Tänk om det är så att vässandet av anekdoter är en ren fysisk ansträngning och när ålderns höst kryper sig på så försvinner orken och kraften för att hitta de där utsmyckade detaljerna som är anekdotens essens? Lars Hammar, en av de finaste och mest värdefulla anekdotister vi har i detta land, har börjat tappa den kraften.

​