Att vara kvinna eller tillhöra en minoritet är numera en fördel i litteraturvärlden. Osympatiska kvinnliga berättare hyllas när de psykologiskt misshandlar männen i sina liv, medan manliga författare tycks ha grävt ner sig i ängsligt godhetssignalerande. Har manshatet på kultursidorna gjort de yngre männen för neurotiska? Finns det några intressanta vita, straighta, manliga författare födda efter 1980, eller förtärs de flesta av självhat?

Vi återuppsöker Monique Wittigs lesbiska klassiker från 1969, diskuterar Roland Paulsens testosteronnivåer och Johan Heltnes sexfantasier.

Men först har DN Kultur gjort något mycket pinsamt igen – eller ska vi säga ”delikat” – som måste kommenteras på.