Kluvet land

Alla ska ges lika möjligheter att lära i skolan. Men hur påverkas möjligheterna för barnen som inte kan hitta en lugn plats hemma för att göra läxorna?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

– Jag sover här. Det är jättekallt för mig. Jag blev sjuk i en månad och kunde inte gå i skolan. Fick bara stanna hemma och kunde inte studera, säger 17-årige Elias Jakob och visar madrassen som han sover på.

Elias delar sovrummet med sina föräldrar och sin yngre syster. Resten av trerummaren i Norrköping delar familjen Jakob med äldsta dottern Sandy och hennes man.

För ett år sedan flydde de från kriget i Syrien och nu går barnen i skolan i Norrköping. Med fyra vuxna och två barn i samma trerummare är det inte lätt att få nattsömn inför skoldagen förklarar yngsta dottern Scarlet.

– Jag ska sova klockan tio. När jag har börjat sova så pratar de och jag kan inte sova. Någon pratar i mobilen och någon tittar på tv. Så det är jättesvårt, säger hon.

Det finns ingen exakt statistik i dag för hur många skolbarn som är trångbodda. 2014-2015 gjorde Statistiska centralbyrån en undersökning som visade att 7.6 procent av de sammanboende med barn mellan 0-18 år som bodde mer än två personer per sovrum. Micael Nilsson är expert på bostadssociala frågor hos myndigheten Boverket. 

– Det vi vet är att framför allt barn till låginkomsttagare till nyanlända. Människor som alltså har en dålig förankring på bostadsmarknaden. De bor sämre än resten av befolkningen och barnen blir väldigt trångbodda, säger han och fortsätter:

– Vad som blir följden av hela det är att det påverkar hela deras livssituation. Det handlar om skolgång. Det handlar om att orka med, att ha någonstans att göra läxorna. Överhuvudtaget så har skillnaderna för barn som bor under de här förhållandena och barn som bor under andra förhållanden har ju ökat, säger Micael Nilsson på Boverket.

Fotnot: Jakob är ett fingerat efternamn. Familjen heter något annat i verkligheten. 

Lisen Elowson Tosting, reporter
[email protected]

Sebastian Claesson, producent
[email protected]

Allt fler sjuksköterskor går över till bemanningsbranschen och kan plocka ut tiotusentals kronor mer i månaden. Men vad händer med patienterna och personalen som blir kvar?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

– Om det fortsätter som det gjort nu så kommer ju patienterna vara i fara. Eller, det är redan patientfarligt skulle jag vilja säga, säger Patrik Steneryd, sjuksköterska vid Karolinska Huddinge i Stockholm och fortsätter:

– Vi har varit relativt förskonade en längre tid. Vi har haft en del ordinarie personal kvar. Det finns avdelningar där det i princip bara har varit hyrsköterskor. Och när man har fått ta över patienter från de avdelningarna så har det många gånger varit saker som har fallerat helt enkelt, säger han. 

Under studenttiden var sjuksköterskan Martin Höjman en röst i kampen för höjda löner och bättre arbetsförhållanden. Men efter att ha arbetat som akutsköterska på under två år fick han nog. Sedan en tid jobbar han bemanningssköterska på ett äldreboende i Dorotea. Med en nästan dubblad lön och större fritid. 

– På ett sätt kan man se det som moraliskt dåligt. Det är mitt fel att landstingsvården blir sämre när jag lämnar den. Men hur länge ska sjuksköterskor fortsätta att fylla de luckor som ansvariga politiker inte tar ansvar att fylla, säger Martin Höjman.

Hans Karlsson är chef för Vård och omsorg på Sveriges Kommuner och Landsting. 

– När det gäller bemanning med hyrd personal. Så delar jag den bilden att det allra bästa är om personal finns på avdelning med fast anställning, säger Hans Karlsson och fortsätter:

– Jag tror egentligen inte att det här handlar om ersättning. Jag har hört det under många år att det handlar endast om att betala mer. Men vad är det som gör att man känner sig tillfredställd i sitt arbetsliv? Som gör att man känner sig berikad. Då pratar vi mycket mer om arbetsinnehåll och den glädje man har tillsammans i ett arbetslag.  

