Kluvet land

Många äldre vill bo kvar i sin hembygd när de blir gamla men idag är det svårt att få bygga lägenheter på landet. På landet ska det vara små röda stugor inte hyreshus.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

När gräsklippning och snöskottning sliter för hårt på kroppen och huset börjar kännas för stort då barnen flyttat ut – måste man flytta till stan då? Måste man lämna vänner och grannar och ett fungerande socialt liv för att det inte finns en lättskött bostad i bygden trots att många fråga efter just det? I Kluvet land möter vi Monica och Nils-Åke Sandström i byn Svedjan i Tavelsjöbygden utanför Umeå som hoppas att de snart ska kunna flytta till en lägenhet i bygden och då gärna ger en barnfamilj möjlighet att flytta in i villan.

Under den landsbygdsriksdag som hölls i början av maj stod det klart att just bostadsbyggande på landsbygden - och då inte minst lägenheter till vettiga priser - är ett stort problem i hela landet. Många äldre vill lämna sina krävande hus och gårdar men ändå bo kvar i bygden.

Förutsättningarna för att bygga lägenheter på landsbygden kan se lite olika ut i olika kommuner men att hindren är många var deltagarna på landsbygdsriksdagen helt eniga om. Det talades om svårigheter att få lån, att få bygglov, om strandskydd, om långa handläggningstider, höga produktionskostnader med mera… 

Myndigheten Boverket säger att de vill underlätta för byggande på landsbygden och erkänner att de i första hand fokuserat på byggande i städer, men rättschef Yvonne Svensson hos Boverket lovar bättring och säger att verket behöver bli bättre på att uppmärksamma frågan. 

Kulturgeografen Peter Eklund har länge studerat just bostadsbyggandet på landsbygden. Hans studier bekräftar i stort vad deltagarna på landsbygdsriksdagen lyfter fram och slår också fast att allmännyttan helt övergett landsbygden, men han ser också att det börja hända saker – att människor tar saken i egna händer. På flera håll i landet skapas byggemenskaper, där människor går ihop och pressar priser, bidrar med eget arbete, nyttjar lokala entreprenörer och på så sätt lyckas uppnå sina mål med billigare, mer lättskötta boenden i bygden.

Också i Tavelsjöbygden, där Monica och Nils-Åke Sandström bor, pågår sedan fem, sex år ett idogt, ideellt arbete för att skapa lägenhetsboende centralt i Tavelsjö, nära affär och kyrka och med utsikt över vackra vidsträckta Tavelsjön. Handläggningstiden har varit väldigt lång och ännu har inte den första spiken slagits in, men en av de engagerade i bygden, Alf Söderlund, hoppas och tror att lägenheterna ska stå klara under 2019. 

Det hoppas också Monica och Nils-Åke Sandström på.

– Det skulle vara fantastiskt att kunna bo kvar i bygden bland vänner och med det engagemang som vi har i föreningar och kyrkan, försäkrar de båda.

Reporter Anette Olofsson  
[email protected]

Producent Sofia Johansson
[email protected]

Är det kommunala utjämningssystemet orättvist? Finns det bättre sätt att jämna ut skillnaderna mellan kommunerna? Nu utreds systemet på nytt. Vissa kommuner kommer att bli vinnare andra förlorare.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

- Saker förändras och därför behöver systemet utredas på nytt, säger Håkan Sörman, som är regeringens särskilda utredare förkostnadsutjämningssystemet för kommuner och landsting. Exempel på förändringar är urbaniseringen, den stora migrationsvågen 2015 och att även i de glest befolkade delarna av landet flyttar allt fler till tätorten.

Solna kommun är en de kommuner som betalar mest till det kommunala skatteutjämningssystemet. Dt är samtidigt den kommun i Sverige som har lägst kommunalskatt. Pehr Granfalk är moderat kommunalråd i Solna och han är i grunden positiv till ett utjämningssystem som ska ge lika möjligheter i hela landet men han är kritisk till att stora summor går till tillväxtregioner som till exempel Malmö och Göteborg.

