Mor skiljer sig

Då är det dags för höstens första avsnitt! Vi får oss till buds ännu en självbiografisk roman, med kryddorna kristet sektliv i kombination med homosexualitet i 60-talets norra England. Jeanette Winterson bjuder dock på denna komplexa och såriga berättelse med en torr brittisk humor som ger oss ett otal skratt. Men, vi häpnas också över den styrka som frodas i att växa upp i en stark övertygelse och "skyddad" från samhällets normer… En varning utfärdas också för svengelska, då vi läst denna moderna klassiker "Oranges are not the only fruit" på originalspråk.

Då har vi tagit oss an ännu en nobelpristagare; Annie Ernaux, "En flickas memoarer". Hon snärjer oss på det vi tolkar som 'det franska sättet', och hon påminner mycket om Duras. Ett grepp hon själv förklarar som att skriva för att förstå, inte för att berätta. Kvinno- och klassfrågor belyses ur en mängd olika vinklar där stillbilder ur det förflutna blir till levande minnen med bredare konsekvenser. M(i)SS rekommenderar varmt "En flickas memoarer" som semesterläsning.

Kan semesterläsningen börjas på ett bättre sätt än med denna 30-års-jubilaren? Våra trötta huvuden anser i alla fall inte det! Donna Tartt tar över spakarna och vi får följa med in i en värld präglad av grekiskt drama och mystik… Våra inre tonåringar jublar över att få återknyta bekantskapen med de mytiska studenterna i klassisk grekiska, med vackra Vermont som backdrop och 'Brott-och-straff-mord' som den hemliga historiens riktmärke.

Säsongsavslutningen tar vid där vi började; Vigdis startade säsong fyra, med ännu en destruktiv relationshistoria. Men, i den Augustprisnominerade Djävulsgreppet med sina magiska inslag likt Selma och det latinamerikanska, så skriver Lina Wolff en unik berättelse. Hon tar med oss på en toxisk relationsresa främst i Florens, med ljuvliga flerspråkiga instick men också rysliga våldsinslag av både psykisk och fysisk karaktär. OCH, som dessa fallbeskrivningar ska göra, väcker den många tankar och vi hamnar i ett engagerat samtal kring destruktiva relationsmönster och här går våra åsikter plötsligt starkt isär.

"Det som väntar mig" var en annorlunda roman än de vi brukar läsa här i podden… Inte bara då den utspelar sig i en för oss okänd kontext, Iran, utan också då det är ett annat sorts verk än de vi brukar ta oss an. Men i och med Fias efterforskningar kring författaren, Parinoush Saniee, bringades mycket klarhet i romanens syfte och struktur. Hon är/var nämligen verksam som forskare i Iran och ville förmedla den statistik hon förde på ett sätt som kunde nå ut. Med den kunskapen i bagaget gestaltas bokens huvudkaraktär Massoumehs kvinnovardag mer än vanligt i termer av att det privata är politiskt. Det som vid en första anblick framstår som en rätt alldaglig roman, är istället en genialisk form av forskningskommunikation: statistik omförpackad i ett gripande kvinnoöde. Ett grepp som fungerat då boken är översatt till fler än 20 språk.

Sportlovsläsningen i år var av slaget saga! Och inte vilken som helst, utan Selma Lagerlöfs genombrott i formen av 'Gösta Berlings saga' från slutet av 1800-talet. Nu när vi är klara med Moas trilogi rör vi oss vidare bland svenska kvinnliga klassiker. Tydligen har vi fingret på pulsen, så passa på att vältra er i Selma-bonanzan på SVT play, förutom att lyssna på våra tankar och känslor kring detta epos. Vi skulle kunna sammanfatta vår läsning som en färd genom Selmas kärlek till Värmland, traditionella sägner och en hyllning till vackra kvinnor. Men, mellan de förföriska raderna läser vi naturligtvis in en tydlig samhällskritisk hållning mot dåtidens religiösa moral och kvinnans utsatta ställning. Vackert och givande!

Vi gör verkligen vårt allra bästa för att tillsammans försöka göra denna GIGANT rättvisa: Doris Lessings genomslag från 60-talet, 'Den femte sanningen'. En OTROLIG upplevelse och stundvis rätt tuff läs-kamp . Men vi tolkar friskt utifrån känsla, som vanligt, men tycker oss ana teman som klass, rasism och jämställdhet som centrala. Inbakade i ytterst täta och vindlande resonemang, som stöter och blöter dem ur alla perspektiv. Sen känner vi naturligtvis igen de kvinnoteman vi kommit att bli så oerhört bekanta med i det mesta vi läser, nästan oberoende tidsepok…

Då tar vi tag i denna samling texter – vilken vi beskrivit lite som att följa vänsterns moderna historia i Sverige från 68-rörelsen fram till nutid. Mycket underhållande kåserier och andra typer av inlägg av Åsa Moberg. Vi skrattar rätt mycket åt hennes ofta nyanserade feministiska inlägg, ställer oss aningen frågande till det stora antalet tv-recensioner, fascineras över hur vissa inslag i den nu aktuella energidebatten åldrats otroligt väl från 70- och 80-talets kärnkraftsmotstånd, medan andra tydligt är tagna från en värld som inte längre existerar. Vi bockar och bugar för de tankeväckande inslagen!

Hon är en av Norges mest erkända författare, Vigdis Hjorth, men samtidigt en skandalomsusad person då hennes böcker vanligen inte värjer sig för det allra smutsigaste som incest, missbruk och dysfunktionella familjerelationer. 'Om bara' följer samma mönster som Vigdis andra böcker och det ÄR smutsigt. Vi undrar varför hon bara lägger fokus på de sämsta sidorna hos huvudpersonerna? Att det sedan är autofiktivt gör att boken känns som ett självskadebeteende, protagonisten Ida måste väl ha någon bra sida, bete sig lite rimligt bara ibland? Vi provoceras också av att boken beskrivits som 'en stark kärlekshistoria' och är eniga om att detta istället är en stark missbruksskildring, av kärlek, sex och alkohol. Följ med oss ner i Vigdis mörker.....för intressant är det, även om det är mörkt.