Idag vill jag prata om otrygghet i kroppen som visar sig som tvångssymptom - d.v.s. tankar eller saker vi känner vi behöver göra som tränger sig på, som blir repetitiva, som inte lämnar oss ifred och som kan lova en känsla av lättnad om vi utför en handling men lättnaden är aldrig mer än bara tillfällig. När den här typen av ängslan blir tillräckligt stor kan man få diagnos för det, såkallad tvångssyndrom eller OCD (obsessive-compulsive disorder).

Jag tycker att det jag läst och lärt mig om att bemöta den här problematiken inte är tillräckligt och missar vad som egentligen pågår inom oss. Jag tar med dig på en diskussion om på vilka olika plan vi kan möta vår ängslan när vi försöker leva friare, om det så är från OCD-typs ängslan eller vilket som helst annat psykiskt lidande. Jag pratar om KBT-triangeln med tankar-känslor-och beteende och varför jag inte tycker att en beteendeterapeutisk approach är tillräcklig. Ja, jag blir lite barsk och uttrycker att jag inte tycker att det jag fick under min utbildning riktigt täckte hela spektrat, och uttrycker mig kring hur jag tycker att vi psykologer behöver sikta högre och förstå djupare när vi ska hjälpa människor.

Sänder all kärlek till dig,

Jennifer

Hej fina du!

Veckans avsnitt blir väldigt personligt, inte ur min historia utan ur mitt liv och min vardag just nu. Du får följa med på hur helgen utvecklar sig efter att jag tagit det modiga steget att gå ut med att jag kommer börja hålla gruppcirklar - som jag också berättar om här i podden nu! En sådan expansion skapar ofta en gungning i nervsystemet - jag kände det som en skörhet som gjorde att jag var extra känslomässigt påverkbar när vi åkte till min uppväxtby Malax senare på kvällen. Vilken kedja av känslor och sårbarhet det ledde till och hur förlösningen kom är det jag ska ta er med på i det här avsnittet.

Lite otippat får ni också bra tips på var man kan äta god sommarmat vid vattnet här i Vasanejden och vilka rätter jag älskade!

OBS: Inga av de platser eller tjänster som nämns i avsnittet är betalda samarbeten.

Önskar dig en svalkande is-te eller lemonade i värmen,

Jennifer

Hej kära du!

Så glad att se dig här för ännu ett avsnitt! När jag inledde den här inspelningen märkte jag att jag var lite mer spänd än vanligt, antagligen för att det här är ett lite mer komplext ämne och jag var lite osäker på om jag skulle få fram det på ett bra sätt som täcker alla nyanser i temat. För det är ett stort tema, jag tänker nu i efterhand också att jag kunde ha pratat mer om positivitet också - när är det en påklistrad positivitet som blir ett undvikande av andra känslor och när är det ett sunt val att se livet från den ljusa sidan oberoende fast det också finns regnmoln som hänger på himlen? Det får bli en del två om detta när jag pratar mer om positivitet och kanske i samma avsnitt bjuder in er i positiv psykologi, som jag ju faktiskt varit med och skrivit två vetenskapliga artiklar inom under min studietid.

Men i det här avsnittet pratar jag om skillnaden på djupa, större känslor och på vanemässiga, inlärda känsloreaktioner och hur de hänger ihop inombords. Jag pratar också om negativitet och vad den kan bero på och vad man kan göra om man märker att man konsekvent gör negativa tolkningar av något som kunde vara neutralt. Jag pratar också om skillnaden mellan att känna en känsla, agera på en känsla och att göra sina beslut på basen av en känsla, och tar även med en jämförelse mellan känslor och magkänslan för att ytterligare bygga ut den förståelsen som jag började på i avsnittet om intuition.

Hoppas du ska njuta av avsnittet! Du får alltid kontakta mig på instagram i DM ifall du vill prata eller vill dela tankar som väckts!

Kram, Jennifer

Hej vänner!

Det här avsnittet hade så många potentiella bangers till titlar, har suttit här allt för länge och försökt bestämma mig. Därför tänkte jag att ni får läsa mina alternativa titlar här och tänka att avsnittet heter det som du gillar bäst, agreed?

Varför fläker jag egentligen ut mina personliga detaljer för allmänheten?