- Det är ett fantastiskt, finurligt system som beaktar många olika variabler, säger kommunalrådet Britta Flinkfeldt, socialdemokratiskt kommunalråd i Arjeplog, men hon är samtidigt glad att man utreder systemet.

- Systemet var aldrig gjort för så här små kommuner. Arjeplog krymper och idag bor bara 2 800 personer i kommunen.

- Det är helt nödvändigt med ett skatteutjämningssystem framförallt för mindre kommuner i norra Sverige men idag även i mellan Sverige och i södra Sverige, säger nationalekonomen Magnus Wikström vid Umeå Universitet, de skulle inte ha en chans att klara sig om inte det här systemet fanns.

Utredningen av det kommunala skattesystemet ska vara klar i oktober i år.

Agneta Johansson, reporter
[email protected]

Daniel Nord, reporter  
[email protected]

Går det att tvingas till att blir frisk och hur fungerar tvångsvården i Sverige? 26-årig Anton kämpar med sitt missbruk och hans mamma berättar om vilka chanser hon önskar att sin son fick.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I Sverige dör fler personer av narkotika än i trafiken. De som drabbas är de som är mest socialt utsatta i samhället. Tvångsvård finns som ett alternativ, för att hjälpa människor ur missbruk. 

– Jag tror att man lyckas väldigt bra med vissa. Men med andra kan man nog jobba väldigt hårt och väldigt länge utan att nå några större framgångar, säger Robert Grahn, docent i socialt arbete vid Umeå universitet.

Enligt Robert Grahns forskning ökar riskerna att behöva tvångsvårdas för missbruk om man tidigare blivit utsatt för tvångsåtgärder. Antingen fängelse, att ens barn blivit tvångsvårdade eller att man som ung tvångsvårdats. 

– Kortfattat kan man säga att om man tidigare varit utsatt för tvångsåtgärder så ökar risken att man senare i livet behöver fler tvångsåtgärder. Tvång föder nytt tvång, sammanfattar Robert Grahn och fortsätter:

– Det känns väldigt oroväckande. De här klienterna som behöver upprepade tvångsvård för missbruk känner vi till i vårt välfärdssystem ganska tidigt. Ändå lyckas vi inte med våra insatser att bryta deras destruktiva liv.

På ett behandlingshem bor 26-åriga Anton, som egentligen heter någonting annat. Han försöker bryta med ett drygt 12 år långt missbruk, som började med cannabisrökning och sen gick över till smärtstillande läkemedel.  

– Till en början var det nog mest socialt. Det var lite äldre killar i skolan som höll på och började umgås med oss. Det började på fester, ganska oskyldigt. Anledningen att jag fortsätta var nog familjesituation, press i skolan, kunna koppla bort allting, säger Anton.

Han har tvångsvårdats två gånger enligt LVM, lagen om vård av missbrukare. En lag som säger att den som utsätter sitt egna liv eller är en risk för andra, på grund av sitt missbruk, kan behöva vårdas mot sin vilja upp till ett halvår. Syftet är att motivera till fortsatt frivillig vård efteråt. Men för Anton var tiden på LVM-hemmet något som gjorde att han mådde sämre.

– Man sitter bara där, instängd med folk som inte vill vara där. Det som pratas om är narkotika och kriminalitet - svårt att ändra sitt tankesätt i en sådan miljö. Det är i princip samma miljö minus drogerna och inte ens det; för det förekommer ju droger. Folk byter och säljer. Jag var absolut inte nykter under hela tiden jag var där, säger Anton. 

Antons mamma, Ulrika, är bekymrad över hur samhället vårdar människor som fastnat i ett beroende. Hon har redan begravt en av sina söner som dog i en överdos medan han bodde på ett stödboende.

– Jag tänker på honom varje dag, tio gånger om dagen minst. Vi tänder ljus på graven, går till hans grav varje eller varannan vecka, säger Ulrika.

Antons motivation att bryta med missbruket blev starkare efter att hans bror gick bort. Men vad krävs för att lyckas efter att tvångsvården är slut?  

