Heartful Podcast

Hej kära lyssnare!

Välkommen till ett nytt avsnitt, del 2 om Positiv Psykologi!

Idag pratar jag mer specifikt om den forskning i positiv psykologi som jag var med och utförde tillsammans med Folkhälsan Forskning i Helsingfors. Vi planerade och utförde interventioner som vi sedan utvärderade och skrev forskningsartiklar på för barn och deras föräldrar.

I avsnittet pratar jag om forskningen som blev min graduavhandling i specialpedagogik som undersökte en klassrumsintervention i positiv psykologi i årskurs 5-6. Jag pratar också om den intervention jag var mer med och bygga upp från grunden som riktade sig till unga med ångest, depressivitet eller stressproblematik och deras föräldrar.

Hör mig berätta om vad vi kom fram till och hur positiv psykologi kan vara till hjälp för barn, unga och deras föräldrar i avsnittet! Också om vilka barn som det inte hjälpte så mycket, och vad vi kom fram till var orsaken till detta.

Enjoy, och så hörs vi i nästa avsnitt! <3

Jennifer

Hej du vackra människa!

Här är vi igen, tillsammans för äkthet och sårbarhet med en ny vecka och nytt avsnitt i Heartful Podcast. Har du haft en bra vecka? Jag hoppas du kommer på minst några ljusglimtar du tar med dig <3

Vi ska inte underskatta vikten av hopp. Av att uppleva positiva känslor dagligen. Av att se våra egna gåvor. Av att stanna upp och uppmärksamma det goda. Det är just det positiv psykologi handlar om, det tillämpade vetenskapsområdet inom psykologin som fokuserar på just dessa.

Vi avfärdar lätt det positiva som om det är på något sätt lättsinnigt, trivialt, av mindre tyngd en de verkliga sakerna i livet. I det här avsnittet svänger jag på det, och funderar på varför vi behöver en grund av det positiva i vårt liv för att överhuvudtaget ha något som bär oss genom det som är mera allvarligt eller "seriöst".

Och så får du en uppdatering som vanligt om var jag befinner mig på den här resan genom livet. Hoppas du uppskattar att jag tar dig med, och om du delar något av den rädslan som jag delar om så får du gärna vara i kontakt med mig så kan vi prata <3.

All min kärlek, och allt ljus som jag har att ge,

Jennifer

Hej vänner!

Avsnittet med den längsta titeln här. Ingen stoppade mig, så jag bara la med allt! Det är ju fantastiskt att få skapa själv och välja själv hur man gör med sina skapelser!

Idag får du en livsuppdatering från mina senaste veckor. Vad väcktes i mig av att vara sjuk? Vad är pågång inom mig med min egen förståelse av energier? Möt delen av mig som funderar på om hon inte istället vill vara vanlig och skita i allt det här offentliga. Och möt mitt inre barn, hon som ställt in sig på att hon är för annorlunda för att få höra till.

Framför allt vill jag lämna dig med frågan: Vad skulle hända om du bestämde dig för att tro att allt som händer dig verkligen händer FÖR dig, för ditt bästa? Tänk om ingenting faktiskt händer emot dig, till din skada? Hur skulle ditt liv förändras om du testade att gå in med den här inställningen? Att det som prövar och utmanar och irriterar dig inte är här för att skada dig, utan för att utveckla dig, visa någonting för dig eller leda dig mot något du behöver, eller bort från något det är dags att lämna?

För alltid tillsammans i den här lustiga upplevelsen av att vara människa,

Jennifer

Hej vänner!

Idag vill jag dyka in i ett stort område som jag tänkt på länge, nämligen hur vi jobbar i vårt samhälle.

