Den fördolda världen

Det finns somligt som man inte bör eller kanske får tala om. När lärjungarna en efter en når fram till insikten om vem Jesus är så förbjuder han dem att öppet tala om det med någon, och när Paulus uppstigit genom himlarna skriver han i sina brev att han nått fram till insikter om sådant som man inte får eller kan tala om. I efterföljande Alexandrinsk mystagogik fortsatte man på samma sätt, varför Clemens av Alexandria i en av inledningarna till sina böcker skriver att han låtit försegla somligt så att enbart de med öron att höra och ögon att se, kan uppfatta de mysterier som han vill antyda. Vi får betänka att det var som initiand i denna mysteriepraktik som Gregorios av Nyssa lät skriva sin Högavisan-kommentar.

Många gånger har podden i samma anda låtit försegla sådant som det inte bör talas allt för öppet om. Några gånger har vi dock djärvt oss att vara mycket nära gränsen för vad som kan, får eller bör sägas. Med allt detta i beaktande är dagens avsnitt av ett sådant slag att du som lyssnare kanske helt enkelt vill avstå att lyssna på det.

Länk till information om vår chatgrupp på signal:

⁠⁠Den fördolda världen – Hjärtats bön⁠⁠

Mer från vårt instagramkonto:

https://www.instagram.com/sallskapetnous/

Musik och ljud av Aionarch:

⁠⁠⁠⁠⁠⁠Aionarch | Spotify

Känner du inte dig själv min käresta? Frågar oss brudgummen i höga visan. Skåda då dig själv och kom till självinsikt. Blicka in i din spegels bild och se vad du är skön.

När vi i dagens avsnitt av Den fördolda världen inträder i spegelsalen har dörren vi steg in genom redan stängts bakom oss. Vart än blicken nu vänder sig skådar vi en gåtfull spegelbild, som aposteln beskriver det i sitt första brev till församlingen i korint.

En enigmatisk spegelbild, i vilket vi måste skåda på rätt sätt för att kunna nå självinsikt, genom att som Gregorios säger, låta uppmärksamheten släppa taget om allt vi fäster oss vid i själva bildytan, allt det perifera i vårt väsen som fångar vår blick, för att med det öga som skådar gudomligt kunna uppfatta Guds avbild.

Länk till information om vår chatgrupp på signal:

⁠Den fördolda världen – Hjärtats bön⁠

Mer från vårt instagramkonto:

https://www.instagram.com/sallskapetnous/

Musik och ljud av Aionarch:

⁠⁠⁠⁠⁠Aionarch | Spotify

Det har gått ett par år sedan jag och Pål inledde vårt projekt att ta oss an Höga visan utifrån mystikens traditioner, och när vi nu återvänder har vi hunnit läsa Gregorios av Nyssas höga visankommentar ytterligare en gång, från pärm till pärm. Men därtill har vi också i hjärtat, i vår andliga praktik, på olika sätt fortsatt följa de spår som Gregorios i detta sitt magnum opus stakat ut.

När vi nu återvänder drar vi slutsatsen att vi behöver återknyta till bokens kärna. Till frågan om Eros. Till den erotiska kärlek som sammanför Gud med människan och förenar dem, gör dem till ett, i ett äktenskapligt mysterium. Till samtalet har vi tagit med oss några nyckelcitat, som tillsammans utgör kärnpunkterna i Gregorios erosmystik, vars sprängkraft knappast kan underskattas, kärnpunkter som är alldeles klart formulerade, men ändå ofta tycks ha gått förbi många, om än inte alla, av Gregorios läsare genom seklerna.

Länk till information om vår chatgrupp på signal:

Den fördolda världen – Hjärtats bön

Mer från vårt instagramkonto:

https://www.instagram.com/sallskapetnous/

Musik och ljud av Aionarch:

⁠⁠⁠⁠Aionarch | Spotify

Det finns en existentiell svindel som kan uppstå i mötet och samvaron med andra, kanske en vän, kanske en släkting, en livskamrat, ett barn, en förälder, kanske med en helt ny bekantskap. En svindel inför att den andre faktiskt finns. Att den är mer än ett ting, en sak bland andra. Att mitt väsens uppmärksamhet delar närvaron med någon annan. Det är en svindel inför det mysterium som är ”Jag och Du”, något den judiske filosofen Martin Buber menade kan odlas och kultiveras, inte minst i den mån jag orkar möta mina medmänniskor som mer än enbart statister i den föreställning, i dubbel mening, där jaget placerat sig själv.

I dagens samtal reflekterar jag tillsammans med ärkebiskop emeritus KG Hammar, om Dag Hammarskjölds inspiration från Buber, vilken på ett snillrikt sätt hade ringat in detta enkla, allmänmänskliga och samtidigt andligt mättade. Detta självklara och samtidigt hisnande. Medvetandets möte med någon annan. Ett du. Och så ställer vi oss frågan, vad det säger om Dag Hammarskjölds mystik att det var just hans pågåendeöversättningsprojekt av Martin Buber som Dag bar med sig vid sin sista stund i livet, anteckningarna till vilket återfanns som utspridda lösblad, bland resterna av det krashade flygplanet i Ndolas djungel.