–  För att lyckas med LVM så behöver du behöver fortsatt stöd efteråt också. Man kallar det ibland eftervård. Så du inte blir hänvisad till samma kretsar som tidigare - för då rasar motivationen, säger Arne Kristiansen, docent i socialt arbete vid Lunds universitet.  

Han tycker inte att eftervården är jämlik i dag, eftersom det ligger på kommunerna att förse människorna med detta och kommuner kan ha stora skillnader i resurser till stöd efter tvångsvård.  

– Det räcker inte att göra folk drogfria också kommer de hem och står där med en plastpåse. Det är inte schysst, säger Arne Kristiansen.  

Antons mamma tror, även hon, att det är eftervården som kommer avgöra om hennes son Anton kommer lyckas hålla sig drogfri.  

– Det är helt avhängigt vad socialtjänsten bestämmer sig för att han ska få för eftervård, med bostad och sysselsättning. För blir han bara hemkastad till storstaden igen, då är utgången både oviss och mörk, säger Ulrika.  

Reporter Daniel Nord  
[email protected]

Producent Sofia Johansson
[email protected]

Hur ser balansen mellan stad och land ut och hur kommer den se ut i framtiden? På Landsbygdsriksdagen i Örnsköldsvik debatterade partiledarna de hetaste landsbygdsfrågorna inför valet och framtiden.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

En vårhelg i maj samlades nästan alla partiledare i Örnsköldsvik – för att diskutera politik och landsbygdens framtid under Landsbygdsriksdagen. Urbanisering, digitalisering, vägar med potthål, järnvägar med brister, flygbolag som gått i konkurs, service i glesbygden, sjukvård och polisonärvaro var några av ämnena som lyftes.

Alla politiker fick samma fråga av Kluvet Lands reportrar:

Vad är det bästa man kan göra för landsbygden?

Det viktigaste handlar om att se att landsbygden och Sverige ser olika ut. Vi måste jobba för jobbskapande och företagande runt om. Det är våra svenska bönder, skogsindustrin och industriföretagen på landsbygden som är ryggraden för attraktivitet. Det handlar om att upprätthålla en jämlik närvaro av det som många i vårt land tar som självklart, men som inte är det i våra glesbygder.
Annie Lööf, Centerpartiets partiledare

Det är så otroligt viktigt att förstå att vi måste bygga broar mellan stad och land. Idag är det stora klyftor. Det måste vi politiker se till att jobba för att minska.
Magnus Oscarsson, Kristdemokraternas riksdagsledamot

Det är många saker men om jag ska peka på en så är det kvalitén i skolan. Antalet elever som är underkända i skolan ökar nu kraftigt. Många gånger är det landsbygdskommuner som har det svårast. Ett skäl är att de inte har resurser nog. Att ha lärarlöner så att man kan rekrytera lärare. Att återförstatliga skolan och att staten tar ansvaret för finansieringen av skolan är sannolikt en av de viktigaste långsiktiga åtgärderna för hela Sverige och landsbygden.
Jan Björklund, Liberalernas partiledare

Ska jag peka på en enskild reform så är det den vi driver; att kött som producerats under villkor vi inte tillåter i Sverige, där djuren hålls på ett sådant sätt att man behövt överutnyttja antibiotika i djurhållningen, ska beläggas med en skatt. Så att svenska bönder inte ska få den osunda konkurrens som man idag har från den typen av djurhållning och jordbruk i andra länder.
Gustav Fridolin, Miljöpartiets språkrör

Jag tror att det allra viktigaste är att staten står för sin del av samhällskontraktet – att det finns poliser över hela Sverige så att folk är trygga och att det finns bra sjukvård och skolor som fungerar. Det är det allra viktigaste.
Ulf Kristersson, Moderaternas partiledare

Det är att se till att välfärden fungerar och är likvärdig över hela landet. När jag rest runt i landet under vårvintern är det alla jag pratat med oroar sig för – att sjukvården inte fungerar, att man tvingas föda barn i bilen på väg till BB; den typen av väldigt påtaglig oro hos människor. Där måste staten ta ett större ansvar för att vi ska få en likvärdighet över hela landet.
Jimmie Åkesson, Sverigedemokraternas partiledare