Jack Lantz, reporter 
[email protected]

Sebastian Claesson, producent
[email protected]

Andra delen av Kluvet land om regeringens planer på nya storregioner. Hur gick det efter att Västra Götalandsregionen bildades? Och varför är länsstyrelserna som nu förväntas gå ihop så tveksamma?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

– Det fanns ett kompakt motstånd mot det här och hade man genomfört en folkomröstning så hade det aldrig blivit en ny länsindelning av Sverige, säger Lennart Nilsson, seniorforskare vid SOM-institutet i Göteborg.

Så såg det ut inför bildningen av storregionen Västra Götaland som gjordes vid millenieskiftet.

Nu vill regeringen rita om kartan och bilda ytterligare tre nya storregioner. Ett av förslagen är ett Stornorrland där de fyra nordligaste länen ingår, däribland Västerbotten. Lars Lustig som är länsråd i Västerbotten har sina farhågor. 

– I regionernas Europa så förväntas regionerna att vara sin egen lyckas smed efter bästa förmåga. Och jag tror att regionaliserings-paradigmet också handlar väldigt mycket om att staten vill dra sig tillbaks. Staten vill retirera från regionerna, säger han.

Statssekreteraren Annelie Roswall Ljunggren företräder Civilministern Ardalan Shekarabi, som driver regeringens förslag.

– Det är ett otroligt märkligt uttalande. Den här regeringen har gjort det väldigt tydligt att vi tvärtom måste göra mer för att hålla ihop Sverige, säger Annelie Roswall Ljunggren.

Samma dag som programmet sändes sa civilminister Ardalan Shekarabi till Kluvet land att det inte blir någon sammanslagning av länsstyrelserna redan 2018.
Intervju i Ekot 3/11-2016: http://t.sr.se/2eVPvu4

Agneta Johansson, reporter
[email protected]

Sebastian Claesson, producent
[email protected]

Det mullrar i Sverige om de nya storregionerna. Halva landets yta ska bli en enda region. Och det är bråttom. Men vad händer med demokratin? Och varför vill medborgarna ha folkomröstningar i frågan?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

– Vi hade ett halvår på oss att få ihop 10 000 röster till ett folkinitiativ för en folkomröstning. För oss tog det tre veckor och vi fick ihop dubbelt så många, drygt 20 000. Det säger ju att det finns ett jättestort engagemang för den här frågan i Jämtland-Härjedalen, säger Mattias Warg i Östersund.

Han har varit med och samlat in namn till ett folkintiativ i Jämtland för att rösta ja eller nej till ett Stornorrland. Han tycker att politikerna inte har gett medborgarna någon chans att ta ställning till alternativen.

– I dag har man drivit processen på ett sånt sätt att man inte ger några riktiga alternativ. Utan man försöker med en lyft partipiska under låtsat oundviklighet kuppa genom det här mellan två valrörelser, säger han.

Men varför mullrar det så runt om i Sverige? Annelie Roswall Ljunggren, statssekreterare hos civilminister Ardalan Shekarabi svarar på frågan. 

– Vi har haft en dialog med lokala beslutsfattare. Vi har inte haft en ordning där man samlar möten på torget, säger hon och fortsätter:

– Det här är ju en fråga om administrativa gränser och indelningar. Kanske inte frågor som ligger människor så nära. Förväntningen på offentlig sektor är ju leverans av välfärdstjänster och kanske inte så mycket funderingar över hur koordineras de på bästa sätt, säger Annelie Roswall Ljunggren.

Runt om i landet startas fler namninsamlingar för ett folkinitiativ. I oktober lämnade Norrbottens Sjukvårdsparti över en låda med 23 000 namnunderskrifter till Landstinget med krav på att få folkomrösta i frågan om Stornorrland.

I slutet av oktober inledde civilminister Ardalan Shekarabi samtal med allianspartierna om storregionerna. Till Ekot sa han att det är oklart om det finns en majoritet i Riksdagen för att genomföra reformen.

