Bokpodden

Staffan Jeppsson hade gjort en snabb och rak karriär i Ikea, några och trettio år gammal hade han redan varit ansvarig för att bygga upp den belgiska verksamheten och strukturera om den kanadensiska. När telefonen ringde var han chef för det första franska Ikeavaruhuset, utanför Paris. Det var våren 1990 och på andra sidan luren hördes en röst som tillhörde Ikeas dåvarande koncernchef Anders Moberg.

-- Han sa: ”Du kan berätta för din hustru att ni ska flytta till Danmark. Du ska bli assistent till Ingvar och mig. Det vill säga om Ingvar godkänner dig”, säger Staffan Jeppsson i Bokpodden.

Godkänd av Ingvar Kamprad blev Staffan Jeppsson efter vad han kallar en ”maratonskanning”.

-- Ingvar Kamprad var ingen lätt person att ha med att göra. Han hade en räv bakom varje öra. Och det visste han också. Maratonskanningen betyder att han ville försäkra sig om att min personlighet funkade med honom. 

Under sex år stod han sedan sida vid sida med den legendariske Ikea-grundaren: på resor, möten och inte minst otaliga besök på olika Ikeavaruhus runt om i världen.

-- Han bestämde att han på ett år skulle besöka 25 varuhus. Ett varuhusbesök tog aldrig mindre än tio timmar. Det kunde gå upp till 14 timmar också.

Staffan Jeppsson fick en unik insyn i vad som drev Ingvar Kamprad och vad som gjorde honom till en av världens mest framgångsrika affärsmän i sin generation. Boken ”Breven berättar” tar avstamp i arton brev som Kamprad skrev till organisationen.

-- Hans sätt att leda var att skriva brev. De kom till mig med fax, sedan så ringde han och sa vilka som skulle ha breven, och så lade jag kanske till några också.  

Jeppsson kommenterar breven i boken, förklarar dem och placerar dem i sitt sammanhang.

-- Tanken är att måla upp den visionära Ingvar Kamprad. Jag vet att det skrivits många böcker om honom, och flera är riktigt bra dessutom. Men ingen gör riktigt anspråk på att beskriva den storhet som Ingvar besatt.

I boken finns också en rad anekdoter som ger en unik bild av den excentriske Kamprad, som framstår som en ytterst skicklig kapitalallokerare snarare än snål, men det framgår också att han var en oerhört skicklig säljare som dessutom hade djupa kunskaper om produktion och distribution. Att det blev möbler var närmast en slump, Ingvar Kamprad hade sannolikt blivit framgångsrik i vad han än hade tagit sig för. 

Visst, medger Staffan Jeppsson, hände det att han tyckte Ingvar Kamprad kunde vara väl sparsam. Men det var långt ifrån traditionell snålhet. Ikeagrundaren var alltid medveten om att han var en förebild i organisation, och den rollen gick inte att förhandla bort. Som en gång när Staffan Jeppsson skulle hem från New York tillsammans med Ingvar Kamprad och hans hustru Margaretha och på vid incheckningsdisken förhandlat till sig en uppgradering till business class åt alla tre. Utan kostnad. Jeppsson visade paret Kamprad de nya boardingkorten och meddelade nöjt att han ordnat detta gratis. ”Direktör Jeppsson sitter fram, men Maggan och jag sitter bak. Punkt slut”, svarade Ingvar Kamprad.

Staffan Jeppson fick gå tillbaka till disken och byta tillbaka till ekonomiklass igen.

-- Ingvar skulle aldrig ta risken att någon såg att han satt i business class. Han kan ju inte springa runt i kabinen och förklara att ”det här fixade Staffan utan kostnad”.

Den grävande ekonomijournalisten, SVD-reportern och tidigare Affärsvärldenmedarbetaren Birgitta Forsberg återvänder i sin nya bok till ett av sina verkliga favoritämnen: storbanken Swedbank.

Banken var också ämnet för Birgitta Forsbergs första reportagebok, ”Fritt fall: spelet om Swedbank”, som publicerades år 2010. Den handlar om hur Swedbank var en ytterst nära att gå omkull under finanskrisen, på grund av vidlyftig utlåning främst i de baltiska staterna, där den svenska banken är marknadsledare. Nu tio år senare kommer något som skulle kunna ses som en uppföljning. Och precis som i förra boken handlar det om att banken befinner sig i en djup kris med rötter i Baltikum. Men denna gång är det penningtvätt som får Swedbank att skaka och som leder till att vd:n Birgitte Bonnesen får sparken och ordföranden Lars Idermark (som nyligen gick bort) att avgå, i stora drag samma härva som SVT:s Uppdrag granskning avslöjade i fjol.