Det är att se till att man kan ha ett arbete och kan försörja sig – det är trots allt det som avgör välståndet. Därför är det så viktigt att se möjligheterna på landsbygden. Den klimatomställning som vi är uppe i och ska fortsätta förutsätter en stark landsbygd; jag pratar om skogsbruket, om vattenbruket, om livsmedelsförsörjningen och matproduktionen. Det är så mycket som hänger på landsbygden.
Stefan Löfven, Socialdemokraternas partiledare

Det är att säkra likvärdig samhällsservice; att man kan lita på sjukvård, utbildning, polis, statlig service. Då blir det lättare att bo kvar, det blir lättare att starta företag. Idag är landsbygden missgynnad, det är helt uppenbart.
Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets partiledare

Debatten mottogs med både ris och ros.

– Jag får dubbla känslor. Å ena sidan känns det fantastiskt att ha i princip alla partiledarna på Landsbygdsriksdagen och att det finns ett engagemang för att prata om landsbygdens utmaningar och problem, säger Malin Rönnblom, professor i statsvetenskap vid Karlstads universitet, som var på plats.

–  Å andra sidan kan jag tycka att det var ganska slätstruket. Man kanske hade velat komma längre i det konkreta, säger hon.

Hon lyfter även frågan om att detta var den enda partiledardebatt som hålls utanför Stockholm, något hon menar kan vara en fälla.  

– Det är fantastiskt bra att vi har en partiledardebatt i Örnsköldsvik. Men det kanske är just den här debatten som borde ha varit i Stockholm. Medan, vad skulle hända om vi lade partiledardebatten som fokuserar på ekonomiska frågor, i Örnsköldsvik? Det är så lätt att falla in i att vi pratar om landsbygden som den andra platsen; det är svårt att undvika den urbana normen, säger Malin Rönnblom.

Den femte juni ska landsbygspropositionen diskuteras i riksdagen. Sen ska riksdagen ta ställning till den. Hur de åtta partierna tänker rösta hör du i det här programmet. Den formulering som partierna ska ta ställning till är:

Regeringens förslag: Det övergripande målet för en sammanhållen
landsbygdspolitik ska vara följande. En livskraftig landsbygd med
likvärdiga möjligheter till företagande, arbete, boende och välfärd
som leder till en långsiktigt hållbar utveckling i hela landet.

Agneta Johansson, reporter
[email protected]

Anette Olofsson, reporter
[email protected]

Håller gränserna mellan civilsamhället och det offentliga på att förflyttas? Vad händer när ideella krafter tar ansvar för delar som skulle kunna räknas som samhällsservice och statens ansvar?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Förut kallades det ideell sektor, frivilligsektor, folkrörelse eller föreningsliv. Idag kallas det civilsamhället.

– Det är tydligt att civilsamhället är en självklar aktör í dag, när det gäller att lösa samhällsutmaningar jämfört med tidigare; på områden där man kanske skulle tycka att staten förut hade ett tydligt huvudansvar och civilsamhället var mer av ett komplement till vad staten kunde erbjuda och göra, säger Roberto Scaramuzzino, forskare i socialt arbete vid Lunds universitetet.

När en kommun samarbetar med frivilliga krafter är en form så kallat idéburet offentligt partnerskap, IOP. Samarbetet mellan nätverket Arezo, Röda Korset och Umeå kommun är ett exempel på detta; där samarbetet går ut på att matcha ensamkommande ungdomar med frivilligfamiljer som erbjuder plats i sitt hem.

– Vi bestämde oss för att ge det ett försök och vi har inte ångrat det en sekund, säger Elin Broadhall som tillsammans med sin familj nu har 18-årige och asylsökande Azad boende i sitt hem.

Hon tror att det finns mycket att vinna på när stat och kommuner samarbetar med det civila samhället.

– Den offentliga sektorn har aldrig och kommer aldrig räcka till hela vägen. Det kommer alltid krävas att människor i vårt samhälle ställer upp på ideell basis, säger hon och fortsätter:  

– Jag tror att man nu har förstått att det finns ett stort behov av att den offentliga sektorn går ihop och samarbetar med den ideella sektorn. Vi bär på olika kunskaper, erfarenheter och har olika resurser. Jag ser att det kommer mycket gott av det.