Agneta Johansson, reporter
[email protected]

Sebastian Claesson, producent
[email protected]

Det satsas på kollektivtrafik i Sverige. Men samtidigt som turtätheten i städerna förbättras läggs linjer ner på landsbygden. Veckans Kluvet land handlar om de allt mer sällsynta landsbygdsbussarna.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Vad gör du när din enda möjlighet att ta dig till skolan eller jobbet försvinner?

I år har 28 busslinjer lagts ner på landsbygden i Östergötland medan politikerna satsar resurser på kollektivtrafiken i städerna. Friskolan i Tryserum söder om Valdemarsvik har startat och finansierat sin egen busslinje så att eleverna kan gå kvar i skolan. Men alla har inte samma möjligheter. "Vi kanske måste flytta", säger Mia Nilsson som bor med sin dotter i Stjärnorp utanför Linköping. De kämpar för att transporterna till jobb och skola ska gå ihop.

"Bäst för flest", säger utredaren Tom Petersen på statliga myndigheten Trafikanalys. Och konstaterar att halvtomma landsbygdsbussar inte går ihop med tanken om att resurserna ska läggas där behovet är störst, inne i de svenska städerna.

Lisen Elowson Tosting, reporter
[email protected]

Jack Lantz, reporter
[email protected]

Sebastian Claesson, producent
[email protected]

Trine och André har bott hela sina liv i en by i Hälsingland. För ett år sedan bestämde sig André plötsligt för att flytta till Stockholm. Veckans Kluvet land handlar om att flytta eller stanna.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

– Du ska behålla tradition. Man ska vara det och det. Men så var jag inte. Jag passade tamejfan aldrig in, säger 26-årige André Granfeldt, ursprungligen från byn Föne i Hälsingland som har ett hundratal invånare. 

För ett år sedan sa finsnickaren André upp sig från jobbet och flyttade till Stockholm. 
– Jag har svårt att sitta still. Får jag smak för något nytt vill jag liksom hoppa vidare, säger han och fortsätter:
– Här kan man gå fri. Göra som man vill. Man får leva ut sig själv. 

Ett par mil söderut från Föne ligger orten Järvsö, som är ett av Hälsinglands mest populära turistmål. Där bor Andrés barndomskamrat Trine Svensson. 
– Jag vill ju bo här jag. Man är ju uppväxt här och jag gillar allting. Musiken, dräkterna, husen och Hälsingland överhuvudtaget, säger Trine Svensson och fortsätter: 
– När jag pluggade så bodde jag i Gävle ett tag. Men jag märkte då att bo i en stad var ingenting för mig. Det var liksom för högt tempo. På något vis blir det opersonligt. Man blev anonym i skaran.

Trine och André ses med jämna mellanrum eftersom André trots allt åker hem till bygden kring Ljusdal ofta. Sedan 13-årsåldern har han renoverat och snickrat på en Hälsingegård. En av de unika bondgårdarna som finns i landskapet och sedan några år är en del av Världsarvet. André slits mellan kärleken till hembygden och friheten som han upplever i Stockholm.
– Det drog i mig mer och mer att jag inte skulle vara där på ett tag. Fast jag ju älskar det där stället. Och har alltid gjort det, säger han. 

Jack Lantz, reporter
[email protected]

Sebastian Claesson, producent
[email protected]

Som pensionär hoppas många på att ha råd att njuta av livet, resa och förverkliga sina drömmar. Men samtidigt som de flesta i Sverige får det bättre lever allt fler sina sista år i fattigdom.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

– När jag betalt hyra försäkringar och andra åtaganden så är det inte så djäkla mycket kvar. Det går till mat och dryck, säger 78-åriga Agneta Dellwik ensamstående pensionär i Göteborg som har arbetat som konstnär. 

Hon är en av de 690 000 pensionärer i Sverige som lever på den lägsta pensionsnivån, Garantipensionen. I Agneta Dellwiks fall innebär det 6900 kronor efter skatt, med ett bostadstillägg som större delen av hyran. 

Lennart Flood, professor emeritus Handelshögskolan i Göteborg, har forskat på pensionssystemet och konstaterar att klyftorna kommer att öka. 

