Konflikt

#bild=581814##ljud=2085994#Vem har nytta av återvändaravtalet som Sverige har med Irak? Sverige tvångs-avvisar irakier till platser som de flesta andra europeiska länder anser är för farliga att avvisa till. Och vem ansvarar för att avtalet om skydd och hjälp åt de avvisade verkligen efterlevs?Konflikt följer upp förra lördagens program och frågar hur de irakier som var med på charterflyget från Sverige till Bagdad i februari har det nu?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I förra veckans Konflikt berättade vi om en av de största massavvisningar av irakier som hittills skett från Sverige. Det var den 12 februari i år, då 45 irakiska medborgare, de flesta kurder, avvisades till Bagdad.

Avtalet mellan Sverige och Irak slöts i slutet av februari förra året och har blivit en förebild för andra länder. I förra veckan slöts likadana avtal mellan Irak och Danmark samt Norge. Avtalet innebär att Irak förbinder sig att ta emot personer som flytt Irak men inte får stanna i Sverige, Danmark eller Norge.

Frågan är vad avtalet innebär och hur det efterlevs, av såväl Irak som Sverige. I texten står bland annat att:
”Parterna ska vidta särskilda åtgärder för att se till att utsatta grupper får tillräckligt skydd och tillräcklig hjälp och vård under hela återvändande och återanpassningsprocessen”

Och att:
”Konungariket Sveriges regering ska i enlighet med den svenska lagstiftningen stå för resekostnaderna för de irakier som omfattas av detta samförståndsavtal fram till slutdestinationen i Irak.”

#fil=6486#

Men Konflikts reportage visar att flera av de som återvänt inte känner sig säkra och att många, efter att de lämnats på flygplatsen i Bagdad, var utelämnade åt sin egen förmåga att ta sig till sin slutdestination. Dock med ett resebidrag på 100 dollar i fickan.

Konflikts reportrar Randi Mossige-Norheim och Julia Lundberg har haft kontakt med 32 av de 45 avvisade för att höra hur de har det nu.

Avtal med Danmark upprör
Två dagar efter att Danmark och Irak skrivit under samma typ av återvändaravtal som Sverige har med Irak, tog irakier som fått avslag på sina asylansökningar sig in i en kyrka i Köpenhamn för att få skydd. Nu är de ett 60-tal personer som bor i källaren i Brorsons Kirke på Nørrebro. Norge skrev under samma avtal ytterligare två dagar senare. I Danmark handlar det om knappt 300 irakiska medborgare som man siktar på att skicka tillbaka med stöd av avtalet - för Sveriges del handlar det om betydligt fler, ett antal tusen.

UNHCR
Häromveckan kom FNs flyktingorgan UNHCR med nya riktlinjer för avvisningar till Irak. UNHCR konstaterar att det har blivit bättre i södra Irak och i Al Anbarprovinsen. Man behöver inte längre tillråda totalstopp för avvisningar till de delarna av landet.

I resten av centrala Irak, i Bagdad och i städer som Mosul och Kirkuk, däremot, är läget fortfarande sånt att alla asylsökande därifrån behöver fortsatt internationellt skydd. Dit bör än så länge ingen skickas tillbaka med tvång, enligt UNHCR. Ändå befinner sig flera av dem som var med på charterflyget från Sverige till Bagdad på just de orter som anses osäkra. Av dem vi har pratat med kommer en man från Bagdad, en från Mosul och två från Kirkuk.

UNHCR har avrått från den typ av återtagandeavtal som Sverige förra året var först med att ingå med Irak och som Danmark och Norge nu har tagit efter med egna avtal förra veckan. FN:s flyktingorgan har tidigare haft ett gott samarbete med Sverige, både när det gäller exempelvis Afghanistan, och under de år då Sverige tog emot i särklass flest flyende irakier av alla europeiska länder. Men nu är besvikelsen över Sverige stor. Vi visste inte om de här transporterna och det gör vårt arbete svårare, säger Andrew Harper, chef för Iraq Support Unit på UNHCR i Genève.
Han säger att UNHCR ofta får höra talas om transporterna, från Sverige och andra, först efter att de har genomförts istället för innan och de har diskuterat avtalet med svenskarna för att få till en ändring. UNHCR varnar för att andra länder kommer att ta efter Sverige, som ju nu har skett i Danmark och Norge.