Att det ideella arbetet fått större betydelse för samhället är något som Anna-Karin Berglund, handläggare vid Sveriges kommuner och landsting, SKL, märkt av. Hon arbetar med SKL:s samverkan med det civila samhället.

– Civilsamhället har fått ett betydligt större erkännande. Man ser på det med större seriositet och räknar med civilsamhället som en resurs i samhället, säger hon. 

I Malmö driver fotbollsklubben FC Rosengård ett projekt för arbetslösa ungdomar – Boost by FC Rosengård. Det finansieras till största delen av Europeiska socialfonden. Dessutom har projektet stöttning från Malmö stad, region Skåne och Arbetsförmedlingen.

Projektet är ett annat exempel på hur en organisation, förening eller ideell grupp hjälper till där de ser att det finns behov. I projektet stöttar de unga arbetslösa att bli redo för arbetslivet med en uppsjö av aktiviteter, allt från körkortsteori till cv-skrivning.

– Jag var inte så mycket på Arbetsförmedlingen, det kändes som att vara en i mängden. Sedan kom jag till Boost. Här kändes det som att de engagerade sig i mig. Jag var inte en siffra i systemet, säger John Wallin, en av alla unga i Malmö som vänt sig till Boost.

FC Rosengård har två IOP, idéburet offentligt partnerskap. Det ena är att fortsätta hålla kontakten med dem som passerat Boost. Det andra går ut på att tillsammans med andra föreningar hitta hemmasittande unga som inte studerar eller jobbar.

Filippa Engstrand, verksamhetschef vid Boost by FC Rosengård, tror att viljan att samarbeta är stor hos både myndigheter och organisationer. Men osäkerhet och frågetecken är något som gör att inte fler IOP-projekt startas, enligt henne.

– Jag är besviken på utvecklingen kring IOP. Modellen togs fram med syfte att det skulle vara en långsiktig modell; det skulle inte vara en beställare- och utförarrelation och det skulle inte likna en upphandling. Men på grund av juridiska frågeställningar så tror jag att många kommuner och myndigheter är väldigt osäkra på om de får teckna sådana här partnerskap, förklarar hon.

Konkurrensverket har anmält ett partnerskap, då frågan om upphandlingsregler i förhållande till IOP ställts på sin spets.

- Det är inte juridiskt definierat med IOP. Otydligheten kring IOP skapar en osäkerhet för kommuner och landsting, att våga ge sig in och bygga partnerskap. Man blir rädd att det ska bli dömt; att det egentligen borde ha gjorts en upphandling, säger Anna-Karin Berglund, vid SKL, och önskar tydlighet för att kunna göra framtida samarbeten med civilsamhället möjliga:

- Det är viktigt att vi får en tydlig definition i juridisk bemärkelse.

Agneta Johansson, reporter
[email protected]

Anette Olofsson, reporter
[email protected]

Stress och värk är vardag för många som städar på hotell. I veckans Kluvet land är hotellstädares arbetsmiljö under luppen.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Hotell- och restaurangfackets senaste undersökning Schyssta städvillkor? visade att sju av tio upplever mycket stress. Nio av tio har smärta och värk i kroppen - i axlar och ryggen, men också i nacke, armar, händer, knän och fötter. 

– Det innebär att många kanske tar värktabletter för att klara en hel arbetsdag, för att inte kännas vid den här smärtan, säger Marie Birgersson, ombudsman vid Hotell- och restaurangfacket i Göteborg.

Tempot på jobbet har ökat genom åren – det är hotellstädaren Rebecca Elgebrands känsla. Förut städade hon ca 17 rum per dag. Idag ska mellan 24-29 rum hinnas med under en arbetsdag. 
 
– Jag har känt mig stressad när jag kommit in i ett rum och allt ligger huller om buller. Jag vet inte hur jag ska hinna med det, på 17-18 minuter. Jag kommer inte hinna antagligen, även om jag ställer klockan, säger hon och berättar att fler rum på oförändrad arbetstid gör att minuterna i varje rum blir färre.