Det som förvånande Birgitta Forsberg mest i arbetet med boken är storleken på summorna som tvättats via Swedbanks kontor i Baltikum.

-- Man hade sagt länge att Danske Bank är världens största penningtvättshärva. Där var det summor 1 900 miljarder svenska kronor som slussats in och ut ur deras kontor i Estland, säger Birgitta Forsberg i Bokpodden.

-- När jag, försiktigt, räknar ihop summorna i Swedbank så är 3 000 miljarder i transaktioner som fått minst en varningsflagga.

För Swedbank har det varit en mycket lönsam verksamhet, vilket kan förklara varför man så länge blundat för regelöverträdelserna, tror hon.

Exakt vad det handlar om för form av penningtvätt är till stor del oklart, men en stor del är troligen skatteflykt, även om också grövre brottslingar har utnyttjat Swedbanks konton. Swedbank fick fyra miljarder kronor i böter av Finansinspektionen, den högsta boten i svensk historia. Banken betalade utan att överklaga.

”Swedbank: penningtvätten och lögnerna” bygger på ett femtiotal intervjuer, varav en hel del anonyma. De flesta av de svenska huvudpersonerna är med, inklusive tidigare statsminister Göran Persson (S), som i dag är ordförande för Swedbank.

--  Han hade inte tid att bli intervjuad förrän dagen efter deadline för boken. Så jag fick skjuta upp hela deadline. Men det var det värt, man måste ju ha med ordföranden.

Det har beskrivits som ”den största stölden i svensk rättshistoria”. Över 20 000 premiepensionssparare lurades.

Hur gick det egentligen till och varför tog det så lång tid för myndigheterna att vakna?

Bokpodden gästas för andra gången av TV4:s ekonomireporter Jens B Nordström och läser denna gång hans nya bok: "Det stora pensionsrånet: miljardsvindeln i Falcon Funds". Han beskriver härvan som en ren stöld. Det fanns inga tankar hos de som drev Falcon Funds att ge pensionsspararna avkastning. Snarare likande deras metod att köra in en lastbil genom ett skyltfönster och försöka sno så mycket som möjligt, så fort som möjligt. Jens B Nordström beskriver också det som hände som ett myndighetshaveri.

-- Personerna bakom började stjäla pengar ur fonderna. Det ledde till kalabalik i myndighetssverige. Efter mycket velande och byråkratiskt puckspel sa Pensionsmyndigheten till sist ”nä, så här kan vi inte ha det”.

Falcon Fund vägrar sommaren 2016 att likvidera fonderna, trots att svenska myndigheter beslutat att stoppa dem. Ett långt ställningskrig inleds med myndigheterna på Malta, där fonderna hade sin formella hemvist. Maltesiska finansinspektionen bromsade processen. Till sist fick EU:s värdepappers-och marknadsmyndigheten ESMA medla mellan svenska och maltesiska myndigheter. ESMA ställer sig under förhandlingarna i Paris på Sveriges sida.

-- En del av dealen var att Malta skulle få rädda ansiktet, så den här uppgörelsen är inget man pratar om.

Fyra personer har dömts till fängelsestraff i härvan, domar som även hovrätten nu fastslagit för de tre som överklagade. Till dessa hör de bägge huvudmännen, Emil Amir Ingmanson (som numera kallar sig Max Serwin), dömd bland annat för grovt bedrägeri till fängelse i sex år och nio månader och den amerikanske affärsmannen Mark Bishop, dömd till sju år och sex månaders fängelse i tingsrätten, en dom han valde att inte överklaga.

Fortfarande saknas 700 miljoner kronor av pensionsspararnas pengar i Falcon Funds-härvan. Om de lurade spararna kompenseras av staten är oklart. Jens B Nordström har frågat socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) när besked i frågan kommer.

Svensken Peter Bevelins böcker hör inte till dem som toppar bästsäljarlistan. Hos en liten men växande krets investerare är han ett välkänt och respekterat namn, framför allt för sina böcker om de tankar och den filosofi som det gigantiska investmentbolaget Berkshire Hathaways toppduo Warren Buffett och Charlie Munger lever efter.