Och hur ska Iraks grannländer, där de verkligt stora flyktingmassorna från Irak finns, uppfatta Europas ovilja att härbärgera irakiska flyktingar, undrar Andrew Harper. Varför ska de göra det?
Nu hoppas Andrew Harper att den svenske migrationsministern Tobias Billström, som han vet precis har rest i regionen ska komma tillbaka med en ny inställning till säkerhetsläget i regionen.
Men Tobias Billström är nöjd med återtagandeavtalet. Det är en stor framgång för den svenska regeringen säger han i Konflikt och tillbakavisar UNHCRs kritik.
- Vi har kommit överens om att inte komma överens, säger Billström.

Den svenska regeringen och Migrationsverkete menar att man inte har fått några indikationer på att de som har skickats från Sverige skulle ha råkat illa ut. Men UNHCR hävdar att det i princip är omöjligt att övervaka vad som händer de som återvänder, oavsett om det sker frivilligt eller ej. Det säger Harpers kollega Daniel Enders, senior protection officer vid UNHCR på plats i Bagdad. Och bägge menar att i vilket fall kan inte UNHCR göra något eftersom Sverige, och andra länder, inte underrättar dem om vilka som ska komma och vart de ska skickas.

#link=138942#

Kurdiska regionalregeringen
De tre provinser i norr som kontrolleras av den kurdiska regionalregeringen är den enda del av Irak som exempelvis Storbritannien anser är säkra nog att tvångsavvisa människor till, och också den enda del som UNHCR har sagt att man efter noggrann individuell prövning kan avvisa till. Det är också dit huvuddelen av avvisningar från Sverige hittills har gått.

Men den kurdiska regionalregeringen - KRG som den brukar förkortas - har aldrig varit involverad i återtagandeavtalet mellan Irak och Sverige och har motsatt sig tvångsavvisningar.

Idrotts-och ungdomsminister Taha Barwary i Erbil. Taha Barwary kom själv som flykting till Sverige 1982 - nu pendlar han mellan ministerjobbet i den kurdiska regionen och posten som KRGs Sverigerepresentant.

Mer att läsa!
#link=138944#
#link=138946#
#link=138949#

Programledare Agneta Ramberg
Producent Petra Quiding

#bild=575572##bild=575573##ljud=2162597#12 februari i år avvisades 45 irakier från Sverige i ett chartat plan till Bagdad. Konflikts reportrar Randi Mossige-Norheim och Julia Lundberg bestämde sig för att ta reda på vilka det var som avvisades från Sverige den där dagen och hur själva resan till Bagdad gick till.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

2009 är året då regeringen har valt att satsa pengar på ett effektivisera återvändande av de personer som fått avslag på sina asylansökningar. Migrationsverket har fått 40 extra miljoner för att kunna prioritera sitt återvändandearbete. Dessutom har det så kallade återetableringsstödet höjts med 50 procent, det vill säga det ekonomiska stöd som personer som återvänder frivilligt får.
Samtidigt pågår polisens arbete med att söka upp och gripa dom flyktingar som håller sig gömda och som fått nej på sin asylansökan i alla instanser och saknar uppehållstillstånd här.

I början av förra året låg omkring 10 000 ärenden för tvångsavvisning hos polisen, och sedan dess har tusentals tillkommit. Och i takt med att avslagen nu ökar i migrationsdomstolarna växer antalet som ska avvisas ytterligare. Trots regeringens satsning på en höjning av det så kallade återetableringsbidraget, så är det bara en mindre del som hitills lockats av det.

Polisen, som med hjälp av Kriminalvårdens transporttjänst ansvarar för själva verkställandet, lyckades bara med drygt 2000 tvångsavvisningar förra året och Migrationsverket chef har krävt en kraftfull ambitionsökning.

Den 12 februari i år sker den första stora massavvisningen med chartrat plan. Destinationen är Bagdad och ombord finns 45 irakier, de flesta är kurder. Konflikts reportrar Randi Mossige Norheim och Julia Lundberg bestämde sig för att ta reda på vilka de var. De lyckades spåra och tala med 32 av de 45 avvisade som alla var spridda i Irak. Och när redan de första de fick tag i spontant började berätta om själva resan ned bestämde sig våra reportrar för att bara ställa öppna och inga ledande frågor.

Polisens planering inför avvisningen av 45 irakiska medborgare från Sverige påbörjas den 7 januari. I polisens interna dokument kallas insatsen ”G Bagdad 2”. Insatschefen heter Johan Ståhle. Han är från gränspolisens utredningsenhet i Stockholm. Det är polisens uppgift att gripa de irakier som inte har rätt att vistas i Sverige längre och det är polisen som sedan placerar dem på något av Migrationsverkets förvar runtom i landet eller på olika häkten.

