Frågan om huruvida en förlorad oskuld kan reflektera en tidens anda diskuteras apropå att Fredrik förlorade sin vid en järnvägsräls år 1990, i svallvågorna av AIDS-epedemin? Och hur kan den belgiska statyn i Bryssel, Manneken Pis som nog vår tids märkligaste staty, dvs ett litet barn som kissar på främlingar, tillåtas vara Bryssels ansikte utåt? Detta ledde tankarna vidare till om det är så att man nuförtiden kan stöta på sin granne i ett ”Dark room" på nattklubben Berghain i Berlin? Borde inte Manneken Pis-statyn stå på Berghain istället? Och så berättar Fredrik om sin lite självgoda tendens att visa människor i hans närhet sina fysiska krämpor och Filip öppnar motvilligt upp för tanken att allt som sägs inte är sant!