Jag berättar om en dröm jag hade (är detta en low point i podden eller full on psykoanalys?)

Jag vill göra något större än att endlessly exist inom psykologrummets fyra väggar tills jag går i pension.

Med tonår i medberoende och skam - varför podden är reclaiming my voice och min läkning.

Blev jag månne psykolog för att jag var så damn good at people pleasing?

Jag tror att om det inte vore för skammen hade min pappa varit i liv idag.

Att vara den eviga hjälparen kommer inte att frigöra dig - varför hjälparyrken mata din programmering att du är älskad och trygg när du är den som hjälper.

Hej fina du!

Jag berättar idag om hur det kom sig att jag valde att spela in avsnittet just om intuition idag - får det var nämligen så att intuitionen eller magkänslan som man också kan kalla den sa ett tydligt nej till att åka på en utomhusyoga som lät jättehärlig häromkvällen. Utgående från den situationen pratar jag om hur jag först bestämde från huvudet och sa att klart jag vill detta! men hur jag märkte det i min kropp att det här inte alls var vad jag ville ikväll. Temat med att göra andra ledsna eller besvikna kom då upp i mig igen, och jag pratar om det här med huruvida vi får göra andra ledsna, kan vi faktiskt ha rätten till det (spoiler alert - ja, det har du!)

Sen går jag vidare till att belysa intuition från olika vinklar. Jag berättar om hur intuitionen vaknade i mig, om hur human design ser på intuition, om skillnaden på intuition och rädsla, vad jag ser att intuition egentligen är och vart den kommer ifrån, och kan vi lita på magkänslan?

Allt det får du ta del av idag i ett riktigt gosigt och väl samlat avsnitt. Hoppas du ska njuta av din lyssningsstund!

Jennifer

Hej vänner!

Äntligen ett nytt avsnitt igen! Jag har saknat att spela in, även om det var så välbehövligt med en veckas paus förra veckan. I det här avsnittet pratar jag om en kvinnocirkel eller ett mini-retreat jag varit på tillsammans med andra kvinnor som också längtar och söker efter mer, efter total autenticitet och våra vägar. Och det är så underbart att känna att man inte behöver vandra den här resan själva! Under retreatet kom en stor rädsla från en händelse jag varit med om upp och jag fick bli hållen i det. Det var en omskakande och väldigt väldigt vacker upplevelse. Därav också behovet av en paus.

Jag pratar också om att jag lite tröttnat på att göra en distinktion mellan saker som spirituella och inte. Det är ju bara en del av att vara människa att vara nyfiken och öppen också på och SÄRSKILT på de större sakerna som är svårare att förstå och förklara men som gör hela varandet mycket mera intressant. Jag funderar på om vi inte alla kan komma överens om att en hållning av nyfikenhet förenar oss alla och att influenserna som ger inspiration och gnistor till vår self-exploration kan komma från olika håll, vissa mer spirituella och andra mindre.

Oberoende så fortsätter den här podden framåt lika autentiskt som tidigare, och jag är så tacksam att ha dig med på resan!

Kram, Jennifer

Hej vänner!

Nu avslutar vi sorgebearbetningsprocessen tillsammans - både den här miniserien i podden på fem avsnitt och bearbetningsprocessen i sig som vi följt genom avsnittens gång. Kanske har du gjort den själv eller med någon parallellt med avsnitten? Låt mig i så fall veta, det skulle göra mig jätteglad, även om du gör det långt efter dessa avsnitt publicerats!

Jag kom på att jag skulle söka upp mitt lilla häfte från då jag gjorde den här processen med sorgen över relationen till pappa och hans bortgång. Jag tänkte kanske jag kan dela något av det jag skrivit som exempel - varför har jag inte tänkt på det tidigare? Men det var inte alls rätt, när jag började läsa dem märkte jag starkt i mig att det här ska jag inte göra. För fast det är mina ord skrivna med min stil, av mig - så är det inte längre mina ord. De här orden är inte längre mina, för de här känslorna bor inte längre i mig. Vilket finare kvitto kan man få på att den här processen faktiskt funkade? Jag är inte längre hon jag var då, och jag är så tacksam för den här processen och allt den gav i mitt liv. Efter jag spelat in så rev jag sönder sidorna ur häftet - de obearbetade känslorna finns inte längre kvar i mig och jag behöver ju inte längre bevara dem som ord på papper heller.