När Börspoddens programledare John Skogman gästar Bokpodden väljer han Bevelins bok från år 2016 med den fantastiska titeln “All I Want To Know Is Where I'm Going To Die So I'll Never Go There” (ett citat av Charlie Munger).

Att hitta Peter Bevelins böcker i svenska butiker är dock inte helt lätt. John Skogman tog hjälp.

-- Min farsa hade tappade bort boken så jag fick faktiskt ringa Per H [Börjesson, Spiltans grundare, AFV:s anm.] för att skrapa fram tre exemplar till oss, säger John Skogman.

“All I Want To Know Is Where I'm Going To Die So I'll Never Go There” handlar om en misslyckad individ, Sökaren, som somnar i soffan. Han vaknar upp vid Vishetens tempel, där han bjuds in av Bibliotekarien. Inne i templet möter han Warren Buffett och Charlie Munger som svarar på livets svåra frågor i allmänhet och hur man ska investera i synnerhet.

Peter Bevelin har inte skrivit en vanlig intervjubok, utan boken bygger på vad Munger och Buffett har sagt genom åren, med en femtio sidor lång källhänvisning.

-- Han är extremt kunnig och duktig på historien bakom de här två männen, och är även personlig vän med dem, men är väldigt low key med det.

I boken säger Warren Buffett bland annat att "det är viktigt att studera misslyckande lika mycket som du studerar framgång". John Skogman noterar att misslyckanden ofta hänger ihop belåning, som kan verka frestande men ofta leder till olycka när saker och ting börjar gå fel.

-- Det är extremt lätt att fatta felaktiga beslut när man är belånad, för man är ofta belånad i fel läge och känner sig då stressad och pressad.

Men boken handlar inte bara om konsten att undvika misstag, utan också det gäller också att vara beredd att hugga till när tillfällena uppenbarar sig, påpekar Johan Skogman.

-- Det gäller att ta tillvara på chanserna, för de riktigt stora chanserna kommer inte så många gånger i livet.

Många fler av Johan Skogman, Erika Eliasson och Erik Wahlins favoritcitat ur boken kan du höra i podden, som där Skogman också berättar hur det är att besöka Berkshire Hathaways berömda bolagsstämma.

När J Paul Getty 1965 publicerade "Hur man blir rik" var han USA:s, och därmed världens, rikaste person, en gigantisk oljeförmögenhet som han byggt upp från noll. På drygt 200 sidor berättar Getty hur han blev rekordung dollarmiljonär år 1914 – en enorm summa på den tiden – sin handfasta företagarfilosofi och varför det är en plikt som rik att bidra till samhället.

Uppvuxen när USA fortfarande var Vilda västern började J Paul Getty som ”wildcatter”, en fristående oljeentreprenör som borrar källor för egen räkning i oexploaterade områden. Ett hårt arbete att lita på arbetslaget och att som ägare och chef inte vara rädd för att hugga i när helst det behövdes. Han samarbetade gärna med fackföreningarna i hans bolag och var en övertygad förespråkare för fri konkurrens. Getty lärde sig att köpa billigt och sälja dyrt, och att förvärva utifrån fakta, kunskap och erfarenhet snarare än maggropskänsla.

-- Många av Gettys värderingar och ledarskapsinsikter kommer nog från det hårda slitet på oljefälten ute i vildmarken, en ständig kamp, säger Fredrik Arnander.

Getty skriver att alla kan bli rika, men att det inte finns några genvägar. Den som vill bygga upp en förmögenhet får inte prioritera något annat i livet och arbeta hårt och disciplinerat.

Men det gäller också att hålla i pengarna. Skillnaden mellan framgång och förlust på oljefälten berodde inte sällan på borrningarnas kapitaleffektivitet. J Paul Getty blev känd för sin enorma sparsamhet, gränsande till sjuklig snålhet.

När favoritbarnbarnet John Paul Getty III kidnappades av italienska maffian år 1973 betalar han först efter flera månader, när ett öra kommer på posten. Sonsonen hämtade sig aldrig mentalt.

När J Paul Getty avlider år 1976 kontrollerar han en ett enormt imperium. Men priset för framgången var fem skilsmässor och fem barn som han knappt kände. Han hade heller inte lyckats fostra någon att ta över, privata misslyckanden som plågade Getty i slutet på livet. Efter hans död såldes det mesta och pengarna hamnade i olika stiftelser.