De 45 irakier som ska avvisas från Sverige bevakas ombord på flygplanet av 107 personer, 88 från transporttjänsten och 16 från polisen. Med ombord finns också en läkare, en sjuksköterska, och en tolk. Kriminalvårdens transporttjänst chartrar ett flygplan av det lettiska flygbolaget Smart-Lynx. Planet är en Airbus 320 och har plats för 150 passagerare. Resan till Bagdad tar 5 timmar. Kostnaden för resan till Bagdad den 12 februari är 1 728 662 kronor. Då ingår hyran av planet och hotellkostnader, men inte lönekostnader.

Minst nio av de personer som våra reportrar har haft kontakt med har berättat att de haft handfängsel från det att de blev hämtade tidigt på morgonen till det att de landade, alltså i minst nio och en halv timme. Sex av dom hade både handfängsel och ett bälte runt överkroppen som handfängslet var fastlåst i.

Men i polisens egen verkställighetsrapport ser statistiken helt annorlunda ut. Polisens insatschef Johan Ståhle skriver så här i sin rapport: Handfängsel togs av samtliga allteftersom berörd eskortpersonal kunde göra bedömningen att säkerhetsläget tillät detta. Inte heller utvärderingen som Kriminalvårdens transporttjänst skrivit stämmer med vad personerna själva berättat för Konflikt. Transportledaren Tony Strömbäck skriver: ”Deportier som ombordsattes med handfängsel befriades från dessa när planet kommit upp i luften.”

6 av de 32 personer vi har haft kontakt med har berättat att de känt sig fysiskt påverkade efter att ha ätit och druckit ombord på planet eller på häktet. Några av dem beskriver att de känt sig kraftlösa och yra, som om de vore berusade. Andra beskriver sitt tillstånd som att de plötsligt blivit lugna och glada och det finns ytterligare personer som vittnar om hur stämningen ombord på planet plötsligt förändras. Folk som tidigare varit väldigt upprörda och aggressiva blev tysta och lugna.

I myndigheternas rapporter beskrivs resan som lugn och ordnad. Ord står mot ord.
#link=138018#
#link=138019#

Programledare: Mikael Olsson
Producent: Marie Liljedahl

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

#bild=565167##ljud=1741520#Pressen ökar nu på att president Barack Obama ska beivra Bushs brott mot mänskligheten. I Konflikt hör vi reportage om den spanska utredning av amerikanska tortybrott som fick en nystart i veckan. Vi hör de torterades vittnesmål och intervjuer med amerikanska jurister och aktivister som kräver åtal. Dessutom hör vi den brittiske professorn som skrivit den uppmärksammade boken Torture Team, samt den före detta CIA-agenten som berättar om hur tortyr blev till hot mot USA:s nationella säkerhet och knäckte kolleger.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

”Vi torterar inte” upprepade förre CIA-chefen George Tenet gång på gång när han intervjuas i amerikanska TV-kanalen CBS. Och så har det låtit från många av de ansvariga i Bush-administrationen under de gångna årens anklagelser om amerikansk, regeringsgodkänd, tortyr. Men den hållningen är nu allt svårare att försvara. Speciellt som amerikanska justitiedepartement och den nye presidenten nu kallar de ”förstärkta förhörsmetoder” som tidigare godkänts mot misstänkta terrorister för just tortyr.

Under de gånga två veckorna har flera saker skett som ökat trycket på president Obama att göra något åt den förres framfart; att beivra Bushs påstådda brott mot mänskligheten. Det som hänt på mycket kort tid är:

- En spansk domare inleder nu förundersökning mot en lång rad juridiska rådgivare och högt uppsatta beslutsfattare som Cheney, Rumsfeld, Rice med flera, och kanske George Bush själv.

- En rad, tidigare hemligstämplade, avslöjande regeringsinterna PM har offentliggjorts de senaste två veckorna. Senatens försvarsutskott har också under en längre tid utrett frågan om tortyr och deras rapport släpptes nyligen. Den är fylld av detaljer som tyder på medvetna brott mot tortyrförbudet.

- En rad professionella personer inom säkerhetsområdet, exempelvis FBI- och före detta CIA-personal, har gett sig in i debatten. De hävdar att de så kallade förstärkta förhörsmetoderna istället för att öka nationens säkerhet haft motsatt effekt. I programmet träffar vi en av de mer namnkunniga CIA-agenterna, Robert Baer. Han vittnar också om vad tortyren gjorde också med de kollegor som utförde den.

#link=135934# #bild=565174#

#link=135935#

#link=135936#

#link=135933#

#link=135948#

#link=135939#

#link=135944#

I onsdags tog Spaniens ryktbare undersökningsdomare Baltasar Garzón beslutet att inleda en förundersökning om tortyr mot de fängslade på Guantanamo och i andra amerikanska förvar i Irak och Afgnahistan.