Hur hotellrumsstädares kroppar påverkas av jobbet är något som Arbets- och miljömedicin Syd i Lund har undersökt närmare.
 
 – Vi har under 30 år undersökt massor av olika arbetsgrupper - industriella arbeten och frisörer bland annat. Sedan började vi få in signaler om att det var tungt att städa på hotell, säger Catarina Nordander, överläkare och docent.

I en studie mätte man fysiska arbetsbelastningen hos kvinnliga hotellrumsstädare under en vanlig arbetsdag. Man mätte rörelsehastighet, arbetsställningar och muskelansträngning.

– Det var väldigt hög belastning. Det är nog det värsta, eller högsta, vi har sett hittills av alla de yrken vi har studerat, säger Camilla Dahlqvist, biomedicinsk analytiker, som gjort studien tillsammans med bland andra Catarina Nordander.

Visita är bransch- och arbetsgivarorganisation för den svenska besöksnäringen. De tecknar kollektivavtal, är medlem i Svenskt näringsliv och representerar mer än 5000 hotell-och restauranger m.m inom besöksnäringen.

Enligt Lina Tidell, arbetsrättsjurist hos Visita, arbetar man aktivt med att sprida information i arbetsmiljöfrågor som rör städarna.

- Jag betvivlar inte städarnas upplevelse. Från vår sida är det såklart jätteviktigt att arbetsgivarna ser till att arbetsmiljön är god. Vi jobbar aktivt med att informera våra arbetsgivare om arbetsmiljöfrågor, ger kurser och jobbar aktivt tillsammans med facket i de här frågorna, säger hon och fortsätter:

– Men i alla yrken finns det risker. För hotellstädare finns det tunga moment, men det finns risker i alla yrken.

Agneta Johansson, reporter
[email protected]

Efter att det fria vårdvalet genomfördes fick vi fler vårdcentraler, men vilka patienter tjänade mest på den nya valfriheten? Veckans Kluvet land handlar om vilka som vann mest på det fria vårdvalet.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Det fria vårdvalet infördes 2010 och skulle leda till bättre tillgänglighet. I början slog många nya vårdcentraler upp dörrarna, framförallt privatdrivna. Ulrika Winblad har i sin forskning undersökt hur marknadsreformer som vårdval påverkat både vårdgivare och patienter. 

– Tillgängligheten har ökat efter vårdvalet, men det varierar i olika delar av landet. Vad vi ser från våra egna studier är att nya privata vårdcentraler finns i mer välbärgade områden, säger Ulrika Winblad, docent i socialmedicinsk forskning vid Uppsala universitet.

Ett exempel som går emot trenden Ulrika Winblad pekar på är vårdcentralen i Bergsjön, en förort till Göteborg. Där hade vårdcentralen varit stängd innan en ny privat öppnades i vårdvalsreformens linda, av läkaren Christer Andersson med en kollega. 

– Jag lämnade landstinget bland annat på grund av den stora organisationen. Varje gång man ville göra någonting stoppades man. Det var fruktansvärt, säger han.

Christer Andersson ser vårdvalet som en framgångsrik förändring av vården, både för de boende i förorten Bergsjön och för sitt eget yrkesutövande. 

– Här har man en armlängds avstånd till makten, får ett avtal och ju bättre vi sköter oss desto mer frihet får vi. De flesta läkare vill göra det bra för patienterna, då behövs frihet istället för detaljstyrning.

Men det finns risker med marknadsreformer i vården, menar Jan Halldin, pensionerad läkare och flitig vårddebattör. Han är rädd att läkarna börjar tänka mer på pengarna än på patienterna.

– Det kan urholka läkarrollen. Det blir värre ju närmare läkaren kommer vinsterna, som i primärvården, då läkaren kanske är med i aktiebolaget. Det som driver läkaren måste vara själva verksamheten och de etiska reglerna, säger Jan Halldin.