Länk till information om vår chatgrupp på signal:

⁠Den fördolda världen – Hjärtats bön

Mer från vårt instagramkonto:

https://www.instagram.com/sallskapetnous/

Musik och ljud av Aionarch:

⁠⁠⁠Aionarch | Spotify

När Gregorios av Nyssa närläser Höga visan lägger han märke till något som få teologer varken före eller efter honom velat ägnat någon större uppmärksamhet. På sitt oförskräckta sätt påpekar han att det i Höga visan skymtar änglar av ett alldeles särskilt slag, en speciell änglakategori vilken råder över marker och fält. Änglarsom snarare än att vara verksamma i himlarnas höjder stället råder i mäktiga skogar, kan uppfattas i porlande bäckar och skådas bland skuggorna i djupa dalar. För dessa änglars närvaro inbjuder Gregorios envar att öppna blicken, och odla relationer med, i sitt inre böneliv.

I dagens samtal rör vi oss bland erfarenheter från folktrons gränsland, vi möter skogsrået, alltså skogens rådare, men också bäckrådare som näcken, vi samtalar om satyrer, fauner och féer och frågar oss vad det innebär att bruden i höga visan tycks tala med, och frammana, levande vindar, andar som viner från väderstreckens fyra riktningar.

Men det är inte bara änglar som kan skymtas i skapelsens myllrande mångfald. Faktum är att Höga visans båda älskande även uppfattar varandra i djurhamn, och Gregorios konstaterar att det därtill inom mystikern kan uppträda djur – däribland leoparder och lejon – som inom henne kan verka som vägledare och guider, som visar och leder henne till allt djupare insikt i inkarnationens mysterium.

Länk till information om vår chatgrupp på signal:

⁠Den fördolda världen – Hjärtats bön

Mer från vårt instagramkonto:

https://www.instagram.com/sallskapetnous/

Musik och ljud av Aionarch:

⁠⁠Aionarch | Spotify

Fallet hade inneburit att den odelade människan, Anthropos, eller Adamas, tappad bort, glömt den himmelska klädnad som den en gång hade burit, de kläder, vävda av ljus, eller den kropp, genomskinlig men strålande som himlarna, vilken gjort det möjligt för Adamas att fritt röra sig i höjderna, och som hängt ihop med den översteprästerliga, teurgiska tjänst som Adamas antförtrotts att utöva, genom sin unika position i den ofallna, noetiska skapelsen.

I detta tredje avsnitt om den Edeniske människan talar vi om dess översteprästerliga praktik, och hur Höga visan utgör nycklar till hur man återinträder i den, inte minst genom att imitera hur Adamas en gång hade namngivit allt levande i kosmos.

Traditionella kulturer har alltid vetat att kunskapen om tillvarons sanna namn innebär tillgång till en hemlig kraft. Inte sällan har människor i förmodern tid avstått att uttala de egentliga namnen för sådant som var farligt och skrämmande, då själva uttalandet av orden som förknippades med det farliga ansågs riskera att framkalla dess närvaro.

Länk till information om vår chatgrupp på signal:

⁠⁠Den fördolda världen – Hjärtats bön⁠

Mer från vårt instagramkonto:

https://www.instagram.com/sallskapetnous/

Musik och ljud av Aionarch:

⁠Aionarch | Spotify

I det föregående avsnittet talade vi om att den ursprungliga människan, Anthropos, eller Adamas, innan den föll ur Eden hade varit ett himmelskt och odelat väsen, både man och kvinna. En ljusvarelse, skapad i Guds avbild.

Men eftersom Adamas var Guds avbild måste ju det betyda att även Gud är både kvinna och man, även Gud både hon och han.

I sin kommentar av Höga visan väver Gregorios in ett stråk av Sophiologi, sammantvinnad som den är med legenden om Salomo, vilken inte bara ansågs vara den författare som skrev Höga Visan, utan också författaren till flera av de andra texterna i gamla testamentet som handlar om Sophia, Gud som Visheten personifierad. För det var Sophia, Gud i kvinnlig gestalt som Salomo älskade över allt annat, som han sökte och fann redan i sin ungdoms dagar, och skrivit om i alla sina heliga skrifter, däribland och kanske främst, Höga visan, som vägmärken till hur var och en likt honom själv, kan finna henne.

Därför är Höga visan källan till den djupaste filo-sofin, kärleken till Sophia, Visheten självt. Inte som en övning i spekulationer eller uppsättning tankar, utan som en relation, och en mystik förening.

Länk till information om vår chatgrupp på signal:

⁠⁠Den fördolda världen – Hjärtats bön⁠

Mer från vårt instagramkonto:

https://www.instagram.com/p/C4kOB2gNted/

Musik och ljud av Aionarch:

Aionarch | Spotify

Hur bör man uttolka relationen mellan Höga Visans två huvudpersoner? Sedan Origenes tid har den huvudsakliga utgångspunkten varit att den som kallas “Han”, refererar till Gud och den som kallas “hon” handlar om den enskilde kristne, men tidigt i Gregorios av Nyssas Höga visan-kommentar utvidgar han därtill tolkningsmöjligheterna på flera intrikata sätt. Dels genom att säga att det också kan vara tvärt om, men också på andra sätt, som vi skall utforska i detta och två kommande avsnitt.