För vi är som fiskar i vatten, vi ifrågasätter inte vattnet för allt vi någonsin har funnits i är vatten. Allt vi någonsin har sett omkring oss sedan vi föddes (i stort sett) är ett arbetssamhälle som funkar på ett visst sätt. Och när jag säger funkar borde jag kanske säga "funkar", för på många ställen funkar det inte alls särskilt bra. Vi har normaliserat självuppoffring och en tyngande ansvarskänsla som överstiger vår pay grade - varför? Här pratar jag medberoende som ett sätt att förstå det, och lyfter fram den Tysk-Koreanske filosofen Byung-Chul Han's tankar från hans bok "The burnout society". Han argumenterar att vi behöver inte längre chefen eller organisationen som pressar på för att vi ska bli nära vår gräns i vad vi orkar med, "mannen med piskan" finns numera inom oss och vi ser piskan som en morot.

I det här första avnittet om hur vi jobbar börjar jag med att ta en titt på vad en dysfunktionell arbetsplats är, rent psykologiskt. Vad är det egentligen som pågår i dynamiken inom ett inte så välfungerande organisationssystem? Vad händer inuti oss när vi blir delaktiga i ett dysfunktionellt system? Vilka känslor väcks och vilka programmeringar triggar igång? På ett omedvetet plan för de flesta men också mer och mer medvetet hos många av oss.

Är det verkligen så här vi ska jobba? Var det verkligen på det här sättet jag ville bidra till samhället eller skapa mig själv en ekonomisk frihet? Är det här verkligen ett sunt sätt att vara vuxen på?

En förändring är på kommande, jag kan höra viskningarna om det runtom mig, och jag kan se sprickorna i väggarna som börjar krackellera i ett arbetssamhälle som är uppbyggt på falska premisser om människans och världens natur. Framför allt ser jag hur människor som längtar efter ett alternativ börjar hitta varandra.

Stay tuned för mera på det här temat framöver, och...

empower yourself baby, att vara en kugge i ett rostigt system är inte det enda sättet för dig att få en inkomst.

Kram,

Jennifer

Hej kära vänner!

Idag uppdaterar jag er om vad som pågår inuti mig, sårbart, hoppfullt, känslosamt, messy och mänskligt. Jag har landat på en fin, glädjefylld plats inuti mig själv igen efter några veckor där jag gått med en inre känsla av att inte göra tillräckligt, av rädsla att glömma något viktigt och av frustration på att tiden inte finns. Men i mitt fall grundade det här sig mycket i mitt mind, inte så mycket i min realitet, och jag berättar här om vilka mindset skiften som frigjort mera avslappning och lekfullhet in i mitt liv och företagande igen.

Jag förklarar också min kanske något ovanliga syn på vad ett människoliv är, som i sin tur förklarar varför jag både kan ta vad jag vill åstadkomma i världen och vem jag vill vara på allra största allvar och ta mitt fulla personliga ansvar för mitt liv, samtidigt som jag också kan känna en stor avslappning och inte vara så attached till prestation och hur allt ska gå egentligen. Hitta frid här och nu trots att jag har stora drömmar helt enkelt.

I avsnittet får du också en uppdatering om något som gjort mig berörd till tårar, som handlar om hur jag blivit sedd och förstådd av förpersoner på min anställning.

Hoppas du kommer gilla, jag hade en underbar stund när jag fick prata in det här avsnittet till er, och jag tror du kommer märka det.

Jag tror på dig. Jag tror på dina stora idéer och drömmar. Vi gör det här tillsammans!

Jennifer

Hej och hjärtligt välkomna tillbaka till ett nytt avsnitt!

Idag har jag den stora glädjen att presentera det första gästavsnittet NÅGONSIN i Heartful Podcast! Aaah det här känns som en så så vacker milstolpe för mig personligen, och en sådan glädje att ha gläntat på den här dörren!

Ska vi säga som så - det kommer definitivt bli fler gäster.

I dagens avsnitt har jag med min kära vän som också är psykolog, Emma Söderman. Vi lärde känna varandra under studietiden där vi båda höll på och avlägga vår andra magisterexamen och med full fart var påväg in i livet som psykologer. Men några år senare ändrades livet ganska radikalt för Emma, efter att ha drabbats av Covid märkte hon ganska snabbt att något mer var fel, och i avsnittet berättar hon om hur hon insjuknade i Post Covid med en stor mängd allvarligt begränsande symtom som nedsatte hennes förmåga att fungera såsom hon ditintills fått ta för givet.

