Rösterna försvinner inte.

Men vi kan välja vilka vi lyssnar på.

Learning by doing.

Eller som i mitt fall: learning by recording a full episode – with only ski sounds.

Det här avsnittet handlar om varför det inte är roligt att lära sig –

utan att det är roligt att kunna.

Om vår vuxna ovilja att vara nybörjare.

Om frustrationen i att inte vara bra direkt.

Och om att våga vara i processen ändå.

Om att känna sig otillräcklig. Den inre kritikern och dom andra rösterna, vem lyssnar du på?

Det här är första avsnittet av Promenad med Stina-Lisa.

Ingen stor plan. Ingen perfekt start. Bara ett första steg.

Pratar om den inre kritikern vi alla har, varför det är så svårt att förändras

och delar ett ögonblick jag helst inte hade delat – men gjorde ändå.

En ofiltrerad promenad, utan perfektion.