Ett första sätt att närma sig frågan om de två huvudpersonernas identitet, avslöjar Gregorios genom att läsa texten i ljuset av en mystik lära inom den Alexandrinska mystika traditionen; nämligen att den ursprungliga människan i Eden, som kallas Anthropos, eller Adamas, var ett odelat väsen, både man och kvinna innan den delades i två sidor och föll in i denna separationernas värld. Det står ju trots allt i skapelseberättelsen att Gud skapade människan till sin avbild... Som man och kvinna...

Den som är uppmärksam finner i Höga Visan nycklar till hur man kan återträda i relation med och till slut andlig enhet med denna, sin fördolda sida, sin förlorade hälft, vilken Gregorios likt Origenes därtill menar är identisk med den skyddsängel vi alla har, och som alltid och i varje stund på ett fördolt sätt finns hos Gud.

Länk till information om vår chatgrupp på signal:

⁠⁠Den fördolda världen – Hjärtats bön⁠

Mer från vårt instagramkonto:

https://www.instagram.com/p/C3kmzIzNMO2/

Det har blivit dags att återvända till en cliffhanger vi i den första säsongen utlovade att återkomma till, rörande en mystik praktik Paulus refererar till, i sitt andra brev till församlingen i Korinth, som leder till syner bortom denna världens slöja. En mystik praktik för att stiga ut ur sin fysiska kropp, in i en kropp av ljus, och genom den insträda, in i andra, himmelska världar, till möten med änglar som initierar i en hemlig kunskap som varken kan eller får uttalas.

Att medvetet använda sådana tekniker för att utträda ur kroppen hänger samman med många av mina allra äldsta barndomsminnen, och var en av de erfarenheter som gjorde att jag uppfattade samtiden och inte minst vuxenvärlden som självpåtaget begränsad till en snäv och tillsluten del av tillvaron.

När jag för många år sedan träffade Pål, var detta en av de mystika praktiker, tillsammans med hesychasmens inre eld och andra, som jag föresatte mig att lära ut. Även om erfarenheter av utträden ur kroppen inte är nödvändiga för att motta mystikens centrala insikter skulle det samtidigt kännas fel och märkligt att utelämna att tala om dem, då det säkert finns lyssnare som likt mig själv, fascineras av och skulle vilja kunna inträda i dem.

Jag kommer aldrig att glömma den dag då jag i tonåren efter månader av slit återigen medvetet lyckades lösgöra mig från kroppens gräns, och hur jag därefter fortsatte att förfina teknikerna, för att bortom kroppen kunna återknyta till relationer, personer i min barndoms tidigaste minnen, som jag mer än något annat längtade efter att återse.

Länk till information om vår chatgrupp på signal:

⁠⁠Den fördolda världen – Hjärtats bön⁠

Mer från vårt instagramkonto:

https://www.instagram.com/p/C2nccgvNKr6/

Musik och ljud av Aionarch:

⁠Aionarch | Spotify

Den som söker skipa ordning i Höga Visans handling och ordna dess förlopp efter förnuftets tids- och rumsuppfattning, tappar snart bort sig själv i diktens vindlande framställning. Berättelsen tycks inte riktigt hänga samman, eller gör möjligen det, men i sådana fall genom fördolda principer, inledningsvis omöjliga att skärskåda.

Lite som en film av David Lynch uppträder händelseförloppet närmast som en serie drömmar, där de två älskande huvudpersonerna söker efter varandra, förenas och separeras, i snabba scenbyten sammanvävda med drömmens logik.

Ja bruden säger det faktiskt rakt ut; “På min bädd om natten söker jag den jag har kär”. Det är nämligen i drömmen hon förväntar sig att få möta sin älskade. Och vi påminns om att den uppfattningen inte står ensam sett till bibeln som helhet. Genom en exposé över drömmotiv i det bibliska materialet lyfter vi fram flera användbara nycklar som kan användas i föreningen av drömlivet med bönelivet.

Samtalet avslutas med en reflektion kring biskop Synesius av Cyrenes bok “De Insomniis”, vilken han skrev under sin tid som nyplatonist, innan han helt tagit steget in i kyrkan, en omständighet man i östkyrklig tradition löst genom att förse boken med korrigerande kommentarer och hänvisningar till flera av de bibliska motiv vi just gått igenom. Synesius skriver om drömmar som något som frigör människans gudomliga Nous från vardagens låsningar, och gör det möjligt för henne att minnas sitt himmelska ursprung, samt hur det främsta verktyget för att göra drömmarna allt mer tillgängliga och möjliga att ta till sig; utgörs av att föra dagbok, eller snarare, natt-bok över sina drömmar.

Länk till information om vår chatgrupp på signal:

⁠⁠Den fördolda världen – Hjärtats bön⁠

Mer från vårt instagramkonto:

https://www.instagram.com/sallskapetnous/

Musik och ljud av Aionarch:

⁠Aionarch | Spotify