Det är ett vackert avsnitt där vi pratar om känslor som väckts inombords - jag delar även upplevelser från mina flera och långa rehabiliteringsperioder då jag varit väldigt nedsatt i min rörelseförmåga - och även om vad som händer i de interpersonella relationerna när ens vardag, möjligheter och referensramar för vad som är en bra dag ändras.

Hoppas ni är lika excited som mig för det här fina samtalet och för fler gäster i framtiden.

Ta inte gåvan av hälsa för givet, och för dig som kämpar med en begränsad vardag och förmåga att fungera som du vill - vi ser dig. Ditt liv är inte sämre eller mindre värt fast det just nu inte är optimalt. Mening mäts inte i produktivitet, effektivitet eller andra kvantitativa mått, det mäts i närvaro, så ser jag på det. Jag hoppas du får känna sanningen i det uttalandet i ditt liv.

Tack för att du är här. Jag älskar dig, kära lyssnare.

Jennifer

Hej du kära kära lyssnare av Heartful Podcast!

Roligt att ha dig tillbaka här för ännu ett nytt avsnitt! Idag spelar jag in på fredag eftermiddag efter alla andra av veckans företagsbestyr, klientsamtal och mina två arbetsdagar på hvc är överstökade. Jag känner av att jag har mindre tid att bara vara och skapa när jag jobbar på en anställning två dagar i veckan, och det är med glädje och ett litet stygn av saknad. Jag är så otroligt glad och tacksam att många klienter har hittat in till mig och valt just mig för att dela sitt innersta genom mitt företag. Och jag är så tacksam för allt jag får erfara som en del av vårdsystemet och vilken skillnad jag känner att jag kommer kunna göra i några människors liv för just dem jag kommer träffa där. Men samtidigt känner jag en inre frustration bubbla för jag har så mycket inom mig som vill födas, inspiration och utvecklingsidéer som jag bara vill sätta i verket. Men det har inte funnits tid, inte den här veckan. Men jag är så så glad att jag hann med podden innan det blev dags för helg och BodyMind utbildning i Tammerfors. <3

På tal om vårdsystemet är det med inspiration av iakttagelser där som jag spelar in dagens poddavsnitt. Vad gör det med ens bild av en själv om man är en patient inom vården för psykologiska problem en längre tid? Är det inte bara en bra sak då att man får vård så länge man behöver det, kan du fråga dig. Ja, självklart kan det vara så, men borde inte vården göra så att du inte behöver den längre, eller finns det så mycket kronisk psykisk ohälsa också när det kommer till ångest och depressivitet som det verkar? Vad betyder det ens att någonting är kroniskt när det kommer till psykisk ohälsa, jag ger ett perspektiv på det som kanske är lite annorlunda än du tänkt.

Vi är uppvuxna och lever i det medicinska paradigmet, och som en fisk som inte kan svara på vad är vatten så tror jag att vi också blir blinda på att det finns så många andra sätt att förstå psyket och lidande än det medicinska, och att dessa perspektiv också kan vara minst lika vetenskapliga, det medicinska förklaringssättet på människan har inte patent på att vara det enda vetenskapliga. Så pratar jag vidare om vetenskap och otroligt fascinerande vetenskap om medvetandet som professor Maria Strömme lyfter fram just nu.

Det här avsnittet vill du inte skippa!

Stor kram vännen, happy listening <3

Jennifer

Hej kära lyssnare!

Idag vill jag skapa lite klarhet i hjälparyrkesdjungeln! När jag började studera psykologi hade jag ingen koll på vad skillnaden mellan ens en psykolog och en psykiater, än mindre koll på olika sorters psykoterapeuter det finns och hur de skiljer sig åt från en psykolog! Så jag tänker att det helt säkert är många som precis som mig funderar på hur alla dessa olika skiljer sig åt, eller är de trots allt alla bara personer man går och pratar med när man mår lite sämre med målsättningen att må bättre?