-- Det är en paradox. Han ville bygga ett familjeimperium, men att bygga ett imperium tar så mycket tid att du inte kan ta hand om din familj och dina barn, säger Fredrik Arnander.

Getty var en passionerad konstsamlare. Den mest påtagliga kvarlevan av den som för inte så länge sedan var världens rikaste man är J Paul Getty Museum i Los Angeles, som räknas till ett av USA:s främsta konstmuseer.

Veckans gäst i Bokpodden är bankutmanaren Lendifys vd Nicholas Sundén-Cullberg.

Han har valt boken ”The ride of a lifetime” av Bob Iger, som nyligen lämnade posten som Disneys vd.

-- Jag såg en lista där Bill Gates berättade vilka böcker man ska läsa, och det här var en av dem. Bob Iger var vd och jag är vd. Därför tyckte jag att det var ett bra val. Han pratar om optimism, fokus, nyfikenhet, rättvishet och respekt för andra människor, många saker jag vill känna igen mig i, säger Nicholas Sundén-Cullberg.

-- Det här är något så ovanligt som en riktigt välskriven, ärlig och underhållande självbiografi från en företagsledare, säger Erik Wahlin, som är programledare för Bokpodden tillsammans med Erika Eliasson.

Disney är idag en dominant i nöjesindustrin. Men så var det inte när Bob Iger tog över i slutet på 2005. Nöjesparkerna och kringaffärerna rullade på, men bolaget hade inte producerat några minnesvärda filmer på många år, vilket demoraliserade bolaget. 

Bob Igers lösning var att omorganisera och inte minst köpa kreativitet och välkända varumärken. Under hans ledning har Disney förvärvat serietidningsförlaget Marvel, Steve Jobs dataanimeringsfilmstudio Pixar, George Lucas bolag Lucasfilm med alla Star Wars-rättigheter samt häromåret Rupert Murdochs film- och tv-division Fox i en jätteaffär.

Jobs, Lucas och Murdoch sålde alltså sina egna skapelser och i boken beskriver Iger hur han närmar sig dessa tre individer, som alla tre tvekade att sälja, inte helt enkla personer som är vana att få det exakt som de själva vill ha det.

-- Det ligger i naturen för Iger att få motparten att ta steget mot honom istället för tvärt om, säger Nicholas Sundén-Cullberg.

-- Vad jag skulle vilja lyfta i boken är vikten av att aldrig ta ett nej och att det finns aldrig något som är omöjligt, säger Bokpoddens programledare Erika Eliasson.

Iger fokuserade på distribution i samma grad som innehåll. Han såg hoten från streamingstjänster som Netflix och startade under betydande motstånd Disney+, som växt med rekordfart. Tjänsten har i dagarna premiär i Sverige, ett år efter premiären på den amerikanska marknaden.

Under Bob Iger har också Disneys omsättning mer än fördubblats och aktien femfaldigats. En tydlig vink om hur marknaden såg på hans betydelse för bolaget var att aktien sjönk 4 procent när beskedet att hans skulle lämna vd-posten blev offentligt 26 februari i år.

Annika Winsth är en av Sveriges tyngsta ekonomer. Men som gäst i Bokpodden väljer hon att läsa en nybörjarbok: ”Makroekonomi” av den tidigare IMF-chefsekonomen Olivier Blanchard.

Det är en lärobok skriven för att läsas under den första terminens studier i makroekonomi. Den är dessutom på svenska, i bearbetning av professorerna Lars Calmfors, Harry Flam, John Hassler och Per Krusell. Det betyder att boken är möjlig att ta till sig för i stort sett alla, vilket är precis vad Annika Winsths tycker är bra.

Hon menar att världen är allt mer komplex och att många är intresserade av att lära makro. Att ha en grundläggande förståelse för de makroekonomiska sambanden är bra oavsett om man är privatperson, företagsledare eller beslutsfattare.

--- Jag tror det vore bra om betydligt fler läste A-kursen i makroekonomi. Utbildningarna på svenska universitet är främst upplagd så att man blir ekonom, ingenjör, läkare eller något annat. I väldigt många andra länder läser man mycket bredare: filosofi, historia och annat och blir också mer allmänbildad, säger Annika Winsth.