Bland dom som möjligen åtalas är Donald Rumsfeld och Condoleezza Rice.#bild=565170#

Frilansjournalisten Petra Sokolowski i Madrid har träffat Gonzalo Boyé, advokat och verksam vid Asociacion por la DIgnidad des presos. Han var den som lämnade in den ursprungliga stämningsansökan mot Bushregeringens jurister.

#bild=565172#
Den person som med sin bok Torture Team, inspirerade Gonazalo Boyé att våga sig på att stämma delar av den förra amerikanska administrationen i Spanien hittar man i Storbrittanien, i London. Där bor nämligen Philippe Sands, professor i juridik vid University College London, auktoriserad Queens Counsel, en titel som föräras särskilt framstående jurister, och författare. Sands bok Torture Team är resultatet av flera års research och skjuter in sig på de toppjurister i Bush-administrationen som bidrog med det juridiska .#bild=565173#
rättfärdigandet av de så kallade hårda förhörsteknikerna. Sands anser sig med boken ha lyckats bevisa att brottsutredning och åtal är möjligt mot sex av de högsta juridiska rådgivarna under Bush. Konflikts Mikael Olsson samtalar med honom om att vad han efterlyste i boken nu ser ut att besannas.

#link=135943#

Och så ytterligare en juridikprofessor, en amerikansk sådan; Marjorie Cohn är verksam vid Thomas Jeffersson Law school, men också ordförande för advokatorganisationen National Lawyers Guild. För snart ett år sedan stod hon inför den amerikanska kongressen juridiska underskott och vittnade om hur amerikansk och internationells lag ställer sig till utförandet av tortyr. Redan då kunde Marjorie Cohn berätta om hur de hemliga PM - som nu offentligjorts - kom till. PM från regeringens jurister som rättfärdigade #bild=565178#förhörsmetoder där man använde sig av tortyr. Konflikts Marie Liljedahl ringde upp Marjorie Cohn som är mycket kritisk till hur president Obama hanterat den information som nu nått dagens ljus. Att Obama deklarerat straffrihet för de militärer och CIA-medarbetare som genomförde de kontroversiella förhören med ”utökade metoder” anser Cohn strider mot USA:s konstitutionen liksom FN:s tortyrkonvention.

#link=135940#
#link=135941#

#bild=565169#
Mikael Olsson ringde Robert Baer i Kalifornien för att höra hur reaktionerna på den aktuella debatten och beskyllningarna om tortyrbrott tas emot av CIA. Med sin tjugo år långa erfarenhet som CIA-agent på fältet - CIA:s bäste man på marken i Mellanöstern har han kallats - och egen erfarenhet av att bli utsatt för tortyr har han mycket att säga om tortyr som underättelsemetod. Bland annat att resultaten, information levererad under tortyr, är helt otillförlitlig. Baer, som står i kontakt med mängder av före detta kolleger, som fortfarande är i tjänst, berättar också om vännen som efter att ha övervakat flera förhör med så kallad förstärkt teknik brutits ner, men som ändå försöker finna försvar för sina handlingar. Att amerikansk utrikespolitik i ett halvt decennium, till stor del, lutat sig mot information framkommen under tortyr är skrämmande, menade Bob Baer, nu författare, debattör och kolumnist bland annat i tidningen TIME.

I Italien pågår ett annat, längre framskridet försök, att utkräva ansvar för USA:s agerande i kampen mot terrorismen. Och här är det Baers före detta kolleger inom CIA som är huvudmisstänkta. 2003 var italiensk polis - efter omfattande spaningsarbete - nära ett gripande av Abu Omar, en #bild=565179#
terroristmisstänkt imam i Milano. Men Abu Omar försvann -han hade kidnappats av CIA. Kvar i Italien stod åklagaren Armando Spataro som bestämde sig för att åtala CIA-agenterna och cheferna för den italienska säkerhetstjänsten. Sedan dess har han fört en kamp mot den egna regeringen som vill stoppa åtalet.

#link=135947#

Programledare: Mikael Olsson

Producent: Kajsa Boglind

OBS! EXTRAMATERIAL ATT LYSSNA PÅ:

#ljud=1727558#

#link=135945#

#link=135946#

#bild=560314##ljud=1741827#Barack Obama och Fredrik Reinfeldt åker till Turkiet, medan Nicolas Sarkozy stannar hemma. Samtidigt som Turkiets spelar en allt aktivare roll som brygga och medlare mellan väst och öst växer motståndet bland europeiska politiker och väljare mot att ta in landet i EU.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I veckan var statsminister Fredrik Reinfeldt på officiellt besök i Turkiet och dessförinnan i början av april besökte USA: s president Barack Obama landet. Obamas sa vid sitt besök att Turkiet är en avgörande allierad och en viktig del av Europa. Signal- och symbolvärdet i Obamas besök gick ingen förbi; han valde Turkiet för sitt första statsbesök utanför Nordamerika, och han markerade att Turkiet var den sista anhalten i en rundresa i Europa, den resa som tidigare hade gått runt mellan toppmöten med Nato, EU och G20-länderna.