Han är orolig att tillgången till vård snedfördelas till de som har det bättre ställt och med mindre vårdbehov. Något som även Ulrika Winblad vid Uppsala universitet kan se tecken på i forskningen, 

– I vårdvalet kan mer utbildade personer göra bättre val. Vi vet från forskningen att de som gör mer aktiva val är mer nöjda och gör i viss mån bättre val. Det är en socioekonomisk fråga som medför problem för jämlikheten på lång sikt, men här behövs mer forskning om jämlikhetseffekterna av dessa reformer.

Daniel Nord
[email protected]

Varför är villkoren för hockeytjejer och hockeykillar så olika? I detta avsnitt tittar Kluvet land närmare på rättvisan i rinken.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

För manliga elithockeyspelare är tiden på isen som ett jobb; och de får lön som gör det möjligt att på heltid fokusera på hockeyn. Kvinnliga elitspelares verklighet ser helt annorlunda ut.

– Vi har tjejer i laget som nästan jobbar heltid och ändå har hockeyn som heltid också. De gör det riktigt bra, säger Rebecca Stenberg forward i Luleå hockey/MSSK. 

Inom damhockeyn i Sverige finns inga proffsspelare i egentlig mening - de flesta fixar och trixar för att få jobb och studier att fungera samtidigt som de spelar hockey på högsta nivå.

En undersökning som SVT Sport gjort visar stora skillnader i genomsnittsinkomsten bland herrar och damer i den svenska hockeyeliten. I genomsnitt har en kvinnlig elitspelare 4 000 kr/månad – medan en man i snitt har mer än 100 000 kr/månad.

– Man måste jobba aktivt för att få normen att förändras, säger Kajsa Gilenstam, medicine doktor och universitetslektor vid idrottsmedicin, Umeå universitet. Hon har länge studerat villkoren för damer och tjejer inom ishockeyn.

– Det ska vara lika och rättvist och vi måste bli bättre, säger Olof Östblom, tävlingschef i Svenska ishockeyförbundet.

Ändå menar han att ishockeyförbundet inte kan styra hur mycket klubbarna ska satsa när det gäller damhockeyn i förhållande till herrarnas hockey.

– Det finns klubbar som jobbar fantastiskt bra och klubbar som jobbar mindre bra. Samtidigt blir det konstigt om vi ska gå in och berätta hur de ska betala ut sina löner och sätta sina istider, menar Olof Östblom.

Men det finns klubbar som satsar. En av dem är Emmas och Rebeckas Luleå hockey/MSSK. Här har förutsättningarna förbättrats när det gäller till exempel istider, tillgång till läkare, fysioterapeuter och tränare. Nästa steg är att tjejerna ska ha möjlighet att träna på dagtid med lön – ett första steg mot att de kunna leva på sin hockey.

– Om vi ska vara en vinnande klubb så måste vi satsa på vårt mål om en jämställd klubb med hockey på lika villkor för tjejer och killar, säger Luleå hockeys VD Stefan Enbom.

Reporter Anette Olofsson
[email protected]

Hur mycket kan en kommun krympa och ändå lyckas överleva? Säsongsstarten av Kluvet land handlar om kampen om invånarna: hur får man dem att stanna kvar i en liten kommun som kämpar i motvind?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Arjeplog är en av landets minsta kommuner. Precis som andra små kommuner kämpar de med tuff ekonomi och frågor om vem som ska ta hand om de äldre när de unga flyttar.

För att en kommun ska fungera måste de kunna erbjuda grundläggande service som sjukvård och skola - men när det saknas både människor och kompetens för att hålla igång ortens grundläggande behov blir det en svår nöt att knäcka för de som styr kommunen.

– Vad tänker man att vi ska göra med våra gamla? Med de unga som är kvar? Jag kan inte driva en kommun med hur lite pengar som helst, för tillslut påverkar det vår verksamhet, säger Britta Flinkfeldt, socialdemokratiskt kommunalråd i Arjeplog

2019 ska den parlamentariska kommunutredningen vara klar; en utredning som har i uppgift att identifiera och analysera de utmaningar som väntas ha särskild stor påverkan på kommunernas förmåga att klara sina uppgifter.

– Om kommunerna inte har möjligheten att klara av sina uppgifter blir det väldigt allvarligt för alla invånare, säger Sverker Lindblad, huvudsekreterare för utredningen.