Det gäller inte minst i Coronatider, då det fattas oerhört stora beslut inom både penningpolitiken och finanspolitiken. Ett exempel är att Riksbanken som under pandemin köpt företagscertifikat och planerar att nu i september börja köpa företagsobligationer. Annika Winsth pekar på att Riksbanken på så vis skyddar investerare som medvetet tagit risk genom att köpa företagsobligationer för att få högre avkastning, liksom bolagen som ger ut obligationer. Marknadens funktion sätts ur spel. 

Inte minst har fastighetsbolagen frodats under den historiskt sett extrema lågräntemiljön och kunnat låna billigt på företagsobligationsmarknaden.

--- Fastighetsbolagen har alltså gynnats två gånger, först genom extremt låga räntor, sedan genom att man blir skyddad när det finns risk att det går åt skogen. Den diskussionen förstår jag inte att politikerna är mer intresserade av, säger Annika Winsth i Bokpodden.

Annika Winsth efterlyser också en politisk debatt om effekterna av krisbekämpningen. När centralbankerna öser ut pengar under pandemin är det i första hand dem som redan äger fastigheter, aktier, obligationer och fonder som vinner.

--- De som redan har tillgångar gynnas på bekostnad av de som står utanför. Det blir en fördelningseffekt, som jag tror många politiska partier egentligen inte står för.

Effekten är ökad politisk oro, globalt och i Sverige, med ökad extremism och politisk polarisering, säger Annika Winsth.

--- Det skapar en politisk osäkerhet. Med många väljare långt ut till höger och vänster blir det svårt att fatta kloka långsiktiga beslut, så att ekonomin funkar bättre i framtiden. Det kan bli väldigt stökigt och är destruktivt för samhällsekonomin.

Boken “The Outsiders” är skriven av William Thorndike, en av grundarna av den Boston-baserade hedgefonden Housatonic. Det började som en presentation på en investerarkonferens och kom till slut att sysselsätta en grupp studenter på Harvard Business School, som hjälpte till att leta efter särdragen hos de vd:ar som långsiktigt presterat absolut bäst på de amerikanska börserna, räknat i avkastning per aktie.

Boken av är vald av veckans gäst i Bokpodden: Staffan Salén, själv investerare och vd för familjebolaget Salénia, instämmer i de flesta av slutsatserna och rekommenderar boken varmt.

-- Många av exemplen är bolag som investerar i andra bolag. Vissa bitar hade till exempel inte fungerat i dagens (eller gårdagens) startups. Många av de här råden går på tvärs med den typen av verksamhet, säger Staffan Salén.

“The Outsiders” publicerades år 2012 och har snabbt blivit en klassiker, och har beskrivits som en av de viktigaste böckerna om aktieinvesteringar någonsin. Åtta exempel, med lika många bolag och vd:ar tas upp i boken. Den mest kända är den minst sagt välkände Warren Buffet, vars gigantiska investmentbolag Berkshire Hathaway arbetar disciplinerat efter principerna. Buffet finns också med i bakgrunden i flera av de andra bolagen i boken. Han satt exempelvis i styrelsen för Washington Post under Katharine Grahams framgångsrika förändringsarbete med familjebolaget under sina dryga 20 år som vd och senare styrelseordförande.

Alla de åtta vd:arna har en rad drag gemensamt:

* De är fokuserade på operativa kassaflöden, snarare än nettovinst, och är ytterst rationella kapitalallokerare, som köper andra bolag när det är billigt och återköper eller emitterar sina egna aktier när det är dyrt.

* De lämnar det dagliga till förstklassiga medarbetare, som de delegerar friskt till.

* De har inget behov av bekräftelse från media, undviker kontakter med aktieanalytiker, och använder sällan investmentbanker.

* De är ”krokodiler” vad gäller förvärv. Visserligen är de opportunister, men de kan ligga och vänta i åratal på att rätt objekt dyker upp, undviker auktioner och dras aldrig med i förvärvstrender. Långa perioder av inaktivitet följs av extrem dådkraft.

* De är framför allt mycket långsiktiga och disciplinerade och har inga problem att fatta beslut som är kortsiktigt dåliga om de är långsiktigt bra.

Nästan alltid är de själva stora ägare i bolagen de driver.

-- Svenska investerare som Erik Selin, Gustaf Douglas, Melker Schörling, Gerteric Lindquist på Nibe och David Mindus hör till dem som har ett liknande synsätt, säger Staffan Salén.