Turkiets växande utrikespolitiska självkänsla, och växande roll som medlare och mäklare i Mellanösterregionen betyder inte att motståndet från tunga europeiska aktörer och opinioner mot att släppa in landet i EU har minskat. Tvärtom, och Turkietfrågan kommer att bli ett problem för det svenska ordförandeskapet i höst. Samtidigt är förväntningarna från turkiskt håll höga på vad just Sverige, med sin ledande roll i hejaklacken för Turkiet i EU, ska kunna åstadkomma.

I studion finns Ann Dismorr, chef för riksdagens internationella kansli, tidigare svensk ambassadör i Turkiet och författare till boken ”Turkey Decoded”.
#link=134875#

Konflikt Kajsa Boglind träffade den turkiske EU-ministern och EU-förhandlaren Egemen Bagis när han var på kort Sverigebesök i veckan. Bagis sa att 70 miljoner turkar och en och en halv miljard muslimer runt om i världen har höga förväntningar på det svenska ordförandeskapet.

I Istanbul finns Sahin Alpay, journalist och statsvetare. Han undervisar på Bahcesehir University och skriver varje vecka kolumner i tidningen Today’s Zaman. Inför Barack Obamas tillträde som president publicerade Sahin Alpay ett öppet brev där han uttryckte sina och Turkiets förhoppningar på den nya amerikanska presidenten; att Obama skulle lyckas återerövra det turkiska folkets förtroende för USA, att han som första muslimska land skulle besöka Turkiet eftersom landet förtjänande det och att USA under Obama skulle fokusera på diplomatiska lösningar och inte som tidigare tro att demokrati kan införas med militära operationer. Konflikts Marie Liljedahl ringde upp hon i Istanbul för att tala om Turkiets identitet, självkänsla och reaktioner på skeptiska tongångar från Europa.
#link=134874#

Turkiet åtnjuter idag inte bara ett stort politisk inflytande i Mellanöstern utan även inom kulturen har landet fått en ökad prestige. Den turkiska TV-serien, Noor som har blivit en jättehit och slagit alla tittarrekord i arabvärlden och som har lett till diskussioner om modernitet kontra tradition inom islam. Den saudiske stormuftin har till och med utfärdat en fatwa mot vad han kallade den ”subversiva” TV-serien med alkohol, skilsmässor och sex utanför äktenskapet. Vår Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén såg ett avsnitt i en by på landsbygden i Jordanien där hela familjen hade bänkat sig framför Tv: n.

Turkiet spelar sen några år en alltmer aktiv roll i Mellanöstern, en högprofilig och alltmer ambitiös roll och det har en unik ställning för det har öppna kanaler med alla, från Hamas, Iran och Syrien till Israel. Daniel Levy är ansvarig för Mellanösternavdelningen på den liberala tankesmedjan New America Foundation i Washington. Han är brittisk- israelisk arbetade på 90-talet för den israeliska regeringen och ingick i dess förhandlingsdelegation med palestinierna. Turkiets nya roll i Mellanöstern har flera orsaker säger Daniel Levy, först och främst just att det är ett parti med islamisk orientering som styr Turkiet nu; ett parti som anser sig ha en roll att spela i den islamiska världen.

Programledare: Agneta Ramberg
Producent: Marie Liljedahl

#bild=555401##ljud=1716433#Efter medlemskritiken mot AMF-affären; vilken framtid har facket förutom förtroendekris och fanflykt? Reportage från mer och mindre stridbara fackklubbar och diskussion i studion mellan två fackliga veteraner från Volvo - Olle Ludvigsson och Jan-Olov Carlsson.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

”Vad ska Wanja säga på första maj?” Så står det på #link=133678#.