– Huvudmönstret är att fler och fler individer kommer in som har höga pensionsrättigheter, men samtidigt har vi den här mindre gruppen med riktigt låga inkomster och den kommer förmodligen att öka, säger han. 

Den grupp som enligt Lennart Flood kommer att ha minst pengar som pensionärer är svenskarna som är utrikes födda. Olivia som kom till Sverige från Chile 1974 tycker att det har varit svårt att hamna på en rimlig pensionsnivå.

– Jag har känt att att vi som invandrare har fått anstränga oss mer för att kunna få ett arbete och att klara av ett arbete. Men samtidig så har det inte hjälpt så mycket ändå. Det är skillnad, säger hon. 

Men det finns de som vill förändra system i grunden. Nätverket Pensionsrättvisa jobbar för att lyfta frågan. 

– Pensionssystemet är rasistiskt och det vill vi förändra. Och om vi inte gör någonting åt och fortsätter det låta vila på den grunden så kommer vi att fortsätta kalla det för vad det är. Det är sexistiskt, rasistiskt och vi måste prata om det, säger Farida Al-Abani.

Agneta Johansson, reporter
[email protected]

Jack Lantz, reporter
[email protected]

Sebastian Claesson, producent
[email protected]

De som bara vill sitta på en bänk och dricka öl får allt färre platser när städerna byggs om. Men vart tar de vägen, och vad händer med samhället när vissa grupper körs bort från city?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

På Hornstull i Stockholm har a-lagarna flyttat från det ombyggda torget till en grusplan vid ett brofäste. Och i Göteborg har staden byggt särskilda vindskydd dit de anvisas.

Andra avsnittet av Kluvet land i höst handlar om Pilsnergubbarna, vad som händer när städerna byggs om och görs attraktiva för mer köpstarka grupper.  

Jack Lantz, reporter
[email protected]

Agneta Johansson, reporter
[email protected]

Sebastian Claesson, producent
[email protected]

Höstens första avsnitt av Kluvet land handlar om hyresgästerna i miljonprogrammen som får betala när fastigheterna renoveras. Eller flytta därifrån. Forskarna kallar det för renovräkning.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

– När man var barn och la sig läste man godnattbön. Nu när man lägger sig så har man bara det här i tankarna. Man somnar med det här renoveringsproblemet och vart man ska ta vägen. Hur man ska ha råd att bli kvar, säger 71-årige Hans Paxal som bor i miljonprogrammet Eriksberg i Uppsala. 

Fastighetsägaren Rikshem vill renovera lägenheterna i området. För Hans Paxal skulle det innebära en hyreshöjning på 60 procent. Från 3500 kronor i månaden till 5800 kronor. Han vet inte om han har råd att bo kvar. Men innan han ger upp och lämnar sitt hem har han vänt sig till Hyresnämnden för att stoppa renoveringen. 

– Det känns tråkigt när man är 71 år. Man tycker att man skulle ha lugn och ro de här sista åren. Men icke sa Nicke. Man ska ut på barrikaderna igen, säger han. 

Hans Paxal och hans grannar förlorade i Hyresnämnden som gav Fastighetsägaren Rikshem rätt att sätta igång med renoveringarna. Enligt Hyresgästföreningens förbundsjurist Susanna Skogsberg ställer sig Hyresnämnden på fastighetsägarnas sida i 99 fall av 100 i fall där hyresgäster motsätter sig renoveringar.  

När miljonprogrammet fyllt 50 år konstateras att 450 000 bostäder runt om i landet är i behov av upprustning. Forskaren Emil Pull har forskat på begreppet Renovräkning. 

– I många fall ser man till att byta ut människorna i området mot människor som har högre betalningsförmåga. Det handlar om att sätta en välbärgad medelklass före de svaga grupperna i samhället, säger Emil Pull, forskare i Urbana studier vid Malmö högskola och Roskilde universitet. 

Men det finns andra exempel. I miljonprogrammet Pennygången i Göteborg ägs av Stena Fastigheter. 2012 meddelade de sina hyresgäster att renoveringar skulle göras.

