”Jag knäppte bort min mammas sista samtal. Och innan dess, sista helgen hon levde, tackade jag nej till att äta kräftor med henne.” 20 år senare biter skulden och skammen fortfarande i regissören Hugo Hansén. När hans pappa dog i cancer rasade livet för mamman. Hon ”släppte lejonet ur buren” – depressionen tog överhanden och fyra år senare tog hon sitt liv. Alltihop kopplar Hugo till ett anknytningstrauma som gått i arv. Att Hugo inte fanns där för sin mamma smärtar djupt. ”Men det gör mig också väldigt omtänksam. Jag sviker inte i första taget. Om någon mår dåligt är jag inte rädd för att vara där.