
Sign up to save your podcasts
Or


New York-gruppen Television spelade in låten Marquee Moon i en enda tagning. Trummisen Billy Ficca trodde bara att de repeterade. Gitarristen Richard Lloyd dog nyligen, 75 år gammal.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Trots några felslag och att tempot varierar starkt med intensiteten så ville inte sångaren och gitarristen Tom Verlaine ta om.
Skivan kom ut 1977, med ett snyggt omslagsfoto, givetvis taget av epokens store fotograf Robert Mapplethorpe. Nick Kent hyllade Marquee Moon i New Musical Express och beskrev den som epokgörande, inte minst titellåtens fem minuter långa solo. Så hade aldrig ett gitarrsolo spelats tidigare.
Karsten Thurfjell berättar i en Klassiker från 2014 med hjälp av gruppens gitarrister Tom Verlaine och Richard Lloyd.
I Fassbinders film möter Emmi och Ali omgivningens avsky, hon en åldrad städerska och han en gästarbetare, välkommen bara så länge han arbetar.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
”Rädsla urholkar själen” från 1974 är den västtyske regissören Rainer Werner Fassbinders version av Douglas Sirks Hollywoodmelodram ”All That Heaven Allows”. Hos Sirk förälskar sig en välbärgad änka i sin trädgårdsmästare, Fassbinder flyttar dramat ner i trappuppgången.
En regnig kväll i München går den drygt sextioåriga städerskan Emmi (Brigitte Mira) in i en bar där gästarbetarna brukar samlas efter skiftet. Den betydligt yngre bilmekanikern Ali (El Hedi ben Salem) från Marocko bjuder upp henne till dans. De gifter sig, och grannarna, arbetskamraterna och Emmis vuxna barn vänder dem ryggen.
Fassbinder har själv skrivit att vi människor inte klarar av att leva ensamma men inte heller tillsammans. Med tiden börjar också Emmi ställa villkor för Alis närvaro.
En Klassiker av litteraturkritikern Sara Abdollahi.
Hon är en av de mest utskällda barnboksfigurerna i Sverige. Anklagad för att vara äckligt god, generande präktig och löjligt snäll. Varför är Kulla-Gulla som hon är? Jenny Teleman har svaret.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
"Jag har så länge bett om ursäkt för Kulla-Gulla" Så sa Martha Sandwall-Bergström i en tidningsintervju när kritikerna varit extra elaka. "Men jag ville att sådana människor skulle finnas. Flickorna skulle läsa om henne och bli som hon. Sen skulle jag lämna min stackars flicka till dem. Det var år fulla av gråt för mig och min skadade dotter. Och Kulla-Gulla var en tröst åt mig själv."
Böckerna om Kulla-Gulla gavs ut mellan 1945 och 1951 och var flickböcker som avskyddes av kritikerna men älskades av läsarna. Det är nu 75 år sedan den sista boken kom ut.
En saga på rullande småländska om statarliv och godsherre-mentalitet, hunger, solidaritet, kärlek och hat som omvärderats från "sentimentalt dravel" till "Vilhelm Moberg för barnen".
I raseri mot överdriven svensk nationalism skapar konstnären Carl Johan De Geer år 1967 ett konstverk med en brinnande svensk flagga. Det kommer sluta i domstol.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Det var under en vernissage på Galleri Karlsson i Stockholm som förbipasserande slog larm. När polisen morgonen efter tar sig in på galleriet hittar de grafiska blad med budskap som ”Skända flaggan”, ”svik fosterlandet”, ”USA mördare” och ”Vägra vapen”. Alla blad beslagtas och kommer så småningom att förstöras.
Sextio år senare är det här populära verk som har tryckts i nya upplagor och som unga konstnärer ofta gör pastischer på, men av den första upplagan från 1967 finns knappt några exemplar kvar... Eller?
I programmet intervjuas Carl Johan De Geer och Jani Pellikka, föremålsintendent vid Polismuseet. En Klassiker av Jonna Spiik.
Stevie Wonders mästerverk Songs in the Key of Life nämns ofta som ett av världens bästa och artisten firar det i år med en spelning i Stockholm.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Songs in the Key of Life, med sina 17 låtar och en bonus-EP med fyra till, debuterade högst upp på Billboardlistan 1976. Sen fortsatte det toppa listan: totalt fjorton veckor i rad.
Fyra Grammys kammade det också hem. Men allt det där är bara starten för ett album som alla från Prince till Mariah Carrey och Kanye West kallat för alla tiders allra bästa.
Kulturredaktionens Joakim Silverdal har djupdykt i musiken och låter oss följa med tillbaka till det explosiva crescendot på Stevie Wonders magnifika 70-tal.
Gloria Gervitz var poet, född i Mexico City, och hon skrev på samma dikt i 46 år, ”Migrationer”, mellan 1976-2022. Det som blev kvar, destillatet, var det hon och dikten tillsammans kommit fram till.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Det är en orolig dikt, som oavlåtligen rör sig mellan tiderna, mellan jag-hon-du, barndom och ålderdom, döda och levande.