Första maj. Fackets och partiets, LO:s och socialdemokraternas, ja, hela arbetarrörelsens paraddag. Men vartåt rör den sig -arbetarklassen? För drygt 10 år sedan 1998 firade Landsorganisationen, LO, 100-årsjubileum. Och samtidigt tog dåvarande LO-ordföranden, Bertil Jonsson, initiativet till det som skulle bli #link=133677#. Syftet var att se om det pensionkapital som fackföreningar världen över kontrollerar, i 100-talet fonder med totalt triljoner och åter triljoner dollar, skulle kunna användas för att påverka företag och finanssektor till ett större samhällsansvar. För ett halvår sen, Efter tio års verksamhet samlade ”Committée for Workers Captital” , CWC, representanter från ett 30-tal länders fackföreningar i Stockholm. Den globala finanskrisen var ett faktum och på LO:s hemsida kunde man läsa ”Finanskrisen kan stärka facket”. Då den oreglerade kapitalismen lett till katastrof, kunde fackföreningar som samordnade sitt kapital internationellt för att stärka arbetares rättigheter. Mötesordföranden, australiensiske LO:s John Maitland, sa att;

”under tio år har vi utbildat fackliga företrädare så att de förstår betydelsen av investeringar och pensionskapital. Detta gör oss starkare nu i samband med finanskrisen…”

LO:s ordförande Wanja Lundby Wedin presenterade också ett förslag om hur CWC kan bli en resurs för rådgivning om kapitalinvesteringar för fackföreningar världen över. Den rådgivningen hade kanske behövts tidigare. För i Sverige blev kapitalismens kris också fackföreningsledningens när AMF-affären briserade.

Styrelsen i AMF, med flera ledamöter från Svenskt Näringslivs och LO:s ledning, skrev på ett frikostigt pensionsavtal för förre VD:n.

Kritiken mot LO-ledningen blev hård. Lokala fackföreningar och medlemmar har talat om fackföreningstoppar som fjärmat sig så långt från medlemmars vardag att de förlorat både insikter om medlemsintresset och ideologisk kompassriktning. Krisen i förtroende har också spillt över på arbetarrörelsen som helhet, om man ska döma av opinionsundersökningar, där socialdemokraterna snabbt tappat mark. I fackets fall har det varit en längre process;

Sedan mitten av 90-talet, har hundratusentals medlemmar lämnat LO. Organisationsgraden bland unga arbetare är nere i 45 procent.

I denna upplaga av Konflikt diskuterar vi om är så att AMF-affären blivit ventil för ett missnöje som grott under längre tid? Som svar på förtroendekrisen har LO-ledningen nu deklarerat att LO:s företrädare nu ska få utbildning ”för att kunna försvara fackets värden och ideal”. Vad är det för värden och ideal som gått förlorade och isåfall måste återvinnas?

#bild=555399#

Kommentarer i studion av två fackliga veteraner med sinsemellan olika perspektiv: Jan-Olov Carlsson, som arbetat 30 år på Volvo Lastvagnar i Umeå, varit fackligt aktiv sedan dess och är vice ordförande för #link=133681# där och Olle Ludvigsson , som arbetat 41 år på Volvo, de 18 #bild=555404#, sista åren som ordförande för #link=133682#
verkstadsklubben på Volvo i Göteborg med ca 7500 medlemmar. Som personalens representant i Volvos bolagsstyrelse, i 26 år, den ledamot som suttit där längst. Sen 6 år också ordförande för LO-distriktet i Göteborg, och nu också socialdemokraternas andranamn på listan i valet till EU-parlamentet.

Reportern Robin Olin besöker också två arbetsplatser med olika typer av facklig verksamhet. Först #link=133675#vid tunnelbanan i Stockholm som gjort sig känd för att bevaka sina intressen och inte vika för strid, när det behövs. Och sedan Metalls verkstadsklubb vid företaget De Laval i Tumba utanför stockholm där fackklubbsordföranden betonar samarbete och samförstånd med företagsledningen.

Konflikts Kajsa Boglind intervjuar också Pierre la Liberté, rådgivare till den största fackföreningen i kanadensiska Quebec, FTQ, som genom sedan 80-talet använder sina medlemmars pensionskapital till investeringar i företag som garanterar jobb och drägliga förhållanden för arbetarna där. Pensions- och ersättningsskandaler som den i AMF kan inte äga rum i #link=133676#
som FTQ kallar den.

Och sist träffar frilansreportern Katarina Andersson medlemmar och företrädare för den amerikanska motsvarigheten till LO, #link=133679#
, som är på stark frammarsch med 600 000 nya medlemmar och ett nytt fackföreningsvänligt politiskt klimat. President Obama har nu lagt ett lagförslag som gör mycket lättare att organisera arbetare på företag. Något som amerikanska arbetsgivarorganisationen driver kampanj mot och Ron Blackwell, AFL-CIO:s ekonomichef, ser som en möjlighet att förändra hela nationen i riktning mot anständiga förhållanden. Som i Skandinavien, säger han.