Cirkeln är sluten för mig vänner. Hoppas cirkeln kan bli sluten för dig också.

Jag älskar dig.

Jennifer

Hej vänner!

Det har skett ett skifte i mitt företag, i min synlighet. Nu är det nya följare varje gång jag öppnar och det känns fantastiskt och samtidigt ballar nervsystemet ut helt idag, tisdagen 2.6, när jag spelar in. Men hörni, jag visste att skiftet var på kommande den här veckan. Någonting hände i mig redan dagarna innan, som jag pratar om i podden. Jag ger dig några tips, såsom activations, hur du också kan öppna upp för nästa steg i din utveckling.

Ökad synlighet har känts lite som att främlingar invaderar mig i mitt sovrum, eftersom jag är så sårbar och personlig på mitt konto. Min pojkvän Mattias tyckte det var väldigt lustigt att denna "influenser" reagerar på nya följare som "invaderare" och det gör jag med, för det är ju det här jag vill, och min själ vet att det här är bara början, jag kommer hålla så mycket större expansion och att det är precis det jag är menad för.

Men nervsystemsgungningen gjorde att jag igen tänkt eller övertänkt lite kring hur jag framstår, för kaxig eller tryggt medveten om värdet av vad jag har att ge? Här i podden landar jag i ett lugnt tryggt nervsystem och då kommer mitt mod och min autentiska önskan av att bara vara ödmjuk, inte behöva bevisa något, fram igen.

Så fortsätter vi på sorgebearbetningen och går idag igenom vad det igentligen innebär med ofullständig kommunikation, och nästa steg i bearbetningen som är att göra ett relationsdiagram av den mest smärtsamma relationen. Det här blir del 4/5, så nästa gång knyter vi ihop säcken.

Ville också ge dig några tips på var du kan hitta activeringar att lyssna på om du vill prova. Activations hittar du bl.a. i apparna:

Activations - grundare Mimi Bouchard

Mindvalley - Reghan Hillyers meditationer.

Ta hand om dig fina du!

Jennifer

Hej fina människa!

Så glad att få prata med dig igen här i podden! Idag fortsätter jag vår resa in i att PÅ RIKTIGT bearbeta den känslomässiga ofullständighet som lämnar i oss alla vid en stor förändring eller slut på ett välkänt livsmönster. Som jag lyfter upp i podden, sorg och att vara ofullständig i den känslomässiga bearbetningen i relation till någon eller något uppstår alltså inte bara vid dödsfall.

Har du varit med om en förlust? Det har du antagligen, eftersom författarna säger att vuxna människor i snitt har gått igenom 10-15 betydande förluster i sitt liv. Vad som avgör vad som är en stor förlust märker vi ofta först i efterhand, när vi reflekterar tillbaka på hur de påverkat oss genom t.ex. avtrubbning, tillfälliga energifrigörande beteenden som följd etc.

Är du intresserad av att bearbeta din sorg tillsammans med mig? Hör av dig på DM på instagram eller ta kontakt via kontaktformuläret på psykologjennifersoderlund.com så snackar vi om hur ett sådant upplägg skulle kunna vara.

Boken heter: Sorgbearbetning: Ett handlingsprogram för känslomässig läkning vid dödsfall, separationer och andra förluster.

I denna fortsättning på sorgebearbetningstemat går vi igenom nästa steg av bearbetningsprocessen som den beskrivs av John W James och Russell Friedman i boken Sorgbearbetning: Ett handlingsprogram för känslomässig läkning vid dödsfall, separationer och andra förluster.

Temat den här gången är mekanismen inom oss som de kallar för Tillfälliga Energifrigörande Beteenden (TEB). Jag berättar sårbart och personligt om hurdan Aha-upplevelse den här delen var för mig när jag kunde se ett av mina kanske lite mer ovanliga beteenden i ett nytt ljus och förstå mig själv och vad mitt system försökt åstadkomma mycket bättre.

Jag pratar också i det här avsnittet lite mer om ramarna för hur du praktiskt ska komma igång med din vän, din familjemedlem eller annan bekant ifall ni vill göra sorgebearbetningsprocessen tillsammans och följa handlingsprogrammet de föreskriver.