Han förklarar att urbaniseringen slår hårt mot små kommuner.

– Det är ett problem för kommunernas ekonomi: färre som kan betala in av skattebasen. Men det nästan större problemet är den kompetensbrist som vi ser, säger Sverker Lindblad.

2017 tvingades Arjeplog att lägga miljoner på att hyra in sjuksköterskor. Det saknas även socionomer och en del kompetens inom skolan.

– Det stora bekymret är att få tag i kompetens. Och det blir ett ekonomiskt bekymmer i slutändan när vi måste hyra in kompetensen istället för att få tag i den, berättar Britta Flinkfeldt. 

Vilken framtid väntar då kommuner som varken har ekonomiska resurser eller kompetens som räcker för att hålla en kommun levande?

– Åtminstone 20-30 år till kommer vi ha en åldrande befolkning som slår mot alla kommuner, men framför allt mot de som är lite mindre, säger Sverker Lindblad och berättar att effekterna av detta kommer synas:

– Då blir det problematiskt att klara kommunernas uppgifter för service och välfärd mot den egna befolkningen.

Men trots sviktande befolkningsstatistik, tuffa ekonomiska utmaningar för kommunen och prognoser som pekar på att unga vill flytta till städerna så finns det människor som drömmer om en framtid där ett liv i Arjeplog är möjligt.

– Jag tror att jag kommer flytta bort och plugga men mest troligt flytta tillbaks, för jag trivs ganska bra här. Men det beror på vad man får för möjligheter, säger Jenny Nilsson som bor i Arjeplog.

Agneta Johansson, reporter
[email protected]

Klyftorna mellan stad och land är nu så stora att människor har gått från att klaga till att organisera sig. Det kommer att leda till förändring, säger en debattör. I programmet hör vi också vad politikerna tror.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I årets sista Kluvet land följer vi också upp några av de frågor som vi bevakat under hösten.

I ett av programmen tittade vi på vad det betyder när man får avslag på sin sjukpenning av Försäkringskassan. Thomas Persson berättade om sin situation med en utsliten, opererad handled men ingen sjukpenning. Hur går det för honom?  Han arbetstränar nu men det gör ont, berättar han i programmet.

I höstens första program tog vi upp utlokaliseringarna av statliga myndigheter. Ett beslut som gladde många ute i landet men för andra blev ett dråpslag. Det programmet väckte också en livlig diskussion på sociala medier.  Fackföreningarna ST och JUSEK stämde Svenska staten. Anledningen var att de anställda tvingades välja mellan att flytta med eller själva säga upp sig och därmed förlora förmåner som de hade fått om de istället blivit uppsagda. Fackförbunden förlorade i arbetsdomstolen i mitten av november. I programmet hör vi Britta Lejon från ST om effekterna av beslutet för hennes medlemmar.

I programmet låter vi också politikerna komma till tals. Både landsbygdsministern Sven-Erik Bucht (S) och centerns landsbygdspolitiska talesperson Eskil Erlandsson tror på en positiv utveckling för landsbygden. De vill båda genomföra förslagen från den parlamentariska landsbygdskommittén. 

Det finns fler som ser positiva tecken för landsbygden, Arne Müller författare och journalist pekar på de växande proteströrelserna ute i landet där den gemensamma nämnaren är de växande regionala klyftorna i landet.

- Det har varit en lång period då människor funderat, kanske skrivit en insändare, satt upp en namnlista på en anslagstavlan i affären men där man nu håller på att passera en tröskel där man faktiskt tycker att måttet är rågat, så man förmår att organisera sig, säger Arne Müller som tror att det kommer att leda till en vändning.

I programmet hör vi också Malin Ackemann landsbygdsaktivist, Pathric Hägglund utredare på Riksrevisionen, Po Tidholm författare, Erika Sörengård Landsbygdspartiet oberoende och Josefina Syssner, kulturgeograf, Linköpings universitet.

Jack Lantz, reporter
[email protected]

Agneta Johansson, reporter
[email protected] 

Karin Grönberg, producent
[email protected]