I detta samtal med Eleonore Stump (professor i filosofi vid Saint Louis University i USA) diskuterar vi hennes resonemang i boken Wandering in Darkness: Narrative and the Problem of Suffering som vi har diskuterat i tre avsnitt i podden. Frågor: Varför kallar hon sin respons för ett "försvar" och inte en "teodicé"? Ska hennes bok läsas som ett "globalt försvar" eller som en slags filosofisk "andlig övning"? Finns det en risk att hennes försvar lägger ytterligare en börda på den lidande, att den som lider förväntas inte bara stå ut med sitt lidande utan dessutom finna en försonad relation till Gud i detta? (Stump svarar: egentligen är det inte så att människor behöver uppnå frid och försoning i relation till Gud, snarare är det så att de måste bibehålla en riktning mot det goda - ett slags hopp om och längtan efter det goda.) Varifrån kommer människors intuitiva förståelse av "det goda" ifrån, som Stump menar ligger bakom både fenomen som skam och skuld? Även om det finns kulturellt betingade sådana föreställningar som ibland är missvisande, så menar Stump att det i djupet av den mänskliga personen finns en slags medvetenhet om vad som bidrar till blomstring.