En galen flicka ser på mig inifrån
jag är intakt
I dikten finns lager på lager av ögonblick: flickan, modern, urmödrarna. En judisk farmor, flickan som kom från Kiev i det tidiga 1900-talet, reste över havet. Här finns en vacker bortvänd mor som spelar bridge och röker, en flicka som onanerar i eftermiddagarnas hetta när barnflickan sover, en mormor som tänder sabbatsljusen, dör av drömmar.
Migrationer blev slutligen en flod utan punkter, orden irrar på sidorna, villrådiga frågor, språken blandas: engelska, jiddisch, spanska, judiska ritualer, grekisk mytologi.
Dikten återkom i mitt sjunde decenniums vemod, mer levande närmare döden, skriver Glora Gervitz i efterordet, och sen när hon hade slutat skriva, i slutet av sitt sjunde decennium så dog hon men mellan hon var 44 och 78 år så bebodde Migrationerna henne. ”Jag levde för att befinna mig i dikten, att vänta på den, ta emot den när den kom”, så skrev hon.
I åratal har jag talat ett språk som inte är mitt
är jag händelsevis redo att dö?
I sju olika upplagor kom den ut på spanska, och den sista versionen av "Migrationer" kom ut på svenska i Hanna Nordenhöks översättning 2022.
En Klassiker av Katarina Wikars om Glora Gervitz med Hanna Nordenhök.
Precis efter krigsslutet kom Strändernas svall, Eyvind Johnsons omdiktning av Homeros Odysséen, där krigets fasor skakar en man som bara kanske är en hjälte.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Jenny Aschenbrenner läser tillsammans med författaren Ida Linde om en klassiker från 1946, skriven av en arbetarförfattare som tog sig långt från kroppsarbetet och svälten, ända till Svenska Akademien och Nobelpriset.
En roman om det närvarande som ställer den radikala frågan: Tänk om Odysseus var en människa?
”The Passenger” från 1977 är en livsbejakande låt av punkens gudfader, hans i särklass mest spelade med en lallande David Bowie i refrängen.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Ett av rockvärldens enklaste och mest välkända riff uppstod i ett drömlikt tillstånd under ett blommande äppelträd och blev en hyllning till de körkortslösa och kollektivtrafiken i Berlin.
Texten skrev Iggy på uppstuds i studion, precis som många låtar på albumet ”Lust for life”. Lösa textfragment upprepades medan det riff som gitarristen Ricky Gardiner skapat som i en dröm malde på. Några rader stal han rakt av från en dikt av Jim Morrison, en av hans egna idoler, som i sin tur inspirerats av beatpoeten Jack Kerouacs ”På drift”.
Anna Tullberg berättar bakgrundshistorien till ”The Passanger” försommaren 1977 i Berlin.
Det ikoniska fotografiet av kärleksparet togs runt 1932 i Paris av Brassaï. Det var ett för honom typiskt motiv, både intimt och välkomponerat.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
I hörnet på ett franskt kafé sitter en man och en kvinna. Fotografiet är svartvitt och av titeln får vi veta att det rör sig om ett kärlekspar. Fotografiet togs kring 1932 i Paris av ungraren Gyula Halász, mer känd som Brassaï. Fotografiet av de unga älskarna har kommit att bli ett av de ikoniska fotografierna som skildrar det sociala livet i mellankrigstidens Paris, och med den där ambivalensen som osäkrar blicken.
Alla dessa blickar. Vem betraktar, och vem betraktas?
Flera av Brassaï bilder från den här tiden visade en annan sida av Kärlekens stad, bilder som ansågs för vågade för sin samtid. Bordeller, gayklubbar och bilder av hemlösa var exempel på motiv som Brassaï fick se utgivna först flera decennier senare, på 1970-talet. Bilderna – både ömsinta och djärva – blev omedelbara klassiker. Bland dem var bilden av kärleksparet, ”Couple d´amoureux dans un petit café parisien” en självklart lysande pärla.
En Klassiker av konstnären och skribenten Oskar Kardemark. Medverkar gör också Anna Tellgren, intendent med ansvar för samlingen av fotografi vid Moderna Museet. Musiken i inslaget är ”L'Hôtel Des Amours Faciles” av Andrée Turcy, inspelad 1932.
1976 kom Bo Widerbergs snutfilm ”Mannen på taket”. En film som förändrade den svenska kriminalfilmsgenren. Men det fanns ett stort motstånd mot att låta Bo Widerberg få göra filmen.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
"Mannen på taket" blev en stor publikframgång på bio och den fick också bra mottagande internationellt. Filmen som Bo Widerberg ville göra till en svensk "French Connection". Med folkkäre Carl Gustaf Lindstedt som kommissarie Martin Beck och Håkan Serner i ett Guldbaggebelönat porträtt av hans kollega Rönn.
Men SF ville inte skylta med sitt namn under produktionen och inspelningen tog en paus när filmarbetare blev sjuka av all stress.
Så det var ett konfliktfylld filmande där Bo Widerberg främst av allt koncentrerade sig på skådespelarna och deras närvaro. Han ville fånga nuets andning.
I Klassikern har Björn Jansson talar med Stefan Jarl som var inspelningsledare under filmningen, scriptan Agneta Elers-Jarleman och skådespelaren Sven Wollter.
From the publisher's feed