Programledare: Mikael Olsson

Producent: Kajsa Boglind

#bild=549917##ljud=2085992#Konflikt om Mexiko, där staten hotas av kriget mot och mellan knarkkartellerna. Om Västafrika, den nya transportleden för kokain till Europa, där svaga, fattiga stater kan korrumperas och köpas med narkotikapengar. Och om Afghanistan, leverantör av 90% av världens heroin, där knarkpengar finansierar talibaner och korrumperar hela bygget av en statsapparat.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

”Narkotikans ekonomi handlar om väldigt mycket mer än att maffior och karteller som köper egendomar och företag och flygplan - drogkarteller köper tjänstemän, de köper politiska partier, de köper valutgångar, de köper, i ett ord, makt. De kan förstöra stater och samhällen”, sa Antonio Costas, chef för FN: s organ för narkotika och brottslighet, UNODC när han öppningstalade inför den stora narkotikakonferensen i Wien för några veckor sedan.

Och det kan de göra för de har såna ofattbara mängder pengar - över 300 miljarder dollar per år är den globala narkotikahandeln värd. Om man översätter den siffran till vad staters ekonomier är värda så står dimensionerna skrämmande klara: om narkotikahandeln vore en stat, säger Antonio Costas inför narkotikakonferensen, skulle den placera sig som nummer 21 på listan över världens bruttonationalprodukter och det är bara en plats under Sveriges.

En global narkotikahantering som totalt är värd nära nog lika mycket som Sveriges hela statsekonomi - och en hantering där man kan urskilja tre globala nav: Mexiko, där staten hotas av kriget mot och kriget mellan knarkkartellerna, och där våldet har börjat spilla över in i USA, och USA har uttalat oro för att Mexico kan implodera . Västafrika, det nya transportnavet för latinamerikanskt kokain till Europa. Afghanistan, världens i särklass ledande producent av opievallmo, och leverantör av över 90% av världens heroin.

På alla dessa tre fronter har högprofiliga varningar, från hög nivå, om misslyckad bekämpning och hotade stater, framförts på senaste tiden. Vad det gäller Västafrika varnar FN-organet UNODC för att små instabila, fattiga stater där är under attack från narkotikakarteller som är mycket rikare än staterna själva. Värst, säger man, är läget för Guinea-Bissau, som kan bli Afrikas första ”narco-stat” - en stat vars politik och ekonomi domineras av narkotikahantering och karteller.

När det gäller Afghanistan har USA: s nye sändebud för regionen, Richard Holbrooke, sagt att de 800 miljoner dollar om året som USA har lagt på narkotikabekämpning där är det mest ineffektiva och slösaktiga program han har sett på 40 år i politiken. Det har varken skadat hanteringen eller talibanerna eller minskat korruptionen i den afghanska staten. Och på den latinamerikanska fronten har tre latinamerikanska expresidenter i en gemensam rapport under våren sagt att tio års USA-lett krig mot knarket har misslyckats, och FN sagt att detta krig har skapat ännu rikare och mäktigare narkotikakarteller, och korruption och våld på aldrig tidigare skådade nivåer.
#link=132276#

Med i programmet för att tala om narkotikahandelns globala konsekvenser är Thord Modin, chef för rikskriminalens underrättelsesektion.

Det är fortfarande Colombia som är världens överlägset största producent av kokain, men det är numera Mexiko, som är navet för den mångmiljardindustri som den latinamerikanska narkotikahandeln är. Frilansjournalisten Lotten Collin har talat med Jorges Carrarsco, mexikansk journalist som specialiserat sig på narkotika och säkerthetsfrågor och Laura Carlsen, platschef i Mexiko för den amerikanska organistationen Centre for International Policy om hur narkotikakartellerna i Mexikos har tagit sig in i samhällets alla lager och om en misslyckad amerikansk drogpolitik i Latinamerika.
#link=132282#

Nu har USA genom utrikesminister Hillary Clinton öppet och offentligt medgett att USA bär en stor del av ansvaret för våldet och narkotikakriget i Mexico - inte bara genom den omättliga aptiten och efterfrågan på droger, utan också för att de allt tyngre och effektivare vapen som de mexikanska kartellerna har till 90% kommer från USA. Och den amerikanska aptiten på droger betyder i siffror att minst 35 miljoner amerikaner nyttjar någon form av droger, och att 16% någon gång har använt kokain. Frilansjournalisten Helena Groll har besökt den ökända förorten Compton söder om Los Angeles, inte långt från den Mexikanska gränsen där kokainet flödar. Och hon har också mött Elliot Currie, professorn i kriminologi vid University of California, som blev glatt överraskad när han hörde Hillary Clinton. ”Det här är vad många av oss sagt länge, men som ingen på officiell nivå vågat erkänna; den amerikanska drogpolitiken har misslyckats. USA har spenderat miljarder dollar på knarkkriget i Latinamerika, utan att granska sitt eget ansvar.”
#link=132288#
#link=132277#
Europa har gått om USA i konsumtionen av kokain. Kokainet som kommer in i Europa från Latinamerika kommer huvudsakligen in via Portugal och Spanien. Förr kom kokainet direkt från Latinamerika och Karibien men efterhand som motåtgärderna längs de rutterna har blivit effektivare har knarkkartellerna sökt sig nya vägar och de senaste 4-5 åren har ett nytt transportnav uppstått och växt i Västafrika. Frilansjournalisten Petra Socolovsky har talat med Ivan Briscoe, specialist på internationell narkotikahandel på den spanska tankesmedjan Fride, om narkotikans nya väg till Europa via Västafrika.
#link=132284#