Jag diskuterar hur de olika utbildningarna skiljer sig åt, vilka titlar som är skyddade till vissa specifika utbildningar och hur du kan tänka när du funderar på vem du ska gå till för att få hjälp. Särskilt kring KBT tycker jag att det kan bli lite svårt att veta vad någon exakt har för utbildning, när någon gått en hel utbildning till psykoterapeut med KBT som inriktning, medan det finns andra som använder metoderna från KBT efter att ha lärt sig dem på en kortare fortbildning och att man då ibland talar om det som kognitiv korttidsterapi.

Är det alltid bättre med en lång utbildning? Är det bättre med långa terapier eller korttidsterapier? Vilka fördelar kan en coach ha jämfört med en psykolog, om några? Och kan man kalla allt för terapi eller heter det ibland behandling, samtalsbehandling, coaching eller något annat?

Yrkesgrupper som jag tar upp är: psykiatrer, psykologer, psykoterapeuter av olika inriktningar, vissa specifika korttidsterapeuter, olika coacher (såsom livscoacher, hälsocoacher, nepsy-coacher mm) mentala tränare, psykiatriska sjukskötare och även en mention till en fin hälsovårdare jag själv träffat.

Har du några erfarenheter av vilka metoder eller vilka sorts hjälparpersoner som varit till bäst stöd för dig, eller handlar det för det mesta om hurdan behandlaren är som person? Diskutera gärna med mig i kommentarerna eller på DM på instagram!

Ha en fin fin söndag (eller annan dag!)

Jennifer

Hej vänner!

Jag såg ett citat igår av Cory Allen på instagram:

You're under no obligation to keep being who you were yesterday just because it's what others are comfortable with.

Och jag kände verkligen det här citatet, och jag känner det sammanfattar på många sätt vad avsnittet handlar om. Jag berättar om vårt övernattningsretreat på Glasbruket i Vexala, som jag kände på mig på förhand skulle vara... transformerande på något sätt, att någonting stort skulle hända inom mig. Men att det hände på ett heeeelt annat sätt än jag trott, och i en annan riktning, det var coolt. Jag är ännu i kölvattnet av det, tacksam och lättad över en riktning tillbaka mot sidor som funnits i mig förr, men också lite omskakad i att tappa en del av det spirituella fokus som känts så självklart på sistone.

Men nu ska jag inte berätta allt här i texten, in och lyssna med dig! :D

Kram och all min värme,

Jennifer

Hej vänner!

OOH jag tyckte det här avsnittet blev bra! Nu förstod jag verkligen varför jag inte var menad att spela in det där i juni när jag först tog upp idén på instagram - jag behövde växa in i vad det verkligen var menat att bli.

Det här avsnittet handlar om vår väldigt mänskliga strävan uppåt, mot mera glädje, lycka eller upphöjda spirituella upplevelser. Det handlar också om att ha självmedkänsla, mercy, med sig själv på sin resa. När vi hittar något som funkar, som öppnar upp möjligheten till förändring - ja som förändrar oss, klart som f*n vi vill hålla fast vid det då.

Men de allra sannaste av sanningar är alltid paradoxer i min mening. Det finns inga mynt utan en baksida, vi kan inte bara välja ljuset utan mörkret, höjden utan djupet, friheten utan att missta tillhörigheten - och livet kommer fortsätta pusha dig mot att se de sidor du vill blunda för.

Jag ser ett skifte i det spirituella communityt. Plötsligt talar alla om nervsystemsreglering, om att möta de känslor man inte känt som uppstått från trauman och om våra olika inre delar. Samtidigt som psykologin gör en större tonvikt på somatiska verktyg, på att komma under analys och intellektualisering. Vad har de gemensamt? Vi vill ner i kroppen. En spännande iakttagelse, att för att få mer av det som vi alla vill ha, frihet, glädje och lätthet - så visas vi tillbaka till det mest basala, vardagliga, grundläggande. Våra fysiska kroppar.

Enjoy, my dear friends

I love you,

Jennifer