– Många som bodde här blev väldigt glada när det brevet kom. Man tänkte "Ja, nu ska det bli renoverat och det ska bli fint. Man såg positivt på detta. Några veckor senare kom brevet som aviserade hyreshöjningarna. Då var stämningen här lite i chock, säger Catharina Thörn som bor på Pennygången med sin familj. 

De aviserade hyreshöjningarna på 64-82 procent ledde till att de boende samlades i högljudda protester med nyskrivna kampsånger och bildade nätverket Pennygångens framtid.

Trots att de förlorade rättsprocesserna i Hyresnämnden och Hovrätten så fick uppmärksamheten Stena Fastigheter att backa. Istället för helrenovering och hyreshöjningar på över 60 procent så bestämdes det i dialog med hyresgästerna att man skulle göra stambyte och renovera badrummen. Med en hyreshöjning på runt 15 procent. 

Men allteftersom att hyresgäster flyttar ut görs det som Catharina Thörn kallar för "smygrenoveringar". Nytt kök, nya golv och vita väggar. Med hyreshöjningar på 50 procent som följd i lägenheterna. Så slaget är kanske inte vunnet trots allt.

– Det här är ju något som alla borde kunna få här på Pennygången utan att betala så här mycket pengar. Det är märkligt att det som inte är någon lyx på något sätt ska kosta så mycket att man måste vara höginkomsttagare, säger hon.

Per Lindahl, fastighetschef på Stena Fastigheter, säger att man inte helrenoverar alla tomma lägenheter. Och han förnekar att man smygrenoverar.

– Vi har inte smygit med något överhuvudtaget. Vi vill möta hyresgästernas önskemål på olika sätt. Det är ju så att människor har olika efterfrågan och vi vill att det ska vara en valfrihet vad man vill ha helt enkelt, säger Per Lindahl.   

8-9 oktober hålls konferensen Bostadsvrålet (bostadsvralet.se). Ett av årets teman är Renovräkning.

Agneta Johansson, reporter
[email protected]

Jack Lantz, reporter
[email protected]

Sebastian Claesson, producent
[email protected]

Tusentals svenskar är med i grannsamverkansgrupper på Facebook. Syftet är att öka tryggheten och minska brotten - men fungerar det? Eller ökar oron?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Maria Nilsson Broberg från Frillesås i norra Halland skulle arrangera ett sommarläger för barn. Hon körde fram och tillbaka i skåpbil med alla förnödenheter för lägret. Så plötsligt dök polisen upp. Någon granne hade fattat misstanke mot Maria.

– Jag har otroligt medlidande med dem som är konstant rädda och oroliga, det kan inte vara lätt. Men jag tycker, prata med istället för om, då hade vi löst det på ett bra sätt tror jag, säger Maria Nilsson Broberg.

Jacob Renvaktar, hovslagare från Ronneby, delar erfarenheten. Han blir ofta utpekad som skum när han kör mellan byarna.

– Det är ju ett väldans liv så fort det kommer in en skåpbil i byarna, säger Jacob Renvaktar.

Han brukar gå in och förklara sitt ärende i grannsamverkansgrupperna för att avstyra spekulationerna. 

Anita Heber, docent i kriminologi vid Stockholms universitet, säger att grannsamverkan, som innebär att människor lär känna varandra, kan öka känslan av trygghet och minska rädslan för brott, eftersom människor är rädda för det som avviker.

– Vi sorterar varandra utifrån hur pass lik någon är oss själva. Om någon, beter sig annorlunda eller ser annorlunda ut, så sorterar vi dem som att de inte hör hemma här. Vi vet inte vad vi kan förvänta oss av den personen och då kan man uppleva en rädsla.

Camilla Lindborg och Maria Lundkvist är administratörer för Sandbykollen, en grupp där byborna i Södra Sandby hjälps åt att hålla koll på det som avviker.

Kan det inte den här vaksamheten öka oron?

– Det är klart det kan, man får nog tänka på vad man lägger ut och hur man skriver det. Men jag tror att folk är tacksamma för att vi ger den här informationen till varandra och att vi är mer vaksamma, säger Camilla Lindborg.

Kluvet Land
[email protected]