Somna, din hesa höst. Timmen börjar nu. Att leva är att uppleva ett flöde. Eller egentligen är det inte sant. Egentligen består allting av ett oräkneligt antal bitar som kastas på oss, och som hjärnan sedan synkar ihop till en begriplig film.

Jag betraktar mig själv. I grå mjukisbyxor och vita mockasiner för värmens skull. Jag började spela in och pausade. Satt en stund med händerna i ansiktet och kände mig som ett barn som måste gå till skolan men inte vill. Det är ändå en bild jag är bekväm med. Hur får man alla delar att hålla ihop? Det är en knepig nöt. Tänk om man skulle kunna bygga om dem. Bromsa in, betrakta nuet, fundera över ordningen. Plocka isär verkligheten så att den inte längre hör ihop.

Vi landar i känslor ett tag. Hur vet man att man är kär, till exempel? Känslor är inget statiskt, inget evighetsläge. De är som en gas. Inte fasta. Man kan aldrig veta om det man känner är där för att man vill, eller för att man faktiskt är det. Vi lär oss vad känslor är, och hur de tar sig uttryck. Inget är säkert. Allt kan ändras. Varje sekund jag fortsätter att leva är en fullständig ovisshet. Jag faller. Det går inte att hitta trygghet. Känner du att du förändras? Jag har börjat göra det.

Jag heter Henrik Ståhl och jag faller.

Sov så gott.

Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/

Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/

Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.