Charles Taylor frågar sig i sin över 700 sidor långa bok "A Secular Age" hur det gick till när västerlandet förvandlades från ett samhälle där det självklara var att tro på Gud till en situation i vilken tro på Gud på sin höjd utgör ett alternativ bland andra, eller i vissa fall inte ens uppfattas som ett alternativ.  En av Taylors centrala teser är att detta inte kan förklaras av naturvetenskapens framväxt, utan istället är processen mer komplex och intressant - och har enligt Taylor till stor del teologiska rötter.  En sekulär värld eller tid kännetecknas enligt Taylor dels av att förutsättningarna för att tro eller inte tro är förändrade: det finns inte längre några självklara, oproblematiserade, positioner. Det finns varken några (ärliga) naiva teister eller ateister: alla inser att det finns andra sätt att se på världen än det man själv har.  Men dessutom definierar Taylor ett samhälle som sekulärt om det innehåller ett perspektiv på mänskligt blomstrande som helst saknar en referens till något transcendent eller gudomligt.  Taylor vill utforska det "sekulära tillståndet" inte främst i betydelsen en nedgång i religiös tro, utan som ett förändrat kulturklimat. Taylor är intresserad av den kulturella mylla i vilken vi tror eller inte tror.  I detta poddavsnitt behandlar vi den första delen i Taylors bok. Tematik som vi diskuterar är bland annat hur teologiska förändringar ledde till framväxten av "kunskapsluckornas Gud" (God of the gaps) som sen blev sårbar för naturvetenskapens landvinningar, varför reformationen avskaffade karnevalerna och vad det "buffrade" respektive det "porösa" jaget innebär.