Att sälja till företag, det som brukar kallas B2B, business-to-business, ställer andra krav än att kränga mirakeltrasor till konsumenter. Men de verkliga stora pengarna finns i segmentet ”megadeals”, jätteaffärer, där det handlar om kontrakt på 1 miljon dollar eller mer. Men för att lyckas krävs helt andra tekniker än de vanliga. Säljarna som gör dessa jätteaffärer lägger månader eller år på varje kund. Och de hör ofta till bolagens absolut bäst betalda medarbetare.

Bokpodden gästas denna vecka av Johan Åberg, som skrivit ”Megadeals” tillsammans med Christopher Engman, en internationellt uppmärksammad bok som kom ut i fjol.

-- Att skriva en sådan här bok är väldigt, väldigt mycket jobb. Christopher och jag bedrev ett forskningsprojekt i två och ett halvt år, och hade en forskare anställd i nio månader, säger Johan Åberg.

Författarna träffades på en konferens, där Johan Åberg gick fram och berättade att han tyckte att hemsidan för bolaget Christopher Engman drev var usel. Engman har tidigare berättat i Affärsvärldens podd att han tänkte att ”antingen är den här killen galen, brilliant eller båda två”.

En megadeal enligt författarnas definition innebär stor risk, hög komplexitet och stora belopp.

-- För ett litet företag är en megadeal så klart mindre summor än för ett stort företag, men annars är logiken densamma.

Ett stålverk kan köpa in råvaror för enorma summor utan att det är en megadeal, i och med att det inte längre är en komplex affär, utan nära nog automatiserat. När samma företag ska byta ekonomisystem däremot, ökar risken, komplexiteten och förändringskraven hos köparen. Säljaren måste verkligen förstå vart den köpande organisationen är på väg och vad hur de strategiska målen ser ut. Vanliga informationsvägar är därför ofta inte tillräckliga som underlag för att vinna affären.

Komplexiteten gör att en mängd personer hos den potentiella kunden måste stå bakom valet. Samtidigt är det värt besväret om man vinner affären.

Den amerikanske socialpsykologen Robert Cialdini wallraffade i inte mindre än tre år på olika säljjobb i arbetet med den inflytelserika boken “Influence: The Psychology of Persuasion", som publicerades första gången år 1984. Cialdini, som doktorerade redan 1970, arbetade som begagnad bilförsäljare, telefonförsäljare och för välgörenhetsorganisationer som jagade bidrag. Han observerade framgångsrika servitörer och besökte Tupperwarepartyn.

Målet var att förstå de metoder som skickliga säljare använder för att få en närmast automatiserad respons hos potentiella kunder. Syftet med boken var att upplysa konsumenterna om hur de blev manipulerade.

-- Det ironiska är att boken istället blivit ett verktyg för säljare, som använder metoderna i boken. Så resultatet blev det omvända, säger Niklas Sävås, veckans gäst i Bokpodden och den som valt boken.

Niklas Sävås driver eget konsultbolag inom it och finans, och är självutnämnd boknörd.

-- Min passion är lärande, där kommer böcker in i bilden Jag läser främst om investeringar och företagande, men även väldigt brett, som naturvetenskap och annat.

Sävås skriver bokrecensioner för Investingbythebooks.com, en svensk sajt ägnad åt finans- och investeringslitteratur, som startades år 2012.

-- Alla som är med och skriver tycker att det är en bra idé att skriva om böcker, för då sätter sig lärandet bättre.

FRÅGA: Märker du någon skillnad hur du ser på investeringar sedan du började skriva om böcker?

-- Jag vill ju tror det, definitivt. Jag skulle vilja säga att psykologi och hur vi undermedvetet påverkas är väldigt viktigt, och det är därför jag valt att läsa Robert Cialdinis ”Influence” till Bokpodden. Medvetenheten vill jag tro har hjälpt mig fatta bättre beslut.

FRÅGA Läser du böcker på ett annat sätt i dag?

-- Verkligen. Jag skulle vilja rekommendera boken ”How to Read a Book” av Mortimer Adler, en gammal amerikansk filosof. Han beskriver hur man på ett effektivt sätt vad författaren vill förmedla. Man börjar med att läsa inledningen och sedan hoppar du direkt till slutet och letar upp slutsatserna. Först därefter bestämmer jag mig för att läsa boken eller inte.