Afghanistan är världens i särklass största producent av opim och av det heroin som utvinns ur opium. Över 90% av världens heroin kommer från Afghanistan. Det är Afghanistans i särklass största export, det finansierar talibanerna och andra väpnade grupper med uppskattningsvis minst 100 miljoner dollar om året och det bidrar mycket starkt till den väldiga korruption som genomsyrar alla nivåer i det afghanska samhället och den afghanska staten.
#link=132286#

Programledare: Agneta Ramberg
Producent: Marie Liljedahl

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

#bild=541727##ljud=1684998#Konflikt om ”AfPak” - den nya amerikanska förkortningen för krisområdet Afghanistan-Pakistan. Barack Obama tar nya tag med en helt ny strategi - för att lösa problemen i Afghanistan måste man även ta sig an Pakistan.Kan han vända allt som har gått fel till något som går åt rätt håll?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Efter en två månader lång genomgripande översyn har nu Barack Obama presenterat sin nya Afghanistanstrategi - en bred ansats som också omfattar Pakistan.
Strategin rymmer mer soldater men också mer diplomati och regionalpolitik. En internationell kontaktgrupp ska skapas med Afghanistans och Pakistans grannar, inklusive Iran, Indien Kina, Ryssland och Gulfstaterna. Det ska också bli mer och bättre bistånd till Afghanistan - jordbruksspecialister och lärare, ingenjörer och jurister, kontroll och samordning av biståndet ska bli bättre. Det ska bli slut på parallellsatsningar och dyra konsulter. Poliskår och armé ska utbildas och tränas.
Obama vill ge Pakistan ytterligare närmare 15 miljarder kronor om året i bistånd för att stärka demokrati och ekonomisk utveckling och hjälpa regeringen att stå emot det växande hotet från islamistiska extremister. Men militärt bistånd ska Pakistan inte få villkorslöst. Det är i Pakistan al Qaida och dess allierade och de afganska talibanledarna finns och Pakistan måste visa att det deltar i kampen mot dem.
#link=130218#

Med i programmet för att kommentera vad Obamas nya strategi kan innebära för regionen är Anders Fänge, Svenska Afghanistankommitténs platschef i Kabul.

Medverkar gör den pakistanska journalisten och författaren Ahmed Rashid, en av världens mest ansedda Afghanistan-kännare. Mycket av det han har förespråkat i år är det vi nu kan se i Obamas nya strategi.

I den pakistanska Nordvästprovinsens huvudstad Peshawar lever och verkar journalisten Shaheen Buneri. Han har sina rötter i Swatdalen där talibanerna i en förhandling med den pakistanska regeringen erbjudit vapenvila i utbyte mot att de får införa sharia. Han berättar om en region där talibanernas inflytande ökar dag för dag.
#link=130216#
#link=130217#

Susanne Koelbl är det tyska veckomagasinet Der Spiegels Afghanistankorrespondent och författare till boken Voices from a dark country, om Afghanistan. För två veckor sedan intervjuade hon den nytillträdde chefen för ISI - den pakistanska underrättelsetjänsten - som inte ser något problem med att ISI har kontakter med talibanerna.
Artiklar i Der Spiegel:
#link=130214#
#link=130372#
#link=130215#
#link=130213#

Ashraf Ghani har en lång meritlista. Bland annat har han jobbat på Världsbanken, var tidigare afghansk finansminister och tilltänkt efterträdare till Kofi Annan som FN:s general-sekreterare. Idag är han afghansk presidentkandidat. Vårt problem är inte talibanernas styrka, det är regeringens svaghet, säger han.

Carl Bildt om vilken roll EU kan komma att spela i den nya amerikanska strategin för Afghanistan och Pakistan och om de stora brister som idag finns och som måste rättas till.

Programledare: Agneta Ramberg
Producent: Marie Liljedahl